Smålandsbesök och jätteloppis!

I helgen har vi firat Ns födelsedag och det gjordes i Småland och Halland hos hans familj. Den största tilldragelsen förutom själva födelsedagsfirandet var Simlångsdalens loppis, som hålls varje år i slutet av juni.

Som en korsning av auktion och loppmarknad där man i en timme får titta på föremålen och lägga bud på dem, därefter släpps köpandet fritt. Den som lagt det högsta budet får förköpsrätt, men om han eller hon inte dyker upp i tid så får någon annan köpa föremålet till det högst bjudna priset. Jag siktade in mig på den textila avdelningen och kammade hem bland annat:

En Viola Gråstenfilt (som är hel och som jag inte ska göra något vidare med, men som får vara med här eftersom den är ett stycke underbar textilhistoria). Jag vann budgivningen på den mot en gubbe som tänkt använda den som emballage när han fraktade möbler!!!


En gammal linneduk i diamantkypert.. så vacker men tyvärr lite fläckad och skadad på vissa ställen varför den nog kommer att bli omsydd till något som har med medeltiden att göra..


En burk knappar för allehanda ändamål.. har ännu inte hunnit inventera den, kanske de blir uggleögon till tröjan (som jag förövrigt snart stickat klart första ärmen på).



Försökte också mig på att fotografera vindsjalen, men det gick sådär. Det starka ljuset var mördande, milt sagt, svårt att få fina kontrastrika bilder. Såhär blev det iallafall.



man kan täcka nästan en hel 26tumscykel med den....

edit: för de som är intresserade av sådant, sjalen är stickad på rundsticka 3cm i diameter/80 cm längd.. jag rekommenderar att använda en längre rundsticka, det blir lätt trångt på slutet (ska köpa en 120cm snarast!). Har helt uteslutit pärlor (för jag gillar inte pärlor på stickat, inte i dagsläget.. men man vet ju aldrig..). Nupparna har jag också uteslutit, de kändes så garn-slösiga (och tur var väl det för hade jag gjort dem hade nog garnet inte räckt). Har istället för nuppar stickat 3-i-3-stjärna-mönstret från Laminariasjalen av samma designer, det blev fint!

Vindsjalen färdig!

Den sista veckans regniga väder har passat utmärkt för stickning. Aeolian är färdig! Vågar inte tänka på hur många arbetstimmar som är nedlagda. Satt igår till ett på natten och hade småskräck för att garnet höll på att ta slut, avmaskningen var den mest spännande jag upplevt hittills (jo, tro det eller ej, det var faktiskt spännande!). Garnet räckte med nöd och näppe, hade ungefär 10-15 cm kvar på slutet. Första gången någonsin jag stickat något och inte fått garn över.

Så här ser den ut oblockad. Mattan är ungefär2 x 1,20m.

Här är halva blockad.. ingenstans i det här hushållet finns en yta så stor att jag kan spänna ut hela sjalen!

Projektet kvalar förövrigt in på många listor:
-Största sjalen jag gjort, egentligen det största jag någonsin stickat överhuvudtaget.
-Förmodligen det mest arbetsintensiva.
-Bitvis det tråkigaste (alla evighetslånga avighetsvarv), men också bitvis det roligaste. Mönstret är utmanande men ändå inte svårt och tillräckligt omväxlande för att man inte ska tröttna.


Egentligen är det knasigt att jag stickar jättestora spetssjalar. Jag är inte någon sirlig människa, tycker inte om krusiduller på det jag har på mig och får spader av spets på kläder. Gillar praktiska grejor, får öva mig på att ha klänning. Spets har aldrig varit min grej, en stor del av mig associerar omedelbart spets med gamla tanter med dukar överallt och kuddar med tofsar (och för små hundar).
Dock kan jag inte förhindra mig att sticka dessa sjalar. Det är ju så roligt och på något plan tycker jag att det är jättefint också. Varje gång jag blivit färdig med en sjal så är jag utless på det och säger till mig själv att jag aldrig ska göra om det. Men.. redan när sjalen är blockad och mönstret framträder så börjar jag tycka att det nog inte var så farligt, och rätt vad det är så har jag börjat på en ny.
Det är bara att inse att jag inte kommer undan, får helt enkelt börja fundera ut fler användningsområden för gigantiska opraktiska spetssjalar...
Ska ta lite finare bilder sen, utomhus om vädret tillåter.

aeolian

Aeolian är i fokus i ledigheten, kämpar på med de låånga varven på slutet. Den SKA bli klar denhär veckan, det har jag gett mig den på!
Bara sista diagrammet kvar nu, 18 varv, 18 varv!

lägesrapport

OK. Här blir inte mycket gjort, eller iallafall inte visat.

Är hemma i Värmland, hälsar på släkten, försöker skriva klart exjobbet och njuta lite av våren när jag hinner sticka näsan utanför dörren.

Stickar på Aeolian när jag kommer åt. Den är nu gigantisk, fyller en hel tygkasse. Har gjort färdigt agavemönstret, nästan gjort av med en hel härva garn och varje varv tar ungefär 20 minuter. Vågar inte tänka på hur lång tid det kommer att ta att bli färdig, egentligen gör det inte så mycket heller. Det är ett låångsamt projekt, och jag gillar det. Typiskt bra för stressade hjärnor.

Sen har jag fyllt år lite också. Grattis mig! Det var trevligt som det brukar och den rådande ekonomiska situationen förbättrades något. Det ska firas med en investering i eko-ullgarn (att sticka uggletröja av nu i vår).

Inspirerad av våren satt jag uppe halva födelsedagsnatten och snickrade på ett bladmönster som jag aldrig blev nöjd med. Sedan hittade jag ett klövermönster i en bok, och slängde ihop en handledsvärmare i restgarner på några timmar.. nu måste jag bara göra den andra också!

garnpresent!

Om en vecka nästan precis så fyller jag 25 år. I förrgår fick jag en present som jag fick öppna i förväg av mina vänner S o A. Det var garn!
Tre härvor vackert rött tvåtrådigt från ullcentrum.

Det blir nog en tröja en gång har jag på känn!

Den nya vindsjalen är på gång också, och fort går det, änsålänge! Yuccamönstret är nästan precis lika som bladmönstret i Kirisjalen, bara lite mindre, så jag stickar det nästan i sömnen. Är på sista rapporten och ser fram emot att börja på övergångsdiagrammet.. Förresten blir det galet mycket bättre sen jag bytte garn och stickor, ibland lönar det sig att vara en petmoster.

sjalar på G, och du måste vara sjuk, sjuk sjuk

..som den gode Håkan Hellström skulle sagt. Inget färdigt att visa, jag måste bara delge er dagens sjalångest och lösningen på problemet.
Jag har två sjalar på gång. Den ena är det inget problem med, det är en candle flame (vem sa att jag inte skulle göra fler sådana) i ett sviiintunnt, pippigult loppisgarn som jag startade i ett svagt ögonblick i hopp om att kunna ha till påsk (för jag har aldrig pasteller, jag gillar inte ens pasteller.. men jag kunde på något tokigt sätt inte låta bli).

Hursomhelst är det inte den som var problemet, den blir troligen inte klar till påsk, men den blir nog fin ändå och jag har nåt enkelt att hålla på med när jag nån gång får för mig att se på teve.

Problemet var den eoliska sjalen, vindsjalen, jag talar om Aeolian shawl såklart. I måndags satte jag och min vän S ned för att börja sjalsticka. Hon skulle sticka Laminaria och jag Aeolian. Jag ansåg att trots alla mina projekt på G måste ha ett till, ett att njuta av när man är tokstressad, i riktigt fint garn och med ett roligt och lagom utmanande mönster, sådär ni vet.
Så långt allt väl. Jag börjar sticka i ett rostorange supervackert pälsullgarn (Östergötlands Ullspinneri, det som jag tidigare försökt sticka en Zetorsjal i men repat upp för att jag inte blivit nöjd) på min favoritstickstorlek 3,5, det mesta går som smort och garnet är som smör i händerna. Färgen är underbar och passar min tanke om eoliska sediment bra.. (jag är ju naturnörd också, eoliska sediment är alltså avlagringar som bildas av det damm som lossnar när vinden eroderar ned sten, kolla här tillexempel.).


Jag stickar som en besatt, sent på kvällen och tidigt på morgonen, tillomed stickar jag lite när jag egentligen borde plugga. Så idag när jag avslutat femte yucca (inte för att det ser ut som en yucca om du frågar mig men ...jaja) rapporten sätter jag mig ned och tänker efter...Är det inte väl glesstickat? Är inte garnet lite vekt att sticka en så stor sjal i ? Luddar det inte ihop sig väl mycket så att mönstret blir otydligt?
Jag kan inte släppa tanken på det hela.. så jag repar upp alltihop igen!!! Andra gången gillt för garnet.
Ibland tror jag att jag är lite sjuk i huvudet.

Nåja. Jag har börjat på en ny vindsjal. I vitt (för att 1. jag har ingen vit sjal sen tidigare, 2. det är fint och 3. jag hade två superfina härvor hemma). Med stickor 3, för säkerhets skull. Vitt kan nog också kännas bra med tanke på vinden.. vinden full av snö, eller kvartssand kanske. Garnet är naturvitt och kommer från Ns farmorofarfars får och jag har inte vågat använda det än för jag har inte kommit på något tillräckligt fint och lagom stort hittills. Pälsullgarnet får ligga till sig lite mer. Jag har på känn att det kräver ett simplare projekt för att helt komma till sin rätt och synas i all sin glans. En tunn tröja kanske?