Silvervägen

 

Nu äntligen har även jag läst (lyssnat på) Silvervägen, boken som så många skrivit om och hyllat. Ofta är jag rätt skeptisk till böcker som vräks över mig och älskas av alla andra, men jag tänkte att jag testar väl att lyssna en liten stund på den här, då. Går det så går det. Jag brukar sällan bli jätteupphetsad av vare sig deckare eller män som kör bil i natten och röker ändlösa antal cigaretter.

Men jag fastnade, och lyssnade vidare om hur Lelle kör bil i de ljusa sommarnätterna i Västernorrlands inland. Det som fick mig att fastna var nog miljöbeskrivningarna, naturen, och alla dessa ensamma gårdar och hus som ligger långt från vägen och långt från närmaste granne. Ofta övergivna men ibland med någon eller några människor som lever så helt isolerat mitt i naturen. Ibland kan jag känna en stor längtan efter att bo så där själv. Men så kryper hösten och vintern på, Lelle börjar jobba som gymnasielärare igen, snön kommer, och mörkret. Och sen är jag inte alls sugen på att köpa på mig någon ödslig norrlandsgård längre.

Nå. Lelle kör alltså och letar efter sin dotter Lina som försvann för tre år sedan. Han vägrar tro något annat än att hon fortfarande lever och behöver att han hittar henne. Han bockar av plats efter plats, letar och letar, sover dåligt och missköter sig själv och sitt liv. Samtidigt får vi läsa om Meja som tillsammans med sin mamma Silje flyttar till Glimmersträsk för att bo hos Siljes senaste pojkvän Torbjörn. De har flyttat runt på olika platser i hela Mejas liv, och ju längre vi läser om Meja och Silje desto mer förstår vi hur Meja fått vara mamman och hur desperat hon söker en fast punkt och trygghet i sitt liv. Därför känns det så väldigt bra när hon nu träffar Carl-Johan, son i en familj som gjort överlevnad, trygghet och hållbarhet till en livsstil. Hembakat bröd, egenkärnat smör och en familj som alltid, alltid bott på samma plats tillsammans. 

Så småningom knyts trådarna ihop och allt blir så där ruskigt spännande som en riktigt bra deckare kan bli. Ändå är det bokens första halva, den mer stillsamma och förtvivlat sorgliga delen, som är den jag gillar mest.

Titel: Silvervägen
Författare: Stina Jackson
Ljudbok - uppläsning: Marie Richardson
Utg år: 2018
Förlag: Albert Bonniers förlag / Bonnier Audio
Hitta den hos din lokala bokhandlare, ditt bibliotek eller via Omnible

Dillstaligan - Juvelkuppen

Jag råkade få tag på andra boken om Dillstaligan, Juvelkuppen, före den första som heter Konstkuppen, men det gör nog ingenting. Skillnaden är nog bara att Dillstaligan är lite mer etablerade när jag kommer in i läsningen, och att de är tre som är med: Jonathan, Zasha och Bollan, i stället för de två som tydligen lär känna varandra i första boken. Jag får leva med det. Eller så får jag väl backa tillbaka och läsa Konstkuppen också - och det gör jag nog för det här var en trevlig bekantskap!

Det är en deckarserie för barn, eller snarare spänningsserie eftersom grejen med Dillstaligan är att de inte är listiga barn som startar detektivbyrå och hjälper de i barnböcker så obegripligt korkade poliserna att lösa fallen. Nej - Dillstaligan är ett tjuvgäng och det är alltså de som utför brotten...! Dock med ett stort men: även om planerna storstilat går ut på att "göra stötar" så stjäl de liksom åt rätt håll: från de rika till de fattiga, och utan egen vinning, som barndeckarnas egna Robin Hood.

Annars är det inte något särskilt vattenkammat gäng vi har att göra med: Jonathan är den smarte som uppfinner saker och gör detaljerade planer för hur saker ska göras, Bollan är den starka och tuffa, gängets "doer" och Zasha är motorn, den som kommer på vad som ska göras. Han är också den som tänjer absolut mest på sanningen, skryter och inte drar sig för att låta de andra två göra allt arbetet medan han får en plötslig släng av "vinterkraxsjukan" eller så.

Mer vattenkammad och glänsande är unge herr Rick Flottén, som med sin tjusiga familj bor i ett slott. Rick går i samma klass som Dillstaligan, men är en "osnäll" typ. Trots det är det många som vill vara kompis med honom, och han flyter omkring på boksidorna med ett överlägset flin. Rick bjuder in till lyxigt födelsedagskalas:

Det här är förstås inte OK någonstans, särskilt inte som Rick bjuder alla utom Zasha (för "man kan ju inte bjuda alla, eller hur?"). Samtidigt är det så överdrivet "inte OK" att jag har väldigt roligt när jag läser. Elak-fnissigt är det också att läsa om det där lyxiga födelsedagskalaset med guld överallt, en pappa som är minst lika skrytig som sin son och med en Rick som banne mig sitter som i en tron och nådigt tar emot presenter (fast sedan är han helt missnöjd med det han får eftersom han ju är så rik att han redan har allting...).

Jodå, här tas svängarna ut rejält. Jag har kul, det är spännande och jag gillar verkligen.


Titel: Juvelkuppen
Serie: Dillstaligan
Författare: Jens Lapidus
Illustrationer: Gustaf Lord
Utg år: 2020
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? cirka 7-9 år

Baker Street-skolan - Sherlock Holmes och den försvunna diamanten

I den här varianten på Sherlock Holmes-äventyr har en ung John Watson precis flyttat till London, och ska börja på Baker Street-skolan. Nya klasskompisen Martha Hudson visar honom runt, och snart träffar de förstås på Sherlock Holmes som står i NO-salen och håller på med något eget experiment. Han kommer med typiskt sherlock-holmeska iakttagelser som att han redan vet vad John Watson heter, att John är nyinflyttad, blev sen till skolan pga vägarbeten, gillar vaniljkex, och annat som Sherlock inte borde ha någon som helst koll på. John står som ett levande frågetecken, men vi får så småningom veta att Sherlock baserar det han vet på detaljer som leriga skor, slitna väskhandtag, monogram och annat småttigt.

Skolan ska snart iväg på besök på museum, och när de är där blir det stor kalabalik eftersom en stor och berömd diamant blir stulen. Givetvis har Sherlock Holmes nästan direkt när det händer koll på hur allt gått till, och misstankar om vem som ligger bakom, och snart kan han också lägga fram bevis och tjuven blir fast.

Miljön är London, men tiden är inte Sherlock Holmes-tid utan nutid, med bilar, teknik, I-pads och allt sånt. Det finns ett myller av personer (och en hund), och en annan elev på skolan är så klart en ung James Moriarty som går runt med arga ögonbryn och ett elakt flin.

Hela boken är en blandning av text, vanliga bilder och bilder med pratbubblor, seriestrippar och hela sidor med serierutor, "handskrivna" lappar, webbsidor, rapporter, faktarutor eller andra textrutor. Ingen sida är den andra lik. I andra grafiska romaner är det här ett grepp som funkar fint, och som ger variation och spänning åt berättelsen. Här har det tyvärr blivit ganska rörigt, spretigt och ibland till och med svårt att följa. Det kan vara så att avgörande information fås i en bild utan att det följs upp i texten och lätt missas, och på många ställen fick jag backa läsningen och ta om för att förstå vad som hände. Det är heller inte alltid helt klart i vilken ordning bilderna ska "läsas". Jag gav inte upp för jag tycker det är en rätt rolig story och jag gillar blinkningarna till "riktiga" Sherlock Holmes äventyr. Frågan är om en yngre läsare uppfattar dem - eller om det är viktigt?



Titel: Sherlock Holmes och den försvunna diamanten
Serie: Baker Street-skolan #1
Författare och illustrationer: Sam Hearn
Originaltitel: Sherlock Holmes and the Disappearing Diamond
Översättning: Sara Jonasson
Utg år: 2018
Förlag: Lind & Co
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

Enola Holmes och kidnappningsmysteriet

Den här boken blev en glad överraskning, för den var inte vad jag väntat mig. Jag tänkte något lite halvfånigt, att Sherlock Holmes lillasyster (som Enola alltså är även om det skiljer sisådär 20 år mellan dem) skulle lösa lite harmlösa LasseMaja-mysterier, och så skulle Sherlock puffa på sin pipa i bakgrunden och ge goda råd och tips, och kanske rycka in när det blev för farligt. Så är det inte alls, verkligen inte. När boken börjar har Enola inte ens träffat sin berömde bror på tio år, och större delen av boken (och serien) försöker hon hålla sig undan honom eftersom han och deras storebror Mycroft tycker att enda rätta platsen för Enola är på internatskola.

Enola Holmes mamma försvinner spårlöst på Enolas fjortonårsdag, och det är då hon telegraferar efter sina bröder för råd och stöd. Bröderna ångar in medelst tåg från sina viktiga liv i London, och blir helt viktorianskt förfasade över Enolas uppenbarelse, kläder, uttalanden, uppväxt och ungefär allt (också det faktum att godset är statt i förfall och de tjänare Mycroft i alla år skickat pengar för att avlöna inte finns i verkligheten). Nu bestämmer familjeöverhuvudet Mycroft med stor pondus och klokhet att medan storebror Sherlock tar reda på var mamman försvunnit och han själv återtar sitt viktiga Londoliv så måste Enola givetvis sättas i internatskola för att få någon hyfs. Det är inte lönt att hon försöker bry sin outvecklade lilla kvinnohjärna med saker hon inte begriper sig på, anser han, bättre att hon ser till att förfina sitt bordsskick, förbättra sin hållning och lära sig konversera. Enola, som uppfostrats av sin fritänkande mamma att tänka själv och ta ansvar för sitt eget liv, vägrar dock allt sådant och rymmer i stället till London för att på egen hand hitta sin mamma. Det är på vägen dit hon blir indragen i det där kidnappningsmysteriet som inte alls är det viktigaste i den här boken även om det får Enola att sväva i livsfara. Men det får henne att förstå vad hon vill ägna sitt liv åt: att hitta försvunna personer.

Och det är alltså det hon gör i fortsättningen, i det som är en ganska lång serie böcker. De två första finns översatta till svenska, men jag hoppas på fler för jag tycker verkligen om det här. Jag tycker först och främst om att Enola är smart, har egna planer, ifrågasätter vad kvinnor och flickor får och inte får säga och göra, och klarar sig på egen hand. Och så tycker jag väldigt mycket om miljön, ett England mot slutet av 1800-talet. Jag kommer att läsa vidare om Enola, och ser särskilt fram emot den bok där hon tydligen ska jobba med dr Watson som uppdragsgivare, för att hitta en försvunnen tonåring. Tonåringen är hon själv, och den som egentligen söker henne är oh-så-skärpte storebror Sherlock Holmes.

Vad jag förstår kommer det redan i år en film om Enola Holmes, med sådana som Henry Cavill, Millie Bobby Brown och Helena Bonham Carter i huvudrollerna. Det låter ju alldeles fantastiskt!


Titel: Enola Holmes och kidnappningsmysteriet
Serie: Enola Holmes #1
Författare: Nancy Springer
Originaltitel: Enola Holmes and the Case of the Missing Marquess
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2018
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-15 år