Välbehövligt

I torsdags var det Thanksgiving och eftersom jag jobbar på en skola blev vi lediga över en långhelg. Faktiskt var vår skola ledig redan på onsdagen, men då jobbade jag ett par timmar på mitt andra jobb på eftermiddagen i alla fall. Dock inte en heldag, vilket var skönt.

Jag kände att denna ledighet verkligen var välbehövd. Mycket jobb och mycket annat som händer.
Vi därför har tagit det mycket lugnt. Förutom på torsdagen. Det som skulle bli en enkel familjemiddag förvandlades ganska snart till att involvera både svåger med familj och svärfar. En lätt middag blev också mer än ett par maträtter. Jag och svägerskan delade på jobbet, men det blev ändå en dag i köket för att göra Janssons frestelse (makens måste), stuffing (med hembakat cornbread), tranbärssås, äppelpaj och pekanpaj. Vi kom hem relativt sent, men hade en väldigt trevlig dag.

Thanksgivingmat

Annars har vi tagit det lugnt och myst hemma. Varit ut på stan ett par gånger för att få frisk luft. Jag var och tränade igår för första gången på över en vecka (har haft lite ont i halsen) och idag ska vi vara till Svenska Kyrkan för att öva på Lucia igen med dottern. Lucia sker om bara två veckor!

r 

Jag och dottern på väg för lite shopping på Target.

Sonen har också börjat gå. Han tog sina första steg i september, men han ramlade efter bara ett par dagar och lyckades vrida foten så illa att han inte kunde stödja på ena foten. Vi åkte in till sjukhuset som ville ge honom gips "ifall att"...Vi sa nej och efter ett par dagar blev det bättre. Men jag tror att incidenten gjorde honom lite rädd för att släppa taget och gå.
Nu har han i alla fall gjort det! Han går mer och mer och längre och längre! Han är så glad och stolt. Och vi med så klart!

Overaller är inte för alla

Det är väl inget nytt att många New York-bor är fasligt dåliga på att klä sig rätt för årstiden, speciellt vinter. Många skickar sina barn i gympaskor när det är minusgrader ute, ingen mössa och inga vantar. Jag blir chockad. Många gånger ser jag mammor och pappor som lämnar sina barn på skolan som själva är klädda i varm jacka och varma skor, medan barnen kommer i gympaskor och ingen mössa.

En grabb kommer i alla fall ordentligt klädd. Han har till och med overall. Som en annan lärare klagade på. Hon kunde inte riktig förstå varför en fyraåring hade overall, såna är ju bara för mindre barn. OCH de var så svåra att få på barnet, fortsatte hon. Skorna gick ju inte att få igenom...

Jag höll på att tuppa av! Jag förklarade att för det första skulle killen klara av att sätta på sig overallen själv. För det andra TAR MAN AV skorna innan man börjar dra på overallen. Sedan avslutade jag med att overall minsann är ett fantastiskt klädesplagg.

MVH,
Klädpolisen (Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder)

Det här med jul

Jag har ingen julfeeling alls just nu! Den brukar ju uppstå i augusti normalt sett, men i år har den helt uteblivit! Vad har hänt? Kanske är det för att vi ska fira borta i år? Eller för att jag i tanken måste jobba med dotterns kalas som sker om tre veckor?

Jag ska i alla fall dra fram julgrejerna i helgen och pyssla lite med dotterns julkalender som måste vara klar på måndag. Och så fixa adventsljusen...
Jag är i desperat behov av jul just nu...Jag älskar ju julen!

Dottern för fem år sedan. Herregud! Fem år sedan!

Sanbon Morote Tsuki...

...är bara en bråkdel av japanska uttryck som jag i helgen nött in tillsammans med dottern. Hon går ju, som jag kanske nämnt tidigare, på karate och idag var det dags för uppgradering. På en uppgradering gäller det att kunna uttryck och rörelser och sin "kata" (Googla vet jag! Min hjärna har slutat fungera!). Vi panikövade i morse och det verkade ha gått vägen eftersom hon blev uppgraderad till "Advanced White Belt"! Hon var så stolt över sig själv när eventet var över!

Jag har extremt lätt för att lära mig ord, även på andra språk, så nu har jag en mängd japanska karateord som jag kan slänga runt med vid behov. Ni vet jag inte riktigt när dessa behov ska uppstå, men gör de det är jag beredd!

Gotta love kids

På jobbet har vi tagit fram en sorts mall med alla barnens namn som barnen kan ta fram för att skriva kompisars namn etc. En pojke tog fram mallen och började skriva "David". En flicka såg detta och utbrast:
- D! My daddy's name starts with a D!
Så jag frågade:
-Really?Do you  remember the other letters in his name?
Varpå hon svarade:
-Yeah! D-a-d-d-y, Daddy!
En annan pojke som satt bredvid utropade:
-That's MY daddy's name too!!

Jag satt och småskrattade en lång stund efteråt. Barn är underbara!

99 år

Nästan som 100 åringen som gick ut genom fönstret och försvann. Igår och idag var jag på konferens, en lekkonferens, som handlar om hur viktigt det är med en bra start för barn i skolan (nu pratar vi förskola eftersom det är dä jag jobbar just nu). Den sista föreläsaren vi hade var Jerome Bruner (klicka på namnet för länk. Mer finns på engelska versionen). Han är alltså nyss fyllda 99 år. Och det märktes. Med två käppar och personlig hjälp gick han ut på scenen. Raspig och knappt hörbar röst. I slutet tappade han bort sig i sina anteckningar och läste om en lång bit som han redan pratat om. Men det får man göra när man är 99 år och har skrivit massor med böcker och varit med om att utveckla teorier för bland annat kognitiv utveckling! Stående ovationer fick han. Man kan inte annat än att känna stor respekt för en människa som han. Mycket inspirerande var det att få ta del av hans kunskap.
 För övrigt handlade konferensen mycket om Reggio Emilia, en utbildningsinriktning som staden New York försöker att närma sig och inspireras av. Jag har ju läst en del om detta tidigare och tycker att idén är fantastisk. Jag tar med mig massor med tips och inspiration till mitt eget klassrum från dessa dagar, vilket var meningen.

Det enda negativa var att konferensen pågick hela dagen fredag och nästan hela dagen idag lördag. Jag var uppe innan tuppen vid 05.30 och ut genom förren 06.30. Kändes så dääär en lördagmorgon kan jag tala om. Nu har jag bara ett par timmar kvar av en verksam lördag samt en ganska fullpackad söndag, innan jobbet tar ny fart igen på måndag.
Å andra sidan är detta den sista fulla veckan att arbeta innan Thanksgiving ger mig några extra dagar ledigt. Inte mig emot!

Dessutom ska jag på måndag träffa en gammal vän som är på besök igen här i New York från Sverige, Det ser jag fram emot!

99 åringen 

Upper East Side

Lite inspiration från en workshop

Rått (läs:mus)fångaren i New York

Det finns ett otroligt naturliv i New York, trots att det är en storstad. Man skulle kunna tro att människorna i staden sällan ser till vilda djur. Men då kan jag tala om att så icke är fallet! Inte på långa vägar. Vi samlever med naturen kan man säga.
Först och främst finns det ofantligt många ekorrar. Jag vet inte varför just ekorrar finns i överflöd, men så är det. Nästan dagligen ser jag en rackare som kilar upp för ett träd.
I tunnelbanan springer en råtta förbi då och då. Stora rackare. Man skulle snarare kunna kalla dem rådjur. Lite mer exotiskt.

Inte nog med det. Det är heller inte ovanligt att samleva med kackerlackor i hemmen, och möss. På skolan där jag jobbar har vi nyligen fått problem med möss. Eftersom byggnaden delvis renoveras verkar det som om det rört om i naturgrytan ordentligt. Vi har lagt ut massor med fällor, men icke. De är smarta de små busarna.
I måndags hade vi en liten mus (en bebis tror vi) som var nyfiken, trots att barnen var i rummet. Den kilade längs väggen, och ibland kikade den fram mellan hyllor eller sprang under bordet. Jag tänkte att den skulle jag nog kunna fånga. Förberedde med en burk och så vips, fick jag tag på den! Efter några försök givetvis. Jag tog den till rektorn som gick till parken och släppte ut den. Förmodligen levde den inte så länge i parken, men vi tog i alla fall inte musens liv och den fick bli föda åt något annat djur.

Jag fick vara hjälte i tio minuter. Ända till en ny mus gjorde entré...

Saker som gör vintern lite lättare att uthärda

Snart är vintern här! Vädret har helt  klart tagit en sväng mot kallare och regnigare...det verkar som om det regnar varje torsdag och varje lördag av någon anledning. Torsdagar är det Farmer's Market utanför mitt jobb och om vädret tillåter vill  vi gärna ta barnen dit. Men, det regnar varje  torsdag!
Och lördag,  det är ju den första av två lediga dagar, supertrist att det ska regna då liksom.

Vinterjackan har åkt fram. Visserligen är det lite för varmt med den ibland, men jag ogillar verkligen att vara kalla om jag kan undvika det. Mössan är på emellanåt också.

Jag håller alla tummar att snön håller sig borta i vinter. Jag pallar inte mer snö efter förra vintern. Då var jag ju fast med sonen hemma i en vecka bland annat, för att plogbilen inte plogade bort snö och slask. Det var stört omöjligt att komma ut med vagnen!

I jul kommer vi åka till Seattle för att hälsa på svägerskan med make. Det ska bli spännande. Dottern har ju varit där två somrar, medan jag, maken och sonen aldrig varit där. Före det är det så klart äkta Luciafirande där dottern ska vara med för första gången! Så härligt!
I januari börjar 100 dagar med riktig mat, projektet där vi utesluter junk food i princip. Sedan är det ju alla hjärtans dag, makens och min 9 årsdag och så är det väl vår snart?  Dessutom blir det Sverigeresa i sommar! Som jag längtar till vänner och familj! !! DET är nåt att  se fram emot!!

Vad har ni för planer?

Sisterhood of of the world Blogger Award

Kära Kim, vars blogg jag följt länge, har givit mig en Blogg Award. Det var länge sedan en Award slank in på min blogg så jättestort tack till dig kära bloggvän! Extra roligt är det att den handlar om böcker, något som ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Vad gör man när man blivit nominerad?
1. Tacka den som nominerat dig och länka till dennes blogg.
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award+loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågor du fått
4. Nominera 10 andra bloggar och ge dem 10 frågor.

Här är Kims frågor:

1. Vad läser du just nu?
Just nu läser jag flera böcker, vilket jag ofta gör. På min Kindle läser jag just nu "The Omnivores dilemma: A Natural history of four meals" av Michael Pollan. Mycket intressant läsning om mat och hur framförallt kött "framställs".
På vanlig bok läser jag "Welcome to the Aquarium: A year in the lives of Children" av Julie Diamond. Den handlar om en lärarinnas reflektioner, tankar och lärdom under ett år som förskollärare.

2. Nämn en bok som betytt mycket för dig.
När jag gick i årskurs 3 introducerade min lärare mig för "Bilbo" av J.R.R Tolkien. Jag älskade att läsa redan då men hade bara läst barnböcker. "Bilbo" blev min biljett in i den spännande vuxenlitteraturen och min värld växte genast med tusentals nya fantastiska läsupplevelser.

3. Vilken bokklassiker är din favorit?
För att vara ärlig har jag inte läst fasligt många klassiker. Mitt nästa projekt är att läsa Mark Twain.

4. Hur många böcker har du hemma?
Detta blev en svår fråga! Med alla barnböcker och mina egna böcker har jag säkert över 1000 böcker just nu. På min Kindle har jag ytterligare ca 200 böcker. Hade jag sparat alla böcker jag köpt eller fått hade jag säkert haft mer än 5000 böcker. Tyvärr har jag fått sålla ofta då jag flyttat ofta, och långt.

5. Kan man få för många böcker?
Rent mentalt och själsligt kan man aldrig få för många böcker. Talar man om utrymme kan mam absolut få för många böcker. Numera finns det ju alternativ i form av läsplattor, där man kan förvara tusentals böcker. Dock tror jag inte  att dessa helt kan ersätta känslan av att hålla en riktig bok i händerna!

6. Dina favoritförfattare.
Svårt! Finns så många! Dean Koontz är en absolut favorit. Likaså Carin Gerhardsen. Stieg Larsson och Paulo Cohelo är också uppe bland favoriterna.

7. Föredrar du serie eller fristående böcker?
Tyvärr har jag ofta upplevt att serier blir urvattnade. Den första boken är oftast fantastisk, men för varje bok lakas spänning, språk och intresse ur. Jag vet inte om det är för att man tappar intresset som läsare eller om författaren inte kan eller vill lägga samma krut i bok två, tre, fyra etc. Dock är jag en läsare som samtidigt som jag vill veta slutet på boken också inte vill att en bra bok ska ta slut. Serier är därför att föredra i så fall.

8. Vilken  genre har du aldrig läst något inom men är nyfiken på?
Oj! Det var något att bita i. Jag har nog nallat på de allra flesta genrer...Jag skulle nog gärna utforska sci-fi lite närmre. Det är ingen favorit, men jag är säker på att det finns massa guldkorn som väntar.

9. Din senaste inköpta bok.
På Kindle köpte jag Huckleberry Finn. Det är nog den senaste.

10 Vackraste bokomslaget.
Den första bok jag tänkte på när jag såg frågan var "Flickan med glasfötter". Jag  brukar inte notera bokomslag direkt, men detta omslag följer mig av någon anledning.

Jag skulle vilja utmana dessa bloggare

 Hanna Lans

Monica

Steel City Anna

Villa Freja

Fokuserad

Pa andra sidan Atlanten

Malin

Cinnamon Books

Camillas tankar

En bok om dagen

Fragorna ar som foljer:

1. En bok som jag onskar att jag sjalv skrivit.
2. Den varsta bok jag last.
3. En forfattare jag skulle vilja traffa och samtala med
4. Min favoritgenre och varfor.
5. En bok jag minns fran min barndom.
6. Mitt basta boktips.
7. Den svaraste bok jag last (kan vara svar av olika anledningar. Svart sprak, svar handling eller bara hemsk att lasa)
8. Sa skulle en bok om mitt liv heta.
9. En genre jag aldrig skulle lasa.
10. Basta namnet pa en bok.

Kann er utmanade! Och om ni inte forstar fragan eftersom det fattas svenska bokstaver sa hoer av er! :)

Spooky Halloween

Igår var det Halloween, den dag som barn ser fram emot nästan lika mycket som jul. The power of godis, I tell you. Barnen på jobbet var exalterade flera dagar i förväg och det var det enda de kunde prata om i klassen om någon frågade dem en fråga. Vi firade dock inte på skolan, mer än att de fick blanda en egen påse med nyttigt godis.
Dottern har också sett fram emot Halloween länge. Mest för att hon skulle få klä ut sig till Pippi och att hon skulle få godis (godis händer då och då, vi har inte lördagsgodis, men äter sött som kakor ´, bullar, popcorn lite hipp som happ). Sonen hade ju ingen aning i år heller. Vi bestämde att han skulle få klä ut sig till en apa och hittade en söt kostym.
 Här kommer en bildbomb!

Spökbananer  som jag slängde ihop. 

Fingrar!

Lilla apan H och Pippi N

Än går han inte utan hjälp så vi får vara stöd :) 

Ett av husen vi besökte.

Pippi på jakt

Och en lyckad jakt blev det. 

Barnens kusin med föräldrar kom förbi för att fira med oss. Redan när vi var ute runt 18,30 hade många hus fått slut på godis. Lite trist för barnen som kom så klart (eftersom många hus heller inte deltar i Trick or treat, var det inte överdrivet många att knacka på hos), men jag tror N fick tag på tillräckligt i alla fall!

När vi kom hem åt vi mat som maken och jag fixat. Jag med idé och han med själva utförandet. Jag jobbade ju till sent och hann inte hem att laga mat. Det blev grön pasta med köttfärssås innehållande ögon (oliver), avhuggna fingrar (korv och ketchup) samt spöken till efterrätt (banan täckt med vit choklad).

Nästa år, då är Halloween på en lördag, ungarna äldre. Och vi bor förhoppningsvis någon annanstans där de gillar att fira Halloween i byggnaden. Då går vi ALL IN!

I alla fall var det en helmysig kväll tillsammans! Idag är det full rulle igen. Jag ska på Bootcamp klockan 09 (träning) för första gången. Supernervös! Kommer att bli jobbigt!

Ha en fin lördag!