Det var ett riktigt bra beslut att gå på nyföretagarminglet och få kontakter och börja nätverka! Till att börja med fick jag chansen att gå med i ett projekt som kommunen håller i - Främja kvinnligt företagande - det är Tillväxtverket som startat det. Det kommer att hjälpa mig att växa och utvecklas som företag så att jag inte "bara" sitter på min kammare och knåpar på kuddar, utan verkligen lär mig hur jag når ut och blir duktig på allt man behöver kunna som företagare. Och framför allt kommer jag med i ett riktigt bra nätverk av kvinnliga företagare, stora som små! Facebook är också en stor tillgång för mitt företagande måste jag tillägga.
Och nästa STORA händelse för mig är att jag fått chansen (genom nätverket) att delta i Bålsta Mat- & Hanverksmarknad där bara lokala producenter och hantverkare får vara med! Det är den 1 mars kl. 10 - 15, om bara två veckor... Shit vad jag känner att jag måste skynda mig att sy mer kuddar! De senaste kuddarna har jag sytt som tyg-kollage eller crazy quilt som man också kan kalla det, och det är hur kul som helst att kombinera tyger med olika färger och strukturer och sen dekorera med lite allt möjligt man har i sina gömmor. Jag har fått jättebra respons på dessa och det sa bara svisch så var de sålda dessutom! Alla tycker att det är såna jag ska satsa på och inte mig emot, det är ju bara SÅ roligt och kreativt! Så just nu är det detta jag jobbar för fullt med hemma i "syateljén".
Annars har veckorna rullat på och vi har firat födelsedagar i mängd eftersom det är en riktig samling i vår familj i januari och februari. Nästa drös är i oktober-november... En stor bemärkelsedag var förra helgen då vår Tommy fyllde 20 år! Det är helt sanslöst att alla mina tre barn är så vuxna nu... Och roligt förstås, att följa dem och se vad det tar sig för här i livet och försöka vara ett stöd och bidra med lite visdom förhoppningsvis.
Sen har vi på kort tid blivit av med båda vår katter, Felicia och Rasmus. Felicia, vår lilla söta kattmamma, blev sjuk så vi fick ta bort henne i december och nu alldeles nyligen försvann Rasmus, sonen, och vi hittade honom fridfullt liggande död i trädgården. Inga skador men med största sannolikhet någon sjukdom (och kanske lite sorg efter "mamma") och så har han gått undan för att dö som katter kan göra. De var 16 och 15 år så de var inga ungkatter längre men det är alltid lite sorgligt och tomt att inte längre ha några djur i kring sig. Nu känner vi efter hur det känns ett tag, vi har ju faktiskt tänkt att vi inte ska skaffa nya katter så att vi blir mer fria att resa och så, men vi får se om det känns för tomt.
