Grönland & jag; så började vårt förhållande

Många har frågat mig hur jag hamnade på Grönland och jag har lovat att svara mer utförligt i ett inlägg. I dag tyckte jag det var en passande dag att göra just detta, då det just i dag, den 24 maj 2008, är exakt 7 år sedan jag 1:a gången satte min fot på denna världens största ö. Det ni! *hihi*


Våren 2001 blev jag erbjuden sommarjobb här i Nuuk. Det var tillfälligheter alltihop. Trots ett stort intresse för världens alla länder visste jag nästan ingenting om Grönland och hade absolut ingen relation till landet. Inte fick jag mycket information om jobbet heller: Scentekniker på kulturhuset, 40 timmar i veckan i 10 veckor med boende på något som kallades kollegie för 750 danska kronor i månaden. Fick inte reda på något om lön, inget om egentliga arbetsuppgifter, vad jag förväntade att ha med mig till detta kollegie osv. Men jag har alltid älskat att resa & testa nya saker så jag beslutade mig för att tacka ja utan att ställa alltför många frågor. Det är ju inte varje dag man får chansen att komma till Grönand!

Det skulle dock visa sig bli problematiskt. Inte en enda resebyrå i Göteborg kunde sälja flygbiljetter till mig - att sälja resor till Grönland var inget de hade testat på förr. Och inte gick det att fixa över nätet på den tiden heller. Med syrrans hjälp fick jag dock tillslut tag på biljetter via Air Greenlands egna resebyrå i Köpenhamn och efter diverse räkningsbetalningsstrul stod jag med biljetterna i hand få dagar innan det var dax för avfärd. En dyr historia blev det dock; trots studentrabatt gick det på över 15.000 kronor (tur att priserna gått ner något sedan dess)...

Efter skolårets nästsista tenta den 23:e maj 2001 tillbringade jag kvällen med att grilla tillsammans med vännerna på höjden i Johanneberg, tittande ut över Göteborg. Jag har aldrig tackat nej till ett äventyr, men denna gången hade jag faktiskt ingen jättelust att ge mig av. Nästan alla kompisarna skulle stanna i stan över sommaren och själv hade jag blivit erbjuden sommarjobb på Volvo och sett fram emot att tillbringa helgerna tältandes i skärgården, segla katamaran osv. Men det var bara att säga farväl, ta sista stadsbussen upp till Bergsjön där jag bodde, hämta ryggsäcken och ta sista spårvagnen ner på stan igen, för att kliva på nattbussen till Köpenhamn och Kastrup flygplats.





Väl på flyget försvann så klart allt vad Göteborgssommardrömmar heter. Nu var jag på väg och jag var taggad. Även om jag ändå undrade lite över vad jag egentligen givit mig in på när planet väl gick in för landning i Kangerlussuaq, den gamla amerikanska militärbasen som mottar den mesta utrikestrafiken i Grönland.

Det svartbruna landskapet såg ut som något från en främmande måne, jag var smått överbevisad om att planet inte skulle kunna landa mellan de höga bergen och väl på den lilla, lilla flygplatsen, vad var det? Tulltjänstemannen hade fullt upp med att, tillsammans med en drös vanliga civila, stå och spana efter bekanta, ropa ”hej” och ”hur är läget” - ingen säkerhetskontroll så långt ögat kunde nå, varken för de som anlände eller de som skulle iväg.

Minilokalen man kom in i var dessutom till bristningsgränsen full av rök och trots att klockan inte var mer än 10 på förmiddagen satt där fulla folk. Och allt som ropades ut i högtalarna kunde lika gärna ha varit på swahili. Grönländska som danska, jag förstod ingenting! Men med bara 2, oskyltade gater att välja mellan fick jag tillslut gissat mig på rätt rostiga och skraltiga flyg och iväg mot Nuuk kom jag. *)

Och vilken resa! Landskapet; fjällen, fjordarna,havet, allt var obeskrivligt vackert. Även i regn.


Fortsättning följer i nästa vecka (förhoppningsvis med fler foton; Photoshop har nämligen tillfälligt gått i strejk)....

Uppdaterat: Del 2 kan läsas här och del 3 här.

*) Flygplatsen i Kangerlussuaq och dess säkerhet har blivit rejält uppdaterad sedan dess. Och flygen; jo de är de samma men nu vackert rödmålade och jag sitter nu dessutom inne med informationen att de, trots deras ålder, är bland de absolut säkraste flygen på marknaden för dessa förhållanden och piloterna i absolut toppklass. Det som står ovan var bara mina första intryck, som ju inte nödvändigtvis behöver vara de riktiga... ;-)