Hoppa till innehållet

Sten Tolgfors

Från Wikipedia
Sten Tolgfors

Sten Tolgfors i Stockholm 2011.

Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
1 september 2022
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Magdalena Andersson
Ulf Kristersson
Företrädare Lisbeth Schultze (tf)
Anders Danielsson

Tid i befattningen
5 september 2007–29 mars 2012
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Mikael Odenberg
Efterträdare Karin Enström

Tid i befattningen
24 oktober 2006–12 september 2007
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Maria Borelius
Efterträdare Ewa Björling

Född Sten Sture Tolgfors
17 juli 1966 (58 år)
Forshaga församling, Värmlands län
Politiskt parti Moderaterna

Sten Sture Tolgfors, född 17 juli 1966 i Forshaga,[1] är en svensk politiker (moderat) och ämbetsman, som var riksdagsledamot 1994–2013 och statsråd i regeringen Reinfeldt (handelsminister 2006–2007 och försvarsminister 2007–2012). Sedan 2022 är han landshövding i Västra Götalands län.

Tolgfors föddes i Forshaga som son till Sture och Anna Brita Kajsa Tolgfors, men är uppvuxen i Åmål och bosatt i Örebro. Fadern var son till rektorn vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro gymnastikdirektör Börje Tolgfors.[2][3] Sten Tolgfors har en filosofie kandidatexamen i statskunskap från Högskolan i Örebro,[4] och har en bakgrund inom Röda Korset.[5] Inom kommunalpolitiken har han suttit i Örebros kommunfullmäktige 1991–1994. Han var politiskt sakkunnig i Försvarsdepartementet 1992–1993 och i Näringsdepartementet 1993–1994.

Riksdagsledamot

[redigera | redigera wikitext]

Tolgfors blev invald i riksdagen 1994. Där var han 1994–1998 suppleant i utrikesutskottet och näringsutskottet. Efter det var han 1998–2002 ledamot av utrikesutskottet. 2002–2003 var han ledamot av socialförsäkringsutskottet och Moderaternas flyktingpolitiske talesman, varefter han 2003–2006 var ledamot i utbildningsutskottet och partiets skolpolitiske talesman. Under en kort period efter riksdagsvalet 2006, innan han utsågs till handelsminister, var Tolgfors ordförande i utrikesutskottet.[6] 2003–2011 var han ledamot i Moderaternas partistyrelse.[7][8]

Tolgfors engagerade sig i mobbningsfrågan under sin riksdagsperiod och anser bland annat att skolan ska använda forskningsbaserade åtgärdsprogram som ger bevisad effekt. Han engagerade sig även för funktionshindrades rätt till en skola som är anpassad till deras behov.[källa behövs]

Handelsminister

[redigera | redigera wikitext]

Han utsågs den 24 oktober 2006 till handelsminister efter Maria Borelius. Han satt på posten ett knappt år.

Försvarsminister

[redigera | redigera wikitext]

Den 5 september 2007 utsågs Tolgfors till försvarsminister efter Mikael Odenbergs avgång. Det uppmärksammades vid hans tillträde som försvarsminister att han vägrat bära vapen och i stället fullgjort vapenfri tjänst. När han ansökte om vapenfri tjänst hänvisade han till sin religiösa övertygelse och att han var aktiv i Svenska Missionskyrkan. Han uppgav dock vid tillträdet som försvarsminister att han ändrat inställning till väpnat försvar 1988 vid ett tillfälle då han fått se foton på massakrerade lik vid Halabjamassakern i Irak.[9]

Som försvarsminister var Tolgfors år 2008 ansvarig för att driva igenom FRA-lagen.[10] En enkät genomförd av Sveriges Radios Ekot i november 2008 bland lokalföreningsordföranden inom de fyra allianspartierna visade att Tolgfors var den mest impopulära ministern i regeringen.[11]

Tolgfors administrerade omställningen från ett invasions- till ett insatsförsvar, vilket bland annat innebar avskaffad värnplikt.[12] Balans i ekonomin åstadkoms genom att anskaffningsbeslut försköts framåt i tiden med minskad framtida användbarhet av krigsförbanden som följd.[13]

Huvudartikel: Saudiaffären

Den 6 mars 2012 fick Tolgfors negativ uppmärksamhet i hur han behandlat frågan rörande Projekt Simoom, ett försvarsindustrisamarbete mellan Sverige och Saudiarabien. I media uppmärksammades att Försvarets forskningsinstitut (FOI) låtit bilda ett aktiebolag för att bedriva samarbete med Saudiarabien. Tolgfors förnekade att han kände till detta, men ifrågasättandet och kritiken ledde till att Tolgfors avgick som försvarsminister den 29 mars 2012. Vid presskonferensen samma dag uppgav han att inte längre kände samma energi och glädje i arbetet och att hans familj var utsatt för påfrestningar.[14][15] I slutet av januari 2013 lämnade han också sin riksdagsplats för att bli konsult och delägare i affärskonsultfirman Rud Pedersen.[16] Efter att ha granskat samarbetet mellan Sverige och Saudiarabien riktade konstitutionsutskottet i juni 2013 kritik mot att försvarsdepartementet under Tolgfors ledning inte hade följt frågan tillräckligt noga.[17]

Landshövding i Västra Götalands län

[redigera | redigera wikitext]

Den 9 juni 2022 utsåg regeringen Andersson Tolgfors till landshövding i Västra Götalands län för perioden 1 september 2022–31 augusti 2028.[18]

  1. ^ Sveriges befolkning 2000, Version 1.03, Sveriges Släktforskarförbund: Tolgfors, Sten Sture
  2. ^ Börje Tolgfors i Vem är Vem?: Norrland, supplement, register (andra upplagan, 1968)
  3. ^ Börje Tolgfors i Vem är det 1985
  4. ^ Curriculum Vitae Arkiverad 29 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Försvarsdepartementets webbplats.
  5. ^ Ewa Stenberg (12 november 2006). ”Lyssnande lågmäld – och envis som en terrier”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/lyssnande-lagmald---och-envis-som-en-terrier. 
  6. ^ ”Sten Tolgfors (M)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-och-partier/ledamot/sten-tolgfors_d7c32210-83e4-11d4-ae60-0050040c9b55/. Läst 28 augusti 2024. 
  7. ^ ”Langby och Tolgfors nya namn i styret”. Dagens Nyheter. 25 oktober 2003. https://www.dn.se/nyheter/politik/langby-och-tolgfors-nya-namn-i-styret/. Läst 28 augusti 2024. 
  8. ^ ”Tolgfors lämnar partistyrelsen”. Sveriges Radio. 5 juli 2011. https://sverigesradio.se/artikel/4586853. Läst 28 augusti 2024. 
  9. ^ Vidlund, Susanna (5 september 2007). ”Jag och Odenberg gör inte samma bedömning”. Aftonbladet/TT. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J1O9dP/jag-och-odenberg-gor-inte-samma-bedomning. Läst 28 augusti 2024. 
  10. ^ ”Riksdagen beslöt komplettera FRA-lagen”. Sveriges Radio. 18 juni 2008. https://sverigesradio.se/artikel/2140985. Läst 28 augusti 2024. 
  11. ^ Garcia, Ivan; Rasmusson, David (30 december 2008). ”Tolgfors impopulär bland allianspolitiker”. Ekot. Arkiverad från originalet den 1 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090101154944/http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2536670. Läst 30 december 2008. 
  12. ^ De kan efterträda Tolgfors, Dagens Industri, 29 mars 2012. Läst den 16 april 2012.  [inloggning kan krävas]
  13. ^ ”Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 med särskilda redovisningar”. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121030053749/http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/Budgetunderlag/Budgetunderlag%202013/HKV%202012-02-29%2023%20383.53071%20Missiv%20FM%20BU%2013.pdf. Läst 7 september 2012. . Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 med särskilda redovisningar, HKV 23 383:53071, sida 2
  14. ^ "Sten Tolgfors avgår", Sveriges Radio, 29 mars 2012. Läst den 29 mars 2012.
  15. ^ Sten Tolgfors avgår, Svenska Dagbladet, 29 mars 2012. Läst den 29 mars 2012.
  16. ^ ”Sten Tolgfors blir konsult”. Dagens Nyheter/TT. 14 mars 2013. http://www.dn.se/ekonomi/sten-tolgfors-blir-konsult. Läst 28 augusti 2024. 
  17. ^ Melin, Erik (4 juni 2013). ”Försvarsdepartementet kritiseras för Saudiaffären”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/7lRe7V/forsvarsdepartementet-kritiseras-for-saudiaffaren. Läst 28 augusti 2024. 
  18. ^ Regeringskansliet (9 juni 2022). ”Sten Tolgfors ny landshövding i Västra Götalands län”. Pressmeddelande. Läst 15 oktober 2022. Arkiverad från originalet den 9 juni 2022.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Politiska uppdrag
Företräddes av
Maria Borelius
 Sveriges handelsminister
2006–2007
Efterträddes av
Ewa Björling
Företräddes av
Mikael Odenberg
 Sveriges försvarsminister
2007–2012
Efterträddes av
Karin Enström
Ämbetstitlar
Företräddes av
Lisbeth Schultze
 Landshövding i Västra Götalands län
2022–
Sittande