SVT visar Hendrix-dokumentär missinassen

Om en dryg månad är det 40 år sedan sedan Jimi Hendrix, gitarrist av guds nåde och en rockstjärna med ikonstatus dog bara 27 år ung (den ålder där en lång radda av populärmusikens kända namn har gått bort).
Jimi Hendrix anses fortfarande i stora kretsar vara oöverträffad på att hantera rockmusikens paradinstrument, elgitarren och även om han haft många efterföljare (som lärt hans tricks) finns det nog ingen som lyft elgitarren till de höjder som Hendrix gjorde (och få som eldat upp sin elgitarr på scenen med sådan elegans).
Den som vill njuta av hans musik och samtidigt komma lite närmare mannen bakom musiken, rekommenderas att kolla in STV2 i kväll, torsdag 5 augusti, klockan 23.55.
Då visas dokumentären Jimi Hendrix från 1973, gjord av bland andra skivproducenten Joe Boyd och som är en utmärkt introduktion till Hendrix för den som vill veta mer (filmen går för övrigt i repris den 11 augusti, men då mitt på dagen).
Själv tillhör jag den lyckliga skara som sett Jimi Hendrix i levande livet, på Isle of Wight-festivalen 1970 (då för övrigt även Leonard Cohen, som var i Malmö i går, medverkade).

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Film, TV, Dokumentärer, Jimi Hendrix, 1970, Isle of Wight, Leonard Cohen, Gitarr, Elgitarr, Joe Boyd

I dag har min minoritet sin egen dag

Ja, i dag är det De vänsterhäntas dag, och även om någon av er konstaterat att jag både skriver med höger hand och spelar gitarr högerhänt, så tillhör jag faktiskt de vänsterhäntas skara.
Och jag blev inte tvingad att lära mig skriva med höger hand om ni tror det (jag är inte född på 1800-talet) utan lärde mig det själv redan innan jag började skolan.
Egentligen behöver väl inte vi vänsterhänta någon egen dag av den anledningen att vi skulle vara förtryckta på något vis eller att vi är drabbade av någon annan form av diskriminering. Men jag, liksom andra vänsterhänta, tycker väl att det är lite kul att vi uppmärksammas.
I kväll ska jag gå på quiz på Pickwick här i Malmö och då får jag väl fira den här dagen lite extra med en annan vänsterhänting i vårt lag. Vi tar säkert en vänsterhandsskål.
I dessa datoriserade tider kanske det kan vara intressant att veta att jag även hanterar datormusen med båda händerna. Höger på jobbet och vänster hemma och jag tror det besparat mig en återkomst av den musarm jag drabbades av för ett antal år sedan.
Innan jag gör mig klar för kvällens quizzande vill jag också gratulera den andre svenska cyklisten som tagit silver i OS i Kina. Grattis Gustav Larsson!

Jah Hollis

Andra bloggar om: vänster, vänsterhänt, Jimi Hendrix, quiz, Pickwick pub, Malmö, OS, Peking, Kina, silver, Gustav Larsson

I dag skulle Jimi Hendrix fyllt 65 år

Egentligen behöver man väl inte orda så mycket om det, eller finns det någon som inte vet vem Jimi Hendrix var? Denne oefterhärmlige musiker skulle i alla fall, om han inte dött så olyckligt, fyllt 65 år i dag.
I dag kommer ni säkert att få läsa någon notis där det står att Hendrix dog av en överdos narkotika. Ja i så fall är alla som använder sig av sömnmedel narkomaner, för det var sömnmedel som ledde till hans synnerligen oromantiska död.
Ska ni läsa en endaste bok om Hendrix för att få veta mer om honom, och om tiden då han levde, så läs Charles Shaar Murrays Crosstown Traffic.

Ska ni lyssna på hans musik, ja då finns det en uppsjö att välja bland: det har kommit ut mångdubbelt så många skivor efter Hendrix död som det gjorde under hans korta skivkarriär.
Men säkra kort är de plattor som kom ut fram till 1970. Sedan får man kolla noga vad det är som erbjuds. Där finns både pärlor och ren likplundring.
Och en sådan här dag kan man ju inte låta bli att undra vad Jimi Hendrix gjort i dag om han inte tagit de där förbannade sömntabletterna.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, jimi hendrix, gitarr, födelsedag, narkotika, knark, sömntabletter, överdos, böcker, skivor

Har vi en Hendrix-revival på gång nu?

Intresset för gitarristen (och sångaren och kompositören) Jimi Hendrix tycks inte dö ut, fastän det snart är 40 år sedan han han själv dog efter ett olycksaligt intag av alkohol och sömntabletter.
Det var ingen vacker död för en så stilig man och mäktig musiker: han kvävdes i sömnen av sina egna spyor.
Naturligtvis finns det också diverse historier och mer eller mindre märkliga teorier om Hendrix död i London den 18 september 1970.
Hendrix har kastat en lång skugga över gitarrocken och jazzen sedan dess.
Jag har hört unga killar, inte födda när han dog, svära på att det aldrig funnits någon större gitarrist.
Och nu undrar jag om det är dags för ännu en Jimi-revival. Det är inte mycket jag bygger min teori på; men inom ett par dagar nu har jag sett två yngre förmågor iklädda Hendrix-t-shirts. En av dem en arbetskamrat.
Det är lite Che Guevara-vibrationer över det hela.
Jimi Hendrix har blivit en symbol.
Förhoppningsvis upptäcker de som hittat symbolen Hendrix till hans musik också.

Jah Hollis

Tufft att komma in på scen efter Hendrix

Om en knapp månad är det 40 år sedan den första popmusikfestivalen i Monterey i USA ägde rum. Och efter den var det en hel del i musikvärlden som inte var sig likt.
Monterey var chansen för många brittiska band att på allvar visa upp sig för den hipp(ie)a amerikanske publiken. I USA hade det dessutom växt fram en helt ny scen med en radda psykedeliska västkustband i första ledet.
Hela showen stals dock, bokstavligt talat, av en amerikan som varit och blivit idol i Storbritannien och som nu kom tillbaka för att erövra sitt gamla hemland. I England hade han spelat skjortan av Clapton och Jeff Beck och dom andra gitarrgudarna.
Och på Monterey bjöd Jimi Hendrix på en föreställning som få som sett den nog glömmer.
Jag vet inte om någon skulle gå på scenen efter honom (det var visst något tjafs med The Who som inte ville spela efter Hendrix), men så kul kan det inte ha varit att befinna sig i den situationen.

Jah Hollis

Ännu en topplista i Mojo - härligt!

Senaste numret av Mojo damp ner genom brevlådan samtidigt som jag gör mig redo för att åka till jobbet. Huvudnumret på ettan är en lista: 100 records that changed the World.
Omslaget en pastisch (parafras?) på Jimi Hendrix omslag till Axis: Bold as Love. Här får man en snabb aning om vilkas skivor det är som förändrat världen. Som vanligt är det en ”man’s world”, bara en kvinna syns på omslaget.
Jag kunde inte, fast jag börjar hamna i tidsnöd, låta bli att kolla vem som kom etta på listan, men jag tänker inte avslöja det.
Däremot kan man väl säga att det handlar mycket om att dessa skivor, fullängdare, singlar och enstaka låtar, först och främst förändrat den musikaliska världen.
På plats 100 ligger i alla fall Gnarls Barkleys Crazy.
I all hast, eder

Jah Hollis

Bloggnöl och Hendrix-bullshit

Det ska fan vara bloggare. Efter att ha klagat och gnölat några gånger (det känns som om man bara håller på att skriva inlägg om själva bloggandet nu) hoppade tre av mina inlägg ut på intressant.se samtidigt i natt.
Så jag skrev ett nytt inlägg (man är pigg på natten) och kommenterade detta, plus skrev lite om en film jag sett med mera.
Men nu, klockan 11.00 på förmiddagen har detta inlägg ännu inte visat sig. Varför?
Däremot kan man läsa ett inlägg om den nya Jimi Hendrix-drycken, avskrivet ord för ord från någon tidningsartikel jag själv läste för flera dagar sedan. Illustrerat med en bild som troligen är snodd från någon känd fotograf.
Sedan undrar man i det sammanhanget om energidrycken i fråga, Liquid Experience, verkligen är uppkallad efter The Jimi Hendrix Experience’ första skiva (som ju heter Are You Experienced) som det skrivs i alla artiklar om detta för världen otroligt angelägna ämne.
Ligger det inte närmare till hands att den är uppkallade efter själva bandet, The Jimi Hendrix Experience?
Ja, ja, vem är väl jag att komma med sådan kritik och sådana funderingar?
Dock har jag sett Jimi Hendrix live – det ni!

Jah Hollis