Fem en fredag v. 39

Hej och glad fredag! Imorgon går vi in i oktober, vilket känns jättekonstigt. Det var ju sommar alldeles nyss! Här är det ganska varmt fortfarande, men det regnar tamejfan konstant och jag börjar bli redigt trött på det. Jag köpte en ny regnjacka i augusti, och det var ju tur för den har jag verkligen haft nytta av. Men i dag ser det ut att bli fint i alla fall!

Det är dags för en ny Fem en fredag, och veckans tema är Ekonomi. 

Vad var det senaste köpet du ångrade?

Jag har alldeles nyss köpt en ny smartwatch, vilket jag inte alls ångrar. Däremot ville jag förstås ha ett skärmskydd till den, och köpte dumt nog ett billigt i plast. Det var helt värdelöst; det var svårt att applicera, det blev jättefult, satt dåligt, och ramlade till slut av efter bara några dagar. Så jag fick helt enkelt beställa ett nytt, och valde då ett dubbelt så dyrt skydd i härdat glas. Det var det värt, för det var lättare att sätta dit, sitter jättebra och syns knappt. Så nu har jag lärt mig att det inte lönar sig att vara snål!

Vad kostar mest i din hushållskassa?

Boendet. Jag har inga jättehöga boendekostnader; hyran är fullt rimlig, och eftersom jag bor i hyresrätt är varken elen eller hemförsäkringen särskilt dyra heller. Men när man slår ihop dem blir det ändå den dyraste posten i budgeten. 

Vad sparar du till?

Jag sparar liksom i allmänhet, inte till något särskilt just nu. 

Vad köper du mer sällan än du borde?

Grönsaker! Jag är himla dålig på att äta grönsaker; det är så många sorter som jag inte tycker om, och några av de jag egentligen gillar är jag allergisk mot. Så det blir liksom bara gurka, paprika, sallad och spenat, och då struntar jag ibland i det helt.

Håller du dig till en budget?

Ja, typ. Förr hade jag stenkoll; jag förde kassabok över exakt alla utgifter och förde sedan in dem i en månadsbudget i excel i slutet av varje månad. Detta har jag fallit ur lite, men jag har fortfarande hyfsad koll i alla fall.

Fem en fredag v. 38

Hej och glad fredag! Nu har det gått fem veckor på terminen här, och vi är halvvägs till höstlovet. Det känns helt sjukt att det gått så fort. Förra läsåret var riktigt tufft, och vid den här tiden hade jag börjat räkna ner till lov för länge sedan, men i år har det flutit på mycket bättre och det är jag förstås glad för.

Men trots det är det så klart skönt att få gå på helg om några timmar. Innan dess är det dags för en ny Fem en fredag, och veckans tema är Att göra.

Vilka titlar har du på din att läsa-lista?

Massor! Nu närmast ska jag försöka läsa färdigt Long Bright River av Liz Moore som jag har hållit på med i typ två veckor. Den är jättebra, men jag har haft så mycket annat att göra så jag har liksom ingen ro att sätta mig med den ordentligt. Ska försöka råda bot på det snarast.

Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista?

Vi ska äntligen sälja vår gamla bil. Den har stått i princip orörd sedan vi köpte den nya i slutet av juli, så det ska bli skönt att bli av med den. Köparen är en man som mamma känner som bor i Sundsvall, och vi ska ändå dit imorgon så då kör vi dit bilen åt honom när vi ändå håller på. Vi får ta båda bilarna förstås, annars kommer vi ju inte hem sedan. Han har lovat att bjuda på mat också, så det blir trevligt.

 

Vad bockade du senast av?

Jag tog min fjärde covid-spruta i måndags. Jag hade tur och lyckades boka tid samma dag som de började med det uppdaterade vaccinet, så nu har jag skydd mot omikron också!

Vad är något som du inte kommer hinna med innan veckans slut?

Jag brukar städa på helgerna men nu blir vi ju borta hela dagen imorgon, så jag kommer nog inte hinna med allt som jag brukar.

Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år?

Mina diamanttavlor. Jag kom av mig helt med dem när jag började bygga Lego istället, så den tavlan jag höll på med då har legat halvfärdig sedan förra sommaren. Men jag är lite sugen på att börja med dem igen, och kommer då förstås göra färdigt den halvfärdiga först.

Veckans kulturfråga v. 38

Det är strax dags för Bokmässan i Göteborg, och jag förstår att det är årets höjdpunkt för många litteraturintresserade. Tyvärr är det helt uteslutet för mig att åka dit; 85 mil enkel resa blir en alldeles för lång utflykt såhär en helt vanlig helg mitt i terminen.

Veckans kulturfråga kan kopplas till årets mässa men kan också svaras på fristående, så då kan jag ju delta ändå. Kul!

Veckans frågor lyder:

Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av?

Jag har ju några favoritförfattare som jag gärna skulle ha signerade böcker av. Den skottska deckarförfattaren Val McDermid är en av dem; förr kunde man beställa signerade böcker på hennes hemsida men jag vet inte om den möjligheten fortfarande finns. Annars Jørn Lier Horst, den norske författaren och ex-polisen som skriver serien om William Wisting.

Ibland kan man köpa signerade exemplar av nysläppta böcker på Bokus och Adlibris, så det har jag gjort några gånger. Nu senast köpte jag Någon måste dö signerad av författarna Lena Ljungdahl och Anna Jinghede. De driver även podcasten Över min döda kropp, och det gör mig extra glad att ha en bok som de signerat.

En gång i tiden hade nog min högsta dröm varit att ha en bok signerad av J.K. Rowling. Tyvärr har hon visat sig vara en avskyvärd människa och verkar anstränga sig till det yttersta för att ständigt bli ännu värre, så den drömmen är död sedan länge.

Vilka författare vill du lyssna till?

Peter Sjölund, släktforskaren som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och senare skrev boken Genombrottet. Jag lyssnade på boken förra sommaren, och det var en av mina favoritböcker 2021. Sedan såg jag dokumentären på TV4 Play, och sedan lyssnade jag på hans sommarprat. 

Men jag skulle gärna lyssna till honom i verkligheten också, för jag tycker verkligen att hela grejen är så otroligt fascinerande. I oktober förra året hade de litteraturkryssning på båten Ådalen III precis här i närheten, där Peter Sjölund var med och pratade. Jag visste dock inte om det förrän samma morgon, så jag kunde inte vara med, och jag grämer mig fortfarande över det.

Veckans kulturfråga v. 36

 I veckans kulturfråga undrar Enligt O vilket bokformat vi föredrar och varför. 

Jag gillar faktiskt nästan alla format! De är ju så bra till olika saker, tycker jag.

Jag lyssnar ganska mycket på ljudböcker, för det är så bra när man ska göra andra saker samtidigt. Jag lyssnar medan jag städar, lagar mat, gör mig i ordning på morgonen eller promenerar. Jag gör ju både diamanttavlor och bygger Lego också, och då är en ljudbok det perfekta sällskapet. Men jag lyssnar helst på engelska, och främst på faktaböcker.

E-böcker tycker jag också mycket om. Oj, så praktiska de är! Jag har två e-läsare, en Kindle och en Storytel Reader, och jag uppskattar verkligen hur små och lätta de är. Jag kan utan vidare ta med båda två när jag åker bort, och tillsammans väger de mindre än en enda bok. Böckerna finns i tusental och är tillgängliga på en minut, och skulle jag någon gång råka hamna i en situation där jag inte har någon e-läsare eller bok med mig så går det ju att läsa på telefonen en stund också. Och så uppskattar jag oerhört att kunna läsa i sängen på kvällen med lampan släckt. Jag kom dessutom på genidraget att sätta en popsocket på baksidan, så blir det ännu lättare att hålla läsaren i bara en hand.

När det gäller pappersböcker uppskattar jag också olika format till olika saker. 

De inbundna är ju snyggast förstås. De håller formen bäst och ser fina ut på hyllan fast de är lästa några gånger. De är stabila att hålla i, men kan bli väl tunga och otympliga ibland. Jag minns när jag skadade svanskotan för några år sedan och knappt kunde ligga eller sitta ordentligt på flera veckor. Då fick jag faktiskt lägga bort den inbundna boken på 500 sidor som jag höll på att läsa, för jag hittade liksom ingen bekväm ställning där jag samtidigt kunde hålla i en så stor och tung bok.

Pocketböcker är praktiska när man ska ha med sig dem någonstans, och så är de ju billiga förstås. Vissa får ju problem med att texten ofta är liten, men det är inget som stör mig (än så länge i alla fall). Däremot är de ju inte så fina, speciellt inte efter att de har blivit lästa.

Den större varianten, den som kallas häftad eller storpocket på svenska och ligger storleksmässigt mellan pocket och inbundna böcker, var jag skeptisk till när jag först stötte på den. Men böcker på engelska kommer väldigt ofta i det formatet, så jag har vant mig och nu tycker jag riktigt bra om den. Särskilt de som ibland skämtsamt kallas för "floppy paperbacks", som liksom faller upp helt av sig själva utan att man behöver bryta ryggen på dem, de tycker jag verkligen om. Precis som inbundna böcker håller de formen fast de har blivit lästa, och det gillar jag.

Egentligen det enda formatet som jag verkligen inte gillar, är de där jättestora häftade böckerna. De som är lika stora eller ännu större än en vanlig inbunden bok, fast häftad. I mitt tycke är de alldeles för stora och otympliga, utan den stabilitet som pärmen hos en inbunden bok ger. Särskilt brittiska förlag ger gärna ut sina paperbacks i den storleken, och det är ett jäkla ofog tycker jag. Jag köper aldrig sådana nu om jag kan undvika det, men ibland när man beställer böcker är det svårt att veta att det är en sådan. Det kan stå bara paperback eller häftad men inga mått, och så när jag får hem den så visar det sig vara en sån där gigantisk en som jag inte vill ha.

En smakebit på søndag - Long Bright River

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Jag fortsätter med mina spänningsromaner! Jag har precis börjat läsa Long Bright River av Liz Moore, som handlar om systrarna Mickey och Kacey. De går på samma gator, men i olika ärenden; Mickey som patrullerande polis, medan Kacey säljer sin kropp för att finansiera sitt drogmissbruk. Varje gång någon anmäler att en person dött av en överdos, vilket är ofta, är Mickey rädd att den döda kroppen ska visa sig tillhöra Kacey. Sedan sker ett antal mord i området, och samtidigt försvinner Kacey.

- Hang on a second, I say.

    Eddie Lafferty looks at me and then the body.

    I bend down between Jackson and Saab, looking carefully at the victim's face, the open eyes cloudy now, nearly opaque, the jaws clenched painfully.

    There, just beneath her eyebrows and sprinkled over the tops of her cheekbones, is a splattering of little pink dots. From far away they just made her look flushed; up close, they are distinct, like small freckles, or the marks of a pen on a page.

    Saab and Jackson bend down too.

    - Oh yeah, says Saab.

    - What, says Lafferty.

    I raise my radio to my mouth.

    - Possible homicide, I say.

    - Why, says Lafferty.

    Jackson and Saab ignore him. They're still bent down, studying the body.

    I lower the radio. Turn to Lafferty. His training, his training.

    - Petechiae, I say, pointing to the dots.

    - Which are, says Lafferty.

    - Burst blood vessels. One sign of strangulation.