...ett litet får

Förra veckan var det avtackning för en kollega som slutat på jobbet. Hon har också precis slutat ha får, så jag tänkte att hon skulle få en liten får-ig present som minne. Efter försöket med tranan var jag sugen på mer tovning , så jag försökte mig alltså på att nål-tova ett får. 

Från vissa vinklar ser det lite mer ut som en råtta...men. Jaja. Tanken är att det ska vara en behornad tacka, men äh.. det var ju första gången.

Först gjorde jag ett skelett i ståltråd, och täckte det med hockeytejp för att få en skillnad mellan ben/horn och kroppen.

 Sen täckte jag helt enkelt skelettet med ull, och tovade fast den. Inte helt lätt där skelettet låg nära ytan, men det blev rätt OK tillslut. Ingen skala på bilderna, men det är ca 15 cm långt ungefär. Nu är jag sugen på att försöka med nåt större!

Fru Trana

Nån gång i höstas, pratade min vän S (som är föreståndare på naturumet vid Hornborgasjön, där alla tranorna håller hus, ni vet?) om att hon skulle vilja ha en sorts docka som hon kunde använda i pedagogiska sammanhang på sitt jobb. Jag blev sugen på att försöka göra en, och tänkte att jag kunde använda den som ett arbetsprov till Capellagården om den blev bra (den fick vara med). 

Med tranexpertens bistånd började jag skissa på en handdocka. Såhär såg det ut:

Lite senare tog jag mig för att sticka en lång, lång svart handske med förstorad tumme, det blev halsen. Den våttovades.. 

och sen var det dags att nåltova fast ögon och färgteckning. Än så länge var det hela rätt mycket ett spektakel. 

Framåt februari började det bli dags för transäsong i Västergötland, och tranan behövde snabbt bli klar, så jag ägnade en helg åt att sy kropp och vingar (i grå vadmal, rester från en gammal struthätta från tidig medeltidstid), böja till ben av ståltråd och linda dem med hockeytejp, och nåltova fast strutsfjädrar ur slaktade dammvippor som S skickat till mig med posten. Tillslut började det likna nåt. Fru Trana tittade fram!

Trana i lånta strutsfjädrar

Hockeytejp är bra

Nu bor hon på naturum och lär barn och vuxna om hur tranorna (Grus grus) flyttar, dansar och lever om. Tydligen har det gått bra för henne, har till och med hört talas om att hon fått vara med i lokalteve :) . 

Jag gillar också hur det blev, för att vara första försöket att göra en handdocka med blandade tekniker så är jag helnöjd...och peppad på att göra fler djur. Inte nödvändigtvis handdockor, men helt klart med tovade inslag. ..och hockeytejp, jag gillar verkligen hockeytejp! 

Fru Trana träffar Norwichterrier

Tehuvsmössa

Kommer ni ihåg det här garnet? Mitt första och hittills enda självspunna garn som skulle bli en mössa.
Det blev det också, och såhär ser den ut (och bortse från korridorens äckliga balkong-skinnsoffa är ni snälla..).

Den har trevlig färg och är tokigt mjuk, men aaalldeles för stor för mig.
Gjorde den stor med flit så att jag skulle kunna tova den i tvättmaskinen, men trots fyra tvättar blir den inte så mycket mindre. Funkar dock perfekt om man vill få plats med en stor håruppsättning, eller känna sig som Loranga en stund. Hursomhelst har jag inte använt den speciellt mycket och jag kan inte med att ge bort den till nån eftersom den ju är mitt-första-hemspunna.

Ett tag tjänstgjorde den som cykelsadelvärmare, men nu, inspirerad av Loranga, Masarin och Dartanjang har den fått ett nytt användningsområde.
Voilá!

Fröken Cs tofflor

..hittade jag i en burk när jag städade. De stickades och tovades förra våren och glömdes sedan när det blev sommar. Började dekorera dem med nåltovning, och sen var det något som kom emellan, och de blev arkiverade för framtiden. Nu gjorde jag ett ryck och fixade klart dem.

Garnet är Järbos lilla lovikka, med nåltovade stjärnor i restgarn. De är tovade 4 ggr i maskin på 60 grader. Eventuellt får de sig en dos igen nästa gång jag tvättar för lite stora är de fortfarande. N tycker att de är strykfula, men jag gillar dem skarpt!
Tofflor is the shit.