Nyanser

Livet... det där fina, underbara, lyckliga, fridfulla, drömlika, uppmuntrande, vackra..... sorgliga, jobbiga, svåra, oåtkomliga, fula.... utmanande, utvecklande, flow-aktiga, berikande, nydanande, uttryckande... bara varande, upplevande, själsliga, sinnliga, familjära, bekanta.... konkreta, handfasta, tydliga, målinriktade, utvärderbara, mätbara....diffusa, visionsartade, planlösa, dimlika, oförutsägbara, oväntade, dramatiska... stora och lilla... och..... och..... och .... och..... och... och..... och.... och.... och.... beskrivningarna är oändliga.......

Ibland blir livets nyanser extra påtagliga... och man känner varenda molekyl i kroppen tydligt, tydligt.... och varenda

en av dem gestaltar varsin nyans av livets alla.... Det är då......... man upplever livet allt annat än beige och stillastående, utan något flyktigt och kanske overkligt att förstå sig på..... Men också så kärt och innerligt att man nästan blir en blöt fläck bara av att tänka på det..... Och man känner varenda andetag man tar..... och ser varenda nedfallet löv på marken...... och blir kär i var och ens speciella färg.

Djup i kväll va?! Fniss..... Aaa, en aningens ;-)

Men, i bland är det ju så att den fina jämna lunken i känt mönster (love it) skymmer sikten..... 

och gör en lite avtrubbad.... på gott och ont förstås.

Fina Skåne

Bjuder i bildväg gör jag på goa kossor från ett fint skånelandskap på Bjärehalvön och Hallandsåsens dramatiska sluttning. En vacker upplevelse jag sällan kommer glömma..... Korna rättar in sig i ledet och ställer sig som på beställning på rad. Tittar samtidigt, med sina stora bruna ögon, funderande och nyfiket på mig som står längre ner i sluttningen för att försöka ta en bild på de fina... och ska erkännas en aningens nervös över att dom ska braka ner i full fart emot mig...  Nu gjorde de inte det, vilket jag är väldigt glad över..... 


Det finns sannerligen mycket att vara glad över ;-)


Önskar er alla en fin vecka!
Och tack så hjärtligt för alla grattis-hälsningar på träffningsdagen ;-)

En hjärtedag

Vissa dagar är helt enkelt hjärtligare än andra... Mer speciella än andra... och kanske mer värda att fira än andra.....

I dag är en sån dag... när det också blev extra tydligt att åren gått och att man inte längre är 20... Fniss... nej.... jag har inte fyllt år... Men i dag var det 20 år sedan jag och maken fick upp ögonen för varandra ;-)

'Träffningsdagen' (som dottern kallar den...) är den dag som vi genom åren firat allra mest. Mer än förlovnings- och bröllopsdagar.... Fast, jag kan berätta att vi faktiskt förlovade oss denna dag också och hade som ambition att gifta oss samma datum.... Det infann sig ett litet problem bara... med kyrkan vi sett ut för bröllopet... som visade sig endast vara öppen på sommaren.... vilket gjorde att den glimrande idén vi fått för oss inte gick att genomföra tyvärr... ;-)

Fira mera

Vi firar alldeles för lite egentligen tror jag... Det finns alltid en anledning att fira någonting... Att uppskatta det man har, det man är lycklig över, eller kanske så stort och svårgreppbart som själva *livet*. Jag och maken bestämde oss för en tid sedan att alltid ha en liten champagneflaska i kylen... ni vet en sån där som rymmer två glas.... En helt vanlig tisdag i gråaste november kan med största trolighet bära med sig någon anledning att fira.... Nu behöver man verkligen inte dricka champagne när man firar förstås.... Det finns såå många sätt....

Är ni duktiga på att fira i vardagen?

Ha det hjärtegott!

Vittra, fantasi, dyslexi och vallmo......

Tror du att vittra finns?

Jag har åtminstone besökt ett av de ställen där de tros bo..... På midsommaraftonen gjorde vi en liten utflykt till Vitterhuset som ligger nära Åsele i Västerbotten/Lappland.... Å vad jag spanade efter de små.... Men det enda jag såg och kände var en massiv attack från mygg och knott.... :-) 

Vitterhuset är en klippblocksanhopning med väldiga överhäng och överbryggningar som bildar salar och grottor. Klippformationerna i Vitterhuset är uråldriga minnen från istiden som intresserat grottforskare. På den angränsande Vittermyren sägs dessutom en gammal dam vandra omkring ljusa sommarnätter. Det berättas att kvarglömda smörgåsar från tidigare besökare legat kvar orörda i flera dagar trots det rika djurlivet...

Skogens knotiga stigar som slingrar sig fram är vackra, även om man får se sig för så att man inte kliver fel... Ljungväxten Rosling, Andromeda polifolia, har söta rosa blommor som påminner om lingonblommor. 

Hjortronen blommar...

och Skogsstjärnan, Trientalis europaea, glimmar vit...

Det var en enormt pampig upplevelse att stå under de stora klippblocken som till synes ligger 'löst' på varandra... Här inne bor alltså vittra enligt folksägen. 

Om Vittra ur Wikipedia:

Vittra är ett mytiskt folk inom den nordiska fäbodkulturens folktro. Det räknas till dem som inom folktron kallas "de osynliga". Vittra beskrivs som ett folk som lever som människorna, men på annan plats och under andra tider. De håller till på fäbodvallen under vinterhalvåret då människorna inte är där. Sägnerna om vittra påminner om de i Norge förekommande om huldrefolket och gutniska berättelser om di sma undar jordi.

Vittra sägs hålla egen boskap, som kallas vitterkor. Dessa kor ansågs som särskilt förtrollade. Det sägs att fäbodjäntor eller butöuser fått ta hand om och behålla någon av dessa kor genom att kasta en kniv eller sax över kon. Vitterkor har dock den egenheten att de alltid mjölkar stävan full, men aldrig mer än så.

Vittra ser ut, lever och klär sig som människor. De är dödliga. De bor under jorden, eller snarare i en parallell verklighet. Vittras vägar kallas för vitterstråk och på många platser i norra och mellersta Sverige finns det kartor över dessa. Illa går det för den som bygger sitt hus rakt på ett vitterstråk, då går vittra med sin boskap tvärs genom huset.

*

Fantasi och kreativitet är bästa kompisar..... Så tro på vittra eller fantasier kring vittra kan inte annat är vara främjandet för kreativiteten... :-) ...... Och att läsa fantastiska böcker med kittlande historier är det lätt att bli uppslukad av. Dottern exempelvis manglar alla Twilight - böckerna om och om igen. Först på svenska och nu på engelska. MEN, det förutsätter naturligtvis en god läskunnighet..... Har också erfarenhet av hur det är för barn som inte klarar läsningen lika bra för att kunna 'mangla' böcker för uppbyggande fantasi, kreativitet, språkutveckling och massa annat gott som skönlitterär läsning för med sig. 

På Chelsea Flower Show uppmärksammades just läskunnandet genom trädgården: Dyslexia – A Barrier to Education? där man vill lyfta forskningen och de framsteg som gjorts inom området. Böckerna som ligger i murens öppning symboliserar det hinder som just brist i läskunnande kan vara för en del. 

*

Hemma blommar skönheternas skönhet.....

 

De flyktiga dagarna man får uppleva jättevallmons blomning vill man helst inte missa..... Håller tummarna för att några knoppar finns kvar när jag kommer hem igen...

PS. Hoppas att helgen har börjat bra för er alla! Själv blir jag bortskämd hemma hos svärmor.... :-)

Ha det gott!

Vara glad för det lilla...

Att leva i nuet är inte alla gånger så lätt. Man skulle nästan kunna beskriva det som en konstart eller en inställning man kan behöva lära sig, men som också kräver påminnelser lite titt som tätt. Att vara glad för det lilla likaså. Har under senaste tiden beundrat allas stora ruggar med blåsippor och glatt mig med deras ägare. Jag är dock väldigt glad för den enda lilla blåsippa min trädgård förmår :-) Knappt synbar för ögat står den nu och strålar. Har funderat över att göra ett litet staket runt den... Att man kan bli så till sig för en liten blomma...

I dessa härliga men bråda vårtider i trädgården, kan vi också behöva påminna oss om att 'ta det lugnt...' och inte stressa upp oss för allt vi vill göra klart så snabbt som möjligt. Även om vi kanske gör det i ett gott syfte: så att jag kan njuta sen... För det där sen brukar lätt fyllas med annat som bara måste göras först.... Därför har jag bestämt mig för att sluta med det. Och ja, jag tror man helt enkelt kan bestämma sig. Det är förvisso inte lätt om man till sin personlighet är effektiv... Då är det en riktig utmaning.  Men att välja helt enkelt att se det som är klart och det man är nöjd med, i stället för allllt annat som inte är det, försöker jag göra.  Annars blir det aldrig tid till att bara vara och njuta... Men det är klart, det där med påminnelser är viktigt....Jag glömmer så lätt! Min lilla enda blåsippa är min påminnare just nu.

PS. I natt var det kallllllt! Tror några små spirande växter fick 'kalla fötter' ... 

Drömmar

Ja, se det snöar, ja se det snöar, det var väl (inte) roligt hurra.... Norrland anropar våren - våren kom in...! Måste nog snart ge våren en navigationskurs så den inte går vilse igen...


Antar att alla har varit inne på Claus Dalbys blogg. Vilka vackra bilder och vilken vacker miljö han bjuder på! Det finns en bild som jag är extra kär i och inte kan sluta studera, och det är den här:

Vilket växthus.... Alltså jag blir alldeles varm i kroppen när jag ser hur vackert funktionellt det är. Så där vill jag 'bo' någon gång...

Ja, men titta på frösåddernas näste! Så behändigt ordnat, inbubblat och belyst. I mitt växthus (som är 14 kvm) bubblar jag naturligtvis in frösådderna också. Men ja, det ser inte riktigt lika fint ut som hos Claus.

För att komma till Claus inlägg om hans växthus: klicka här!

Bilder från clausdalby.dk

Det är bra att ha drömmar och visioner. Det ger en drivkraft. Bara man inte glömmer bort att uppskatta det man har för stunden. Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Som Eva Robild skrev idag på sin blogg, Med fingrarna i (j)orden: 'Långsamhet leder också någon stans', är tankvärda ord att ta till sig när man emellanåt bara ser det man vill komma till (som våren...) eller något man vill ska vara annorlunda, istället för att stanna upp och inte ha så bråttom.

Nä, nu ska jag bege mig på en basket-match... spännande värre!

Trevlig fredagskväll!