Att uttrycka sig korrekt och begripligt verkar inte stå främst på agendan i dagens rasande snabba medievärld. För inte kan det väl vara så, att ett stort antal av alla de som jobbar inom media i dag helt enkelt är dåliga på språk, och att det inte alltid handlar om rent slarv i det höga tempot? Personligen tror jag att det handlar om en kombination av de båda. Vi får på något vis det språk vi förtjänar trots att gamla stötar som jag (och många, många fler, det ska jag erkänna) stretar emot. Rubriken ovan är hämtad från vår största morgontidnings webb. Jag frågar mig direkt: Var det så mycket lönt att ge några råd till en avliden? Jag hade nog skrivit: Avliden hade fått rätt råd av vården. Häromdagen läste jag också om en nytillträden chefredaktör på en småstadstidning som ville göra tidningen "mer unik". Kan det bli mer unikt än unik?
Alex Schulman är i farten igen och sågar, ett ett debattinlägg i DN, hela bloggvärlden jäms med fotknölarna. Jag kan säga direkt att jag aldrig tålt den mannen (eller för den delen hans lika osympatiske bror) och sedan han dök upp har jag inte hittat något sympatiskt drag hos honom som skulle kunna få mig att ändra uppfattning. Från att ha varit bloggande fyllerist gick han på ett par år till att skriva en snyftbok över sin gamle far och fick vara med och bli intervjuad i kyrkans tidning Amos (där han såg ut som en sibirisk lägerfånge på omslagsbilden). Det är svårt att ta den killen på allvar och det gäller även nu när han söker uppmärksamhet (och får det, till exempel hos mig) genom att hacka på alla bloggare. Uppenbarligen lider han av något mycket sjukligt behov av uppmärksamhet.
Parasiter som lever på andras arbete, utan att själva dela med sig av vinsten de gör. Det skriver en politisk redaktör på högborgerliga Stockholmstidningen Dagens Nyheter om. Och vilka är då dessa parasiter? För mig låter hans beskrivning och definition på pricken som en aktiespekulant. Av en aktiespekulant krävs en minimal arbetsinsats och en chans till stora vinster ur bolag som drar ihop vinstpengarna via sina anställdas arbete. Och aktiespekulanten är väl en som definitivt inte har någon tanke på att dela med sig av vinsten till de som genererar den, om det inte är alldeles tvunget. Alltså borde aktiespekulanten vara själva sinnebilden för denna parasit som lever på att andra arbetar åt honom/henne. Men det är naturligtvis inte detta den högavlönade redaktören på DN skriver om. Det vore honom säkert mycket främmande att kritisera det systemet. Nej, nu ska jag iväg och dra ihop lite stålar till alla som har aktier i företaget jag jobbar för.
Dagens stora nyhet i konungariket Sverige är, att kronprinsessan Victoria ska förlova sig med sin pojkvän sedan länge, Daniel Westling. Det är i skrivande stund inte offentligt, men media (allt från snaskpress till Bonniers seriösa morgonblaskor) är till sig i trasorna inför det väntade tillkännagivandet. Jag bara undrar: varför är vi så förbannat fascinerade av överklassens göranden och låtanden, och då speciellt kungahusets. För mig är och förblir dessa människor en samling parasiter vars lyxliv huvudsakligen finansieras av andra människors arbete.
Surfade runt lite på nätet för att försöka hitta något att blogga om innan den här dagen är slut. I och för sig är den redan slut, eftersom vi är inne på söndagen och jag måste sova några timmar innan jag ska upp och jobba hela eftermiddagen och kvällen. Men det var fasen i mig inte lätt att hitta något att blogga om, om jag nu inte ska ge mig in på det rent privata. Att en man, igen, har blivit biten av en björn verkar inte speciellt upphetsande. Hade däremot en man bitit en björn hade det varit en annan sak. Och när jag är nära att ge upp och gå och lägga mig hittar jag detta i DN. Men var har jag läst om det tidigare i veckan, redan i onsdags rent av? Jo på min egen blogg.
Jag såg på DN:s webb att ännu en "legend" har dött. Jag är tjatig kanske, men jag fattar inte att det finns journalister på Sveriges största morgontidning som inte fått lära sig att göra skillnad på legend och legendar. Som den begriper, som läser texten, var det faktiskt en existerande person som dött: den legendariske rallyföraren Ove "Påven" Andersson. Tragiskt, men DN:s text (TT:s är det ju egentligen) lämnar mig dock inte svar på det jag undrar över mest: varför kallades han Påven? I fotbolls-EM i går gick Portugal, tämligen planenligt tycker jag, som första lag till kvartsfinal efter att ha slagit Tjeckien. Där lär de nog får möta ett av de båda lag, Kroatien och Tyskland (visst, Polen är inte avhängda än) som möts i kväll i en förmodligen rätt tuff match. I går förpassade dessutom turkarna värdnationen Scheweiz ut ur turneringen i en match som stundtals mest påminde om vattenpolo. Det regnade något djävulskt och bollar ploppade ner i vattenpölar och blev liggande när de skulle rullat vidare på en torr plan. Men spelet måste fortgå, det ska mycket till innan man bryter en fotbollsmatch för vädrets skull. Irland är inte med i årets EM-slutspel, men står i fokus i Europa i dag i alla fall. Som enda medlemsland i EU har man folkomröstning om det så kallade Lissabonfördraget. Utgången är oviss och jag skulle tro att det är en och annan inom EU-etablissemanget som är lite nervig i dag.
Surfade runt lite för att kolla om någon tidning hade recenserat Steve Earles konserter i Sverige nyligen. Han är väl inte så het som för ett antal år sedan kanske, men ett par positiva recensioner hittade jag i alla fall. Dagens Nyheter däremot hade i stället varit och sett någon som tydligen heter Steve Earl (se rubriken från nätet ovan) vilket väl är i klass med de som gjorde en piratutgåva där han fick heta Steve Early. Det hade ju kanske varit vitisgt om det varit tidiga inspelningar, men det var helt enkelt en felstavning, precis som DN:s. I EM i går var väl höjdpunkten Hollands utspelning av världsmästarna Italien. Jag kunde inte kolla matchen speciellt intensivt, men man kunde ju knappast missa italienarnas sura miner, klagande på domaren, viftande med armarna och "vadå-jag?"-miner som syntes ständigt och på långt håll. Men i kväll gäller det: jag kan bara hoppas att det svenska laget ska överraska positivt efter det usla genrepet mot Ukraina. Grekerna är på intet sätt oslagbara och jag hoppas, och tror nästan, på 2-0 till Sverige.
Jag hittade en DN på jobbet härom- dagen. Det är inte ofta nuför- tiden jag ser pap- pers- versionen av denna Stockholmstidning, som det förr var lite status i att prenumerera på här i Malmö. Jag läste lite på utrikessidorna och upptäckte en sak som gjorde att jag började misstänka att vi får en c-version av DN här nere i södern. Ingen stor sak kan man kanske tycka, men jag har allt mer blivit en epifaniernas man; i det lilla uppenbaras på något vis något som är större. Men artikeln i fråga finns faktiskt också på nätet, så det tyder väl på att man låtit denna märklighet gå igenom till alla läsare. Under rubriken Hatstämning mot invandrare i Italien har skribenten i fråga nämligen fått det till att Italien och Spanien är grannländer: Läs själv. Kanske hade han inte tillgång till någon karta, men det ligger faktiskt en lång landremsa kallad Franska rivieran mellan Italiens och Spaniens respektive gränser. Visst, Medelhavet förenar de båda länderna, men det gör dem knappast till grannländer. För i så fall är ju till exempel Sverige och Storbritannien grannländer. Skärpning för bövelen, DN!
Det finns fin journalistik och det finns ful journalistik. I den fina sysslar man med "grävande" och publicerar sedan artiklar långa som ösregn i något ämne som gärna tilltalar en kulturelit som sedan debatterar hej vilt på kultursidorna i de stora riks(alltså Stockholmsbaserade)tidningarna. Det senaste exemplet är DN:s artikelserie vars essens tydligen är att det finns en väldig massa människor i Sverige i dag som anser sig kränkta, något som väl inte kan vara någon nyhet för någon. Det har skrivits om detta fenomen på mängder av bloggar, men det verkar som om det är först när en meriterad journalist skriver om det in den fina tidningen DN som det får tyngd. Jag ska erkänna att jag inte orkat ta mig igenom de här draporna, vars innehåll dessutom verkar vara tvivelaktigt, bara för att komma fram till något jag redan vet.
Nej, då är fuljournalistiken mer rakt på sak, lättläst och lättbegriplig. Det räcker med att Alexander Bard (Sveriges sämst klädde man?) saftar till Carola och, voilà!, debatten rasar för fullt (dock blandar sig sällan kultureliten i). Och vad handlar den då om? Ja, egentligen ingenting. Vad det gäller mig tycker jag både Carola (hon må vara hur duktig som helst som sångerska) och Alexander Bard (som säkert har ett öra för kommersiellt låtskrivande) är ett par kräkmedel som jag helst vill slippa både se och höra. Någon som är förvånad över att allt fler skippar både kvällstidningar och fintidningar?
Jah Hollis
PS. Jag ska erkänna, för att undvika missförstånd, att det görs många fina grävjobb inom journalistiken, både på riksredaktioner och på lokala redaktioner. Synd bara att de ofta hamnar i skuggan av den grävjournalistik som uppmärksammas för att ett känt namn står som byline under den. DS.
Debatten om den fria fildelningens vara eller icke vara rasar vidare och nu handlar det närmast om en kommande rättegång i det som DN kallar Pirate Bay-härvan. Varför det kallas en härva vet jag inte (det låter som en rubrikkliché man dragit till med), men några som ligger bakom fildelningssajten Pirate Bay är i alla fall formellt åtalade nu. Jag är själv dåligt bevandrad i sakfrågan, men hela problematiken med fildelningen och upphovsrätten är ju intressant och jag överlåter som vanligt till dem som läst på att föra ordet i ämnet. Men det är helt klart att det inte bara är här i Sverige vi diskuterar detta heta ämne. Fildelning och upphovsrättsfrågor tycks ha delat världen i två delar och det talas och propageras för och emot. Än har jag inte sett någon tv-annonsering i ämnet här i Svedala (men jag ser ju knappast på tv längre). Men i andra länder förekommer den flitigt. Och om den här ovan är på allvar eller på skoj är svårt att veta. Den finns i alla fall gratis att se på Youtube, precis som en mängd mer eller mindre roliga varianter på temat. Och den här nedanför är definitivt på skoj, men med allvar bakom, som all god satir.
Stock- holms- tidningen DN har en utmärkt språkvårdare som heter Catharina Grünbaum. Hon verkar vara ganska ensam om att vårda språket på denna tidning numera, om man ska spetsa till det hela lite, vilket jag ju gärna gör. Jag har klagat förr på slarv i DN, och jag gör det gärna igen när jag upptäcker en sak som den jag lagt in som bild här intill. Här hittar vi bland andra någon som heter Alicia Keyes, vilket väl ska vara Alicia Keys. Om man nu är osäker på hur en av världens mest säljande artister just nu, Keys alltså, stavar sitt namn, kan det väl inte ta många sekunder att kolla stavningen. Då kunde man passat på att kolla hur man stavar till "indieband" också. Men det har vare sig den som skrev eller den som redigerade in denna text bemödat sig med. Småsaker kanske, men det ger ju inte något direkt intryck av pålitlighet.
Det dyker upp allt, från rena domedagsprofetior till mer lustiga lösningar på problemen, i den pågående klimatdebatten. Till det senare måste man väl räkna den klimatsmarta taxin som DN skriver om. Jag ifrågasätter inte det som cykeltaximannen säger i artikeln och faktum är, att även i till exempel Köpenhamn finns det tillgång till ett antal cykeltaxi för den som vill ta sig fram på det viset. Men så kommer det på slutet, påståendet att Ystads kommun är igång med cykeltaxi. Hade man på DN kollat det påståendet, hade man funnit att det är en sanning med stor modifikation. Visst, varje sommar sedan några år ställer Ystads kommun upp med några cykeltaxi som sommarjobbande ungdomar kör. Mest som en turistattraktion. Men att det skulle vara något som har någon större förbättrande påverkan på klimatet är minst sagt en överdrift. Och att köra cykeltaxi i Ystad på vintern, när snön fyker över Österlen? Glöm det!
Jag har kons- taterat det förr, ja, jag konstaterar det för mig själv i stort sett varje dag nuförtiden: Flera av våra stora dagstidningar har skippat korrekturläsningen och släpper igenom pinsamheter på löpande band. Nu är det DN Kultur, just det en av landets mest pompösa och självförhärligande kulturredaktioner, som lyckats stava fel till namnet på en av världens mest lästa författare. Det handlar om en författare som väl nästan alla läskunniga barn i det här landet känner till: J.K. Rowling, kvinnan som skapade Harry Potter. När DN Kultur skriver om Ken Follett och gör en jämförelse med J.K. Rowling får hon heta JK Rawlings (två gånger dessutom). Kunde man inte lagt två sekunder på att kolla upp stavningen?
DN har för övrigt stavat fel till Ken Follett också.
Vi är många här på jord- klotet nu, fler än vi någonsin har varit. Och hela tiden blir vi fler och fler.Men att det skulle gå med den hastighet som man skulle kunna få för sig att det gör om man i går kollade DN:s webbsida, det skulle väl innebära en mycket snabb undergång. Det är när Jonas Thente (en av dessa DN-bloggare som ser s-å-å-å-å-å-å-å coola ut på sina vinjettbilder) ska berätta om en av mina favoritfilmer, Blade Runner, det blir lite fel. I den lilla hänvisningen som fanns på DN-webbens startsida är vi fyra miljarder på jorden. På insidan har vi plötsligt blivit långt över sex miljarder, vilket väl stämmer närmast med sanningen. Fast så värst länge sedan är det väl inte som vi var fyra (miljarder alltså)?
Det känns inte speciellt smärtsamt att medge, men jag tror aldrig jag läst något av Barbro Hedvall tidigare, förrän jag läste detta svammel. Givetvis har det inte gått onoterat förbi, andra bloggare har redan hittat de ömmaste punkterna i Barbro Hedvalls funderingar. Så egentligen finns det väl inte så mycket att tillföra. Men man undrar ju om allt som publiceras på DN:s ledar- och debattsidor är lika dåligt genomtänkt, underbyggt och researchat. För övrigt är det ju rätt ofta så nuförtiden man stöter på ledarartiklar och debattinlägg i små och stora dagstidningar (man kan ju ofta hitta exempel på dom som kommenteras via bloggportalen eller knuff) som ligger lite efter. Dom där som hakar på debatten när den redan rasat som värst på ett, ofta stort, antal bloggar. Och som då märker att deras ord inte alltid väger så tungt som de är vana vid att de gör. Så kanske skulle Barbro Hedvall ta och kollanågraavdomdär"dagböckerna" i alla fall. Lite mer insikt kan väl aldrig skada?
Jah Hollis
PS. Att det dessutom finns pensionärer som bloggar finns det redan bevis på här ovan, men här har vi en som det kan vara skönt att hälsa på när man vill ner på jorden lite. Och hon skriver faktiskt "dagbok" på bloggen, också. DS.
"Valencia vann den första matchen i Champions Leaguekvalet med 30 och därmed är Elfsborgs uppförsbacke inför returen i Borås om två veckor minst sagt brant." Ja, så står det faktiskt i Dagens Nyheters referat från Champions Leaguekvalmatchen mellan Valencia och Elfsborg. I alla fall på nätet och fortfarande snart ett dygn efter att matchen spelats. Vann med 30 vadå? undrar man då. Man kan ju gissa sig till att det blev 3-0, men antingen har DN skippat sin korrläsning, eller så spelar det inte någon större roll vad det är man förmedlar till sina läsare. När jag läser sådant, är jag glad att jag inte behöver betala för att läsa det. Hade jag betalt för det, skulle jag blivit riktigt förbannad.
Varje gång man går in på DN:s webb nu möts man av en massa krypande och krälande svart(?)myror. Det är en annons för Svensk Fastighetsförmedling där man använder greppet med myrorna. De ränner runt över webbsidan på det där viset som myror gör och då och då stannar ett par av dem till och "pratar" om bostäder och liknanade. Inte för att jag lider av direkta fobier för myror (jodå den typen finns), men jag får lite "creeps" av de här insekterna som krälar runt på min skärm. Jag vet inte om detta grepp är så lyckat från annonsörens sida. Skulle tro att det är betydlig fler än jag som tycker myror (framför allt i för stor mängd) kan vara lite, eller väldigt, läbbiga. Tänk på de där skräckhistorierna man hört om folk som begravts levande i myrstackar. Urk!
Man behöver inte hålla med DN:s Niklas Ekdal i allt, långt därifrån, som han skriver i sin krönika Gud står i vägen. Men ämnet är utan tvekan intressant, speciellt tanken på vad det är för hinder som religionen sätter upp för att vi människor verkligen ska kunna möta varandra. Dock är det en passus i krönikan som jag tycker är speceillt knepig, och det gäller en sak som redan diskuterats flitigt. Så här står det:
”Upplysning och frihet attraherar i grunden alla, men inte om man blir bombad eller karikerad i dess namn.”
Jag tror inte att tanken på allas frihet och allas uppplysning attraherar alla. Tvärtom har väldigtmånga, ofta med religionens hjälp och med andra medel, intresse av att hålla folk oupplysta och att begränsa deras frihet. Och så det här med karikatyrerna igen. Jag menar, vi hittar karikatyrer i varenda större dagstidning i väst (och vad jag förstått även i resten av världen). Ska friheten att ha sådana vara selektiv på något vis? Kanske är det mer än enbart religionen som står i vägen för den frihet som väl i alla fall attraherar de flesta av oss.
DN rapporterar i dag från utdelningen av Polarpriset som denna gång gick till jazzlegendaren Sonny Rollins och minimalisten Steve Reich. Prisutdelningen verkar ju vara rena kändisgalan där medelmåttiga svenska musiker som Per Gessle och Carola bjuds in för att, ja vadå? Kanske för att de ska få sola sig lite i glansen från riktiga musiker. Per Gessle erkänner i alla fall att han inte vet ett dugg om pristagarna, men tycker att det är "coolt" att de inte väljer så uppenbara pristagare. Carola har tydligen lyssnat in sig lite på Sonny Rollins och tycker att "jazz är underbart" och tillägger att hon börjat "digga" det mer och mer. Å hej å hå! Till skaran av okunniga, eller bara slöa kanske, ansluter sig DN i sin rapportering från prisutdelningen. När Sonny Rollins nämner en radda jazzmusiker som han anser ska ha del i priset, nämner han först Thelonious Monk som DN:s reporter kallar Telonius Monk. Som att kalla, för att ta ett par tidigare Polarpristagare, Bob Dylan för Bobb Dillan eller Joni Mitchell för Jonni Mittschell.
Hörde precis på nyheterna i P1 att Telias kunder nu ska kunna skicka och ta emot e-post igen efter att denna tjänst legat nere i stort sett ett dygn. Lögn och förbannad dikt säger jag. Jag lyckades logga in en gång, öppna ett mejl och sedan svara på det. Sedan loggades jag ut från webbmailen utan att jag själv gjort något för att jag skulle loggas ut. Och nu går det inte att logga in igen. OK, det sades i nyhetsinslaget att det fortfarande kunde förekomma störningar när det gäller e-post. Hos mej kom störningarna efter två minuter. Botten, Telia!
Jah Hollis
PS. Även DN har tagit in denna nyhet, uppenbarligen utan att verkligen veta hur det ligger till. DS.
Att uttrycka sig korrekt och begripligt verkar inte stå främst på agendan i dagens rasande snabba medievärld.
