Just nu är det riktigt ledsamt här. Vår fina, rara katt Milda, 'min' allra trognaste, nyfknaste och pratgladaste sällskap har fått somna in efter en trist olycka. Vi har två härliga katter och Milda är den av dem som alltid varit 'min' katt eftersom hon följt mig vart jag än gått här hemma eller ute i trädgården och varit det bästa och mysigaste sällskapet man kan tänka sig. Följa med ut till växthuset eller trädgården ville hon jämt. Satte sig vid dörren så fort jag började ta på mig skorna. Och tålmodigt låg hon på skrivbordet sena arbetskvällar och väntade. Och väntade... på att jag skulle bli klar. Hon brukade titta på mig och undra om det inte var dags att ge upp någon gång. Så fort jag klev upp från stolen för att hämta något att dricka eller så, hoppade hon glad i hågen genast efter eftersom att hon trodde att det äntligen var dags att gå lägga sig. Men lika snabbt lade hon sig på skrivbordet igen när hon märkte att det kommer dröja ett tag till…. Ja, ni förstår. Hon följde mig i ur och skur och fanns alltid i närheten.
°
Saknar dig.