Cachingfredag i Kalla Krigets Kronoberg

Fredagar kanske kommer att bli Cachingfredag det här läsåret. Jag slutar för en gångs skull lite tidigare och då finns hela eftermiddagen ledig. Men först ska jag ju klara av några lektioner med femmorna och sexorna. På morgonen är det matte i femman. Vi arbetade med ekvationer i några appar och det verkade eleverna tycka om. Lite senare var det dags för matte i sexorna. Vi startade också där ett arbete med Mönster och Algebra. Första uppdraget gick ut på att sortera efter egenskaper. Vi hade en massa plastdjur som de fick sortera på olika sätt. Med de hopvikbara plastcirklarna skapade vi Venn-diagram.

Efter jobbet skyndade jag mig hem och tog med hunden ut på en runda. Sen värmde jag lite soppa från igår till lunch och fixade fika att ta med. Vi hade bestämt oss för att åka nedåt Ljungby på en cachingtur så jag skulle plocka upp Katrin, Fredrik och Zack i stan.

Det har kommit en ny serie cacher utspridd över hela Kronoberg som handlar som Kalla Krigets dagar. En del av dem är ju inte så långt hemifrån oss. Den senaste av dem kom så sent som torsdag kväll. Den kunde ju varit ologgad, men det var inte så stor chans till det. Jag lade bevakning på den och mycket riktigt så loggades den på morgonen.

Den här gömman hade tillnamnet Broförbindelse. Den fanns vid Laganrasten precis efter bron över Lagan i södergående riktning så vi var ju på väg åt rätt håll. Många lastbilschaffisar pausar här liksom en hel del annat folk. Vi parkerade och promenerade fram till gömman. Jag förstod direkt vart jag skulle gå när vi närmade oss GZ så jag kunde plocka fram burken utan några som helst problem.

Sen fortsatte vi söderut. Vid Gula Faran har det funnits en gammal cache som vi loggat tidigare, men den är arkiverad. Rubriq har lagt ut en del minnesgömmor på samma ställen som gamla arkiverade gömmor fanns. Bland annat hade han lagt en ny gömma här. Vi letade en bra stund alla tre utan att hitta burken. Så vi fortsatte mot vårt egentliga mål för dagen. Detta var bara något som dök upp längs vägen.

På väg mot Stavsjö, som var ett av dagens mål, fanns ytterligare en gömma i Kalla kriget-serien. HC Lugnet var tillnamnet. Vi parkerade alldeles intill busskuren där gömman var lokaliserad. Fredrik såg burken och jag kunde plocka fram den eftersom jag var närmast.

Vi såg inga människor ute men en häst höll koll på oss. Cachebeskrivningen berättade intressanta saker.
"Här, i direkt anslutning till Hovdinge gamla skola uppfördes 1970 en skyddad ledningsplats benämnd Lugnet som utgjorde HC för Ljungby och Markaryds CFO. Bunkern är i två våningar med ytterväggar av betong och är i sin helhet förlagd under jord. Anläggningen ska stå emot fullträffar från artilleri och flygbomber, ge skydd mot luftstötsvåg från kärnvapen samt skydd mot radioaktiva, biologiska och kemiska stridsmedel. Inne i anläggningen finns en stor ordersal, kryptorum, kök, matsal samt mängder med kommunikationsutrustning.
Undervåningen var mer av en servicevåning med sovrum, hygien-, förråds- och driftsutrymmen. Totalt fanns här sängplatser för ungefär 45 personer. Kraftaggregatet kunde hålla igång anläggningen i upp till en månad utan extern el. Anläggningen hade egen djupborrad brunn. Idag är anläggningen såld till en privatperson som byggt om övervåningen till pub och festlokal. Cachen är placerad på andra sidan gatan från bunkern sett." 

Vi körde sedan vidare söderut mot Stavsjö där det skulle finnas en liten runda med fem cacher. Vi hittade en pil som visade in oss till en enkel parkeringsplats där vi kunde stanna. Den första gömman, Ljudspår Stavsjö #1 fanns vid parkeringen. Där fanns också ett skåp med information om rundans sevärdheter. Det är Sagobygden som gjort iordning dessa runtom i Kronoberg. På en del ställen som här finns även geocacher. Här fanns dessutom en app som man kunde ladda ned för att lyssna på berättelser från trakten. Det gjorde inte vi. Vi nöjde oss med gömmorna.

Innan vi började vandringen plockade vi fram vårt fika så slapp vi släpa på termosar och smörgåspaket. Zack höll sig framme och försåg sig med en skinkbit. Matte dokumenterade stölden på bild. Jag lånar hennes bild som bevismaterial. När vi fikat klart letade vi upp den första gömman och loggade den. Alla gömmor bestod av petrör merd loggremsor.

Sen promenerade vi fram till Skinnesjö där gömma nummer två fanns. Zack ville nog gärna bada men det var alldeles för djupt för en liten valp. Det var vackert vid den lilla skogssjön. Vi letade efter gömman och när jag vände mig om föll blicken rakt på den. Fredrik nådde längst av oss och fick lyfta ned den så vi kunde logga.

Den tredje gömman hette Göken men vi förstod nog inte riktigt varför. Det hade kanske klarnat om vi lyssnat på berättelserna. Jag hittade den i en gran som ledtråden angav.

Hittills hade vi gått längs skogvägarna rakt fram. För att komma till Klockesjön var vi tvungna att vika av på en annan skogsväg. Det var egentligen nummer fem men vi tog den före nummer fyra. Vi gick förbi ett hägn där det växte lite konstiga lärkträd.

Först såg vi inte att det var lärk. Årsskotten var långa och barren satt inte som lärkbarr brukar göra. Sen hittade vi några träd som såg ut som lärkträd brukar och dessutom hade kottar. De yttersta skotten på grenarna var långa och hade annorlunda barr.

Efter lärkskogen passerade vi ett kalhygge. Här hade markberedningsmaskinerna gått fram och skapat stora sår på marken. Det såg inte vackert ut. Så brukar man inte göra i ett naturreservatet, men vi förstod senare att just här befann vi oss utanför reservatets gränser. Gömman hade ganska hög terrängranking men den var mycket lättare att nå än vi trodde. Jag hittade en klassisk geocachegömma på marken.

Enligt sägnen skulle Angelstads kyrkklocka finnas på bottnen av Klockesjön. Vi varken såg den eller hörde klangen från den. Det var lika vackert vid den här sjön som vid den förra.

Vi lämnade sjön och gick tillbaka i samma spår. Zack höll koll på teamet. Vi loggade för dagen under teamnamnet Team Zack. När vi kom tillbaka till den andra vägen fortsatte vi mot den sista gömman, Jättestenen.

Här fick Zack träna på att leta upp geocacher. Han blir nog riktigt duktig på det. Det är inte lika lätt för honom att hitta petrör som hänger i granar men burkar under en sten klarar han nog bra. Sen fick vi gå tillbaka till parkeringen samma väg som vi kom. Det var egentligen ingen riktig runda, men det var en fin skog att promenera i förutom älgflugorna som hoppade på oss hela tiden.

Vi körde vidare mot Angelstad men inte ända fram dit. Strax innan vek vi av längs östra stranden på sjön Kösen. På allt smalare vägar rullade vi mot vad som verkade vara en stugby.

Vi stannade vid vägkanten intill stranden där några tyskar höll på att fiska med high tech-utrustning. Det pep om kastspöt så vi undrade om det inte var datoriserat.

För ungefär en vecka sedan kom en ny gömma här, Lake Kösen East Coast. Vi letade upp den bland stenarna på stranden. Det var en enkel gömma men den fanns på en vacker plats med utsikt över sjön. Solen började dala och det var lugnt och stilla vid sjön.

Nu var det dags att vända norrut igen. Vi passerade Guddarp där det fanns en gömma vid en busskur som jag redan loggat. Men de andra hade den kvar så jag stannade till så att de kunde göra det. Sen drog vi vidare mot Vittaryd.

Vi missade första avtagsvägen mot Kalla krigets Kronoberg - Flygverkstadsbataljon (V). Vi fick köra runt åt andra hållet och klämma oss emellan ut på den breda gatan igen.

Fredrik hittade gömman bredvid vägkanten. Nu började det bli lite kyligare i luften, men vi hade ett mål till för dagens cachingtur.

Inte långt från E4:an finns Örnboet Scoutstugan. Det är en gammal gömma som länge funnits på att göra-listan, men varje gång vi åkt förbi har vi valt att inte försöka ta oss fram till den. Vi har haft våra funderingar på hur vi skulle komma fram till den mitt ut i skogen. Det visade sig inte vara så svårt som vi trodde.

Vi körde över Sundet och Dörarp när vi åkte från Vittaryd. De små tvärsövervägarna förde oss ut mot Riksettan. Där fick vi öppna en grind för att komma ut på den. Efter bara några tiotals meter svängde vi av mot Örnboet i stället för att åka under motorvägen. Där fanns ännu en grind att öppna och passera. Det skulle bli ytterligare två grindar att öppna innan vi var framme. Katrin och Fredrik turades om att hoppa ur bilen och öppna så jag kunde köra igenom.

Vi kom fram till vårt mål och jag stannade bara 17 meter från gömman. Det var Fredrik som fann den vid vindskyddet som sett bättre dagar. Det verkade numera användas som vedförråd. Det var nog längesen nån grillade en korv vid grillplatsen framför vindskyddet.

Men huset verkade hållas iordning, Vi tog ett varv runt byggnaderna innan vi åkte hem och kikade in där det gick. Vindskyddets tak var täckt av grön mossa. Det såg ut som en skön bädd.

Solen hade gått ned och skymningen var inne så det var hög tid att återvända till civilisationen. Detta blev sista gömman för dagen och jag hade loggat tio cacher. Det är ett bra resultat på en fredagsrunda.

Längs vägen fanns en lång rad av små hus. De var sexkantiga med torvtak där taklöken blommade. Vi listade ut att det var pumphus av något slag. Det kanske var därför som vägen fram var så väl underhållen och ganska nygrusad.

Vi gick tillbaka till bilen och vände den. Sen var det bara attt fortsätta öppna grindar på löpande band. När vi nästan var ute, säger Fredrik att han inte hittar sin GPS. Som tur var hittade han den snabbt. Annars hade vi ju fått köra hela proceduren en gång till. Nu kom vi ut på Riksettan och följde den norrut hela vägen till Värnamo. Där lämnade jag av de andra i teamet och fortsatte hem till Rannäs. Summa sumarum en fin fredagstripp och tio hittade gömmor.

Frukt och annat godis i skolan

Frukt är godis, brukar man säga. Visst ser elevernas målade frukter ut som läckert godis där de ligger på ett fat i skolan. Det är min kollega som låtit eleverna göra dem på bildlektionerna. Inuti finns riktiga frukter som eleverna tog med sig till skolan. De klädde frukterna med gipsbinda och sen fick de ligga och torka tills de bara hördes lite rassel i frukterna när man skakade dem. Sen plockade de fram färgerna och målade dem. Nu ligger de som ett vackert blickfång i grupprummet.

Idag var skoldagen fullspäckad med aktiviteter. På förmiddagen hade vi besök av tandsköterskorna som flourlackade tänderna på femmorna. Under tiden jobbade vi med matte. När halva gänget var klara, promenerade jag tillsammans med dem bort till reningsverket i Forsheda.

Där fick vi träffa Pelle som berättade om hur man renar avloppsvattnet i tre olika steg. Det var det mekaniska steget, det biologiska och det kemiska. Eleverna tyckte det luktade lite äckligt men så farligt var det ju inte.

Det var nog det sista gänget som fick besöka reningsverket för snart kommer det inte att finnas mer. Forsheda ska kopplas på avloppssystemet i Värnamo. Det byggs ett nytt stort reningsverk vid Stomsjö. Man kan se kur de gräver ner rör längs RV27. När vår grupp var klar, hade min kollega och den andra halvan av klassen också kommit dit. Vi gick tillbaka till skolan och fortsatte med matten innan det blev lunchrast.

På eftermiddagen har vi först ett pass med engelska och sedan jobbar vi med vårt slutuppdrag i temat Rörelse och konstruktion. De ska konstruera fordon efter vissa krav. Vi har en arbetsgång som vi följer.

De flesta grupperna är i konstruktionsfasen. Några håller på att testa. Jag ser redan att en del måste ändra på sin konstruktion för att klara kraven, men det måste de komma på själva.

Det fanns fyra olika uppdrag att välja bland, men det blev bara tre olika som de valde. Vi kommer att få se pizzabilar, räddningsfordon och en dragracingbil.

Idag fixade vi till testbanorna så att vi kan testa våra konstruktioner. När sedan eleverna gått hem, fortsatte jag att jobba en stund med planering och bedömning. Jag fixade fram läxor i engelska både till fyrorna och femmorna. Sen rättade jag några matteprov, men jag hann inte så många. Det tar sin tid. Jag försöker också hitta bra tillfällen att genomföra den muntliga delen av det nationella provet i matematik. Med 32 elever blir det rätt många grupper att bedöma.

Efter jobbet åkte jag hem till hunden och en liten fika. Sen gav jag mig av på en rundtur i trakterna. Jag hämtade hem ett paket som kommit på posten. En ny ficklampa och en ny pannlampa handlades på nätet. Jag hoppas de lyser bra så att jag kan ta fler reflexrundor och andra mörkeräventyr. Ett mål för dagen var Reftele Lantmannaförening. Där hittade jag ett par byxor och lite godis till hunden.

Sen tog jag vägen över Ås och Slättö. Det finns ett ställe, som jag inte vill avslöja, där det växer vilda backsippor. Det är nog ett par år sedan var jag där senast. Förr fanns här gott om blommor. Idag hittade jag bara på två ställen och de var knappt utslagna. Det kanske kommer fler, får vi hoppas. Det är vackra och spännande blommor.

När jag gick tillbaka mot bilen såg jag en vippande sädesärla på den nysådda åkern. Jag gillar den lilla fågeln men den ville inte stanna och fastna på bild. Sen fick jag syn på något avvikande i allt det bruna. När jag gick närmare, såg jag att det var ett litet fågelägg. Det låg på marken men var alldeles helt. Annars kan man hitta liknande skal under träd med fågelbon där de kläckta äggskalen kastats ut. Jag vet inte vad som hänt med detta ägg, men den okläckta fågelungen är säkert död för ägget var alldeles kallt. Det ser ut att vara ett koltrastägg eller kanske ett starägg. Det får följa med till skolan imorgon.

Pulver och piller

Terminen är igång för fullt nu. Nu har alt startat upp. Denna veckan har vi föräldramöten i vårt arbetslag. Fyrorna håller på med de vita pulvren, som de ska undersöka i NTA-temat Kemiförsök. Nu senast blandade vi pulvren i vatten och filtrerade i kaffefilter.

De går verkligen in för sina undersökningar. Fast det brukar alltid vara en grupp som inte har lyssnat tillräckligt noggrant på instruktionerna. Så var det nu också. I vanliga fall ska vi alltid diska och ställa undan allt efter oss. Men inte den här gången. Petriskålarna och kaffefiltren skulle vi spara för att se vad som händer. Så en grupp får väl kolla på de andras petriskålar. De hann diska innan några andra elever hejdade dem. Förhoppningsvis bli de lite visare av erfarenheten. Roligt är det i alla fall.

Igår var det så äntligen dags för mig att göra ett återbesök hos homeopaten i Jönköping. Mina piller tog slut för en månad sedan och jag tror att jag verkligen behöver dem. Min förkylning sitter i. Vi får väl se ad som händer när jag nu börjar med pillren igen. Efter besöket på Gräshagen köpte jag en jättegod räkmacka på Café Lindström vid Torpa. De räkorna smakade mums.

Som vanligt tänkte jag även leta upp lite gömmor i Jönköping. Den här gången valde jag en runda i Odensberg. Där fanns 15 cacher, men den första hade jag redan loggat vid ett annat besök. Jag parkerade vid den och tog stigen in i skogen. Där hittade jag goda björnbär som efterrätt.

Odensbergsrundan var omväxlande, ibland lite kuperad, med gamla träd av olika sorter. Här var det en gammal ek som dolde en liten gömma. Den var inte svår att hitta.

Det var bara två cacher som jag inte gav mig på. Det var två stora granar där man skulle klättra. Den första hade stegpinnar längs stammen. Jag klättrar visst ibland,, men då måste förutsättningarna vara bra. 1. Jag vill helst ha någon med mig. 2. Det ska inte regna eller finnas hala grenar. 3. Jag vill gärna se burken så jag vet vart jag ska. Ingen av dessa kriterier fanns den här dagen. Jag var ensam. Det duggregnade lite vid den första granen och jag kunde inte se burken. Så då avstod.

Inte heller den allra sista gömman på rundan gav jag mig på. Där var det en riktig bamsegran man skulle ge sig upp i. Jag gick ett varv men sen fick det räcka. Jag tror det var klokt.

Gömmorna var trevliga och varierande. Det fanns enkla klassiska gömmor med en liten plastburk bakom ett gäng pinnar vid foten av ett träd.

Det fanns också väl gömda burkar och gömmor som det låg lite arbete bakom. Det var inte bara mikrocacher utan även små och normalstora.

Jag hade inga problem alls att hitta gömmorna även om de var väl gömda. Antingen hade jag väl tur eller så har jag lärt mig att se möjligheterna. Vi kan väl säga att det var det senare.

Jag kom fram till en mysig äng med en stor fin burk. Jag hade än så länge inte mött en enda person på stigen. Det var lugnt och tyst i skogen trots att staden var så nära.

Här vid ängen lämnade jag en lite TB-gris, som fått vila alldeles för länge hemma hos mig. Jag trodde jag hade tappat bort den och en annan TB. Jag kunde inte hitta dem bland mina cachinggrejer. Men för några dagar sedan lyfte jag på en hög med tvätt. Längst ner i tvättkorgen låg en zippåse med flera saker som jag saknat bl a de båda resekrypen. Nu ska de få ut och rea igen.

Mitt i skogen fanns ett vindskydd, eller hade funnits en gång i tiden. Nu hade det rasat ihop men det fanns en liten gömma. Den kunde nog vara knepig att hitta, men för mig gick det geschwint som tyskarna säger.

När ungefär halva rundan var avklarad, hittade jag en rastplats. Där fanns också en liten, liten burk, som jag letade upp innan jag satte mig och vilade en stund.

Lite vatten och en liten bit kexchoklad höjde humöret ett snäpp. Jag var inte hungrig, men choklad är bra för humöret.

Sen fortsatte jag in vandring. Nu mötte jag en del joggare och hundar som var ute och rastade sina hussar och mattar. En av gömmorna hette Kärlek. Det var en ek och en tall som fattat tycke för varandra. De reste sig mot ljuset och slingrade sig om varandra.

Svampar av olika sorter fanns det gott om. De gamla murkna träden var tillhåll för många svampar.

Tickorna var stora och fanns i många olika färger och varianter. De här var väldigt platta med stora vattendroppar som kondenserat på dem.

En av gömmorna ar vid en lite skogsbäck. Här fanns lite vatten på bottnen, men annars var bäckar och surhål ganska uttorkade efter den torra sommaren som varit. Jag behövde inte bli blöt om fötterna.

Gömman fanns nere i bäcken. Den var rolig och syntes lång väg. Fast man kanske inte förstod att det var en gömma förrän man kom lite närmare.

Vid Odensberg har Jönköpings Södra en klubbstuga. Där var det en fantastisk utsikt över staden och Vättern.

Inne i skogen intill en av fotbollsplanerna fanns en annan gömma som inte tillhörde rundan. Den hette Mountain of Oden. Medan jag loggade den hörde jag hovslag som dundrade förbi i skogen. jag funderade på om det kunde vara Sleipner med sina åtta hovar som galopperade genom skogen. Sen såg jag lite färsk hästspillning på stigen och förstod att den användes som ridstig. Hugin och Munin såg jag dock inte skymten av.

Jag närmade mig Vattenledningsparken där vi varit på event några gånger, senast för ett par veckor sedan. jag kom aldrig ända fram för jag vek av vid dammen. Här har vi letat gömmor i mörkret en gång.

Jag fortsatte rundan tillbaka mot parkeringen där bilen stod. På vägen mötte jag ett underligt djur. Naturen är fantastisk och här är det bara vår fantasi som sätter gränserna. Tillbaka vid bilen kunde jag pusta ut en stund. Det blev inte mycket av regnet men jag blev lite svettig av vandringen i stället.

På hemvägen stannade jag för några gömmor till. 'Den första var en påskgömma. Det var en riktigt stor holk med några små invånare som klarat sig bra under sommaren.

Den andra fanns vid ett tvåtusen år gammalt gravfält. Sådana platser gillar jag att besöka. De har oftast något spännande att berätta. Så var det här med. Den minimala burken hittade jag efter ett litet tag.

Den sista gömman för dagen fick jag leta ett tag efter trots att det skulle vara en enkel sak. Jag nollade mitt ute på en asfalterad plan framför Sandseryds kyrka. Där fanns den inte förstod jag. Jag borde ha litat på min intuition. Det kanske var en ingivelse från ovan. För där min första tanke var hittade jag den till slut.

Så blev det en kyrkcache även på den här turen. Det hann bli mörkt innan jag var hemma igen. Jag pockade upp maken i stan där han lämnat in min bil på verkstan. Jag hade hans bil den här dagen. Men nu har jag fått tillbaka min nyreparerade bil. Fast jag blev ett antal tusenlappar fattigare på köpet.