Visar inlägg med etikett stephen lloyd jones. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stephen lloyd jones. Visa alla inlägg

tisdag 20 oktober 2020

Tisdagstrio: Gudar, väsen, tomtar & troll


Temat för veckans tisdagstrio är "gudar, väsen, tomtar & troll". 

Jag läser inte ofta böcker om övernaturliga varelser utan föredrar att hålla mig till den verkliga världen, men tre stycken lyckades jag i alla fall skrapa ihop. Alla dessa tre har jag läst och tyckt mycket om.

Jackaby av William Ritter
Jackaby är den första delen i en serie om fyra böcker. Serien utspelar sig i New England i slutet av 1800-talet, och handlar om den äventyrslystna Abigail Rook som får arbete som assistent hos den excentriske R.F. Jackaby. Jackaby är en privatdetektiv utöver det vanliga; han kan nämligen se övernaturliga varelser som ingen annan kan se.

The String Diaries av Stephen Lloyd Jones 
The String Diaries handlar om en familj som i generationer förföljts av en övernaturlig varelse som kan förändra sitt utseende så att han ser exakt ut som någon annan. På så vis kan han komma åt familjen genom att kidnappa eller döda en familjemedlem och ta dennes plats. Familjen har efter så många års förföljelse infört ett system där de vid minsta misstanke dubbelkollar att alla i familjen är den som de påstår sig vara, oftast genom att ställa frågor som bara rätt person kan svara på, och varje familjemedlem skriver ned sina upplevelser och iakttagelser i dagböcker som sedan lämnas till nästa generation. 

Dead Inside - Do Not Enter: Notes from the Zombie Apocalypse av Lost Zombies 
Dead Inside - Do Not Enter är en väldigt annorlunda bok. Det handlar om zombieapokalypsen, men istället för en vanlig roman berättas historien med hjälp av fotografier av handskrivna lappar, som skrivits av olika människor och lämnats på olika ställen. Via lapparna får läsaren glimtar av olika människoöden innan, under och efter apokalypsen.

söndag 10 april 2016

Bokbloggsjerka 8 - 11 april

Veckans jerkafråga handlar om spänning, och jag hoppas att det ska hjälpa mig att få igång mitt bloggande igen efter svackan jag haft de senaste veckorna.

Till skillnad från många andra tycker jag nog visst att Nora Roberts böcker kan passa in i spänningsgenren - kanske inte alla hennes böcker, men definitivt en del av dem. Roberts har ju liksom gjort det till sin grej litegrann att skriva böcker som både är spännande och romantiska, och då tycker jag inte riktigt att de behöver förpassas till bara en genre. 


Jag läser ofta böcker som är spännande på olika sätt. En av dem är The String Diaries av Stephen Lloyd Jones. Boken handlar om en familj som i generationer förföljts av en övernaturlig varelse som kan förändra sitt utseende så att han ser ut exakt som någon annan. På så vis kan han komma åt familjen genom att kidnappa eller döda en familjemedlem och ta dennes plats. 

Jag har nog aldrig förut känt mig så paranoid som när jag läste den här boken. Familjen i boken har efter så många år av förföljelse infört ett system där de vid minsta misstanke dubbelkollar att alla i familjen är den som som de påstår sig vara (oftast genom att ställa frågor som bara rätt person kan svara på), men det hjälper ju bara för stunden. Karaktärer som tidigare bekräftats vara sig själva kan ju när som helst bli utbytta, så det var lite som att läsa en deckare där vem som helst kan tänkas vara mördaren, fast typ fyrtio gånger värre. 


För den som gillar psykologisk spänning och urban fantasy är det verkligen en bok jag kan rekommendera!

tisdag 23 februari 2016

Top Ten Tuesday: Bra böcker utanför min comfort zone

Veckans Top Ten Tuesday handlar om böcker en gillat fast det inte är den typen av böcker en brukar läsa.

Jag har dock bara valt fem böcker istället för tio, men mina inlägg brukar bli så långa så det kanske är lika bra.



För att kunna leva av Yeonmi Park läste jag nyligen. Jag läser sällan memoarer, och jag har aldrig någonsin läst en bok om Nordkorea förut. Jag tyckte att den var bra, men jag vet inte om jag har blivit så värst inspirerad att läsa fler memoarer. Fler böcker om Nordkorea skulle jag dock vilja läsa, så vi får väl se om det blir någon mer sådan framöver.





Det är något som inte stämmer av Martina Haag läste jag också nyligen. Jag är superallergisk mot böcker (och filmer och tv-serier och allt annat) om olycklig kärlek, för jag blir så himla ledsen så det är liksom inte värt det för mig. Ska det handla om kärlek ska det sluta lyckligt, annars får det vara. Men oj vad bra den här boken är!





En gång i tiden läste jag mycket barnböcker. Dels när jag var i den åldern själv naturligtvis, men även senare. Nu är det dock ganska länge sedan jag läste barnböcker regelbundet, så jag var nog inte riktigt beredd när jag läste Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones. Jag gillade den, men det var några saker som jag reagerade lite på som jag tror har att göra med att det är en barnbok.




The Eerie Silence av Paul Davies är en faktabok som handlar om sökandet efter utomjordisk intelligens. Jag har pratat om den en gång förut, så se här om du vill veta mer om den. 





The String Diaries av Stephen Lloyd Jones (som jag också pratat om förut) ligger utanför min comfort zone såtillvida att jag sällan läser skräck eller urban fantasy, och denna är lite av båda. Jag har dock ingenting emot någon av genrerna; det blir liksom inte av bara. Ruskigt bra var den i alla fall.

torsdag 3 december 2015

A-Ö Boktaggen: Eftertänksamhet

Tredje frågan i julutmaningen kommer senare under dagen, men först kommer nästa fråga i A-Ö Boktaggen.

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

The String Diaries av Stephen Lloyd Jones handlar om en familj som i generationer förföljts av en övernaturlig varelse som kan förändra sitt utseende så att han ser ut exakt som någon annan. På så vis kan han komma åt familjen genom att kidnappa eller döda en familjemedlem och ta dennes plats.

Tänk dig en deckare där vem som helst kan tänkas vara mördaren, fast värre. Eftersom en person som tidigare etablerats som god när som helst kan bli utbytt, gick mycket av min tankekraft åt till att försöka lista ut vilka karaktärer som hade varit “ur bild” tillräckligt länge för att kanske ha hunnit ersättas av antagonisten.

Jag tyckte mycket om The String Diaries, och det kommer förmodligen en recension på den så småningom.

tisdag 3 november 2015

Top Ten Tuesday: Debutförfattare



Hej, nu var det ett tag sen jag skrev. Det har varit höstlov, och jag har varit hos mamma och bara tagit det lugnt. Hur skönt som helst! 

Hursomhelst så tänkte jag att jag skulle prova på Top Ten Tuesday. Dagens ämne är författare vars debutböcker har fått en att se fram emot författarens andra bok, alternativt författare vars andra bok var minst lika bra som debutboken.

Vad svårt, tänkte jag, tills jag började titta igenom mina böcker och insåg att jag under bara de senaste två åren har läst en hel hög riktigt bra debutböcker.

emily m. danforth
Jag läste The Miseducation of Cameron Post i början av 2014 och tyckte att den var riktigt bra, bortsett från att den kändes något för lång. Verkar inte som att hon har någon mer bok på gång än, men hoppas det kommer så småningom. 

Stephen Lloyd Jones
The String Diaries läste jag under höstlovsveckan för två år sedan. Boken hade en riktigt intressant och unik handling, och framkallade liksom en krypande känsla av paranoia på ett sätt som jag gillade. Perfekt bok att läsa under Halloween, alltså. Dock tyckte jag att den fungerade bra som fristående roman och är inte sådär jätteförtjust i att författarens andra bok är en fortsättning på denna, men jag kommer nog ändå att läsa den förr eller senare. 

Stuart MacBride
MacBrides första bok Kall som granit är en riktigt bra och ganska obehaglig deckare som jag läste för många år sedan, och jag läste även bok två, tre och fyra i serien, som handlar om den skottske polisen Logan McRae. Tyckte dock inte att fyran var så himla bra, så sedan blev det inte av att jag läste fler fast det är totalt tio böcker i serien. Däremot har jag precis beställt Hälsning från de döda, den första delen i MacBrides nya serie, och den ser jag fram emot att läsa. 

Huntley Fitzpatrick
Älskade verkligen My Life Next Door, och jag har till och med köpt hennes andra bok What I Thought Was True, men har liksom inte kommit mig för att läsa den. Hon har även skrivit en tredje bok, The Boy Most Likely To, som utspelar sig i samma värld som den första boken.

Anne Blankman
Prisoner of Night and Fog var den bästa boken jag läste 2014, och jag har köpt uppföljaren Conspiracy of Blood and Smoke, men den har jag inte heller läst än. 

William Ritter
Jag var lite skeptisk till Jackaby när jag först hörde talas om den eftersom den marknadsfördes som “Sherlock Holmes möter Doctor Who”, och det kändes lite meh, men jag läste den ändå och är glad för det. Uppföljaren Beastly Bones har nyligen släppts, men jag har inte hunnit läsa den än.

P.J. Tracy
P.J. Tracy (som för övrigt är en pseudonym för författarduon P.J och Traci Lambrecht - mor och dotter) har skrivit serien Monkeewrench. Jag älskade den första boken, så jag läste även resterande fem böcker i serien. Tyvärr var den femte märkbart sämre än de fyra första, och den sjätte kändes nästan inte som att den ens tillhörde serien, vilket gör att jag är osäker på om jag ska fortsätta med serien om det kommer en sjunde bok.  

Lisa Williamson
Läste The Art of Being Normal i våras när den kom ut, och jag hoppas att Lisa Williamson skriver fler böcker i framtiden, för den var fantastiskt bra.

Becky Albertalli
Simon vs. the Homo Sapiens Agenda läste jag också i våras (recension här), och jag ser på Goodreads att Albertalli ska ge ut en till bok nästa år. Den har än så länge varken titel eller handling, men jag kommer definitivt att hålla utkik framöver.

Will Walton
Anything Could Happen är en fin historia med en huvudperson som jag verkligen fattade tycke för. Med det inte sagt att jag önskar en uppföljare till just den boken, men jag hoppas att det kommer fler böcker av författaren.

För att summera så är jag helt klart väldigt bra på att påbörja serier men ganska dålig på att avsluta dem. Skärpning, alltså!