Francoise Sagan - Ett moln på min himmel

Jag har precis läst Ett moln på min himmel eller Bonjour Tristesse som den är mest känd som. Francoise Sagans debutroman är en riktig kortis och därför kändes den lätt att ta till när jag inte kände för något annat en lat söndag. Tekoppen älskade den och Bokblomma dissade den, så vad tyckte egentligen jag? Jo, jag mesar och vet egentligen inte vad jag tycker, kanske någonstans emellan men mer åt det negativa hållet.

Cecile är 17 och tillbringar sommaren vid havet i med sin far. Han har med sig en älskarinna, Elsa, till att börja med men snart anländer Anne och det blir hon som tar hem spelet om faderns gunst. Cecilie gillar Anne fram till dess att hon ska gifta sig med fadern och då vänder hon totalt. Cecile intrigerar för att förstöra faderns och Annes lycka och när hon lyckas över förväntan ångrar hon sig. Hämnden är alltså inte ljuv men den unga Cecile kommer säkerligen att utvecklas till en riktig bitch när hon är så kapabel på intrigspel vid bara 17 år.

I min upplaga av boken finns ytterligare en kort roman som heter Något av ett leende, men det sparar jag till senare i sommar. Jag räknar nämligen den här boken till Lyrans klassikerutmaning.

Bokmässans seminarieprogram

Igår tillkännagjordes årets seminarieprogram. Det blev en diger lunta att skriva ut och ha att bläddra i och kryssa för. Eftersom det blir min första bokmässa har jag ingen egentlig erfarenhet av hur mycket tid jag vill lägga bland utställningsmontrarna visavi semanierna. Därför blir det försiktigt optimistiskt som jag planerar min tid då jag avskyr ett alltför inrutat liv.

Seminarieprogrammet hittar du här.

I retur

Det blev inget långt ägandeskap av läsplattan jag köpte. Vi kommer helt enkelt inte överens och det är synd. Den får gå i retur.

Marianne Fredriksson - Den som vandrar om natten

Gunilla Nyroos gör en alldeles utmärkt uppläsning av Marianne Fredrikssons bok Den som vandrar om natten. Jag har läst flera böcker av samma författare tidigare, även de andra med biblisk och historisk inspiration.

Det är inte tu tal om saken att Marianne Fredriksson har lagt ner mycket forskarmöda på att ta fram nog med underlag och fakta för att så lätt och ledigt kunna skriva trovärdigt om en tid så långt från vår egen. Romarriket och Jesu tid, det är inte vem som helst som ger sig i kast med de miljöerna och hon gör det på ett enastående sätt.

Unge Marcus Scipio i Rom är oälskad av sina föräldrar och har just förlorat sin fostermor när den kaldeiske magern Anjalis blir hans lärare. Sakta men säkert vänder Marcus tillbaka till livet och ljuset men i tonåren måste Anjalis fara vidare. Hans destination är Jerusalem för 2000 år sedan där en annan ung pojke vid namn Jesus behöver hans lärdom och stöd. Detta har stått skrivet i stjärnorna.

Jag lämnar boken med ett en känsla av att ha lyssnat till något verkligt bra och som gjort gott. Boken är späckad med goda tankar och fylld av kärlek till sin nästa utan att bli sliskig eller påklistrad. Härligt läsning.

Bokhyllerunda - O

I det längsta har jag försökt hitta ett alternativ på O bland personrelaterade böcker i min hylla, men förgäves. Det får bli Oskar II.s memoarer i tre långa, pompöst skrivna delar som är överfulla av kungens egen förträfflighet, vad han åstadkommit och inte så lite name dropping.

Invigning

Efter mer än 1 års planering och intensivt arbete på sluttampen är nu äntligen vår liggplats i trädgården färdig. Dammen med vattensprutande vattenspöke är installerad, växterna är planterade, möblerna är på plats och solen skiner. Nu ska vi bara få tid till att njuta där också.

Jag hoppas på många sköna lässtunder i sommar.

Fontänen som jag döpt till Alf.

Invigning med bubbel och skål för många vackra sommardagar som komma skall.

Henrik Bromander - Smålands mörker

Mycket ros och berömmelse har strötts över unge Henrik Bromander ursprungligen från Växjö för serieromanen Smålands mörker. Författaren jobbade med serierna i ett år och har verkligen åstadkommit något speciellt. Det är mycket med boken som inte stämmer med mig och som jag har problem med att relatera till. Smålands mörker rör sig i fel generation från min egen. Jag har ingen trasig familjebakgrund, jag är inte kille, inte homosexuell och har varken utövat våld eller suttit i fängelse. Ändå griper berättelsen tag i mig och jag kan inte sluta läsa.

I korthet handlar boken om Erik som växer upp i Nässjö där föräldrarna skiljer sig och Erik så småningom kommer fram till att han är homosexuell. Han blir sviken av sin bästa vän och sin älskare och hamnar i fängelse för misshandel. Dessutom flirtar Erik med fascistiska idéer och skriver och ritar serier. Ursprungligen ville Henrik Bromander ta reda på hr högerextremistiska idéer och värderigar får fäste i en ung människa. Efter dådet på Utöya kände han stor tveksam till sin bok. Han kände äckel inför att skapa empati för en karaktär med högerextremistiska tankar men istället för att rita om och ändra texten låter han huvudpersonen Erik utvecklas bli mera desillusionerad.

Hela serien andas hopplöshet och Erik är ofattbart tålig tills det till slut brister för honom. Jag beundrar verket men finner inte det hela särskilt trovärdigt? Dessutom retar jag mig på titeln. Ok för att det kan vara en ordlek på uttryck som "fascismens mörker" eller "mörkaste Småland" men mitt landskap är inte mörkare eller mer efterblivet än något annat i Sverige, säg Blekinge eller Härjedalen.

Augusta, Kaiserin und Preussin - Karin Feuerstein-Prasser

Augusta föddes för tvåhundra år sedan i det lilla tyska furstendömet Sachsen-Weimar. Hennes far var en liberal, framåtblickande furste som bl a knöt Goethe till sitt hov. Här verkade också Schiller m fl kulturpersonligheter. Augustas uppväxt hade alltså starka kulturella influenser. När Preussens arvprins Wilhelm gifte sig med henne hamnade hon i Berlin där kulturen på den tiden inte var värt lika mycket som det militära som ju genomsyrade hela den preussiska staten.

Wilhelm hade ett brustet hjärta eftersom den kvinna han var kär i inte var fin nog för att gifta sig med en prins och efter mycket vånda friade han så till Augusta. Hon var tvungen att nöja sig med att alltid vara nummer två i sin makes liv. Wilhelm och Augusta blev med tiden först kungapar i Preussen och sedan efter tre blodiga krig på 1800-talets mitt även kejsarpar i Tyskland. Augusta mådde dåligt av krigen, det var inte hennes politik men Wilhelm lyssnade hellre järnkanslern Otto von Bismarck än på sin frun och därför blev historien därefter. Augusta gjorde i alla fall en stor insats när det gällde sjukvården i krig och hjälpte till att etablera Röda Korset i Tyskland.

Augusta var ingen lätt kvinna att ha att göra med, men hon är ändå fint och vad jag kan förstå rättvist porträtterad av Karin Feuerstein-Prasser. Sentida forskare och medicinskt kunniga har försökt diagnostisera Augusta. Hon lär h varit manodepressiv och också haft en svår psykos. Hon hade en stark vilja att söka kontrollera sin maken och lät installera ett rör mellan sitt eget sovrum och makens arbetsrum så hon kunde avlyssna vad han diskuterade med sina ministrar om.

Piratenpriset 2012

"Det finaste pris jag fått", säger årets vinnare av Piratenpriset, Leif G W Persson och poserar framför pumpstationen i Vollsjö. En något otippad vinnare skulle jag vilja påstå, men varför inte?

I motiveringen till vinnaren heter det bl a: "för att han med eminent sakkunskap och moraliskt grundat engagemang kommenterar vår samtid i kriminalromaner och andra medieframträdanden med skap satir och underhållande (själv)ironi".
Jag har precis läst klart Gustavs grabb och kan därför räkna in ytterligare en Piratenprisvinnare under mitt bälte. Nedan är vinnarna genom åren och de fetstilta har jag läst, hört eller sett uppträda i media.

2012 - LEIF G W PERSSON

2011 – KATARINA MAZETTI

2010 - CARIN MANNHEIMER

2009 - TORGNY LINDGREN

2008 – NIKLAS RÅDSTRÖM

2007 - CLAES HYLINGER

2006 - JESPER THILO

2005 - JAN SIGURD

2004 - BODIL MALMSTEN

2003 - HANS PÅLSSON

2002 - MIKAEL NIEMI

2001 - PETER ENGLUND

2000 - ULF LUNDELL

1999 - BIRGITTA STENBERG

1998 - LARS MOLIN

1997 - KRISTINA LUGN

1996 - ALLAN EDVALL

1995 - KLAS ÖSTERGREN

1994 - OLLE ADOLPHSON

1993 - EVA RYDBERG

1992 - STIG CLAESSON

1991 - ERNST-HUGO JÄREGÅRD

1990 - HANS ALFREDSON

1989 - JACQUES WERUP

Uwe Timm - Vännen och främlingen

Efter att ha läst två av Uwe Timms böcker tidigare, Upptäckten av currywursten (naturligtvis) och I skuggan av min bror var förväntningarna stora på Vännen och främlingen. I I skuggan av min bror tar sig Timm an sin äldre brors berättelse med hjälp av de brev och den efterlämnade dagbok som familjen fick tillbaka när brodern stupat i andra världskriget. Den här gången skriver författaren om sin skolkamrat Benno Ohnesorg som utan egen vilja eller förtjänst blev kändis för att han blev skjuten och en symbol för den tyska 68-rörelsen. (Läs mitt inlägg igår om Benno Ohnesorgs död).

Uwe och Benno träffas på en skola i Braunschweig dit de bägge sökt sig för att försöka fortbilda sig och bli något. Timm är körsnär och Ohnesorg dekoratör. De båda unga männen finner varandra. De diskuterar litteratur och filosofi och de beger sig ut på resor tillsammans men framförallt så mognar de som män tillsammans. Det är ett kärleksfullt porträtt Uwe Timm tecknar av sin vän som är byggt på sina egna minnen men också brev, intervjuer med Ohnesorgs familj och Bennos ansökningshandlingar till skolan.

I inledningen lägger författaren grunden för en stämning där jag nästan kan höra fiolen i bakgrunden slå an den första tonen och det är en djup och äkta känsla han förmedlar. Det är lika mycket en berättelse om författarens egen utveckling parallellt med berättelsen om vad som hände vännen. Timm skildrar sin lärlingstid inom pälsbranschen och hur han kom att laga fru Ribbentrops päls, gift med en av nazihöjdarna, och hur han syr in konturen av en sovjetstjärna i ryggen på pälsen. De egna tidiga författardrömmarna skildras liksom hans väns försök till dikter.

Självklart tar också den tyska efterkrigsgenerationens eviga fråga om skuldkänslorna efter andra världskriget och att många f d nazister sitter orubbat kvar på höga poster i samhället en stor plats. Själva skjutandet av Benno Ohnesorg intar en ganska undanskymd plats i berättelsen. Det är tiden som leder fram till den ödesdigra dagen 2 juni 1967 som bokens bärande tema. Uwe Timm cirklar skickligt runt, runt kring berättelsen om Benno för att ringa in honom och gör intressanta nedslag i Tyskland på 1950- och 60-talen. Inte bara rent historiskt har jag lärt mig mycket om den tidens Tyskland och dess anda utan också fått ytterligare en inblick i Uwe Timms författarskap. Han har förmågan att levandegöra vännen han skildrar utan att gå över gränsen till den privata sfären, hans tillbakablickar är skickligt levandegjorda och jag kan bara hålla tummarna att det snart kommer ännu en bok av Uwe Timm snart. Det är en sann njutning att läsa hans alster.

Benno Ohnesorgs död

De sista dagarna har jag varit upptagen med att läsa Uwe Timms senaste bok Vännen och främlingen. I den boken skildrar Timm vänskapen till Benno Ohnesorg som tog sin början när det bägge läste på samma skola i Braunschweig. Som alltid när en roman anknyter till en verklig händelse drivs jag av nyfikenhet att läsa mera och bredare och få veta mera än vad som står i boken.

Författaren Uwe Timm med vännen Benno Ohnesorg. (Bild lånad från Wikipedia)

2 juni 1967 besökte Shahen av Iran och hans Farah Diba Västberlin och såg en föreställning på operan. Det tyska socialistiska studentförbundet motsatte sig besöket och genomförde en demonstration mot Shahen på Västberlins gator. Först angrep shahens anhängare demonstranterna uppenbarligen med polisens goda minne, innan de själva gick lös på studenterna. Det gick så olyckligt för Benno Ohnesorg att han träffades av en kula skjuten av en polismannen Karl-Heinz Kurras från nära håll. Ohnesorg avled omedelbart. Senare visade obduktionen att han både före och efter skottet blivit misshandlad av poliserna med batongslag och sparkar.

Polisen Karl-Heinz Kurras frikändes efter en mycket omstridd rättegång. Han blev suspenderad från polisen i fyra år men återinträdde sedan i tjänsten igen som Kriminaloberkommisar. 2009 uppdagades det att Kurras var medlem av DDR kommunistparti och en Stasi-agent. Tyska åklagare gjorde så sent som i januari i år en undersökning av fallet igen. Man fann att Kurras agerande var överlagt och att han inte hade handlat i självförsvar som han själv alltid hävdat. Tyska polisen har försökt täcka upp för Kurras, förfalskat vittnesmål, obduktionsrapport och ljugit för att skydda en kollega. Huruvida de nya "bevisen" räcker för att återöppna fallet är oklart.

Skjutningen av Benno Ohnesorg blev snabbt efter hans död en symbol för de vänsterradikala och bevis på hur den västtyska staten var i stånd till. Studenter som kanske aldrig skulle agerat annars drevs efter skjutningen att gå med i studentvågen 1968. Det går att dra det så långt att RAF och de tyska terroristerna växte ur rörelsen som Ohnesorgs död startade. DDR var inte sena att dra nytta av att västtysk polis brutalt skjuter ner en obeväpnad student på öppen gata. Allt som missgynnade västtyskland sågs som att det gynnade östtyskland, PR-mässigt i alla fall.

Benno Ohnesorg skjuten till döds. Kvinnan på bilden
förekommer som vittne i Uwe Timms bok Vännen och främlingen.

Om en dag eller två skriver jag om Vännen och främlingen här på bloggen.

Jonas Hassen Khemiri - Montecore - en unik tiger

Vissa böcker träffar en rakt in i själen, eller kanske rakt i maggropen så man nästan tappar andan. Montecore - En unik tiger av Jonas Hassen Khemiri, är just en sådan bok.

Huvudpersonen i boken råkar heta Jonas Hassen Khemiri, som råkar vara författare och växer upp i Stockholm som son till en svensk mor och en tunisisk far. Här någonstans i gränslandet slutar sanningen och fiktionen tar över. Det blir en slags självbiografisk fiktion som har drag av självbiografi men ändå är fjärran från sanningen. Huvudpersonen Jonas får ett mejl från Kadir, en gammal vän till Jonas far. Kadir föreslår att de tillsammans ska skriva en bok om Jonas far och sedan får läsaren ta del av Jonas fars och Jonas far, växelvis berättad av Kadir och av Jonas. Ju längre historien löper desto mer divergerar deras två versioner. Författaren Jonas Hassen Khemiri säger själv att han skrev boken för att visa hur svårt det är att säga sanningen om något alls.

Visst är innehållet i boken intressant och bra med starka karaktärer jag verkligen vill krypa under huden på men det är språket som främst gör att jag tappar andan. Jag har haft förmånen att lyssna på en lysande uppläsning av Rikard Wolff och Hamid Khemiri. De har inlevelse och gör det säregna språket verkligen rättvisa. Det är inte alls säkert att jag hade haft samma läsupplevelse om jag läst boken för egen maskin.

Jonas Hassen Khemiris hemsida hittar du här.

Jag tävlar hos och dagarna går

Jag tävlar hos Anna på och dagarna går om en passande sommarläsningsbok. Du kan vinna antingen Moderpassion av Majgull Axelsson eller Frihet av Jonathan Franzen. Eftersom jag redan läst och njutit av Moderpassion hoppas jag på att vinna Frihet. Senast 25 maj måste du anmäla ditt intresse.

Lärarnas läseförening

Den senaste boken jag fått på fjärrlån från biblioteket kommer ifrån Växjö stadsbibliotek och innehöll en liten överaskning. Från början var den inköpt till Lärarnas läseförening och försetts med nr 1627 i deras kartotek. Skrivit i sirlig text på baksidan av försättsbladet finns en lista över vilka som lånat boken. Den är uppsatt i strikt rangordning med rektorn först, följd av lektorer, adjunkter m fl för att avslutas med den som jag antar stod lägst i rang, assessorn.

Jag älskar verkligen att hitta den här typen av tidsdokument i en bok. Det levandegör boken på ett härligt sätt och min fantasi skenar iväg till vilka dessa herrar (för de allra flesta var nog herrar) var och vad de tyckte om Affären Kurilov av Irène Nemirovsky 1933.

Bokhyllerunda - N

I min personresa genom bokhyllan har turen kommit till Nell Gwyn. Hon var en fattig flicka i England på 1600-talet och gjorde den karriär som ofta var enda utvägen för en fattig flicka förr i världen. Vägen från fattigkvarteren gick över det tvivelaktiga yrket skådespelerska tills hon "upptäcktes" av Charles II, kung av England, och blev hans älskarinna.
Oswald Kuylenstierna har skrivit boken om Nell Gwyn som kom ut 1924. Den handlar lika mycket om den engelska 1600-tals historien som om en enskild kvinnas öde.

Tom Rachman - De imperfekta

Hyllad till skyarna av många, inte så värst omtyckt av några men de allra flesta har ändå något postivt att säga om Tom Rachmans De imperfekta, så även jag.

Läsaren får i elva kapitel följa människor som på olika sätt är knutna till en engelskspråkig tidning i Rom. Tidningen är efter femtiotalet år på dekis, brottas med vikande upplagor, bristande engagemang och finansiering av ägarna och det finns en känsla av att tiden gått ifrån en papperstidning som envist vägrar ha sin egen nätupplaga. De olika kapiteln handlar inte bara om korrekturchefens, frilansarens, utrikeskorren eller nyhetschefens syn på sitt arbete utan i än högre grad hur de lever sina privatliv. Dessa vävs tätare samman ju längre i boken man läser men gör tack och lov halt innan de blir för ihopsyltade med varandra. Det är som att läsa elva noveller som egentligen blir en bok tillsammans. Jag drivs på att läsa mera och läsa klart men kan inte riktigt sätta fingret på varifrån drivet kommer.

En småsak kanske, men jag gillar bokens ganska kompakta format, lite knubbig kallar jag det i brist på bättre ord. Andra bloggar som skrivit om De imperfekta är Böcker emellan och och dagarna går. Vill du besöka Tom Rachmans egen hemsida klickar du här.

Klassiker

Vad gör en bok till en och vem bestämmer kriterierna? Ett lite spännande spörsmål jag ställde mig efter jag anmält mig till Lyrans klassikerutmaning i sommar och tagit del av hennes utvald klassiker. En lista begränsad till 100 böcker är såklart en brist i sig beroende på det snäva urvalet som krävs men vilken lista som helst är väl beroende av den utgångspunkt listskaparen har, hens (första gången jag använder det ordet) personliga smak, läserfarenhet och i visst mått godtycklighet. Hursomhelst, jag har varken tid eller ork att sätta ihop en egen lista och tycker ändå det är roligt att testa hur många jag själv har läst.

Utav de tre jag valt för min klassikerutmaning i sommar finns endast en med.

Fetstila titel + författare om du läst boken.Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren

1. Chinua Achebe: Allt går sönder

2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke

3. Isabel Allende: Andarnas hus

4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn

5. Stina Aronson: Hitom himlen

6. Jane Austen: Stolthet och fördom

7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot

8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor

9. Samuel Beckett: I väntan på Godot

10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga

11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne

12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm

13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping

14. Giovanni Boccaccio: Decamerone

15. Karin Boye: Kallocain

16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn

17. Fredrika Bremer: Hertha

18. Anne Brontë: Agnes Grey

19. Charlotte Brontë: Jane Eyre

20. Emily Brontë: Svindlande höjder

21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita

22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande

23. Albert Camus: Främlingen

24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak

25. Cervantes: Don Quijote

26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta

27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin

28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe

29. Charles Dickens: Oliver Twist

30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff

31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna

32. Marguerite Duras: Älskaren

33. T S Eliot: Det öde landet

34. Euripides: Medea

35. William Faulkner: Absalom, Absalom

36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby

37. Gustave Flaubert: Madame Bovary

38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön

39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien

40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet

41. André Gide: Den omoraliske

42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden

43. Maksim Gorkij: Min barndom

44. Graham Greene: Brighton Rock

45. Knut Hamsun: Markens gröda

46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk

47. Joseph Heller: Moment 22

48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet

49. Hermann Hesse: Stäppvargen

50. Homeros: Odysséen

51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem

52. Eyvind Johnson: Strändernas svall

53. James Joyce: Ulysses

54. Franz Kafka: Processen

55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!

56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke

57. Pär Lagerkvist: Barabbas

58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien

59. Lidman, Sara: Lifsens rot

60. Väinö Linna: Okänd soldat

61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan

62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook

63. Harry Martinson: Nässlorna blomma

64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd

65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien

66. Molière: Tartuffe

67. Elsa Morante: Historien

68. Morrison, Toni: Älskade

69. Vladimir Nabokov: Lolita

70. George Orwell: 1984

71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago

72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter

73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt

74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt

75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden

76. Cora Sandel: Alberte-serien

77. Sapfo: Dikter och fragment

78. William Shakespeare: Macbeth

79. Mary Shelley: Frankenstein

80. Sofokles: Konung Oidipus

81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv

82. John Steinbeck: Vredens druvor

83. Stendhal: Rött och svart

84. Bram Stoker: Dracula

85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde

86. August Strindberg: Röda rummet

87. Snorre Sturlasson (?): Egil Skallagrimssons saga

88. Jonathan Swift: Gullivers resor

89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken

90. Anton Tjechov: Damen med hunden

91. Lev Tolstoj: Anna Karenina

92. Mark Twain: Huckleberry Finn

93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter

94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar

95. Voltaire: Candide

96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt

97. Woolf, Virginia: Mot fyren

98. Wägner, Elin: Pennskaftet

99. William Butler Yeats: Tornet

100. Émile Zola: Thérèse Raquin

Virginia Wolf - Mrs Dalloway

Jag har tidigare läst Orlando och Mot fyren av Virginia Wolf men jag tyckte ändå att Mrs Dalloway var en annorlunda bok jämfört med de första två.

Medan jag läser eller lyssnar på en bok för jag alltid anteckningar, lite stödord, sidhänvisningar etc för att senare kunna skriva ner mina högst personliga åsikter om boken. Dessvärre har lappen om Mrs Dalloway försvunnit och det är snudd på kaos i mitt litterära minne. Jag har förgäves sökt i snart en vecka och inser att skriver jag inte nu kommer jag att glömma än mer.
Hela boken utspelas i London en dag i juni något år på 1920-talet. Vissa litteraturkännare anser att Virginia Wolf sneglat mer än en gång på Odysseus som ju också handlar om en dag. Jag har själv inte läst Odysseus men kanske förhåller det sig så. Även om boken handlar från denna junidag då Mrs Dalloway planerar hålla en större fest för societeten, får läsaren hela tiden genom tillbakablickar följa inte bara Mrs Dalloways liv, utan också flera av hennes gäster. Första världskriget kastar fortfarande en lång skugga över livet för många av de inblandade.

Jag lyssnade på Mrs Dalloway i bilen till och från jobbet, möjligen hade det varit lite lättare att följa fladdret av karaktärer in och ut ur berättelsen om jag läst boken istället. När jag hoppade på Lyrans klassikerutmaning var hade jag reda läst ut Mrs Dalloway men tycker ändå att hon kan få följa med i utmaningen som en bonusbok. Fram till augusti hoppas jag också hinna med
Edith Wharton - House of Myth
Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
Antingen Somerset Maugham eller Francoise Sagan
För snart ett år sedan köpte jag ett par bokörhänge av Tekoppen med just Mrs Dalloway som motiv. Jag tyckte att det var lite skämmigt att jag inte hade läst just den bok jag stolt bar omkrig i öronen vid bokliga tillfällen, nu har jag i alla fall åtgärdat detta.

Jag tävlar hos Fiktiviteter

Visst ska vi fira våren men framförallt att Helena på Fiktiviteter valt att INTE lägga ner sin blogg. Istället lottar hon ut böcker från sin 100-lista. Jag är med och tävlar om Wolf Hall av Hilary Mantel. En bok som många verkar tycka är väldigt bra men som jag inte fått fatt på ännu. Jag är en sucker for history och speciellt engelsk historia. Det vore väldigt roligt att få läsa en bok som utgår från någon annan än Henrik VIII-s för en gångs skull.

Mitt lästips till Helena inför sommaren är: Laurence Cossés omtyckta bok "Drömbokhandeln".

Bokhyllerunda - M

När jag bodde i England i mitten av 1980-talet var de här böckerna om tonåringen Adrian Mole oerhört populära. Författarinnan Sue Townsend har på 30 år skapat ett dussin böcker om Adrian Mole där läsaren har fått följa honom in i vuxenlivet. För den som vill läsa mera om Adrians liv, leverne och böckerna om honom rekommenderar jag den här faktaspäckade länken.

Bokbloggsjerka - del 79

Då och då hoppar jag på Annikas bokbloggsjerka och den här helgen lyder frågan:

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Läsåret 2011 var fullt av upptäckter av nya författare och språkområden men en författare som lyser klarare än andra är Irène Némirovsky.  Irène Némirovsky dog i Auschwitz 1942 och drygt 60 år efter hennes död har hennes efterlämnade böcker väckt stor uppmärksamhet och hyllats både i hemlandet Frankrike och internationellt. Författarinnan var född judinna i det som nu är Ukraina. När ryska revolutionen bröt ut tvingades hennes familj lämna Rysslanda och hamnade till slut i Paris där hon levde fram till tyskarna deporterade henne till utrotningslägret 1942.

Till dags dato har jag läst sex av de sju böcker av henne som är översatt till svenska. Här är länkar till var och en av böckerna:

Balen

Höstflugorna

Blodets hetta

Ensamhetens vin

Storm över Frankrike

David Golder

Natacha Appanah - Den siste brodern

Raj växer upp i en familj där ingen vet när faderns brutalitet nästa gång ska få sitt utlopp och vem som blir offret. Modern försöker så gott hon kan skydda sina tre söner, men ofta förgäves. När en cyklon drabbar Mauritius omkommer Rajs två bröder och han är kvar som ensamt barn i familjen. Fadern insisterar att Raj ska gå i skolan och här får han en efterlängtad tillflyktsort på dagarna.
Detta är inledning på Natacha Appanahs bok Den siste brodern.

En dag går faderns misshandel för långt och Raj hamnar på sjukhuset. Detta ligger i anslutning till fängelset och där fadern arbetar som vakt. I en annan säng ligger en pojke i samma ålder som Raj, ungefär 10 år gammal. Pojken heter David och har lockigt blont hår och har blå ögon. De två blir goda vänner och leker sig igenom sjukhusvistelsen. David har på långa krångliga vägar hamnat i Mauritius. Han är jude och var tillsammans med 1 500 andra på väg till Palestina dit de nekas tillträde. Istället hamnar de i fängelse på Mauritius i väntan på klartecken för att fortsätta sin resa.

Raj gömmer sig i buskagen utanför fängelset och spejar efter David. En dag gör de fångna judarna uppror och David lyckas på ett mirakulöst sätt ta sig utanför stängslet där Raj väntar. De rymmer tillsammans och hoppas komma undan men David är svårt sjuk i malaria och orkar inte hänga med utan dör i djungeln.

Femtio år senare ser Raj tillbaka på sin barndom och vänskapen med David. Förutom minnena och den stora skuld han känner gentemot vännen för att han inte lyckats rädda honom, är en kedja med davidsstjärnan det enda minnet av David. Som en gammal man gör Raj ett försök att dela med sig av sina erfarenheter till sin egen son och önskar att Davids öde aldrig, aldrig glöms bort.

Vilket ansvar har man som individ, som ett barn som ingenting förstår av världens ondska kring honom? Detta är några frågeställningar som Natacha Appanah tar upp i boken. Hon skriver med ett elegant och ändå enkelt språk som skär igenom boksidorna rakt in i hjärtat på mig. Naturbeskrivningarna är vackra och täta. Historien om Raj och David och deras korta vänskap kommer jag att bära med mig länge.

Theodor Kallifatides - Den grymma freden

På loppis fick jag tag på Den grymma freden av Theodor Kallifatides. Det är den sista delen i en trilogi om människor i den grekiska byn Jalos under andra världskriget. I och med denna tredje del har vi kommit fram till freden 1945 och de problem som människor ställdes inför. Freden ska vinnas och till nästan vilket pris som helst. Det grekiska folket ska omskolas till goda, kristna och sanna greker och det görs med allehanda brutala metoder. Dessa är grafiskt noggrant beskrivna i boken med reportage från fängelseöar med en behandling av fångar man knappt kan tro var sann.

Livet faller sakta in i något sånär normala gängor igen och bokens huvudperson den unge Milos får trots familjens fattigdom och faderns arbetslöshet chansen att läsa vidare på gymnasiet. Läsaren får följa honom på vägen in i vuxendomen. Det är bok som är roligt och spirituellt skriven med härliga personskildringar. Kallifatides verkar anstränga sig för att hitta något lustigt att säga om alla och envar. Han blandar vardagliga berättelser om invånarna i ett Milos hus, deras vanor på det enda dass som alla lägenheter delar med beskrivningar om hur fångar systematiskt torteras. Detta är min första bok av Kallifatides och på det stora hela gillade jag vad jag läste. Han penna flyter på lätt och han fastnar inte i onödigt långa stycken. Det är action, om än i en lågmäld variant.

Bokhyllerunda - L

Långa Lappflickan av Åke Lundgren är den sorgliga berättelsen om Christina Catharina Larsdotter, även kallad Stor-Stina. Hon var född i Malå sameby 1819 och var hela 210 cm lång.

Boken är en roman byggd på sanna händelser men dialogen är såklart författarens eget verk. Stor-Stina övertalades av en impressario att åka land och rike runt och visa upp sig för pengar. Det var vanligt på 1800-talet att folk med alla slags fysiska attribut visades upp på marknader och cirkusar.

Utmaningar

Det har varit mycket prat kring utmaningar i bloggosfären på sistone. Veckans jerka lyder så här:

Brukar du delta i bloggutmaningar och i så fall vilka? Finns det någon utmaning du saknar men som du själv inte orkar/vill/kan dra igång?

Förra året när jag var ny som bloggare kastade jag mig över de flesta utmaningar som cirkulerade på nätet, nu har jag blivit mera restriktiv. Trenden med 11 frågor som valsat runt de senaste veckorna har inte lockat mig och jag har avstått från att svara, utan att ha sårat någon får jag hoppas. Läsutmaningar är däremot något helt annat. Att haka på en jubilerande författare, i år är både Strindberg och Dickens på tapeten, är kul och att läsa geografiskt eller på något annat tema tilltalar mig också.

Förra året hade Pocketlover en rolig utmaning där varje deltagare kunde lägga ribban som hon ville. Utmaningen hette TRE på TRE och gick ut på att läsa tre romaner på samma men valfritt tema över tre månader. Jag valde att läsa tre böcker av Hjalmar Bergman. En sådan utmaning skulle jag gladeligen ställa upp på igen, men har nog inte lusten att själv dra igång den.

Sommaren är inte min bästa lästid, det brukar finnas så mycket annat som pockar på uppmärksamhet då, men Lyrans utmaning om att läsa tre klassiker i sommar bör jag ändå kunna klara av. En inventering bland hyllvärmarna visar att jag har minst tre olästa klassiker i den högen och det är de jag satsar på att läsa i sommar.

1. Edith Wharton - House of Mirth
2. Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
3. Antingen Somerset Maugham eller Francoise Sagan (jag kommer att bestämma mig när tiden är inne).

Laurence Cossé - Drömbokhandeln

Francesca, en rik arvtagerska möter Ivan, bokhandlarbiträde som går mot strömmen och föredrar att saluföra bra romaner. Dessa två finner en gemensam nämnare i kärleken till goda böcker och på en vecka utarbetar de ett mönster för hur en ny bokhandel skulle kunna ta sig ut och fungera. Bokbeståndet ska bestämmas av ett antal lektörer, författare med oförvitlig smak för den goda romanen. Första halvan av boken handlar i stort sett om alla förberedelser Francesca och Ivan gör för att öppna sin bokhandel. Det är roligt att följa deras förberedelser, som dock ibland blir lite för detaljerade, men det är den del av boken som tilltalar mig mest.

Bokhandel Au Bon Roman öppnar i Paris och blir nästan över en natt en klar succé. Bokälskare flockas till affären som inretts med soffor där litteraturälskare i lugn och ro kan sitta ner och läsa, bara det är oerhört tilltalande. Det dröjer dock inte länge förrän Francesca och Ivan stöter på problem. Deras lektörer utsätts för olika sabotage, förtalskampanjer genom annonser och artiklar i tidningarna riktas mot dem och till slut öppnar flera andra bokhandlare på samma gata.

Jag delar inte många andra bloggares dröm om att själv ha en egen bokhandel då jag tror att det skulle vara ett säkert sätt att döda min egen läslusta. Däremot som bokälskare är jag särskilt glad över böcker som hyllar böcker. Det är riktigt läsgodis det. Listan längst bak i boken över de böcker som nämns i boken är trevliga. Det franska inslaget är såklart tungt men jag kunde inte låta bli att kryssa för de böcker jag läst och göra en egen över de som jag själv blev inspirerad över att läsa.

Till slut kan jag inte låta bli att gratulera Sekwa till en väl genomförd marknadsföringskampanj, på bl a Facebook, där vi läsare långt innan boken kom ut, kunnat vara med i den allmänna hypen och själva nominera våra egna favoritbokhandlar. Den självklara frågan till slut blir då såklart vilken min favoritbokhandel är. Dessvärre kan jag inte säga att jag stött på någon i Sverige som passar för den prestigefyllda titeln, men många, många besök på Blackwells i Oxford har gjort mig övertygad om att där finns en verklig pärla.

Selma Lagerlöf - Herr Arnes penningar

Då och då tar försöker jag mig på en av Selma Lagerlöfs böcker med en förhoppning att jag kanske ska kunna omvärdera henne lite grand. Sorgligt nog har jag ännu inte riktigt blivit helt vän med hennes diktning och författarstil. Jag finner hennes stil lite för melodramatisk, för gammaldags och rent ut sagt trist. Herr Arnes penningar är dessvärre inte boken som omvände mig.  

Huvudpersonen är Elsalill och att bara hitta på ett så fånigt namn* med ett inbyggt dimunitiv är att sätta tonen för karaktärens litenhet och hjälplöshet. Nåja, 1586 är Elsalill ensam överlevande vid ett rån mot en prästgård där en stor summa pengar stjäls och husets övriga invånare brutalt mördas. Elsalill låter sig dåras av en skotte, Sir Archie. Hon är ett våp som tror på alla hans lögner och de luftslott han bygger för att snärja henne, när han i själva verket är en av förövarna.

Läsaren får följa när Elsalilla brottas med sitt samvete, sin kärlek till sir Archie, där skuld och förlåtelse står i centrum. Jag kan tycka att det är ett angeläget ämne att behandla men med ljudbokens uppläsares röst, attityd och sätt att läsa blir det bara sentimental smörja och jag retar mig på Elsalill.

* Det där med fånig namn är något jag tidigare stött på hos Selma Lagerlöf, i Kejsaren av Portugallien heter den olyckliga hjältinnan Klara Fina Gulleborg. Helt osannolikt!!!

Bokhyllerunda - K

Anya Seton gav på 1950-talet ut romanen Katherine. Tillsammans med boken om Dèsirée som jag skrev om här, är detta en av de böcker som gjorde att mitt slumrande historieintresse på allvar väcktes till liv.

Katherine Swynford levde i England på 1300-talet. Hon var en fattig flicka som vuxit upp i ett kloster och som ung kvinna kom till det engelska hovet. Här blev en adelsman kär i henne och hon blev bortgift mot sin vilja med en riddare. När han dog blev Katherine älskarinna åt en av kungens söner, hertigen av Gaunt. Fyra barn och många år senare gifter sig sig mot alla odds. Till det yttre är historien sann men Anya Seton har tagit sig många friheter när hon skrev en roman om Katherines liv.

Robert Löhr - Schackmaskinen

Jag har under den sista veckans trädgårdsarbete umgåtts med Schackmaskinen av Robert Löhr. Det är en roman baserad på en sann historia från 1700-talet.

Fakta: Adelsmannen Wolfgang van Kempelen uppvisar 1770 en maskin, Turken, som kan spela schack. Denna gör stor succé och turnerar runt i Europa. Turken spelar mot den österrikiska kejsarinnan och dessutom flera av tidens mest kända schackspelare. Van Kempelen säljer så småningom turken och denne fortsätter sitt turnerande tills den 1820, 50 år efter första framträdandet, avslöjas som en bluff. Det sitter nämligen en människa inuti som styr turken. Det är ingen maskin som spelar schack.

Fiktion: Wolfgang van Kempelen är i färd med att konstruera en schackspelande maskin. Under stort hemlighetsmakeri räddar han en dvärg, Tibor,  ur en fängelsehåla, en dvärg som är mästare på att spela schack. Denne göms inuti schackmaskinen och under slavliknande förhållanden tvingas dvärgen fara runt och spela schack. Allting ställs på sin spets när turken anklagas för mord på en vacker adelsdam. Då blir kampen om turkens hemlighet och de inblandades liv plötsligt blodigt allvar.

En samtida teckning av Turken

Långa stycken av boken går åt till att i detalj rekonstuera hur maskinen fungerade och det blir långtråkigt. I övrigt är romanen en klassisk äventyrsberättelse där bokens hjälte, Tibor, utsätts för flera mordförsök, ofta befinner sig i fara men ändå har tid och kraft över för att rädda en vacker kvinna. Detta är säkert en bok jag skulle uppskattat mycket mera om jag läst den i de lägre tonåren. Det är en stunds avkoppling utan att anstränga sig men knappast mera.

Torbjörn Flygt - Outsider

Johan Kraft har hunnit bli en medelålders advokat och i den här boken får vi följa honom när han ser tillbaka på sin studenttid i Lund och perioden därefter när han skaffade sig tingsmeritering. När läsarna lämna Johan Kraft i slutet av Torbjörn Flygts första roman Underdog gick han på gymnasiet. Nu tio år senare har författaren gett sig på konststycket att skriva en uppföljare till en Augustprisvinnande boken Underdog.

Språket är lika underbart rakt och realistiskt i Outsider som någonsin i Underdog. Berättarstilen är lika öppen och hela hans familj inklusive släkten från Uddevalla finns med i den här boken också. Dessutom späs porträttgalleriet på med ett gäng mer eller mindre aparta, men föralldel ganska trovärdig skildrade studenter i Lund. Läsningen, eller lyssnandet i mitt fall, löper på bra och Outsider har varit en ständig följeslagare i öronen mitt ibland allt vårstädande och räfsande i trädgården.

Även om det är irriterande, kan jag förlåta Flygts ofta förekommande politiska rallarsvängar som egentligen inte tillför boken något väsentligt. Dessutom undrar jag varför han väljer just en litt vetare till att spela Pernille, flickvännen som psykiskt sjuk och väldigt svårbegriplig? Underligt nog verkar en av bokens stora konflikter vara mellan lärdomsstaden Lund och ett Malmö i förändring från arbetarstad till ett av norra Europas hetaste regioner tillsammans med Köpenhamn. Kanske bor jag för långt från Malmö för att förstå den djupgående klyftan städerna emellan.

Här är en länk till Torbjörn Flygts hemsida och här har jag skrivit om hans förra bok Underdog.