Bokonsdag: Fältguide för bonusfamiljen - fokus ekonomi

Idag recenserar jag delar av Moa Herngrens "Fältguide för bonusfamiljen" med fokus på kapitlet "Mina pengar och dina stålar". Boken innehåller naturligtvis mycket annat bra vad gäller bonusfamilj men det finns en hel del av intresse att lyfta fram vad gäller hur man kan fördela ekonomin i bonusfamiljer.


Olika vanor och kulturer kan skapa friktion när man flyttar ihop även för kärnfamiljer och sambos utan barn. Det är bra att kunna vara realistisk och på ett öppet sätt diskutera likheter och olikheter i traditioner, vanor, ekonomi och uppfostran. Som Herngren skriver är rätt eller fel egentligen ointressant. Ofta kan det vara så att man förutsätter saker utan att egentligen prata med den andra parten. Det är bara att läsa alla trådar på familjeliv som handlar om små och stora konflikter i bonusfamiljer (och vanliga familjer för den delen med).

Pengar är ofta ett extra laddat ämne och något som man bara måste diskutera innan man flyttar ihop. Ofta kan det dessutom bli diskussioner redan innan man ens flyttat ihop för att familjerna har olika ekonomiska förutsättningar. Ena parten kanske inte har råd att gå på bio eller bowla varje helg, eller köpa hem pizza flera gånger i månaden.


Dels är det bra att gå igenom vardagsekonomin, sparande, skulder, försäkringar, tillgångar och andra ekonomiska angelägenheter men hur man ser på ekonomi påverkar även sådant som hur man firar födelsedagar och helgdagar som jul.
I boken intervjuas advokat Mia Edwall Insulander, som är specialiserad på familjerätt, om vad man ska tänka på vad det gäller äktenskapsförord och testamente men också om hur man kan tänka kring andra ekonomiska aspekter som påverkar både ursprungsfamiljen och bonusfamiljen som fördelning av barnbidrag och hur fritidsaktiviteter ska finansieras.
Sist i kapitel finns en kort intervju med en mamma om hennes erfarenheter och exempel på hur man kan fördela kostnader.  Kapitlet avslutas med Moas reflektioner utifrån sin familj.

Jag tycker att den boken är väldigt bra och även om jag sedan min skilsmässa inte flyttat ihop med någon så finns det ändå mycket att hämta.



Om författaren
Moa Herngren har skrivit fem romaner och flera tv-serier. Hon ligger bland annat bakom serien  Bonusfamiljen som hon har skapat tillsammans med sin svägerska Clara Herngren och sin bror Felix Herngren. Moa lever i Stockholm med sin stora bonusfamilj bestående av man, son och två bonusbarn.

Bokonsdag: Vägen till ett skönt och grönt barnaliv

Boken verkar vara slut på förlaget men går säkert att hitta på biblioteket (mitt ex kommer från Göteborgs stadsbibliotek)

Idag recenserar jag en guide och inspirationsbok för nyblivna föräldrar i Stockholm. Boken funkar dock nästan lika bra för småbarnsföräldrar på andra ställen också. Bortse från tipsen på affärer och kaféer (eller spara dem till ett Stockholmsbesök). Boken kom ut redan 2009 så jag antar att det har hänt en del på ekoaffärfronten sedan dess.

"Den här boken handlar om det viktigaste jag vet. Den handlar om att göra vardagen med våra barn rik. Rik på riktigt. Och då menar jag inte den där mönstrade tröjan och den coolaste barnvagnen. Utan att fånga en vacker vårmorgon och må bra tillsammans. Att äta mat av goda och rena råvaror. Att ge våra barn en sund start i livet. Att samla på minnen i stället för prylar."

Vägen till ett skönt och grönt barnaliv vill gör livet som förälder lite enklare, lite grönare och lite skönare. Boken vill inspirera barnfamiljer "till en lustfylld och hållbar livsstil i harmoni med moder jord". I praktiken handlar det om allt från ekomat till vad som behövs i en startgarderob för nyfödda. Det tipsas om ekologiska restauranger, butiker och kaféer men också om lekar, parmys (det finns en väld utanför bebisbubblan), syinstruktioner till en bärsjal och smarriga recept. Det är just dessa tips som fokuserar på annat än affärer och kaféer som gör att den är värd en recension här på Köpstoppsbloggen. Dessutom är den lättläst vilket underlättar när man knappt hinner sätta sig ner innan bebisen vaknar och vill ha mat igen.

Den här boken passar bra som en present till blivande föräldrar, kanske kan de få dem att fundera på annat än vilken barnvagn de ska välja (glöm inte att hjulen/döcken köps separat...) och hur många gallerfiltar man egentligen behöver... Att få barn kan som som sagt utveckla sig till en riktig prylsport ...

Om författaren
Katarina Pihlo har tidigare gett ut konsumentguiden ekoSTHLM. Boken är formgiven av Karin Huber.

Bokonsdag: Simplicity parenting, using the extraordinary power of less to raised calmer, happier, and more secure kids.

"As parents, we're the architects of our family's daily lives. We build a structure for those we love by what  we choose to do together, and how we do it."

Idag recenserar jag en föräldrahandbok. Författarna huvudtes är att det pågår ett krig mot barn och barndomen Till skillnad mot många andra krig pågår det dessutom innanför hemmets väggar. Det är för mycket prylar, för många val, för mycket information, för mycket leksaker, för många aktiviteter m.m

“Simplification is not just about taking things away. It is about making room, creating space in your life, your intentions, and your heart. With less physical and mental clutter, your attention expands, and your awareness deepens.”

 Lösningen är frivillig enkelhet. Att rensa bland leksakerna och bland aktiviterna men också att skapa filter mot omvärlden/vuxenvärlden. Barnen ska få vara barn helt enkelt! Gärna program som Lilla aktuellt men de behöver inte utsättas för en ständigt bombardemang av omvärldsinformation eller reklam. Det som barn behöver mer av är istället natur, fri lek och kreativitet.

Jag gillade verkligen boken. Det är andra gången jag lånar och läser den. Naturligtvis gillar boken för att stärker mig i mina tankar om att ett enklare liv är ett bättre liv. Men boken är också förhållandevis lättläst och även om det är många goda råd så är det inte så många absoluta pekpinnar. Att rensa bland leksakerna kan förbättra mycket men det kommer inte att lösa alla problem. Dessutom är jag övertygad om att man kan få ett bra resultat även om man bara genomför en eller två förändringar - det är inte ett 10-stegsprogram som slaviskt måste följas i en viss ordning.

3 bra tips från boken
• Rensa i röran.  Enligt en undersökning från 2001 har barn i genomsnitt över 500 leksaker. Mindre prylar men även mindre ljud, ljus och känslointryck är bra för barn. HJärnan behöver vila för att utveklas.
• Skapa en bra vardagsrytm! Barn mår bra av förutsägbarhet i form av rutiner och av att de vet vad som kommer att ske.
• Pausa mer! För många aktiviteter kan hindra barnen att motivera sig själva. Här kan de behöva hjälp att exempelvis sålla bland fritidsaktiviter.

"As parents we carry the blueprints, the dreams of what our family could be".

En sak som jag tar med mig från boken är att dels fundera på hur jag förväntade mig att det skulle bli att få barn och jämföra det med hur det faktiskt har blivit. Och dels att ännu mer engagera mig för att skapa det familjelivet jag faktiskt vill ha och drömmer. Det kommer alltid att finnas dagar med skrik och bråk, läxor som glöms bort och spring för att hinna med olika aktiviteter men om vi samtidigt kan få fler bra dagar där vi möts på ett bra sätt.
Det behöver inte nödvändigtvis handla om upplevelser utan mer om att vi har en bra kommunikation (ingen som kallar någon annan taskiga saker), att det är mer harmoniskt hemma (lägre ljudnivå) och att trivseln ökar. Att man sitter kvar länge vid köksbordet och pratar istället för att rusa iväg till TV och dataspel.
För att uppnå detta kommer jag att följa bokens råd och reducera skärmtid ännu mer. Inte bara för barnen utan även för mig.Inget slösurfande på iPaden medan jag lagar mat. Jag ska försöka att vara mer närvarande! Jag har också lagt till boktipset Last child in the woods (som jag bloggat om tidigare) på min att läsa lista.

Den enda kritik jag har är att många av tipsen i boken vänder sig till yngre barn Naturligtvis finns det många bra tips och råd som även funkar för äldre skolbarn och tonåringar men boken lägger stor fokus på att minska den fysiska mängden leksaker och jag upplever inte att min barn (snart 9 &10 år) är så intresserade av leksaker längre.Kanske är det ett uttryck för det som i boken kallas KGOY (kids are getting older younger).
Författarna talar även varmt om Waldorfpedagogik. Mycket av Waldorpedagogiken är jättebra (jag gillar kopplingen till årstidens växlingar och fokus på muntlig tradion i språkundervisningen) men jag är personligen skeptisk mot en del andra aspekter av den antroprosofiska rörelsen. Det är alltid bra att vara införstådd med författarnas bakgrund.


Om författarna
Kim John Payne är född i Australien och har arbetat i över 20 år som familjeterapeut, bland annat i olika typer av flyktingläger men också som pedagog och konsult i allt från skolklasser till företag. Han har grundat The Center for Social Sustainability.
Lisa M. Ross har arbetat som författare och redaktör  i många år. Hon har även ett stort intresse för Waldorfpedagogik.

Mer
Bokens webbplats
No More Mr. Rogers: How Simplicity Parenting is the Way to Prepare Kids for a Complex Future3 Tips for Minimalist Parenting

Så göra vi när vi planerar vår semester

Brittiska Jungfruöarna får vänta till ett annat år...

Bild: Robin Woltman

Förra vecken berättade jag lite om hur jag har försökt att involvera barnen i hushållsekonomin. Idag handlar det hur vi gick till väga för att planera vår sommarsemester.

Den här sommaren kommer jag att ha fyra veckor semester, dels två som kommer att ägnas åt cycling for libraries + någon extra dag i början och slutet för att turista i Amsterdam respektive Bryssel. Sen kommer jag att två veckor med barnen under industrisemestern då fritids är stängt.

För någon månad sedan gav jag barnen en hög med post-it lappar och uppmanade dem att skriva vad de ville göra på semstern men också vad de tror att varje sak skulle kosta. Detta sysselsatte sig barnen med under nästan trekvart medan jag lagade färdigt middagen.

Efter maten tittade vi på vad barnen hade skrivit och så berättade jag att vi hade en ungefärlig semesterbudget på 10 000 kr. Därefter fick barnen ta reda på vad deras semesterönskemål egentligen kostade. Jag berättade också att man får tänka på att inte bara är resa och hotell som kostar utan att det blir dyrt om man exempelvis var tvungen att äta på restaurang hela tiden.
När barnen fick upp ögonen för hur mycket en del saker kostade så lade vi lappen om "bo på poolhotell i Madrid" och "besöka Brittiska Jungfruöarna" åt sidan... Jag skulle bra gärna vilja veta vad det där sista kom ifrån...

Kvar på listan blev sådant som:
Liseberg (ungefärlig kostnad för ett besök 1300 kr - 3x entre & åkpass + lite glass, lotter eller spunnet socker), Tivoli (ca 900 kr) , Lalandia (drygt 4000 för 2 dagar). 
Det blir kanske även Djurs Sommarland, definitivt några dagar i Köpenhamn (övernattar hos vänner & familj) och som avslutning hälsar vi på mormor som hyrt en stuga i Skåne. Med resor (kollektivt + ev hyrbil några dagar) och mat (matsäck & äta hemma) ska vi nog kunna hamna runt 10 000. Dessutom har jag ett excelark över olika typer av rabatter som jag planerar att utnyttja, Brobizrabatt på Tivoli, rabatterad bilhyra (medlemsskap i Sunfleet ger 10% på Herz), Barnsemesterkortet (Stena Line & Djurs Sommarland).

För mig var det viktigt att involvera hela familjen i våra semesterplaner men också att barnen inser att man inte kan göra allt och inte minst vad saker och ting egentligen kostar. Det var intressant att se vad de snappar upp "jag gör en sökning på Trivago" sa Storebror.... Dessutom sparar vi till en safari om några år och då blir det tyvärr inga Disneyland Paris besök, i alla fall inte om man vill göra något annat.

Hur gör ni när ni planerar era semestrar?

Positiv, parcour och pizza

 

Mors dag


I lördags tipsade jag om  Streetsmart på Köpstoppsbloggens Facebooksida. Barnen var också sugna på en liten utflykt så av alla helgens evenmang valde vi att ta bussen till Frölunda torg för att kombinera parkhäng och nya resvanor.

Det var lite stökigt och hög ljudnivå men vi försökte ändå titta på alla utställningarna i köpcentrat. Barnen ville prova Segway men 40 kr för att köra runt ett varv på Frölunda torg kändes lite dyrt så jag lovade att vi skulle ta en ordentlig tur i sommar istället. Jag försökte snacka mig till att få bli testpilot på Ubigo, får se hur det går! Jag är ju redan kund hod Styr & ställ, Sunfleet och Västtrafik.
Efter att ha gått tipspromenad, svarat på enkäter, provat "elbilar" och pratat stadsplanering gick vi vidare till Positivparken. Parken är tänkt att bli Göteborgs andra utflyktspark på samma sätt som Plikta.Det ska vara en "oas för hela familjen med bland annat utegym, studsmattor och boulebanor". Parken består av en del för äldre barn (och vuxna)  närmast Frölunda kulturhus och en del för yngre barn.Vi kom dit rätt sent på eftermiddagen, lagom till 1400m2s sommaravslutning så vi tittade på killar som tränade parkour och provade lite olika aktiviteter. Delen för mindre barn har bondgårdstema och var också jättefin.  Så är du sugen på att testa ett alternativ till Plikta så kan du ju ta en tur till Frölunda!


Lördagen avslutades med hemmagjord pizza, en favorit i repris hos alla i familjen.

På söndagen blev jag uppvaktad med rosor, choklad och frukost som barnen hade fixat, väldigt mysigt! Vi var även en sväng och uppvaktade min mor med blommor och en upplevelsepresent.

Hur var er helg?

Filmsöndag: L som i lycka

Bild: Margo Akermark

Vad är lycka? Vilka prioriteringar ska man göra?

Måste man ha barn, karriär och partner för att känna sig lycklig? Filmaren Lotta Stemme har under fem år dokumenterat både sin egen och tre av sina väninnors våndor mitt i livet. Lotta själv försöker hinna med allt. Katarina valde att bryta upp och flytta ifrån sina barn. Linda kanske inte kommer skaffa barn och Marika valde bort karriär och har satsat allt på att vara mamma.  

Idag såg jag den här intressanta dokumentären L som i lycka. Den följer Lotta och hennes väninnor, de val de har gjort i livet rörande barn och karriär. Lotta filmar alla på deras 35-årsdag och sedan får man följa dem under fem år. Tre av kvinnorna har alla valt bort något, den fjärde som även var den som ställer frågorna har inte valt bort något... eller har hon?

Lycka är familjenMarika fokuserar mindre på det materiella och mer på sin familj. Hon valt bort en egen karriär (eventuellt är hon mamma på heltid) och hon tycker att en något sämre ekonomi är värt det. Hon förstår inte hur Lotta får ihop sin tillvaro, alla Marikas väninnor har valt att arbeta deltid för att få tid med familjen.
Marika har själv haft en jobbig uppväxt, bott i fosterhem och vill kanske ge sina barn allt det som hon inte själv fick som liten. Hon vill helst inte bli påmind om det förflutna men väljer till slut att möta sina demoner och återvänder för ett besök i sin barndomsstad.


Lycka är att göra sina egna livsval
I början av filmen jobbar Katarina som städerska och är inte alls på den plats i livet som hon tänkte sig när hon var yngre. Hon har också gjort det kontroversiella beslutet att flytta (för att plugga och komma närmare sin urspurngsfamilj) och lämna sina barn hos sin pappa. Under filmens gång så flyttar två av barnen till henne medan hennes son bor kvar hos sin far. Ännu lite senare bor inga barn hos henne och själv planerar hon att flytta till Italien med sin nya kärlek. Men sen händer något som gör att livet tar en helt annan vändning.
Hon känner ingen skuld över sina livsval och förstår inte hur Lotta orkar med sitt liv, barn, familj, jobb och vänner. Hon är liksom Marika starkt präglad av sin uppväxt, hon är rastlös och säger vid något tillfälle att hon önskar att hennes mamma hade brutit upp - vad det nu innebär.

Lycka är att skala bort allt onödigt
Linda bor i Paris och lite senare i New York. Hon längtar efter barn men är singel och har ingen tänkbar pappa på gång. Ju mer tiden går, ju större blir hennes stress  - inte bara över barnlösheten i sig utan över alla livsval kring en eventuell graviditet. Ska hon flytta hem, stanna i Paris eller fortsätta att satsa på sången? Hon har valt att skala bort allt onödigt, satsar mindre på det materiella och istället prioritera det som gör henne lycklig.

Lycka är att ha allt
Lotta funderar på vad som hade hänt om hon stannat kvar i Paris. Hon tvekar inledningsvis inför att skaffa ett tredje barn, är rädd för att det ska ta tid och energi från de befintliga barnen, äktenskapet, jobb och vänner.
Några år senare lever hon ett inrutat men stressigt liv jobbar heltid och har tre barn. Hon slits mellan slits mellan alla måsten men kan inte förmå sig att välja bort något heller.

Jag tycker att dokumentären var intressant för att den inte ger några tydliga svar på frågan om vad ger lycka. Det ser olika ut för olika personer - och vid olika perioder i livet.

Vill du se den så finns dokumentären finns kvar på SVT Play en vecka till,  t.o.m 1 juni.


Mer
DNs Hanne Kjöller var inte allt för imponerad.
Intervju med Lotta Stemme

Praktisk hushållsekonomi med barnen

Något att önska sig i mors dag present, en fin cykelväska! 

Som jag skrivit vid något tidigare tillfälle så anser barnen av någon anledning att vi - eller i alla fall jag - är fattiga. Dels för att vi aldrig varit i Thailand (även om jag vet att många av deras klasskamrater heller inte varit det) men också för att det först var i år när vi flyttade till lägenheten som vi köpte en plattTV.  De har också en tendens att dra upp det här offentligt, t. ex i butiker med kommentarer som "du som är fattig"... "i alla fall jämfört med pappa" osv... "Det är ju inte så lyxigt att behöva åka buss hem från matchen"... Jag har flera gånger försökt att förklara att jag inte alls är fattig, pratat om man kan välja vad man lägger pengar på osv.. Samtidigt vill jag inte vara för explicit och diskutera lön och andra summor heller. Det är en svår avvägning. Och om jag ska vara ärlig så skäms jag lite när andra hör det - för jag ser mig ju inte som fattig... Och hade vi verkligen varit fattiga tror jag inte barnen hade pratat om det heller.

Häromdagen bestämde jag mig för att låta barnen vara delaktiga i hushållsekonomin. Dottern fick ta med sig en miniräknare till affären och sen berättade jag att vi hade 500 kr som vi kunde handla för. För varje sak som lades i handlingskorgen drog dottern bort summan från de ursprungliga 500 kronorna. Vi gjorde inte slut på pengarna och vi hade en del intressanta diskussioner i butiken, om att t. ex jämföra priser. Lite tjat på slutet om att vi borde använda pengarna som blev över till en serietidning till henne men jag förklarade att det kunde vara bra att ha lite över ifall vi ville ha något gott i helgen.

I butiken passade jag även på att ta med mig ett kuponghäfte hem. Sonen och gick gemensamt igenom det för att se om det var något som vi skulle slå till på. Även här var det bra tillfälle att prata om hur viktigt det är att jämföra priser men också att inte handla sådant som man inte gillar. Exempelvis var det extrapris på senap och vårrullar men om ingen i familjen äter senap och vårrullar inte heller är något som lockar kan de kupongerna lika gärna få gå till pappersåtervinnningen.

En annan fundering jag har haft är hur man ska göra med mors dag presenter? Visserligen har jag sagt att jag inte vill ha något speciellt eller kanske en fin teckning eller så men om de absolut vill köpa något - hur mycket pengar ska man ge dem? Eller ska de handla för sin veckopeng?

Så hur hanterar man sådana här ekonomiska diskussioner? Visserligen är de snart 9 respektive 10 år men de är lite för tidigt att involvera dem i hela hushållsbudgeten.  

Nästa vecka kommer jag att berätta hur vi gjorde när vi bestämde vad vi skulle hitta på under semestern.

Bokonsdag: Livspusslet

Vad är det som driver pusselgenerationen? Varför säger vi ja när vi egentligen vill säga nej? För att få vara med? För att få revansch? Dagens kvinnor är fantastiska, duktiga, välutbildade och kan så mycket. De går långt i sina yrken genom sitt hårda jobb. Tappar de något på vägen? Offrar de för mycket?

I oktober släppte intresseorganisationen 2,6 miljonerklubben en bok betitlad ”Livspusslet. Jag fick chansen att tjuvkika lite i boken under bokmässan i Göteborg.
I boken delar kända kvinnor med sig av sina erfarenheter och råd kring förmågan - eller oförmågan att få ihop livet. Resultatet är en blandning av dråpliga, ibland mörka  men även upplyftande berättelser med en hel del igenkänningsfaktor. För hur ska vanliga kvinnor kunna få ihop sitt livspussel när inte ens läkare lever som de lär?  Risken är att man som Katerina Janouch hamnar på akuten för att kroppen till slut säger ifrån på skarpen.
Camilla Läckberg berättar om hur pressen att vara en högpresterande duktig flicka har styrt och fortfarande styr hennes liv, exempelvis när hon ska skriva sitt bidrag till boken.
Andra som medverkar i boken är Alexandra Charles, Alexandra Zazzi, Annika Jankell, Annette Lefterow, Christin Mellner, Gabriella Svanberg, Helena Nyblom, Ingemo Bonnier, Jill Taube, Katerina Janouch, Mari Jungstedt, Maria Wells, Monika Ahlberg, Paula Ternström och Zinat Pirzadeh.
Jag tyckte att de flesta bidragen var intressanta även om Paula Ternströms (som även bloggar för 1,6 miljonerklubben) bidrag om hur hon förlorade sitt livsverk kändes lite udda i sammanhanget.  Å andra sidan är det ett av de bidrag jag minns bäst efter att ha läst ut boken.

Intressant nog äger fackföreningen TCO rättigheterna till begreppet "Livspusslet". Begreppet lanserades inför valet 2002 av TCO smed syftet att sammanfatta moderna vardagsproblem i en enhetlig term. TCO valde att varumärkesskydda ordet 2005, vilket hindrar företag att använda begreppet i kommersiella syften.

1,6 miljonersklubben grundades 1998 av Alexandra Charles som  även är föreningens ordförande. Syftet med föreningen är att sprida information ur ett mer kvinnligt perspektiv, inte bara om hjärtsjukdomar utan också om andra ämnen. Namnet kom av att det då fanns 1,6 miljoner kvinnor över 45 år i Sverige. Tio år senare, 2008, bildades 2,6 miljonerklubben för de yngre kvinnorna mellan 18 och 45 år. De två föreningarna samarbetar och hjälper varandra.

Intensivt

Det är november men känns nästan som december med inbjudningar till julfester, adventsfirande och glöggprovningar och allt. Jag ägnar mig åt att skriva tentor (läser lite intressanta kurser vid sidan om jobbet), planerar barnkalas, packar ner vaser, tvingar dottern att prova lucialinnen (det ena var för litet och det andra var naturligvis för stort), budar på hus, trixar med lägenhetsbyten och funderar på om vi möjligtvis kan tränga ihop oss i en etta tillfälligt, barnen och jag.

Jag läste om ett gammalt gästinlägg från Oskar om valmöjligheter och det är väl det som är ett av mina problem just nu - i-landsproblem...  Ska jag satsa på hyresrätt, bostadsrätt eller fristående hus? Ska jag vänta på rätt hus/lägenhet eller ta något "så länge"?
Samtidigt begränsas jag i mina val av att jag behöver bo nära barnens pappa (för att inte barnen ska behöva åka buss fram och tillbaka mellan hemmet, skolan och fritidsaktiviter - som i dagsläget ligger på gångavstånd från varandra), att det finns ytterst lite hyresrätter här i villaförorten och dagens huspriser är som de är...

Enda sättet att skaffa sig en hyresrätt är att byta lägenhet vilket inte är det lättaste trots alla lägenhetsbyteswebbplatser. Den genomsnittliga väntetiden för att få ett hyreskontrakt genom Boplats Göteborg är minst 3 år - och då vill jag ändå inte bo i de mest attraktiva centrala delarna av Göteborg. Och för tre år sedan räknade jag inte riktigt med att jag skulle behöva leta hyresrätt.

Jag är ändå lyckligt lottad som har pengar att lägga in i en ny bostad  - samtidigt har jag förlorat budgivningar för att jag håller fast vid min budget med luft i. Man ska kunna ha råd med annat än att bara bo, särskilt när man är ensam halva tiden. Och då kommer jag tillbaka till det där med att bo i ettan alla tre, ett gyllene tillfälle att prova på det där med miniboende men som tyvärr skulle innebära busspendling för barnen...

Så jakten på rätt boende fortsätter. Just nu är jag inne på att bostadsrättsradhus är det rätta för mig. På söndag är det visning igen - håll tummarna!

Gästinlägg: Hållbart familjeliv för alla i familjen

Bild: Skokie Public Library

Hösten närmar sig med stormsteg. För många familjer innebär det nya rutiner beroende på barn som börjar på dagis eller kanske i skolan, nya och gamla fritidsaktiviteter m.m. Genom åren har jag bloggat fler gånger om hur vi gör med matplaneringen i vår familj och idag kommer ett gästinlägg om hållbart matliv i familjen från Karin som tidigare gästbloggat om allt från sitt år med utmaningar, till stressigt studentfirande , att gå igång på begränsningar och sin resa i USA.

Jag har alltid tyckt att det är jätteviktigt att familjen äter ordentlig mat på kvällen, alltså mat lagad från grunden, gärna ekologisk och med (mycket) grönsaker. Familjen består av två vuxna och tre hungriga ungdomar som tränar en hel del. Så länge jag hade fem minuters cykelväg och kom hem tidigt var det oftast jag som lagade maten. Det fungerade bra. För tre år sedan bytte jag jobb och fick två till tre timmars pendeltid/dag beroende på årstid, försenade och inställda tåg och bussar etc. Jag blev först ordentligt stressad över matlagningen, tog på mig martyrrollen och började laga mat dagen innan för att hinna. Men sen insåg jag att situationen var ohållbar. Jag blev sur och trött och upplevde det tidigare så roliga familjelivet mer som en börda. Antingen fick vi börja med mer färdiglagad skräpmat eller hitta en annan lösning.

Mannen då undrar vän av ordning, kunde inte han laga mat? Jo då, men han kom ofta hem ännu senare än jag, var sämre på att planera och laga dagen innan och oftast lagade han familjens mat på helgerna. Dessutom tyckte han att snabbmatslösningen var okej i veckorna och det gjorde ju inte jag egentligen…

För tre år sedan var ”barnen” 13, 17 och 19 år gamla och vana att ”hjälpa till” i köket. Mitt förslag på lösning av matlagningsproblemet var att barnen skulle få en vardag var i veckan att ansvara för. Om man hade planerat i tid så kunde vi vuxna handla, om inte fick man handla själv och få pengar efteråt. Det gick inte att undkomma sitt ansvar för att man inte hade tid, då fick man byta dag med någon av syskonen eller laga dagen innan. Jag bestämde också att en måltid inte var komplett utan grönsaker och att inga ”nödlösningar” som fiskpinnar eller helkonserver var tillåtna. I övrigt bestämde den som lagade själv vad som skulle serveras, genomförde det själv och städade köket efteråt. Resten av veckans dagar ansvarade vi vuxna för matlagningen.

Så här tre år senare måste jag säga att detta är en av mina mer geniala idéer! Det har gått jättebra och känns väldigt lyxigt att i lugn och ro (trots ofta försenade pendeltåg) komma hem till dukat bord. Visst har det blivit mycket pasta och tomatsåser (yngste sonen) och märkliga kombinationer som stekt fisk med grillkrydda och oregano(yngste sonen igen) men oftast har det varit gott och relativt varierat. Äldste sonen sa en dag: ”Det här är jättenyttigt för mig! Jag tycker det är så jobbigt att hitta på vad jag skall laga och ändå är det bara en dag/vecka. Det här behöver jag verkligen träna på” (han har nu upptäckt hur gott och enkelt det är att laga grytor med kött och mycket rotsaker). Yngste sonen (som utvecklat sitt kunnande och på sista tiden glatt oss med pannbiff och lök, raggmunkar och lammgryta) svarade på min fråga vad han tyckte om att behöva laga mat: ”Jag tycker ingenting, det är väl okej”. Först blev jag arg att han inte ens orkade tänka efter. Men sen tänkte jag att det kan ju vara tvärt om- han kanske inte tycker att det är något att fundera på ens. Och om man går ut i livet och tycker att det är en baggis att laga ordentlig mat till fem hungriga, då är man ordentligt rustad för framtiden!

Nu stundar nya tider. Äldste sonen kommer att flytta hemifrån och dottern åka utomlands tillfälligt. Då får vi skapa nya rutiner kring både lagande och inköp. Jag kan tänka mig att det kommer att ta tid innan vi anpassat oss till att laga och handla mindre mängder. Risken för en massa rester är överhängande. Det kommer bli höstens utmaning att ta hand om dem!

Karin

Onne tonne life - framtidens livsstil?

Källa: www.onetonnelife.com

I januari drog det så kallade One Tonne Life-projektet igång. Med hjälp av modern teknik och livsstilscoachning ska en familj skära ner sina individuella koldioxidutsläpp från 7,29 ton per person till 1 ton per person. Det är Familjen Lindell, bestående pappa Nils, mamma Alicja och tonårsbarnen Hannah, 16, och Jonathan, 13, som är testpiloter "på en resa mot en klimatsmart framtid".

Bakom projektet står storföretagen Volvo, som förser familjen med en elbil, A-hus, som står för bostaden - ett plusenergihus, och Vattenfall, som ska ta hand om den överskottsel som huset är tänkt att producera. Tekniken och lösningarna som familjen Lindell använder för att leva ”One Tonne Life” är tillgängliga redan nu eller inom en nära framtid.
Men trots modern teknik kommer det troligtvis inte räcka för att nå ända ner till utsläppsmålet på 1 ton, så därutöver kommer familjen att bli coachade av experter hur man kan leva klimatklokt. Johanna Stål från Camino är en av de som kommer hjälpa till.

Vill & Volvo
Villan "Bright Living" har ritats av arkitekten Gert Wingårdh, som gjort det vita typhuset mer energieffektivt och formmässigt spännande med de utskjutande inramningarna runt varje fönster, entréns förstukvist och den stora inbyggda verandan vid husets sällskapsdel. Tillsammans med det svarta taket och solcellerna i söderläge ger de huset dess unika karaktär.
”One Tonne Life”-projektet ger Volvo Personvagnar en möjlighet att studera hur elbilen passar in i en modern familjs livsmönster. Familjen använder sig också av appen Commute Greener för att logga sina transporter, den har jag skrivit om tidigare här.

Men tänk om...
Men tänk om man hade tänkt ett varv extra och exempelvis låtit familjen vara bilfria? Måste huset verkligen vara 150 m2 eller hade man kunnat gör det resurssnålare genom att krympa boendeytorna? Allt handlar om hur pass socialt man vill bo påpekar Gert Wingårdh som själv bor i ett torp som är 75m2 på nedervåningen...
Susanna Elfors har tillsammans med konstnärerna Thérèse Kristiansson och Annika Enqvist i the New Beauty Council arbetat fram ett alternativt konceptet - Det gröna lägenhetslabbet. Där fokuserar man på kollektivtrafik och lägenhetsboende, dessutom är livssttilen i fokus istället för tekniken.

Ett enklare liv för barnen

När jag berättar om mitt köpstoppsår är det många som undrar hur barnen upplevde det. Nu var barnen såpass små att de egentligen inte hade några direkta åsikter men allt eftersom de har blivit större har de blivit allt mer medvetna och vi diskuterar ofta miljö- och konsumtionsfrågor både vid köksbordet och när vi är ute i affärer. Jag försöker dock undvika att ha med barnen när vi veckohandlar eller liknande. Jag har ju insett att många av mina köpimpulser kommer av att jag ser saker i butiker och enligt min erfarenhet är det på samma sätt för barnen. Även reklam går direkt in i deras hjärnor och sätter igång "tjatmaskinen".
I sitt inlägg 9 Ways To Encourage Your Kids to Live Simply diskuterar Tsh olika vägar hur man kan uppmuntra sina barn att välja en enklare livsstil:

1. Be hyper-selective about your toy selections.
Lättare sagt än gjort ju större barnen blir. Tsh tipsar om klassiker som träklossar, bollar, kritor och böcker. Även om barnen tack och lov har genomskådat den kassa kvaliteten på McDonaldsleksaker så är de fortfarande väldigt sugna på den där typen av plastprylar som följer med olika tidningar för barn. I övrigt så är min 7-åring mest intresserad av Nintendo DS och lego ... Här gäller väl kanske att blanda och ge. Star Wars finns ju som lego och även 6-åringar behöve risne att billiga plastleksaker går sönder och att de i slutändan inte ger så mycket valuta för pengarna.

2. Make your own toys.
Passar kanske mindre barn bättre men även halvstora barn har kul med olika typer av kartonger och tomrullar som kan klippas, limmas och framför allt tejpas ihop.

3. Rotate those toys.
Det här är ett klassiskt knep som funkar perfekt när barnen inte orkar städa sina rum. Genom att plocka bort lite leksaker blir de "som nya" när de väl kommer fram igen några veckor eller månader senare.

4. Let them be involved in your shopping process.
Jag försöker alltid förklara varför jag resonerar som jag gör, hur vi väljer att spendera våra pengar. Om det sen gör något större intryck återstår väl att se.

5. Let them purge with you.
Vi rensar regelbundet ut leksaker för att "ge till barn som inte har några". I gengäld brukar de ibland få välja var sin sak från Myrorna. En del favoritleksaker som en riddarsköld och dockvagn har fyndats där för bara några 10:or.

6. Have them earn money for their treats.
Det här tycker jag är svårt. Vi brukar prata om att de skall få veckopeng men det brukar rinna ut i sanden. Däremot får de alla pantpengar när vi pantar burkar och flaskor. De brukar hålla extra utkik när vi går till och från skola och dagas ifall det dyker upp någon ölburk i buskarna.

7. Encourage the right words.
Tsh tycker att man ska uppmuntra barn att säga "jag gillar det där" istället för "jag vill ha den där" alternativt "jag behöver den där". Hon menar att detta påverkar deras attityd dels för att det mildrar habegäret och dels för att de inser att bara för att man vill ha något så betyder det inte att man an få det. Enligt henne hjälper det även barnen att inse att det inte är nödvändigtvis är fel att vilja ha något men att det handlar om vad man väljer att lägga sina pengar på. Tänkvärt!

8. Be selective about their friends.
Lika barn leka bäst sägs det men barn väljer trots allt sina egna kompisar och man få vara glad om det är någon vars föräldrar man kommer bra överens med.

9. Sponsor a child.
Bra idé! Det är kanske dags att sponsra en ny barnby?

Boktips!
Ett boktips är Living simply with kids som jag recenserade för ett tag sedan.

Bokonsdag: Hemmafru 2.0

Foto Ateljé Hernried © Nordiska museet var utställning Hemmens forskningsinstitut pågår t.o.m 29/5-11

Traditionella hemmafrusysslor har plötsligt blivit inne igen. Att laga mat från grunden och kunna göra sås "på riktigt" har blivit trend; arrangera rosor på gammeldags vis lyxig lifestyle. Men bör vi bejaka en livsstil som placerar kvinnors självförverkligande i deras hem? Och hur kommer det sig att den dyker upp just nu?

Hemmafru 2.0 - Om inredningsmani, värdinnehybris och andra moderna kvinnofällor gör journalisten Marina Nilsson (som bloggar som borderlinehemmafru...) en djupdykning i ett fenomenet "Hemmafru". Ett fenomen med en oroväckande twist enligt författaren. För problemet med hushållsnära trender i klassisk hemmafruförpackning är nämligen att de så ofta kommer maskerade som något annat: Som en längtan efter ett enklare och mer äkta liv. Som en lust efter mat med färre tillsatser eller manglade linnerservietter. Men den enda egentliga skillnaden mellan dagens charmiga hemmapyssel och det som stod på hemmafruns agenda då, verkar vara att det rör sig om olika klockslag.

Sylta, safta och pyssla vardagar mellan 9 och 16? Hemmafru 1.0.
Sylta, safta och pyssla vardagkvällar och på helger? Hemmafru 2.0.

Riktiga hemmafruar är förhållandevis få, SCBc fick det till 55000 år 2001 jämfört med 771000 20 år tidigare. Men antalet hobbyhemmafruar verkar växa lavinartat.
Författaren undersöker både sina egna och andras hemmafrudrömmar. Hon intervjuar en en rad olika psykologer, framtidsforskare och trendanalytiker. Det är personer som Jörgen Larsson som uttalar sig omdownshifting och Pernilla Jonsson som tror att vi vill vara hemmafruar för att vi lever med ständig tidsbrist..

"Kvinnors konsumtion har alltid ansetts som mera onödig än och ytlig än mäns.Ett par skor för tretusen är ju vansinne, men en telefon för samma pris är ett tecken på att man hänger med i sin samtid och gärna ligger lite i framtid".

Marina Larsson konstaterar att inte nog med att föräldrar med småbarn jobbar ungefär 10h mer per vecka jämfört med 70-talet, konsumtionen har även fördubblats under samma period. Särskilt starkt konsumerar vi möbler och inredningsdetaljer. Författarens exempel på hemmafruhobbies manifesterar sig just genom konsumtion. Det är blombinderikurser, kitchenaids, exklusivt strykvatten med doft av lavendel och livsstilsmagasin som Leilas Country Living. Enligt Pernilla Jonsson handlar det om att drömbilder styr vår konsumtion. Om vi inte kan få vårt torp på landet så kan vi ialla fall köpa lite lantlig inredning (gärna fransk el shabby chic) eller åtminstone börja prenumerera på tidningen Lantliv.
Ett kapitel handlar om dessa "flytta ut på landet drömmar" som dessutom gifter sig fint med Hemnetknarkande och en allmän renoveringshets. Kapitlet därpå fokuserar på den eskalerande värdinnehysterin som särskilt utmärker sig genom allt mer påkostade bröllop (naturligtvis med hemmapysslade favors) men som även spridit sig till allehanda bjudningar som barnkalas och vanliga middagsbjudningar.
Städning är ett annat område som utforskas, städning är numera inte bara ett nödvändigt ont utan ska ses som en lyxig avkopplande upplevelse (att handiska är som att ge händerna en skönhetsupplevelse - men bara om du KÖPER Yes Clean and care) som kräver sina prylar. Boken tar även upp de ekonomiska konsekvenserna av att man går ner på deltid för att ägna sig åt sina hemmafruhbobbies, konsekvenser i form av lägre pension och problem att etablera sig på arbetsmarknaden.

"Det börjar alltid med en förväntansfull myskänsla, men slutar oftast med ett gråtande barn som hulkar i sin besvikelse över att inte få äta bakpulver"

Roligast i boken är författarens egna upplevelser som i alla fall jag kan stundtals känna igen mig i. Som när hon går ner på deltid och är hemma med sin son på fredagarna och ofelbart får impulsen att baka (se ovanstående citat). Som alltid är det intressant att fundera över varför man gör som man gör, känner som man känner och köper det man köper. Är det ens sanna hemmafru jag man släpper fram, längtan efter eb lite lyxigare lifestyle mitt i småbarnsvardagen eller är man helt enkelt bara ett offer för cocooningtrenden?

Om författaren
Marina Nilsson är författare och frilansjournalist. Hon har bland annat skrivit för tidningarna Damernas värld, Cosmopolitan och Mama. Hon har även tillsammans med Nina Holst gett ut boken “Stegen till drömjobbet”

Mer
DI:s kartläggning visar att varannan vd-fru saknar egen försörjning och tipsar om vikten av äktenskapsförord.
Be inte om ursäkt för dina cupcakes, debattartikel i Aftonbladet
Läs gärna Skriet från kärnfamiljen och Familjens projektledare säger upp sig för böcker som behandlar samma frågor ur lite andra perspektiv.

Bokonsdag: Skilda på låtsas

Ursprungligen fick jag tips om den här boken via Jörgen Larssons tidsmail (som numera har blivit en blogg). ”Skilda på låtsas – istället för skilsmässa” av Kristina Haggård handlar om en metod att få ihop livet för stressade heltidsarbetande föräldrar. Boken vill ge ett konkret recept, ett schema, på hur man kan göra för att hitta tillbaka till ett lyckligt äktenskap, fyllt med glädje, gemenskap, ork och lust. Och tid. Ett recept på ett sätt att få tid till både familjen, arbetet, vännerna, fritiden, träningen och mycket mer.
Metoden går helt kort ut på att man lever som om man vore ensamstående förälder, dvs man tar huvudansvaret för hem och barn varannan vecka. Det innebär att det dagliga livet mer eller mindre schemaläggs men att det även finns tid för att "ge parrelationen näring".

När jag först läste igenom boken tyckte jag att den var mycket märklig. Men sen har jag diskuterat den med min och andra vänner och bekanta och kanske mer vant mig vid innehållet. Jag har fått påminna mig om att boken är skriven under förutsättningen - antingen får vi ihop vårt liv på nåt vänster eller så skiljer vi oss. För mig som inte lever under samma premisser kan den här metoden te sig en smula drastisk. Men jämfört med skilsmässa är den naturligtvis inte så dramatiskt.

Jag är inte heller säker på att den passar alla familjer, vi skulle t. ex ha väldigt svårt att planera vårt liv på samma sätt, vi har också ett behov av att kunna dela på oss och barnen, exempelvis vid olika fritidsaktiviteter.
Men den kritik jag främst har är bokens kärnbudskap, att man kan och ska ha allt! Jag tror inte att man kan få allt hela tiden - eller snarare att det nog finns tid för allt men inte samtidigt. Det blir ett tufft livspusslande om man ska få in heltidsarbete, småbarn, ett aktivt socialt liv, ett passionerat äktenskap, hängivet föräldraskap, hobbies etc. Framför allt blir det svårt om bägge vill ha allt - samtidigt...

Men boken innehåller ändå en hel del tänkvärt om tidsplanering och om hur man håller liv i sitt äktenskap etc. Läs den och diskutera med din partner eller dina vänner! Kanske får du inspiraiton att förändra något i ditt liv!

Boktips!
Är du intresserad av frågor kring hur man får ihop ett fungerande familjeliv? Jag har tidigare recenserat böcker som Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten, How she really does it av Wendy Sachs, I don't know how she does it av Allison Pearson, Skriet från kärnfamiljen av av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe och Växla ner av Karin Lilja.

Mer
Sydsvenskan har flera läsvärda artiklar under rubriken In på livet. Många artiklar om handlar om familjen och det berömda livspusslet.
Mellan hägg och panik

Våga ta steget att bli klimatsmart (Ulricehamn)

Bild: Evil Erin

Ulricehamns kommun och Hållbar Utveckling Väst söker dig som vill och vågar ändra dina vanor och bli klimatsmartare. Tre personer eller familjer kommer under hösten och vintern att få coachning av experter för att ställa om till en klimatsmartare livsstil. man kommer att kunnna följa deltagarna i Ulricehamns Tidning och via social medier som blogg och Facebook. Är du Ulricehamnsbo och vill vara med? Hör av dig så fort du kan, projektet startar i oktober!
All rådgivning och deltagande i aktiviteter är helt utan kostnad för de tre utvalda hushållen.

Du/ni får personlig vägledning av experter på:

• Energianalys av ditt hem
• Få inspiration till klimatsmart belysning
• Testa Eco Driving eller att åka kollektivt
• Klimatsmart mat
• Gemensamma träffar med utmaningar och aktiviteter för alla tre hushållen
• Komma med önskemål på andra aktiviteter i strävan mot en klimatsmart livsstil

Dessutom avslutas projektet med en gemensam middag lagad av en känd kock!

Sökes...... er som vill ställa om till ett klimatsmartare liv!

Ni kan vara: Barnfamiljer, sambos, singelhushåll eller pensionärer.

Ni vill: berätta om hur ni upplever hur det är att jobba för att bli mer klimatsmart. Kan tänka er att intervjuas i tidningen eller radio, skriva egen klimatdagbok i tidningen, blogga, delta i sociala medier, fotografera till exempel.

Ni är: motiverade för att förändra er livsstil för att bi mer klimatsmarta.

Hur går det till?

Du/ni får personlig coachning av våra experter vid ett antal tillfällen. Man ordnar även gemensamma träffar för alla som deltar. Projketet är ett samarbete med Ulricehamns Tidning som kommer att skriva en artikelserie. Fokus kommer framförallt att ligga på upplevelsen hur det är att ställa om till ett klimatsmartare liv och vad som är bekvämare, smartare, snyggare, roligare. Men också på ekonomi och miljöpåverkan. Projektet har olika teman för varje månad:

• Boende (oktober, kopplade till vanor i hemmet, inkl el-användning)
• Transporter (november, kopplade till resvanor)
• Konsumtion (januari, kopplade till konsumtionsvanor, inkl matvanor)d

Tid
Oktober 2010 – januari 2011.

Låter detta intressant?

Intresseanmälan och mer information finns på Ulricehamns kommuns webbplats.

Bokonsdag: Uteliv med barn

Äntligen är det sommar, varför inte passa på att ta med barnen ut i naturen! Nya boken Uteliv med barn är full av tips och idéer på roliga och genomförbara aktiviteter för hela familjen, allt från dagsturer, cykelturer till kanotutflykter och mycket annat.
Boken är skriven av Anders Villumsen som vill inspirera föräldrar att ta ut sina barn i naturen och här bidrar han med de erfarenheter han samlat på sig med både egna och andras barn och ungdomar.

Boken inleds med förslag på hur man kan lägga upp ett utekalas. Här får man tips på allt från lämplig klädsel till lekar, mat och utrustning. Längre fram i boken kan man läsa om exempelvis cykelsemester, dagsturpaddling och en skidtur. Insprängt mellan utflykterna finns längre stycken om allt från psykologi till hur man fotograferar barn men även tips om hur man håller barn nöjda och glada ("ta alltid med extra vantar"), att vanliga blöjor är bättre än byxblöjor i fält (men hur tygblöjor funkar minst lika bra) och hur man bäst förebygger skavsår på både barn och vuxna.
I friluftslivet är mat viktigt och boken ger tips på olika rätter som funkar bra att förbereda hemma (pinnbröd) eller att laga på stormkök, stekhäll eller i stekgrop när man är ute på längre turer. Frystorkat är sällan en hit med barn så det är värt att satsa lite extra på maten, både vad det gäller smaksättning och så att man får i sig tillräckligt med energi.

Det jag gillar med boken är att den uppmuntrar till men inte romantiserar uteliv med barn. Syskonkonflikter försvinner t. ex inte bara för att man är ute i naturen. Författaren har många bra tips på vad man ska tänka på när det gäller små barn i naturen men också hur man gör äldre barn delaktiga och hur man ger tonåringar lagom mycket frihet.
Längst bak i boken finns bland annat en utrustningslista och information om allemansrätten men jag saknar faktiskt ett index så att man kan söka efter rätter och annat.


Om författarenAnders Villumsen har lång erfarenhet av uteaktiviteter med barn, både privat och i sin yrkesverksamhet. Han är uppväxt med friluftsliv sedan tidig barndom. Hans naturintresse inspirerade honom till att läsa biologi och han blev sedan lärare i biologi och kemi. Med sina egna barn har han fortsatt utelivet under alla årstider. I sitt företag Vill Ut håller Anders föreläsningar och kurser om friluftsliv med barn.

Tips!
Om du går med i Adlibris bokklubb "Leva i familj" kan du köpa Uteliv med barn för bara 169 kr inkl frakt! Erbjudandet gäller till och med den 2010-07-31. Provläs boken his Adlibris
Kika även på Vildmarksbibliotekets webbplats, där hittar du många inspirerande vandringsböcker men även böcker om friluftsmat och hur man vandrar med lätt packning.

Från och med imorgon drar jag i gång tema semester här på bloggen!

Favorit i repris! Stäng av tv:n, shoppa mindre och jobba på din relation i vardagen

Bild: simonbooth (Banksybild från brighton)

Idag fortsätter jag på tema kärlek...När jag jagade trasiga länkar på bloggen hittade jag det här inlägget från februari 2009

"- Någon sa till mig att vi i Sverige byter kök vart fjärde år. Om våra relationer fungerade bättre skulle vi sannolikt konsumera mindre, eftersom vi skulle vara lyckliga på ett grundläggande och äkta sätt. Ibland är vi inte medvetna om vad vi saknar och försöker köpa oss lyckliga, vilket leder till överkonsumtion av saker, möbler, kläder, mat osv. Ju bättre sexliv, desto bättre för miljön, skulle man kunna säga!"

När DN sjösatt en ny del på sin webb, tipsade "Livsstil"och Livsstils nya relationsexpert, Eva Sanner, om hur man får fart på kärlekslivet vilket enligt henne även leder till att man tröstshoppar mindre...

Läs mer i DN

Så håller du pirret vid liv
Satsa på slarvsex och småhångel
Älska varje dag - få lusten tillbaka

Gästinlägg: När bara en vill leva enkelt

Bild: flavijus

Dagens inlägg funderar över hur man får ihop ett familjeliv när bara en vill leva enkelt. Det är skrivet av Susanne, en före detta hemmamamma som gillar att baka, återvinning, frivillig enkelhet och marmelad. Hon har 3 underbara barn. I hushållet ingår även en make, en kanin, ett marsvin, en hamster och x antal fiskar. Hon vill ha höns, solvärme, pelletspanna, vindsnurra och en avfallskvarn. Bråttas med två tonåringar, en 7 åring, tidsbrist och pengabrist. Hon avskyr sopor och att vara som alla andra.. Läs mer på hennes blogg http://hemmamammansliv.blogspot.com/

Jag funderade över detta med olikheter. Dras man till varandras olikheter? När maken och jag träffades var vi "normala" båda två. När vi fick barn ville jag vara hemma och ta hand om barnen. Jag ville vara mamma på heltid. Något ekonomin inte tillät. När L föddes fick det bära eller brista och jag sa upp mig. Jag jobbade natt och min mage sa ifrån så jag hade gjort mitt där i alla fall. Vi klarade oss med nöd och näppe. Här började vi utvecklas olika. Vi hade säkert varit olika från början eller så var vi lika men jag har kommit på att jag inte vill vara "normal". Jag vill inte vara som "alla andra". Jag började uppskatta dom små sakerna i livet. Fågelkvitter på morgonen, doften av nybakt bröd, barnkramar, barnskratt. Vi har bara en jord och jag vill vara med och "rädda" den. Jag sopsorterar allt jag kan - maken slänger allt i samma tunna. Jag sätter i lågenergilampor, stänger av alla apparater, all golvvärme och handdukstorken - maken sätter på dom. Jag lappar, lagar och försöker låta bli att köpa saker - maken köper nytt och slänger. Han vill vara som grannen eller bättre än grannen. Hur gör man när en vill leva enkelt och en inte vill det?? Jag är en storslukare av bloggar, hemsidor och böcker om att leva enkelt, frivillig enkelhet, simple living och allt vad det heter. Det känns som om jag har hittat hem. Att det är vad jag längtat efter hela livet. Jag funderar starkt på att leda en studicirkel av typen tidsverkstad och har varit i kontakt med Fredrik Warberg ett par gånger. Men hur ska jag kunna leda en tisdverkstad när jag inte ens kan omvända min egen make??

Jag vill leva mer miljövänligt, växla ner och jobba mindre, känna tacksamhet över det jag har och sluta konsumera. Hoppa av ekorrhjulet med andra ord. Maken vill att ekorrhjulet ska snurra fortare och fortare. Han vill konsumera mera. Medans jag vill rädda jorden, leva miljövänligt är hans ordspråk sköt dig själv och skit i andra. "Stackars bananarbetare som får i sig en massa gifter, det är deras problem inte mitt". Jag vill baka allt bröd själv, sylta och safta så mycket som möjligt. Bli självförsörjande så mycket det går i en villa mitt i en förort med yttepytte trädgård. Ha höns, massor med bärbuskar och fruktträd. Så många som går på så liten yta som möjligt. Bra för maken slipper klippa gräset. Maken säger att det finns folk som lever på att sylta, safta, baka bröd och föda upp ägg.

Jag försöker äta och laga mindre kött. Maken vill ha så mycket kött som möjligt, helst stora saftiga köttbitar. Jag får illamående känslor och funderar på att bli vegetarian. Jag tänker alltid efter både en och två gånger innan jag köper något. Sopsorterar allt som går och har en dröm om att inte ha några sopor alls. Jag rensar bland alla saker. När jag vill ha något försöker jag i första hand att få tag på det begagnat. Maken sparar allting och tycker att begagnade saker är andras personers skräp.
Jag vill betala av huslånen och bo gratis. Maken tycker att huslån är hyra och att dom ska finnas kvar. Jag vill bli självförsörjande på el, sätta in solvärme, pelletspanna och ett litet vindkraftverk om vi får.

Hur gör man när en vill växla ner och en inte vill det?? Kan man leva ihop fast man är olika och drar åt olika håll?? Jag har tyvärr inga svar att ge. Även om jag ler lite för mig själv varje gång jag lyckas få maken att använda en tygdisktrasa, äta mitt hembakade bröd eller gå ut med komposten. Han gjorde till och med en groddhink till mig häromdagen. Stor lycka!! Jag blir glad för varje litet steg i "rätt" riktning som han tar. Men vad är det som säger att mina steg är dom rätta?? Det bästa verkar vara om vi lever sida vid sida och gör som vi vill. Så länge jag inte försöker omvända honom eller han klagar på mig så fungerar det.

Gästinlägg: Stressigt studentfirande

Bild på en helt annan student, tagen av Deja Photo From Lens To Picture

Dagens inlägg kommer från Karin. Hon har tidigare gästbloggat om sitt år med utmaningar.

Min dotter tog studenten nu i veckan. Att ta studenten i dag upplever jag som ett maratonlopp för föräldrarna med oändliga listor på vad som skall göras, köpas och tillagas. Jag är alltså en av dessa föräldrar som helstressad försöker göra allt så bra som möjligt för en älskad dotter, men håller på att bli sjuk själv på kuppen. Nu låter jag som en hysterisk och curlande mamma. Curlande är jag inte, men lätt uppstressad i grunden av ett vardagsliv som innehåller ett rätt nytt jobb, två timmars pendling/dag, ett skadat knä som behöver tränas regelbundet, familj, hus etc. Tyvärr innehåller det INTE en lugn inställning till att allt kommer ordna sig. Jag jobbar på det inre lugnet men det vill inte riktigt infinna sig!

Det ironiska är att jag i flera år funderat så mycket på tidsanvändning, nedväxling och enkelhet. Men när jag själv står mitt i en situation som studenten så lyckas jag inte varva ner och göra det enkelt. Jag fick goda råd av vänner som kommit längre på enkelhetsvägen: mackor, bullar och öl var ett sådant. Ett annat var kallskuret och potatissallad. Inget av dessa följde jag. Jag insåg att mycket av problemet fanns inom mig som inte riktigt vågade göra det så enkelt som man kan göra. Det är en del prestige i detta… Det handlar ju inte heller bara om mig utan också om dotterns önskemål. (jag vet att detta är ett I-landsproblem, tramsigt att lägga så mycket energi på, men nog så konkret när man står där med hjärtklappning och svårighet att sova).

En del i filosofin om enkelhet är för mig att jag vill ha tid för det som är viktigt och som grund för alltihop finns en önskan att leva miljövänligt. Viktigt för mig är att laga mat från grunden. Därför stod jag och la kikärtor i blöt till den hemgjorda hummusen istället för att köpa färdigt på ICA. Enkelt i festsammanhang är papperstallrikar och plastbestick. Men det känns varken miljövänligt eller trevligt. Vi gjorde en kompromiss: vanliga tallrikar och bestick till maten, engångs till efterätten men riktiga koppar till kaffet. Jag lagade inte all maten själv, hela familjen hjälpte till. Men huvudansvaret hamnade hos mig, trots idoga försök att lämna över.

Man kan ju också fundera över vad det är för mekanismer som ligger bakom att vi i medelklassen satsar så på en sak som studentmottagning. Vill vi visa att vi är lyckade som föräldrar när vi ordnar en fin fest? Eller är det bara självklart eftersom alla andra gör likadant? Gör alla andra likadant? Nej, men många antar jag. Det konstiga är att annars dras jag inte med i något som ”alla andra” gör som att renovera köket, köpa nya möbler eller bilar eller flyga iväg på semester.

Hur slutade det då? Jo med en hemtillverkad, av min man ritad studentskylt, riklig, hemlagad och god buffé, drygt 50 gäster och till och med solsken. Jag är trött men glad. Det blev bra! Jag tog dock ett beslut som jag hoppas att jag tar på allvar när det är dags: 50-årsfesten om några år skall bli knytkalas och på studentfesten för yngste sonen kommer det bli catering. Jag måste också bli bättre på att inte jaga upp mig så här!

Karin

Idéer för alla hjärtans dag

hjärtformade ljuslyktor för värmeljus - tillverkade av återvunnet glas, från Aridee

Vi firar oftast alla hjärtans dag i hemmets lugna vrå med champagne och hemlagad middag, för mig är alla hjärtans dag en bra påminnelse om att visa lite mer kärlek i vardagen. Barnen brukar få hjärtformade smörgåsar med hallonsylt på till frukost dagen till ära. Behöver du lite inspiration för hur du kan visa dina nära och kära lite uppskattning?

Mumsig middag för två
Även om du inte är någon stjärnkock kan finns det enkla och snabba middagstips att inspireras av på Tasteline eller ICAs web. Vill ni hellre laga tillsammans kanske sushi kan vara något?

Filmkväll
Perfekt att kombinera med ovanstående! Hyr eller låna den första filmen ni såg tillsammans. Även om det är en urkass film kommer ni ialla fall ha något att minnas och skratta åt.

Presentkort
Varför inte svänga ihop några presentkort på massage eller ryggkli? Eller erbjud dig att tvätta bilen eller städa garaget vid valfritt tillfälle?

Låtlista - de nya tidens blandband
Sätt ihop en låtlista på Spotify eller på din älskades Ipod.

Mer
20 Pocket-Change Date Night Ideas
New American Dream har gett ut ett speciellt Simplify your Valentines Day häfte