För er som hängt med ett tag känner till att jag drabbades av buxbomsjukan, Cylindrocladium buxicola, sommaren 2011. Mer om det HÄR och HÄR och HÄR. Jag hade skaffat mig några hundra häckplantor av buxbom till ett par nya rabatter. Något jag sett fram emot i flera år. Nåväl. Häckarna blev inte långvariga. De planterades på våren och redan under sommaren upptäckte jag de första symptomen. För att göra en lång historia kort grävde jag upp alla 250 plantor och lämnade tillbaka. Och ja, jag fick 'pengarna' tillbaka. Ganska snabbt kom den japanska järneken upp som den optimala ersättaren till buxbom som häck. Så året därpå (i fjol) köpte jag kanske 80 plantor för att testa dem som häck på ett ställe. Härdig ska den vara till zon 3, ev. zon 4. Och det är precis där jag befinner mig. Mer om den japanska järneken längre ner i inlägget. Sorgen över den sumpade drömmen om buxbomhäckar i trädgården gick i och för sig ganska snabbt över. Sedan tidigare hade jag två ca 10 år gamla buxbomhäckar, riktiga älsklingar eftersom buxbom egentligen inte riktigt är härdig så långt upp som jag bor. Min första oro efter de återlämnade plantorna var förstås att de gamla häckarna skulle ha hunnit blivit smittade. På ett ställe var det endast en meter emellan. Men hela 2011 och 2012 passerade utan ett minsta tecken på insjuknande. Jag tackade min lyckliga stjärna och har känt mig ofattbart glad för det.
Bild från i fjol
Buxbom
MEN. På endast två veckor, de första i augusti i år, hände detta. Inga tecken hade då varit synliga dessförinnan i sommar. Så. de gamla häckarna jag huldat och hållit kära verkar nu snart vara ett minne blott. Den vid växthuset har inte några tecken ännu, men om cirkelhäcken har det är det troligtvis bara en tidsfråga tills den andra får det.
Så snart jag såg de första bruna fläckarna bestämde jag mig för att det kommer bli idegran istället. Kanske fyndar jag några plantor nu i höst, eller så blir det till våren som jag gräver upp 'skiten'. En sådan tur att häckar av idegran är både vackra och något som funnits på önskelistan länge.
Numera finns det ett biologiskt 'motmedel' mot svampen som man kan försöka bekämpa den med. Men jag orkar helt enkelt inte. Vad jag förstått av dem som provat är det både dyrt och tidsödande. Och eftersom att jag inte har mängder att rädda tycker jag inte att det är värt insatsen hos mig.
Upptäckta tydliga symptom för några veckor sedan på min gamla buxbomhäck
Mina erfarenheter av japansk järnek
Nu till den japanska järneken (Ilex Crenata 'Dark Green'). Ganska snarlik buxbom till utseendet. Och priset för häckplantor numera densamma. Vinterkylan klarade den utan problem, men grenverket känns inte lika flexibelt som på buxbom (åtminstone inte som på lägre buxbom som jag har). De är helt enkelt stelare och klarar tyngden av snö sämre. Har aldrig upplevt att buxbom fått knäckta grenar av snö, men det hade järneken massor av. Nu var det i och för sig en snörik vinter. Men det klarade buxbomen galant. Så ett flertal plantor fick bytas ut på grund av att det var så många grenar som knäckts. Plantorna var inte döda, men det blev för fula hål i häcken som jag inte ville ha. Plantorna sattes på tillväxt i stället. I sommar har häcken växt bra och jag klippte den i början av augusti. Nu har jag dock upptäckt att häcken gulnar på några ställen. Har inte någon idé om varför. Varken torka eller stående fukt kan vara orsak. Testet fortsätter med andra ord och det blir intressant att se hur de klarar vinter nr två. Någon likvärdig ersättare till buxbom som häck är japansk järnek inte enligt min erfarenhet. Den är betydligt kinkigare. Jag singelplanterade på andra ställen också små plantor som jag bollklippt. De har klarat sig utmärkt.
Den japanska järneken i våras
Så här såg den japanska järneken ut i fjol då den var relativt nyplanterad.
Den japanska järneken i fjol
Och i år. Bilden ovan och denna nedan är tagna 28 juli 2012 (ovan) och 29 juli 2013 (nedan).
Ganska roligt att se tillväxten på rabatten i sommar. På bilden ovan ser man också hur det såg ut innan den nya Rosengården kom till.
Den japanska järneken tidigare i somras
Här är häcken med järneken klippt och ser jämn och fin ut, men om man tittar noga kan man skymta man några begynnande gulnande partier. Vi får se vad det tar vägen.
Thuja
Ett tag kändes det som att alla sjukor hittade till min trädgård. I fjol trodde jag att thujahäcken kring köksträdgården fått thujasjukan, Phytophthora lateralis. Mer om det HÄR. Det kändes faktiskt ganska hopplöst en period. Liksom. Vad skulle man våga prova?
Bild från i fjol. Thuja 'Smaragd'
Men jag tror ärligen inte längre att thujahäcken är sjuk. Jag ser en enstaka symtom fortfarande, men så fin och tät som den blivit i sommar känns den i varje fall mer frisk än sjuk i så fall. Och jag är ofantligt nöjd med utseendet på den. Tät, lätt att klippa och ett toppenalternativ enligt min åsikt trots allt till betydligt dyrare idegran om man snabbt vill få en högre häck.
Bild från i år
Japansk starr
Nu till en annan slags vintergrön häck som kom till efter att de sjuka buxbomplantorna grävdes upp 2011. I en rabatt som ligger bakom min 'mormorsrabatt' hade jag också planterat buxbom som häck. Där växer nu istället en säker japanare: Japansk starr: Carex morowii 'Silver Sceptre'. Ett tåligt gräs som är vintergrönt och som är lätt att föröka. Ursprungligen skaffade jag mig kanske 6-8 plantor som jag allteftersom tagit reda på sidoskotten ifrån. Snart finns starren helt och hållet runt båda delarna av rabatten. Är mycket nöjd med den som vintergrön 'häck' eller kantväxt eller vad man ska kalla den.
En kort summering då av sorger, tester och glädjeämnen
Buxbom: nedåtgående spiral - mest sorg.
Japansk järnek: blandat resultat - mest test just nu.
Thuja: mest glädje.
Japansk starr: bara glädje.
°
Vad har ni för erfarenheter av vintergröna häckar?
Både lägre varianter som inramning till rabatter och högre häckar.
°
Här ramlar höstvibbarna in så det står härliga till. Man börjar undra om ALLA löv på björkarna tänker falla redan nu. Lite grann är man van vid nu, men inte den omfattning som händer nu. Även andra träd hakar på. Stopp och belägg säger jag bara!! Kontrasten mot trädgårdens sommarblomning är stor. Men, naturen gör som den vill. Och den underbara sommaren kommer finnas kvar i kroppen länge. Än känns den inte riktigt över heller som tur är.
Ha det allra bäst!
