Bokbloggsjerka om litterärt favoritland

Så här lyder dagens fråga på Annikas bokbloggsjerka:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Förutom Sverige som av naturliga skäl dominerar min läslista återvänder jag ständigt och stadigt till Tyskland och tysk litteratur. Jag har en fascination för andra världskriget och alla de tragiska människoöden som skildras. Det är roligt att då och då kunna delta i bloggfenomenet Tysk Torsdag som dragits igång av Bokmoster och som flera bloggar deltar i. Dessutom läser jag en distanskurs i modern tysk litteratur via Linnéuniversitet för tillfället och det är roligt och inspirerande att dela läsupplevelserna med andra studenter.

Dessutom är jag lite av en periodare. Förra året t ex läste jag oerhört många böcker från Frankrike. Det hänger säkert samman med att två pigga förlag Sekwa och Elisabeth Grate har specialiserat sig på franskt.

I år har jag medvetet läst en hel del från Island och det hänger samman med vår resa dit i somras. De isländska sagorna är fantastiska.

Bokbloggsjerka 20-23 september

Annikas bokbloggsjerka idag handlar om en aspekt av våra läsvanor och lyder som följer:

Läser du helst standalones eller bokserier?

 Jag läser helst enskilda böcker och är för nyfiken för att inte söka vidare och upptäcka nya böcker, miljöer och karaktärer. Det är få jag finner så bra att jag vill läsa om och om och om. Kanske är aversionen mot serier gammal. Som ung fick jag nog av alla Kittyböcker, Lottaböcker och Annikaböcker och ville ha något annat som vuxen. När jag någon gång i vuxen ålder fastnat i en serie har jag känt att författaren/förlaget vill mjölka ut så mycket som möjligt av en populär serie att kvaliteten sjunker ju längre serien pågår.

Till serier räknar jag nu inte trilogier som jag läser med nöje. Hit räknar jag Hilary Mantels böcker där jag nu är mitt uppe i andra delen Bring up the Bodies eller Jonas Gardell Torka inte tårar-böcker.

Veckans jerka, den 126, handlar om bokformat och den här veckan känner jag mig säker på att jag inte missförstått frågan. Det blev lite fel men samtidigt kul förra fredagen. Nåväl, veckans fråga lyder:

Vilket är ditt favoritformat när det gäller böcker? (Observera att ni inte behöver begränsa er till bara till ETT)

1. Jag är en konservativ typ när det gäller böcker. Inbundna böcker med ett skyddsomslag är bäst. Bäst tryck, bäst papperskvalitet och de känns gedigna att hålla i handen.

2. Danska band har på senare år seglat upp som en favorit. Böcker från bl a Elisabeth Grate bokförlag och Thorén & Lindskog har företrädesvis dessa och de är nätta och lätta att ha med sig.

3. Sedan får jag inte glömma ljudboken som går att ha med sig överallt och ingenstans. Den är en ständig följeslagare när jag kör bil, stryker tvätt, rensar ogräs eller när jag inte kan sova.

Jag skulle gärna läsa e-böcker men mina ögon får nog av dem på jobbet dagtid. Pocketböcker är ofta av sämre kvalitet och passar mig inte.

Bokbloggsjerka del 126

En särdeles lockande jerka denna sköna majfredagsmorgon får mig att skynda till tangentbordet. Veckans fråga lyder:

Brukar du läsa om böcker?

På denna fråga vill jag svara ett rungande JA! Förutom tidskriften Vi läser, en oräknerligt massa bokbloggar, DN-s boklördag, recensioner om böcker och författarporträtt har jag läst en del bra (och någon urusel) bok i Västmandländskans utmaning Böcker om Böcker som löpt under vinter/vår. De här böckerna läste jag i utmaningen:
Markus Zusak - Boktjuven
Resa i tysta rum
Guernseys litteratur- och potatispajsällskap
Drottningen vänder blad
Att läsa och skriva - N.S. Naipaul
Brev till en bokhandel
Fallet med de försvunna böckerna

Bokbloggsjerka 22-25 mars

Efter en ofrivillig paus drar Annika igång bokbloggsjerkan igen. Veckans fråga lyder:

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

JA, svarar jag helt spontant och tänker på ett en nyligen utkommen bok som jag alls inte tyckte om trots att bloggare runt omkring hyllat och fortsätter att hylla den. Jag kan ju nu inte tänka mig att det skulle vara något fel på min boksmak (blink, blink), men faktum kvarstår.

 

Fredrik Backmans bok - En man som heter Ove som jag alls inte gillade utan bara blev mer och mer irriterad på så jag la av med att läsa/lyssna. Så här skrev jag då för några månader sedan.

Bokbloggsjerka del 114

Svaren på veckans bokbloggsjerka ser jag verkligen fram emot från alla andra bloggare. Frågan är nämligen denna:

Följer du någon utländsk blogg? I så fall vilken/vilka?

Jag följer den engelska dagstidningen Guardians bokblogg som finns här. Eftersom mitt andra stora intresse är trädgård måste jag bara puffa för danska Claus Dalbys trädgårdsblogg som finns här. En annan fascinerande dansk man vars blogg jag läser är Bonderöven Frank vars liv man ibland kan följa på Svt. Franks blogg finns här.

Jag söker alltid tips på nya intressanta bloggar och ser fram emot att ta del av alla andras länkar.

Bokbloggsjerka del 109

I sista jerkan innan jul ställer Annika följande fråga:

Vi tar en enkel fråga så här sista gången innan juluppehållet: Vad läser du just i dag?

Just nu ligger Hilary Mantels bok Wolf Hall på nattygsbordet (och där lär den ligga kvar ett tag). Jag kämpar med boken. Den är tjock, 600 sidor i pockeupplagan. Trots att jag gärna läser historia tycker jag den är seg att komma in i men jag kämpar på sidan 150 (av dryga 600 sidor). Det är inte ofta jag läser pockets. Papperskvaliteten och trycket är ofta sämre och jag får ont i mina ögon. Förhoppning finns att det ska lätta lite under julledigheten då jag kan läsa mera och inte bara en halvtimme här och där.

Bokbloggsjerka del 108

I veckans jerka ställer Annika följande fråga:

Finns det någon bok som du på eller annat sätt alltid återvänder till? Naturligtvis är det alltid trevligt med en motivering, men så här i juletid kan jag ha visst överseende med om tiden inte riktigt räcker till det.

Jag väljer att tolka den här frågan på mitt eget sätt. Att "återvända till" behöver kanske inte behöva betyda att "läsa om" i rent praktisk mening. Däremot finns det böcker som gjort djupt intryck på mig som jag använder som ett slags referensverk för själen och för tankarna ibland. Vissa böcker som gjort mig glad, som utvecklat mig på  något sätt, lärt mig något eller som väckt känslor av andra slag.

Bokbloggsjerka del 107

I veckans bokbloggsjerka ser Annika fram emot julen och ställer följande fråga:

Nu står snart julen för dörren och då är frågan vad du önskar dig för bokliga saker i julklapp?

Jag tänker önska mig tre julklappar.
1. Med handen på hjärtat behöver jag inte fler böcker just nu då det ligger runt 80 olästa böcker i mina gömmor. Problemet för mig är plats, jag behöver fler bokhyllor av det inbyggda slaget som redan finns i mitt bibliotek.
2. Vad jag främst behöver efter en hektisk höst är dock massor av lästid i lugn och ro. Inte helt lätt att slå in i julklappspapper.
3. Något som jag önskat mig i många år är mitt eget ex libris, men det får jag nog fortsätta att vänta på tills jag själv tar tag i det och fixar en snygg design.

Bokbloggsjerka del 105

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika oss följande fråga:

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt. 


Det finns såklart titlar som är skapade för att locka läsare, skapa uppmärksamhet eller bara väcka känslor som gör att folk pratar om det och titeln fastnar. Vanliga marknadsföringstrick med andra ord. En typ av titlar som verkligen får mig att ta flera steg tillbaka och gå omvägar om böcker är t ex Sophie Kinsellas böcker: En shopaholic i väntans tider eller En mini-shopaholic i mammas fotspår. Titlarna luktar chick-litt lång väg, ytlighet och enfaldiga kvinnor som bara lever för konsumtion. Nej tack!

Bokbloggsjerka 104

I veckans jerka frågar Annika oss följande:

Har du en ”guilty pleasure” eller en favorit som eventuellt kan förvåna oss jerkare?

Svar Ja. Det finns en bok som verkligen betytt mera för mig än någon annan bok. Inte bara för min läshunger utan också för mitt historieintresse.

Boken som startade allt

En nött, välläst och mycket älskad bok

När jag var i 13-års åldern gick romanen Dèsirée av Annmarie Selinko som följetong i Året Runt. Jag kunde knappt bärga mig tills det att veckans nummer damp ner i brevlådan (på den tiden på fredagarna). Att säga att jag slukade de olika avsnitten är en underdrift. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. I mina tidiga tonår där alla möjliga tankar for runt i huvudet hade den här boken allt. Kärlek, historia, en stor portion av verkligheten, krig och fred och inte bara hjältedåd utan också hjältinnedåd.

Dèsirée, originalet

Jag sprang ofta på mitt bibliotek och lånade den enda kopia som fanns tills bibliotekarien höjde på ett ögonbryn och undrade om jag inte ville läsa något annat. Jag har läst boken så många gånger att jag brukade utmana min familj med att läsa ett par meningar ur boken och jag skulle genast kunna säga var i boken detta citat var hämtat från. Jag har inget minne av att jag någonsin misslyckades. Att jag vr en nörd är ett understatement. Varje 8 november (Dèsirées födelsedag) köpte jag en Napoleonbakelse för att fira, speciellt festligt var det 1977 då det var 200 år sedan hennes födelse.

Välkommen födelsedagspresent

Ett par år senare förbarmade sig min moster över mig och gav mig ett alldeles eget exemplar av Dèsirée. Stor lycka. Intresset har svalnat med åren kan jag för säkerhets skull berätta och nu är det många år sedan jag läste boken. Den har dock kvar en hedersplats i min bokhylla. Jag kan lugnt säga att Selinkos bok har varit ingången för min kärlek till läsning.
När vi för ett par år sedan skaffade en hund av den franska rasen Petit Basset Griffon Vendeen skulle den lilla valpen ha ett riktigt namn människonamn, det var ett krav från uppfödaren. För mig var namnvalet självklart. Vad passar bättre för en liten tik med franskt ursprung än namnet Dèsirée, som ju också betyder den efterlängtade? Maken var snäll och hade inget att invända mot mitt val.

Nu är vovven den enda Dèsirée i mitt liv.
Här på utställning där hon får sitt förstapris.




Inlägget publicerades första gången 120312 på internationella kvinnodagen som en del i en bloggstafett.

 

 

Bokbloggsjerka del 102

Veckans jerka är en fråga uppdelad på två, en enkel att besvara och en svår. Så här lyder den:

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Javisst, betygsätter jag de böcker jag läst/lyssnat på.  Mitt system bygger på det gamla svenska betygsystemet 1-5 där 5 är det bästa en bok kan få. Varför är svårare att besvara. Det är ett väldigt personligt system och ett jag aldrig publicerar på bloggen, utan det ligger bara i den excelfil jag använder mig av för lästa böcker. Däri packar jag även information om vilket land författaren kommer från, vilken typ av bok det är (prosa, fakta, biografi, lyrik) och om det är en manlig eller kvinnlig författare. Dessutom antecknar jag vilka böcker jag läst och vilka jag lyssnat på. Betyget är en del av mitt statistiksystem och vid slutet av varje år brukar jag roa mig med att sätta ihop fina cirkeldiagram eller kurvor. Det ger en extra dimension på min läsning.

 

Att betygsätta en bok är ett naturligt sätt att göra en sammanfattning och ett slags avslut på det jag läst. Det jag skriver på bloggen om boken är också en del av min läsdagbok och gör att jag minns bättre vad jag läst när jag går tillbaka efter några år.

Bokbloggsjerka 100

Annikas bokbloggsjerka firar jubileum med 100 frågan idag och då måste jag vara med. Dagen till ära är frågan tudelad:

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?
I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

1. Ja, jag tror nog att Mo Yan är rätt person att få nobelpriset i litteratur. Det höjs alltid röster i protest, mestadels avundsjuka sådana, om vad som är fel med valet, antingen politiskt fel eller nu så tycker vissa att Mo Yan har fel kön. Jag är naiv nog att lita på De aderton och vet att de har samlat mer kunskap och erfarenhet än vad gemene man besitter varför jag inte kan invända mot deras val. Jag hade inte gjort det bättre.

2. Hmmm. Verkligen en samvetsfråga. Jag hade alltför många innan mässan och efter alla gratisböcker jag fick där börjar siffran närma sig de otroliga 70.

Bokbloggsjerka del 99

I veckans jerka frågar Annika efter följande:

Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?

Om jag gör! Historia har alltid varit "mitt" ämne och efter att ha läst fyra terminer på högskolan vill jag påstå att jag har en bra grund att stå på. Idag blir det mest böcker på temat kvinno- och kulturhistoria samt en och annan biografi om historiska personer som slinker ner. Sedan blir det facklitteratur i varierande, skilda ämnen såsom svamp, fåglar, skogsnäringen och nu senast höns, som jag funderar på att skaffa.

Bokbloggsjerka del 97

Den här veckan har Annika en fråga som är lätt att svara på och svår att låta bli, nämligen:

Berätta om en bok (eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

1. Mary Wollenstonecraft - Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark. Har jag lånat hem via fjärrlån från biblioteket.

2. Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Mitt pris för att deltaga i biblioteket årliga sommarläsningsprojekt. Alla som lånar och läser minst 5 böcker under sommaren premieras med pocketbok.

Bokbloggsjerka del 95

Veckans jerka från Annika är en enkel fråga men det blir ett längre och komplicerat svar.

Vad läser du just nu?

I bilen lyssnar jag på Sara Beischers Jag ska egentligen inte jobba här.
I MP3 lyssnar jag på Gerda Anttis Adamsons.
Läser just nu  Anu Lahtinens bok om kvinnorna i släkten Fleming 1470-1620 som heter Anpassning, förhandling, motstånd.

Bokbloggsjerka nr 90

Veckans bokbloggsjerka lyder som följer:

Vilken är den bästa respektive sämsta bok du hittills har läst i år?

Jag har läst en handfull böcker som jag tycker är värda en 5:a och bland dem är det inte lätt att välja en. Däremot de flesta böcker som jag tycker är dålig läser jag helt enkelt inte klart, men här fanns en 2:a som jag kom till slutet på så det valet var givet.

Bäst: Kathryn Stockett - Niceville

Sämst: Ann-Charlotte Alverfors - Stjärneklok

Bokbloggsjerka 29 juni - 2 juli

Veckan jerka är en kort men ack så viktig fråga.

Vad läser du just nu?

Just för tillfället har faktiskt "bara" fyra böcker på gång.
1. Nicole Krauss - Det stora huset. Snurrar i bilen för tillfället.
2. The Book Thief - Markus Zusak. Precis uppladdat i MP3-spelaren.
3. Ann Granger - Say it with poison. Present från en snäll dam i Skottland.
4. Sabrina Janesch - Kattbergen. Efterlängtat recensionsex från Thorén & Lindskog.

Bokbloggsjerka 15-18 juni

Annikas bokbloggsjerka den här veckan lyder som följer:

Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?

1. Engelska: Det blir mest litteratur på svenska hos mig men jag är inte främmande för att läsa på andra språk. Engelska har aldrig varit några problem men jag har glidit ifrån den engelskspråkiga sfären på senare år, vi får se om semesterresan nästa vecka kan råda bot på det.

2. Tyska: Jag försöker också hålla igång min tyska genom att ständigt ha en tyskspråkig bok på gång. Det blir dessvärre en helt annan läsrytm eftersom jag behöver ha lexikon jämte mig och slå i för att inte förlora för många ord, men det är det värt.

3. Danska: I början av året läste jag några böcker på danska, främst för att de inte gick att få tag på på svenska, och det gick bättre än jag vågat hoppas. Knepet var att mumla för mig själv, läsa lite halvhögt på någon slags hemmagjord danska.

4. Norska: Jag skulle tro att det kan fungera med norska på samma sätt som med danska, men det har jag alltså inte provat ännu.

Bokbloggsjerka - del 79

Då och då hoppar jag på Annikas bokbloggsjerka och den här helgen lyder frågan:

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Läsåret 2011 var fullt av upptäckter av nya författare och språkområden men en författare som lyser klarare än andra är Irène Némirovsky.  Irène Némirovsky dog i Auschwitz 1942 och drygt 60 år efter hennes död har hennes efterlämnade böcker väckt stor uppmärksamhet och hyllats både i hemlandet Frankrike och internationellt. Författarinnan var född judinna i det som nu är Ukraina. När ryska revolutionen bröt ut tvingades hennes familj lämna Rysslanda och hamnade till slut i Paris där hon levde fram till tyskarna deporterade henne till utrotningslägret 1942.

Till dags dato har jag läst sex av de sju böcker av henne som är översatt till svenska. Här är länkar till var och en av böckerna:

Balen

Höstflugorna

Blodets hetta

Ensamhetens vin

Storm över Frankrike

David Golder