Så fel det kan bli när det ska gå undan värre

Jag har jobbat som journalist i många herrans år, som reporter, som redigerare och som nattchef.
När jag började i yrket hände det fortfarande att tidningarna kunde utöka, skaffa mer personal och satsa på att göra det man gjorde ännu bättre.
Men någonstans efter den stora datarevolutionen på 80-90-talet började det gå åt andra hållet. Trots att datoriseringen innebar att man minskade arbetsstyrkan kraftigt och i nästan ett slag gjorde sig av med alla grafiker, så började det mer allmänt och mer ofta talas om att man var tvungen att spara.
Och man minskade ner sina redaktioner, plockade bort journalisttjänster så att färre fick göra mer.
Men det gick väl bra, eller? Nu fanns det ju datateknik som ”praktiskt taget gjorde tidningen själv”.
Nu när vi sett hur nedskärningarna drabbar även traditionellt ekonomiskt starka tidningar kan vi väl se att det blev lite si och så med det. Att korrekturavdelningarna är borta på i stort sett alla tidningar nu talar väl på ett sätt sitt tydliga språk.
På webben undrar man ibland om någon ansvarig har läst större delen av det som läggs ut. Men fort går det och både webb och tidningar görs i ett rasande tempo.
När tidningar drar in på personal lovar oftast de ansvariga att ”läsarna inte ska drabbas” och vi ska ”fortsätta att göra en lika bra tidning trots att vi är färre som gör den”.
Att sådana uttalanden är rena lögner kan ju vem som helst räkna ut.
Själv tog jag förra året tillfället att hoppa av denna redlösa skuta och acceptera ett avgångsvederlag.
Men fortfarande kan jag inte låta bli, tidningsläsare som jag är, att se vilka följder neddragningarna får i praktiken. Vad det innebär att man suger ut allt vad man kan ur sina medarbetare.
Sorgligt men sant.
Och när vederlagspengarna slutat komma lär jag nog inte försöka att hålla mig kvar i ett jobb som jag en gång älskade.
Sorgligt men sant.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Webbjournalistik, Webb, Journalistik, Ekonomi, Nedskärningar, Datorisering, Personal, Korrektur, Slit, Fel

I dag är det min och mina kollegors dag

Som säkert en och annan av er som brukar läsa min blogg vet, eller anar, så jobbar jag i det som kallas mediebranschen.

Det har jag gjort i 30 år och jag började innan digitaliseringen bröt igenom på bred front och den del av branschen jag jobbar i fick, på gott och ont, samsas med internet.

Ja, jag arbetar på en helt vanlig dagstidning, en sådan där som vissa människor fortfarande envisas med att hämta information från (om än nu ofta via gratisvarianter).

Jag började en gång som reporter och jobbade bland annat under många år på nu hädangångna Malmötidningen Arbetet.

När tiderna blev hårdare fick jag skola om mig till redigerare och vid det jobbet hänger jag mig ännu fast. Jag gör, ”ritar” hette det en gång, sidor, lägger in bilder och texter och grafik och gör rubriker så att tidningen ska bli lätt att ta till sig och lockande för läsaren.

Numera jobbar jag på Kristianstadsbladet (det är ont om journalistjobb i Malmö där jag bor).

Nu har några kollegor till mig, på Norrköpings Tidningar, instiftat ”Redigerarens dag” som infaller för första gången i dag, den 17 januari.

Så detta är dagen för oss som är ”kreativa, stresståliga och multibegåvade”, en beskrivning jag tycker passar oss perfekt.

Så sänd oss en tanke nästa gång du läser en tidning.

Nu måste jag stressa iväg för att hinna med tåget till jobbet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Media, Mediebranschen, Jobb, Arbete, Arbetet, Journalist, Redigerare, Redigerarens Dag, Kristianstad

Ja, då kallar jobbet åter på mig

Ja, hela två dagars julledigt blev det innan det åter är dags att sätta sig på bussen och tåget för att åka upp till Kristianstad och jobba.

Två dagar då jag inte varit utanför dörren utan varit fullständigt nöjd med att vara i sällskap med någon jag inte behöver förställa mig inför, mig själv.

Så det är, som någon i någon Dennis Potterserie (Cold Lazarus eller Karaoke) som talade i spoonerismer uttryckte det ”wack to bork”.

Att andra varit mer aktiva under julhelgen så här långt är helt klart.

Det är deras öden och äventyr jag, via mitt jobb, ska vara med och förmedla till dem som kanske ännu inte bekantat sig med dem.

Ha en fortsatt fin julhelg, även ni som tillbringat en del av den i finkan och förmodligen inte kommer att läsa detta.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jul, Julhelg, Ledighet, Jobb, Malmö, Kristianstad, Fylleri, Nyheter

Min första semesterdag 2011 har passerat

Om några minuter är min första dag av årets semester slut.
Det har inte blivit mycket gjort och för övrigt skulle jag enligt mitt arbetsschema varit ledig ändå denna lite gråtrista måndag.
Jag körde hårt ända in i kaklet, för att parafrasera Tommy Söderberg, den här sista söndagen före semestern; tolv långa timmar slet jag i 180 knyck och hann knappt med att äta.
När jag sedan kunde gå till mitt övernattningsrum genom ett öde Kristianstads centrum var jag grymt trött och trodde nog jag skulle få sova gott och länge.
Gott sov jag, men inte speciellt länge. Jag hade hemlängtan och ville hem och få lite semesterstämning.
Jag somnade faktiskt om en stund och städade sedan ut lite skräp ur lägenheten, satte äntligen upp en ”Reklam nej tack!”-lapp (egentillverkad på jobbet) på brevlådan.
Nere vid stationen noterade jag att några av de runt 40 000 scouter från hela världen som samlas till World Scout Jamboree på ett fält utanför Kristianstad, med start denna veckan, redan börjat anlända.
Jag köpte mig en stor kopp kaffe och satt sedan och sög på den hela vägen till Malmö och studerade lite håglöst landskapet utanför.
Väl hemma fick jag i mig brunch och lyssnade sedan på Lars Ohlys debut som Sommarvärd medan jag lade mig på sängen och dåsade.
Ohly skötte sig med den äran; till skillnad från många andra Sommarvärdar hade han tänkvärda saker att säga och det märktes att han är van att tala inför folk.
Musiken var väl heller inte helt oäven även om han förföll till oskicket att tona i somliga låtar.
Men när han talade om terrordådet i Norge och sade att ”en icke-muslim som begår terrorhandlingar enligt den ’mediala logiken’ inte är en terrorist” tycker jag han trampade i klaveret genom att: 1. Generalisera och dra alla medier över en kam. 2. Påstå något som vem som helst som läser tidningar, lyssnar på radio eller kollar på tv vet inte är sant.
Men kan man inte skylla på något annat, så kan man ju alltid skylla på detta odefinierade "media/medier”.
Vi kanske i stället skulle låta staten bestämma vad som får publiceras, eller?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Arbete, Ledighet, Semester, Sommar, Skåne, Kristianstad, Malmö, Scouter, Norge, Terrorist, Lars Ohly, Sommar i P1, Pressfrihet

Jag vill bara kunna ta det lite lugnt

Den 1 juni och helgdagsafton.
I morgon är det en av de där mystiska helgdagarna vi fått eftersom vi kristnades en gång för länge sedan.
Visst, jag tackar och tar emot Kristi himmelsfärdsdag (den vi lite blasfemiskt kallar Kristi flygaredag), även fast jag ska jobba just denna helgdag.
Som kompensation är jag ledig i afton, onsdag, när jag annars enligt schemat skulle jobba.
Nu blir det en extra afton med quiz på Pickwick i stället.
Alternativet var en personalfest med grillning och annat sommaraktigt, men jag orkar inte riktigt med det en dag innan jag ska jobba och då nästan alla andra kan slå sig loss.
En som också får ta det lugnt de närmaste dagarna är Zlatan som inte är i form för att klara fredagens EM-kvalmatch mot Moldavien.
Normalt skulle väl en match mot Moldavien inte vara något att oroa sig för, med eller utan Zlatan, men fotbollskartan är annorlunda nu. Liksom väl Europa i stort.
Roxy Musics underbara A song for Europe håller dock i alla lägen.
Trevlig helg!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Helg, Kristendom, Kristi himmelfärdsdag, Quiz, Pickwick, Malmö, Europa, Zlatan, Moldavien, EM-kval, Roxy Music

Visst ja, vi vann ju quizet i onsdags!

Om en stund ska jag ta bussen till Malmö central för vidare befordran med tåg till jobbet i Kristianstad.
Behöver jag säga att jag hellre hade stannat hemma och njutit av denna soliga fredag i full frihet.
Men mina två lediga dagar svischade iväg snabbt och det blir att bita i det sura äpplet igen.
Dock hann jag vara med och ta hem ännu en seger till vårt lag i quizet på The Pickwick Pub i onsdags.
En solid laginsats där vi hade två poäng till godo ner till laget som kom på andra plats.
Om jag lite blygsamt får nämna ett av mina bidrag till vinsten (det var verkligen en laginsats av bästa märke) så får det bli Tommy James.
Att det var han som var förgrundsfigur åt det amerikanska bandet The Shondells, som därmed kallade sig Tommy James and The Shondells visste jag, bland mycket annat denna kväll.
Bandet var jättestora först och främst i hemlandet USA i övergången mellan 60-talet och 70-talet. Och de hänger med än.
Tidens tecken märks på något vis när de spelar jättehiten Mony Mony på videon ovan: Garagerock med musiker i flower power-kaftaner och pärlhalsband.
Men bra är det i vilket fall som helst.
Njut nu av helgen och solen, om den lyser på er.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Jobb, Ledighet, Quiz, Pickwick Pub, Malmö, Vinst, Tommy James & The Shondells, Rock, Pop, Kristianstad

Ibland ska man väl ha lite tur också

Två tuffa dagar på jobbet är avklarade, två dagar med helt nya datasystem och rutiner som helst ska fungera friktionsfritt.
Så blev det väl nästan, med en rätt stadig uppbackning av experter och problemlösare, men det tar på krafterna och anstränger hjärnan å det grövsta.
Det man tidigare gjort med ryggmärgsreflexer duger inte längre, utan det är nya kommandon och kortvarianter av dessa man ska lära och nöta in.
I dag, onsdag, vaknade jag efter att ha sovit hyggligt och med en stark hemlängtan. Så stark att jag tog ett tidigare, men långsammare (ett pågatåg i stället för ett Öresundståg) tåg hem till Malmö.
Det visade sig vara ett lyckodrag, eftersom en ledning på Malmö C rasade ner och stoppade tågtrafiken mellan Lund och Malmö alldeles efter att mitt tåg kommit fram.
Ett tågstopp var ju det jag minst behövde efter de här två dagarna.
Men ibland ska man väl ha lite tur också.
Och nu börjar det dra ihop sig till onsdagens quiz.
Undrar om det ska bli någon fråga på vilka som installerades i Rock’n’roll Hall of Fame i går, för i så fall kan jag svaret.
En av dom är min favorit Tom Waits som i videon ovan (där bara Waits nuna visas) sjunger Walk Away tillsammans med en av rockens verkliga slitvargar: Southside Johnny.
De kompas av trombonisten La Bambas storband. Och för att sluta cirkeln har jag faktiskt skakat hand med La Bamba när Southside Johnny och hans band spelade på gamla KB i Malmö en gång i forntiden.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Arbete, Datorer, Datorprogram, Kristianstad, Malmö, Tåg, Pågataåg, Öresundståg, Försening, Quiz, Tom Waits, Southside Johnny

Den tragikomiska vardagsrealismen

Jag har sovit ett par nätter i min övernattningslägenhet i Kristianstad eftersom jag är igång och jobbar igen.
När jag kom dig på natten satt lappen på bilden ovan uppsatt i trappuppgången precis innanför ytterdörren.
Uppenbarligen händer det saker i huset när jag inte är där, dramatiska saker som jag inte haft en aning om, ifall jag inte fått veta det på detta vis.
Det handlar om tragikomisk vardagsrealism på hög nivå; den som skrivit lappen är uppenbarligen rätt upprörd, men håller ändå en anständig ton.
Säger vad han eller hon tycker behöver göras.
Det är bara att hoppas att det tar skruv på något vis.
Meddelandet hör ju dessutom utan tvivel hemma i den här samlingen.
Och jag kan ha en viss förståelse för att man inte går in och intervenerar direkt hos paret i fråga utan håller sig på lite distans. Den svenska modellen.
Den svenska modellen av utrikespolitik diskuterades i riksdagen i dag. Av vad jag har förstått demonstrerade utrikesminister Carl Bildt ännu en gång sin arrogans och att han måste platsa högt på listan över världens sämsta utrikesministrar.
För övrigt är det quiz i afton igen, en aktivitet som kan vara i fara i framtiden för min del eftersom det för femtielfte gången planeras schemaomläggningar på jobbet.
Visst, det är bra att ha ett jobb.
Men vad är ett jobb om man inte har något vettigt privatliv?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bråk, Grannar, Relationer, Lappar, David Batra, Grannbråk, Kristianstad, Utrikespolitik, Carl Bildt, Moderaterna, Quiz, Jobb, Fritid

Redan dags att bestämma tid för semestern

Bagdad, Kairo, Tunis, Minsk eller kanske Pyongyang?
Ja det finns ett antal ställen att välja på om man ska bestämma vart man inte ska åka på semester.
Frågan är om man överhuvudtaget ska åka någonstans på semester i år, eller helt enkelt hålla sig hemma och hämta krafter inför nästa arbetsperiod.
Det gäller att tänka igenom saken snabbt, för senast den 20 februari vill chefen veta när jag planerar att ta semester den här sommaren.
Det är snabba ryck.
Nyss var det kolmörkt närmast dygnet runt och Skåne hölls i ett gastkramande vintergrepp.
Nu ska man börja fundera på semester och flera månader i förväg bestämma när man vill vara ledig.
Jag får nog till att börja med sova på saken.
Kanske får jag svaret i mina drömmar.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Fritid, Jobb, Semester, Vinter, Sommar, Beslut, Utmattning, Sömn, Drömmar

The Editor, en härlig kuse att lita på

Jag hann knappt hem från Kristianstad, där jag sovit över efter jobbet, i går (lördag) förrän det var dags att möta upp med ett par gamla vänner ute på travbanan Jägersro där det var V75.
Vi hade satsat en hundring var (och jag dessutom 50 spänn på ett eget system) och spelade på plats och vinnare och läskade oss med öl och drinkar och hade det riktigt kul.
Fast det var nära att det inte blivit några tävlingar i den snabba snösmältningen; efter de inledande loppen var banan en blöt lervälling och det krävdes insatser med traktorer och annat för att få den i skick så att tävlandet kunde fortsätta.
Dagens behållning var en härlig kuse vid namn The Editor.
Hon sprang säkert hem en spik på mitt system och dessutom ett par hundra på plats.
Att vi fastnade för denna häst (som hade en viss favorittyngd i sitt lopp) hänger på att namnet har anknytning till det vi alla tre jobbar med.
Det gick inte att låta bli att satsa på en häst med detta sympatiska namn.
Och jag fick ju hela 47 kronor i vinst på mina fem rätt på V75.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Hästar, Spel, Jägersro, Malmö, The Editor, V75, Vinst, Nöje

Jah Hollis lyssnar till barns visdom på bussen

I dag, strax före middagstid, kom jag tillbaka till Malmö efter två dagars jobbande i Kristianstad.
Efter ett improviserat besök i Pocket Shop på Malmö central (jag återkommer om utfallet) steg jag på buss nummer 7 mot hemmet i Kirseberg.
Jag fick en plats där det är fyra säten och man sitter två och två vända mot varandra (två åker framlänges och två baklänges) och efter ett par hållplatser steg de tre som ockuperade de övriga sätena av och lämnade mig helt solo.
Men direkt fick jag sällskap av en yngre mamma med två pojkar som jag skulle placera någonstans i de lägsta skolklasserna. Jag förstod att mamman hämtat barnen någonstans för att de skulle få tillbringa eftermiddagen tillsammans alla tre (fast en av pojkarna försökte övertala mamman om att han skulle få spela Wii hemma, vilket mamman inte verkade så glad åt).
Så passerade bussen huset där det ligger en bowlinghall (gamla VM-hallen) och där Laserdome finns.
Pojkarna lyste upp och berättade hur kul det varit när de en gång varit där.
Och en frågade:
– Mamma, kan inte vi gå dit någon gång igen?
Mamman förklarade att hon inte var mycket för att smyga runt och skjuta på folk med vapen. Vid vattenkrig med ballonger gick hennes gräns när det gällde sådant.
Men det fanns säkert någon annan som gillade detta bättre och skulle kunna ta med pojkarna någon gång igen.
Det tycktes de nöja sig med, men en av dem sade för säkerhets skull:
– Mamma, man dör inte när man blir skjuten därinne.
Mamman förklarade att det var ju för väl att det var så, och så var jag tvungen att stiga av.
På tal om skjutande tycks de högsta hönsen i Nordkorea ha tappat koncepten totalt nu.
Har inte USA någon Rambo som kan ta sig in i det landet och eliminera den släkt av galna människor som håller land och folk i ett järngrepp och som inte verkar dra sig för något?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Pendling, Tåg, Kristianstad, Malmö, Buss, Buss, Wii, Laserdome, Nordkorea, USA, Rambo

Hästarna på Jägersro sprang inte som vi ville

Helgen, och min sjukvecka, är över och det är dags att ta nya tag.
Fast i ärlighetens namn känner jag mig inte riktigt fit for fight än, speciellt inte sedan jag fått inleda med att duscha i kallt vatten.
Det verkar som om varmvatteninställningen i vårt hus bara har två lägen: antingen hett så man riskerar att skålla sig, eller i det närmaste iskallt.
Hästarna på Jägersro sprang heller inte vår väg när vi var där i lördags.
Det blev bara fyra rätt, som ju inte ger några pengar (det gjorde inte ens fem rätt denna favorittäta omgång), men vi var en trevligt gäng där och vi hade ganska roligt för en relativt billig peng.
Sedan träffade jag gamla bekanta sedan ungdomens dagar, goda vänner jag inte sett på väldigt länge och det höjde humöret.
Men nu bär det strax av mot jobbet igen.
Hoppas nu bara jag hinner jobba mina två dagar och ta mig hem igen innan vargavintern är över oss.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Väder, Hästar, Trav, Jägersro, V75, Snö, Oväder

Man kan ha det roligare än att vara sjuk

I dag, onsdag, har jag varit sjukskriven för första gången på över tio år.
Jag fick ont i halsen i måndags när jag var ledig, och det eskalerade så att jag fick stanna hemma från jobbet i dag och jag kommer att göra det i morgon med.
I dag har jag varit mer eller mindre utslagen och mest legat och försökt att hämta mig på något vis (och känt en stöt gå genom kroppen varje gång jag behövt svälja).
Ändå kände jag lite lätt dåligt samvete för att jag var hemma, det är som sagt mer än tio år sedan senast det hände, och så tänkte jag på den där karensdagen som gör att jag säker kommer att få ut en tusenlapp mindre på lönen.
Nog har det varit så någon gång de senaste tio åren att jag skulle ha behövt vara hemma på grund av sjukdom, men jag har jobbat ändå.
Inte för att det här med karensdagen hotat att rasera min ekonomi, utan kanske mer för att man ibland är närmast oersättlig i de snålt bemannade arbetsorganisationer som tycks finnas på de flesta arbetsplatser i dag.
Men jag är övertygad om att många, på grund av karensdagen, går till jobbet fastän de inte borde det.
Högerpartiet som styr Sverige med stöd av några småpartier på samma kant har försökt (och till viss del lyckats) slå i oss att vem som helst i landet i dag har två val: antingen jobbar man (följer arbetslinjen) eller så lever man på bidrag.
Att de anser att det handlar om ett val förstår man när de säger att de vill uppmuntra (eller kanske tvinga) folk att ta ett arbete i stället för att leva på bidrag.
Det låter ju kanonfint (dessutom är det ditt eget fel om du inte har ett jobb), men det är många i landet som vet att det inte är så enkelt, att många tvingas leva på bidrag för att det inte finns jobb. Och att leva på bidrag är inget liv i sus och dus.
Nej, det är något sjukt i hela det resonemanget med sänkta a-kassor och karensdagar för att folk till varje pris alltid ska tänka på jobbet i första hand, men jag märker själv nu att det smittat av sig på mig när jag känner samvetskval för att jag blivit sjuk några dagar.
Ett intressant reportage om detta finns att läsa i Dagens arbete.

Riktigt så illa som det kan låta i Goin’ Down Slow med Lightnin’ Hopkins här ovan är det inte med mig. Det finns hopp om livet, även om halsont inte är någon höjdare, men det är inte som att drabbas av kolera på Haiti.
Lightnin’ Hopkins var för övrigt en av vännen Bob Dylans tidigaste förebilder.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Sjukskrivning, Sjukdom, Karens, Karensdagar, Arbete, Bidrag, Alliansen, Arbetslinjen, Musik, Lightnin‘ Hopkins, Bob Dylan

Malmö central genomgår en stor förvandling

Sedan jag för en dryg vecka tillbaka kunde börja ta mig till och från jobbet i Kristianstad med tåg har jag naturligtvis blivit en flitigare besökare på Malmö centralstation.
Häromdagen när jag hoppat (nåja) av stadsbussen och var på väg mot tåget såg jag att några mannar var igång med att sätta upp en skylt över vad som såg ut att bli en ny ingång till stationen.
Någon dag senare var skylten på plats, men någon ny entré var ännu inte öppnad (se den översta bilden här ovan).
I dag framåt middagstid när jag kom hem med tåget fick jag för mig att gå ut i vänthallen och handla bröd i ett fik där.
Döm om min förvåning när jag plötsligt kom in i en vänthall jag aldrig hade sett förut, mitt inne i stationshuset.
Den nya vänthallen har byggts bakom plank i samband med arbetena för Citytunneln som ju snart är klar för invigning.
I dag, måndag, var den tydligen vänthallen klar för invigning och Pressbyrån, Burger King och de andra försäljningsställena som funnits i den gamla vänthallen fanns på plats i den nya och bara väntade på att få öppna.
Bakom ett skynke kunde jag höra någon testa en ljudanläggning och se att det stod skumpa och glas uppdukade. Klockan 13 skulle tydligen allt dra igång, men jag uträttade mitt ärende i fiket (som var en av få verksamheter som fanns kvar i den gamla vänthallen) och tog bussen hem.
Dock tyckte jag, av det lilla jag såg, att detta måste bli ett lyft för den gamla stationen.
Det var ljusare och luftigare och glasväggar så man kunde se ut till spåren och den nya nedgången till Citytunneln.
Men vad ska hända med den gamla vänthallen som väl avfolkas nu när den nya har öppnats, med en egen ingång och allt?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tåg, Resor, Pendling, Malmö centralstation, Ombyggnad, Citytunneln, Vänthall, Resenärer

En arbetsdag och en höstmånad är över

Somliga dagar känns längre än andra dagar, och att just denna söndag, den sista i oktober 2010, kändes extra lång kan ju bero på att den faktiskt var det.
Vi gick ju tillbaka till normaltiden, om nu någon skulle ha missat det.
Därmed fick vi en extra timme att, i mitt fall, sova ut på.
Nu är jag på jobbet, inne på min trettonde timme sedan jag kom hit och nu är det bara en halvtimme kvar att sitta av.
Jag läste precis en liten artikel om att var tredje person här i Sverige har någon slags författardrömmar och skulle vilja ge ut en bok i eget namn.
Jag ska erkänna att jag nog har varit (kanske fortfarande är) bland dem själv.
Jag har alltid gillat att skriva och har väl då och då i alla fall drömt om att skriva saker andra vill läsa och få ut något av.
Något "riktigt" har det hittills inte blivit av det, även om den här bloggen, med sina 2100 inlägg nu, kanske är så nära jag kan komma. Plus en försvarlig binge kollegieblock fyllda av någon slags dagboksanteckningar från den fördigitala tiden.
Men du som läser detta, har du haft några sådana drömmar, om att ge ut en bok i eget namn? Det vore intressant att höra om.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, Bloggar, Jobb, Ledighet, Sommartid, Författare, drömmar, skriva

Nu är det nya saker att oroa sig för

Under många års tid hade jag ett fast, och på många vis trevligt, arbete i Malmö och kunde med cykel ta mig till och från arbetet på drygt tio minuter.
Sedan närmare tio år nu finns det inget sådant jobb för mig i Malmö (ja, ett tag hade jag diverse vikariat i branschen) och jag fick återgå till att bli pendlare.
Några år fungerade det med tåget, men sedan blev jag tvungen att skaffa mig en bil för att fixa det. Bilkörning på vägar där man trängs med mängder av långtradare, där andra trafikanter inte kan ha nog bråttom och det kryllar av vilt längs med och på vägarna, är aldrig någon njutning.
Så nu har jag lyckats hitta ett sätt att utnyttja tåget igen, bilen har stått stilla på parkeringen här hemma hela veckan nu.
Men då får man i stället börja oroa sig för att tågen verkligen ska gå som det är utlovat. Inte ens tågtrafiken är försäkrad mot olyckor.
Därmed kan man inte alltid vara hundra procent säker på att man kommer fram som man planerat. Att se till att folk på bästa sätt kan åka kollektivt måste ju annars vara ett område som våra politiker borde prioritera.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Tåg, Bil, Pendling, Skåne, Arbete, Kollektivtrafik, Stambanan, Olyckor

Ännu en säng väntar på mig långt hemifrån

Två lediga dagar har svischat iväg och i morgon, onsdag, är det dags att åka de nära tio milen till jobbet igen.
Skillnaden är nu att jag inte lär vara tvungen att åka tillbaka till Malmö efter arbetsdagens slut, utan jag har en säng som står och väntar på mig i min nya övernattningslägenhet.
Jag har insett att vare sig jag eller min bil kommer att orka med att fortsätta pendla på det vis vi gjort nu under mer än ett halvår.
Trots konstiga regler för vad man får göra för avdrag för att upprätthålla ett jobb på en annan ort än den man bor i, så lär detta bli den bästa lösningen. Jag ska till och med kunna utnyttja kollektivtrafiken i stor utsträckning när jag har en övernattningsmöjlighet.
Men visst är det en aning schizofrent att ha sovplats på två olika ställen.
Jag vet, för det är inte första gången jag tvingas ha övernattningslägenhet för att kunna behålla jobbet.
Men det är, som man säger, inte mycket att be för.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Övernattning, Pendlande, Pendla, Avdrag, Deklaration, Skåne, Malmö, Kristianstad, Kollektivtrafik

Always Look On the Bright Side of Life

Så har lördagen den 16 oktober 2010 passerat, årsdagen av folkomröstningen 1955 om höger- eller vänstertrafik i Sverige och av min (fortfarande högst levande) mammas och (sedan många år avlidne) pappas bröllop 1943.
Eftersom jag var väldigt trött efter en intensiv arbetsdag, till klockan 01.00 på fredagen, har jag mest sovit och ätit (med en liten shoppingtur insprängd) denna oktoberlördag.
Men på kvällen tog jag mig samman och tillbringade drygt tre timmar inom Nöjesteatern i Malmös väggar, större delen på den allra första bänkraden i själva teatersalongen.
Min gode vän BV hade nämligen en extra biljett till musikalen Spamalot på sagda teater, som han skulle se (musikalen alltså, inte själva teatern) i sällskap med sina tonåriga barn.
Jag hängde på och hade en bra kväll där denna kombinerade Hipphipp/Monty Python-föreställning med dans, sång och komik utspelade sig bara några meter framför oss.
Man kunde se Hipphipp-gossarna, Johan Glans, Adde Malmberg, Anki Albertsson, dansare och sångare, med flera, rakt i vitögonen, och för mig, som sällan ser "levande" teaterföreställningar var det upplivande.
Föreställningen bygger på Monty Pythons Holy Grail-film, och fungerar alldeles utmärkt i sin försvenskade version.
Den rekommenderas varmt, framförallt om man gillar Monty Pythons klassiska humor, eller, tja, humor överhuvudtaget.
De som gillar Johan Glans hade hörbarligen en helkväll de med.
Det är kul och faktiskt lite tänkvärt därtill och framfört i ett sällan sackande tempo.
Och slutet är garanterat minst dubbelt så lyckligt som ett vanligt lyckligt slut.
Och så sjunger de Always Look on the Bright Side of Life, två gånger till och med (fastän den ju inte ens är med i Holy Grail-filmen).

Jah Hollis

PS. Hemska saker skulle också kunna hända den som försökte fota eller filma under föreställningen, fick vi veta innan den började, (det förekom ju en del medeltida vapen i den) så bilden här ovan är från souvenirståndet i foajén). DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Lördag, Sömn, Teater, Musikal, Hipphipp, Johan Glans, Adde Malmberg, Monty Pythion, Spamalot, Malmö, Anki Albertsson, Holy Grail
Jah Hollis

Livet: En radda kriser avbrutna av återhämtning?

På väg till jobbet i går, en underbar höstdag med klarblå himmel över Skåne och vägen kantad av träd i höstens alla färger (nej, bilden här ovan är från i somras), hörde jag på radion Anders Borg presentera sin budgetproposition.
Det viktigaste målet med budgeten lär vara "full sysselsättning", något man väl aldrig lyckats med i ett land styrt med kapitalismen som ledstjärna, men möjligen i någon stenhård diktatur.
Jag tycker nog att det viktigaste målet borde vara att skapa ett samhälle där alla människor får en chans att leva ett liv de tycker är ett värdigt liv i harmoni med sina medmänniskor och med naturen.
Men ska man nu tro Anders Borg så är livet av allt att döma en lång radda kriser med perioder av ekonomisk återhämtning däremellan.
Hur kul låter det?
Och hur realistiskt är det att sätta upp mål som "full sysselsättning" om det är så det ligger till? Borg och Moderaterna är ju inte heller ensamma om att fundera i de här banorna. Det verkar snarare inte finnas något parti som inte är inne på det här spåret.
Visst, jag (som jobbat överlägset största delen av mitt liv) inser ju att arbete ger en inkomst och att det kan ge mycket mer därtill.
Men var finns visionerna om vad vi ska kunna göra med våra liv och tillgångar om vi nu skulle lyckas hitta "sysselsättning" till nästan allihopa av oss?
Jag tror jag ska starta en sekt av något slag när jag funderat lite mer över saken.
Men först ska det bli quiz i afton hoppas jag.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Arbete, Budget, Budgeproposition, Politik, Anders Borg, Full sysselsättning, Quiz

Och vart tog nu den här helgen vägen då?

Klockan är över ett natten mot måndagen den 13 september 2010 och om en stund måste jag sova om jag ska orka med att jobba i morgon.
Vart den här helgen har tagit vägen vet jag inte riktigt. När jag kom hem natten mot fredagen före helgen var jag så trött att jag slocknade ovanligt tidigt för att vara en natt då jag är ledig dagen efter (alltså före 03).
Fredag gjorde jag en rivstart, uträttade snabbt en radda ärenden och hann till och med att gå och rösta i förtid.
Jag ska jobba söndagen då det är val och jag visste redan säkert vad jag skulle rösta på, så det var en ganska enkel sak.
På skoj gjorde jag några dagar tidigare en test i ett par av tidningarnas valbarometrar på nätet, de där man genom att svara på ett antal frågor ska kunna få svar på var man står partipolitiskt.
Till min stora förvåning hamnade Feministiskt initiativ överst på ett av mina testsvar. Och till min ännu större förvåning hamnade hela alliansen efter Sverigedemokraterna (som jag aldrig skulle kunna tänka mig att rösta på).
Att Centern kom sist förvånar mig egentligen inte; jag tycker det är ett otidsenligt parti som inte hör hemma i politiken i dag och som dessutom sålt den lilla själ man har kvar i kärnkraftsfrågan.
Om en vecka vet vi hur det har gått i valet och jag har på många vis onda aningar.
Alliansen verkar ha lyckats slå i folk att det är prima ställt i gamla Sverige och att det är viktigare att man får lite mer pengar att konsumera sig lycklig för (ja det gäller ju först och främst dem som har jobb då) än att man har ett samhälle där a-l-l-a får chans till ett anständigt liv.
Det känns som om Moderaterna och dess lydpartier redan tagit ut segern i förskott och som om Socialdemokraterna och deras samarbetspartier måste förlita sig på ett smärre under om de ska vinna valet.
Och vad hände då under resten av helgen?
Inte mycket.
Hela fredagskvällen tillbringade jag framför tv:n i lägenheten hos en god vän som är ute på resa. Såg den lite småtrevliga svenska filmen Offside, men i övrigt var det inte mycket på burken som fick mig att längta efter en egen tv.
Lördag låg jag under sängen och väntade på terroristattacker. Inte!
Söndag misslyckades jag med att ta bilder till veckans Fototriss.
Jag drabbades av den fotografiska motsvarigheten till skrivkramp.
Jag tror det är tanken på det kommande valet som ställer till det.
Och hur jag röstade?
Inte på Feministiskt initiativ i alla fall.
Även om de säkert har sina goda sidor.

Jah Hollis

Uppdaterat måndag förmiddag: Det var ett program på tv i fredags där Elvis Costello intervjuade Bruce Springsteen och där de spelade en del live (och där den formidable Nils Lofgren var med i bandet) och det var bra. Ville bara ha det tillagt.

Läs även andra bloggares åsikter om Helg, Fredag, 11 september, Ledighet, Arbete, Val, Fototriss, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna, Centern, Socialdemokraterna, Moderaterna, TV