Det har varit rejält varmt i Malmö ett par dagar dagar nu, även om det just i natt verkar bli tillfälligt molnigare. Enligt prognoserna ska tydligen värmen och den molnfria himlen eftervända efter denna tillfälliga svacka och vi kan vänta oss det sommarväder alla längtar efter. Eller alla och alla. Själv tycker jag nog det är rätt bra (temperaturmässigt) som det har varit de här dagarna. Eftersom det dessutom är ett tag till min semester så får jag räkna med att tillbringa ett flertal dagar inomhus när solen gassar ute de kommande veckorna. Jag tycker man i stället skulle vara mer flexibel när det gäller att ställa den rådande arbetslinjen mot väderleken. Det tycker tydligen denne malmöitiske pizzabagare med. Kolla bara anslaget i pizzabutikens fönster (klicka på bilden så ska den bli större). Vem f-n orkar baka eller äta pizza när det är som hetast på dagen?
Nu har jag, vid lite närmare eftertanke, gjort om trissen jag gjorde till Fototrissjubileet, nummer 100. Eftersom många redan varit inne och tittat och kommenterat (tack, tack!) lägger jag in den nya varianten som en egen triss. Egentligen är det bara mittbilden som är ny (men från samma plats som den tidigare mittbilden). Och så hoppas jag att alla bilderna ska gå att klicka upp något större nu så ni kan studera intressanta byggnader och annat i bakgrunden på den nedersta bilden. Alltså, uppifrån och nedåt: Klockan ett vid Malmö central. Klockan två vid gamla entrén till Kockums varvsområde. Klockan tre vid Ribersborgsbadet. Och flera bidrag hittar ni, som sagt, här.
Uppdatering: Det blev ändå inte som jag tänkt, men nu får det vara som det är. Plus en länk till Photowall.
Fototriss fyller 100 gånger! Grattis och ett trefaldigt skånskt leve: Hurra! Hurra! Hurra! Nu vill man ju vid ett sådant tillfälle göra sig till lite extra, så när jag fick veta temat (Ett, två, tre) i lördags ville jag tänka ut en bra idé innan jag började ta nya bilder (för nya bilder skulle det bara vara). Söndag var min långjobbardag, så det blev till att vänta till denna måndag, en strålande sommardag i Malmö, med att försöka förverkliga en vag idé jag hade kommit på. Så jag har varit ute och cyklat runt i solen och fått tvåfärgade armar på kuppen. Och så är jag inte ens särskilt nöjd med resultatet, för det är rätt svårt att förverkliga sina fotoidéer med en enkel kompaktkamera och ett redigeringsprogram av enklaste sort. Nåja, idén är att bilderna är tagna klockan ett (13), klockan två (14) och klockan tre (15) i Malmö och att det finns en klocka som visar tiden på varje bild. Uppifrån och nedåt, och den väg jag tog i dag: Ett: Klocktornet på Malmö Central. Två: En gammal maskinhall på Kockums, där nu SVT huserar (klockan är original från Kockumstiden). Tre: Ribersborgsbadet där folk fortsätter strömma till långt in på eftermiddagen. Klicka gärna upp bilderna, det finns ett och annat att studera i dom. Fler bilder på temat hittar ni här. Plus en länk till Photowall.
Det går inte att förneka att det går många knäppgökar lösa i Malmö, alltför många för att det för tillfället ska kännas bra. Det är våldsfixerade figurer som skjuter ner folk och hugger folk med kniv på ett sätt som nu börjar drabba människor utanför de rent kriminella kretsarna, som polisen inte verkar kunna få bukt med. Bara denna midsommardag har två personer blivit beskjutna i Malmö i vad som verkar vara totala vansinnesdåd. Det är bara att hoppas att man inte råkar ut för denna sjuka dåre själv och att polisen nu sätter till alla klutar för att få tag på psykfallet i fråga. Kan man sedan under tiden sätta lite extra skräck i de kriminella, som tycks kunna få härja rätt obehindrat nuförtiden, är det en bonus som den stora majoriteten av vanliga, hyggliga Malmöbor skulle uppskatta.
I dag, på midsommardagen, drog Sveriges radios Sommar i P1 igång och det var före detta golfproffset Annika Sörenstam som fick inleda. Jag har under många herrans år, till och från, följt Sommars toppar och dalar (med ett visst sjunkande intresse) och kom mest av en tillfällighet att lyssna på årets premiärprogram. Sommar har ju, mycket via P1:s egna kampanjer för programmet, fått någon slags kultstatus där en del nu anser att det är ett "hedersuppdrag" att vara Sommarvärd. Samtidigt har den här piedestalupphöjelsen och allt ståhej varje år kring lanseringen av programserien gjort hela konceptet en aning pretentiöst och allt annat än folkligt. Och Annika Sörenstam må vara en legendarisk golfspelare med oöverträffade framgångar, det kan ingen förneka, men så mycket mer fick vi väl inte veta om henne via hennes program. Det var mall A, med en genomgång av livet, från idrottsintresserad skolflicka till hyllad och rik golfstjärna, och nu med ett "normalt" familjeliv i USA och affärsverksamheter i spåren efter golfkarriären. En framgångssaga (där man kan läsa sig till det mesta vi fick veta i programmet via något uppslagsverk) utan (vad jag fattade i alla fall, jag missade 20 minuter av programmet då jag fick ett telefonsamtal) några mörka moln på livets himmel eller några problem värda att berätta för oss om. Annika, en hyvens tjej med en särskild gåva, och som det gått bara bra för här i livet, eller? Och jag är rädd att det är många liknande berättelser som väntar i Sommar denna sommar. Tyvärr.
Veckans fönstertema, Fullt, kollade jag upp på midsommaraftonen och eftersom jag inte satt min fot utanför dörren denna dag bidrar jag med en arkivbild (fast den skulle ha kunnat vara tagen i dag). Det är mitt eget köksfönster och på fönsterbrädan ligger det fullt av udda grejor. Jag antar att jag är något av en samlare och på denna fönsterbräda ligger det fynd av allehanda slag, plus ringar och märken och växelpengar och diverse saker som en gång låg något så när i ordning. Jag borde kanske ta och rensa upp på den där fönsterbrädan. Å andra sidan är det så mycket jag borde... Fler bilder på temat hittar ni om ni klickar här.
Midsommarafton och här sitter jag och lägger in Fredagsfärger på bloggen när alla(?) andra är ute och firar den svenska helgen framför alla andra. Jag skulle kunna skylla på att midsommarafton är amatörernas afton, men faktum är, att jag inte har blivit bjuden på någon midsommarfest i år. Jag har å andra sidan inte legat i för att nästla mig in någonstans heller. Veckans färger är i alla fall röd, vit, blå och grön och varianter på alla dem hittar ni på den här bilden om ni kollar noga. Och ha en trevlig midsommar! Fler bilder på detta färgtema hittar ni på Fredagsfärger.
Ja, nu har vi gått in på midsommaraftonen 2010. Midsommar är också fredagstemat hos Sinneskatten denna fredag, och jag väljer en bild av dessa röda bär som alltid förknippas med midsommar, oavsett om det är strålande sol eller hällande regn (eller något mittemellan). För somliga är det inte midsommar om de inte får sina jordgubbar och tidningarnas ödesmättade varningar om jordgubbsbrist till midsommar kan få dem att lägga en förmögenhet på de första gubbarna. Jordgubbarna på bilden är inköpta nyss, ett par dagar före midsommarafton och de var dyra och goda (med Öresundsfil till). Så om jag nu inte får några jordgubbar på själva midsommarafton gör det mig inte så mycket. Jag lär dessutom fira denna helg i min stilla ensamhet eftersom jag inte är bjuden på någon midsommarfest. Ingen fara, jag har gjort det förr. Hoppas ni får en bra midsommar och goda jordgubbar. Här finns fler bilder på temat midsommar.
Just som jag skriver detta, är det en halvtimme kvar till sommarsolståndet 2010 infaller. Denna måndag är årets ljusaste dag och redan i morgon blir det, om än i det närmaste omärkligt, mörkare dygn igen. Det kan kännas lite beklämmande att sommaren skulle ha, på ett vis, nått sin topp redan. Det är ju dock drygt två månader kvar av vad som ska vara den varmaste årstiden, och även om ljuset sakta försvinner så ska det väl i alla fall bli soligare och varmare. Om några dagar firar vi midsommarafton och jag tror att fint väder står på de flestas önskelista denna högtid. Om man frågar John Pohlman, en gammal pålitlig (?) väderspåman, så svarar han att det nu är i det närmaste omöjligt att säga hur vädret kommer att bli på fredag. Så det blir till att hoppas och leva i ovisshet några dagar till, vad än kvällstidningarna lovar. Själv ska jag jobba två dagar, och sedan har jag ledigt över midsommarhelgen. Och skvalar midsommaraftonen bort kan man ju alltid kolla de sista gruppspelsmatcherna i fotbolls-VM. Schweiz mot Honduras kan bli en rysare. I Sydafrika har de för övrigt vinter nu.
I fredags var det dags. Rod Stewart kom till Malmö för första gången någonsin, och gav konsert inför 12 000 personer (sägs det) på Malmö gamla stadion. Jag hade väl satt förväntningarna på en sansad nivå, Rod The Mod är ändå 65 år nu, och så blev det hela en mer positiv upplevelse än vad jag trott det kanske skulle bli. Dessutom fick jag trevligt sällskap där på 15:e raden: två gamla quizkamrater och en bloggbekantskap jag aldrig tidigare träffat i verkliga livet. En av quizkamraterna är nämligen god vän till bloggbekantskapen och bloggbekantskapen kom den vägen över den sista biljetten jag hade till konserten. Så vi inledde med drink och käk hemma hos ena quizkamraten och hann bänka oss på stadion precis lagom till att hela bandet och Sir Roderick spatserade in på scenen, proffsigt punktliga, och drog igång showen. Visst, jag saknade mycket i repertoaren, men det var å andra sida få döda punkter i föreställningen. Och rösten, utstrålningen och en nödvändig självdistans var med. Tappade man intresset under någon låt var det andra som var desto mer entusiastiska. Mogna damer i sina bästa år blev som tonåringar på nytt och jublade i högan sky när 65-åringen i de färgglada kavajerna vickade strategiskt på vissa kroppsdelar. Någon recension ger jag mig inte på, det sköter andra ganska bra. Vi fyra som var där tillsammans var i alla fall nöjda med upplevelsen allihop. Och damerna som dansade så entusiastiskt i bänkraderna framför oss skulle nog ge det hela full pott.
Helena på Fototriss nappade på mitt förslag till tema denna veckan och temat är Sommarnatt. Temat kräver ju nästan att man ger sig ut och tar nya bilder nu när natten ska vara som ljusast här i landet. I morgon är det faktiskt sommarsolståndet och årets ljusaste dag. Planen var att kolla fotbollsmatchen i VM mellan Kamerun och Danmark och sedan ta en cykeltur upp på stan för att fota nattlivet. Av det blev det intet eftersom det hade börjat hällregna över Malmö i slutskedet av matchen. Så på väg hem från BT, där jag sett fotbollen, kommer den översta bilden, ett mörkt och regndränkt sommarmalmö. I mitten är det betydligt trevligare (men inte riktigt natt kanske): Rod Stewarts konsert på Malmö gamla stadion i fredags kväll. Nederst är det i alla fall lite sommarnattsstämning med tåget som drar förbi i solnedgången. Kanske blev det inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men väder och vind kan man inte göra mycket åt. Fler bilder på temat hittar ni här.
Det sägs att det är bröllopsyra i Sverige nu för att en av överklassens största bidragstagare ska gifta sig med "en man av folket". Personligen bryr jag mig inte om vilket. Kungahuset och deras göranden och låtanden intresserar mig inte speciellt (utom när kungen då och då dabbar sig), men det verkar ju som om det finns många som gillar skådespelet. Dock kan jag ju tycka att kvällspressen har vältrat sig lite väl mycket i kungahusets glädje och sorg de senaste veckorna. Där verkar det finnas hur många som helst som ställer upp på vilka förnedrande journalistiska uppdrag som helst för att försöka locka läsare. Vi får väl hoppas att kvällspressens snaskande kan ha bidragit till att monarkin verkar börja kännas otidsenlig för allt fler. På Mormors kafé (som är en utmärkt inrättning) vid Värnhem i Malmö verkade dock bröllopsyran. som skulle råda i dag, ha gått rätt obemärkt förbi. Avadå gifta saj, som urinvånarna uttrycker det.
Inte världens mest givna färger denna fredag (som dessutom hunnit bli lördag): Grå och vinröd. Jag lyckades dock leta upp något jag tycker stämmer bra när jag var ute och handlade lite tidigare i dag. Hoppas ni hittar färgerna i bilden (ett tips: husfasaden). Fler bidrag hittar ni här.
Valet är fritt när det gäller temat Veckans fönster hos Susanne den här gången. Det förenklar ju saken och eftersom jag är inne rätt mycket på nattfotografering nu (Fototriss har denna veckan Sommarnatt som tema, på mitt förslag) så blir det ett fönster som lyser ensamt i natten. Bilden är tagen natten till lördagen i mitt kvarter, och fler bidrag på veckans tema finns här.
Ja, i kväll är det dags. Jag ska äntligen få se en av mina gamla favoritsångare i verkligheten. Rod Stewart kommer för första gången till Malmö, till gamla stadion där jag sett Malmö FF spela många gånger, och jag och mina vänner kommer att sitta långt framme, i The Golden Circle. Jag har egentligen inga stora förväntningar. För mig var Rod Stewart (med Jeff Beck Group, The Faces eller som soloartist) riktigt, riktigt bra fram till Atlantic Crossing (den med Sailing), sedan har det mest gått utför (hans American Songbook-skivor orkar jag inte ens lyssna på). Det har varit långt mellan höjdpunkterna och många och djupa dalar i stället (och inte någon återförening av Faces). Någon amerikansk musikjournalist skrev något i stil med att Rod Stewart är den största och mest bortkastade talang vi haft inom popmusiken. Att döma av recensioner från Stockholm i går gör jag rätt i att hålla förväntningarna nere. Tydligen ingår inte ens Gasoline Alley (se ovan) eller mycket annat av det bästa från tiden före Sailing i repertoaren numera. Synd, men jag ger Sir Roderick en chans nu när han ändå är i stan. Jag hoppas kunna återkomma med åtminstone en halvpositiv rapport från aftonen.
Dags för nytt fredagstema hos Sinneskatten och nu är det bilder av gryning eller morgon det gäller. Eftersom jag är en inbiten nattmänniska - jag har jobbat eftermiddagar, kvällar och nätter i många, många år - så upplever jag under stora delar av året inga morgnar eller någon gryning i ordens rätta bemärkelser. Det är i stort bara sommartid som jag upplever gryningen eftersom jag ofta är uppe länge på nätterna. Sedan har man väl kommit hemramlande på morgonkvisten efter någon glad fest en och annan gång i livet. Men nu visar jag en bild av hur det såg ut när jag kom hem från jobbet i natt, strax efter klockan två. Jag tycker det är vackert när gryningsljuset kommer smygande över hustaken och träden. Fler bilder på temat hittar ni här.
Torsdag förmiddag och solen gassar över Malmö från en klarblå himmel. Om en liten stund ska jag ut och sätta mig i en bil som stått i detta solsken under hela förmiddagen och i den är det nog 40 grader varmt just nu. Sedan ska jag köra bland en massa trafikdårar, tio mil, upp till Kristianstad och jobba till klockan ett i natt. Då ska jag köra samma sträcka tillbaka, som vanligt med risken att möta på nattvakna djur, hem till lägenheten där jag sitter just nu. Jag har med åren blivit en plikttrogen man och skulle inte få för mig att sätta en massa människor på pottkanten genom att, utan ett mycket giltigt skäl, ringa jobbet och säga att jag inte kommer. Men om någon sade att jag kan få välja på att stanna hemma i dag eller att åka till jobbet, vad tror ni då jag skulle välja? Jag är plikttrogen, men jag är inte dum. När denna dag är avklarad väntar tre dagars ledighet och i morgon är det fyra veckor till min semester börjar. Prisa Jah!
Huga vilket långt och omständligt inlägg jag nyss gjorde på min blogg, om kvittofelande och liknande som drabbat mig den senaste tiden (se nedan om ni orkar). Nu ska jag bli mer kortfattad, och nu handlar det om märkligheter i det svenska språket, om ofoget att blanda svenska och engelska till någon svårdefinierad hybrid. Denna bil gick jag förbi i dag och jag begriper inte hur man kan få för sig att kalla en bilskola (i Lund är det uppenbarligen) för We care trafikskola (Vi bryr oss trafikskola). När jag tog körkort hette skolan jag körde hos Arnes trafikskola. Hade det funnits en We care trafikskola hade jag blivit mycket misstänksam.
Jag vet inte om det är en tillfällighet, eller om jag blivit mer på min vakt, men vid flera tillfällen den senaste tiden har jag blivit plockad på pengar och annat som jag fått för lite i utbyte för. Det började för några veckor sedan när jag storhandlat i en varuhall modell lada i Västra hamnen i Malmö. Av en ren händelse kollade jag kvittot (tyvärr inte förrän jag kommit hem) och upptäckte att man tagit betalt för en vara som jag definitivt inte köpt, en matvara för drygt ett par tior. Jag beslutade att det inte var värt besväret att försöka få rätt mot butiken i efterhand. En tid senare köpte jag några folköl i en nattöppen mack, betalade, struntade i kvittot och började inte förrän under färden hem att fundera över vad ölen egentligen kostat. Jag kom fram till att starkölsvarianten av dessa pilsner, inköpta på Systembolaget, skulle ha varit billigare än dem jag hade med i bilen hem. Men då hade jag redan kört så långt att jag inte ville vända, åka tillbaka och (utan kvittot) börja bråka om kronorna jag tror jag blev blåst på. Några kvällar senare stannade jag till vid en nattöppen mack igen, men nu när jag kommit hem till Malmö, handlade tre franskbrödbullar, mjölk och (be mig inte att kort förklara varför) en burk Bullens pilsnerkorv. Det kostade över etthundra spänn, men det var inte förrän jag kommit hem jag började tänka efter om det inte varit en väldigt dyr korvburk. Jodå, mycket riktigt hade jag, enligt det sparade kvittot, fått betala för en bulle och tre burkar korv. Den här gången ryckte jag upp mig. Två nätter senare tog jag svängen förbi macken på väg hem och ställde dem (samma personal som jag handlat av två nätter tidigare faktiskt) inför faktum. Utan knot blev allt korrigerat och jag valde att utan kostnad (fråga mig inte varför) ta med mig ytterligare två burkar korv hem. Men i kväll kom på något vis droppen när jag var och quizade med två quizkamrater på den där andra, lite folkligare, quizkrogen vi brukar gå till då och då. När en av vännerna betalt sitt och gått hem satt BV och jag kvar en stund och betalade vår del när vi gick. Jag tyckte vi fick betala för mycket, men damen i baren försäkrade att det bara var vår del av notan vi skulle betala. Så var det inte visade det sig när jag kollade kvittot. Notan var saltad med två öl, men vi fick pengarna tillbaka utan annan förklaring än att damen som tog betalt räknat fel. Vad värre är kanske att vi tidigare nog blivit blåsta på kvällens quizseger med. Enligt quiz mastern vann ett lag som skulle haft två poäng mer, än vad vi skrapat ihop för att hamna på andra plats. Därtill hade vi fel på bara tre frågor samtidigt som vi i efterhand fick veta att vi varit ensamma om att ha rätt på tre av kvällens frågor. Logiken säger att vi då borde ha vunnit, men att det blivit fel i sammanräkning eller rättandet eller någon annanstans på vägen. Nu ställde vi inte till någon scen om detta eftersom det handlar om ett quiz under lite lättsammare former och där det inte väntar några platser i en årsfinal för lag med tillräckligt många segrar. Så vi lät det hela passera och höll god min i vad som (förhoppningsvis) inte var elakt spel. Jag menar, det kunde ha varit värre. Man kunde ha varit Mona Sahlin. Men lär av detta att hålla ögonen på pengar och kvitton, mina vänner. Jag tänker i alla fall fortsätta med det nu.
Tiden far iväg och om mindre än ett par veckor är det midsommar. Lördag har dessutom hunnit gå över i söndag och det är dags för en ny Fototriss där temat är Dörrar och/eller portar. Jag råkade också få se att temat avslöjades lite i förväg, någon som jag egentligen inte har någon åsikt om huruvida det är bra eller dåligt. Jag hoppas ju bara att resultatet ska bli att man får se en massa roliga, bra och inspirerande bilder. Och att vi ska slippa "ofoget" med diverse "bonusbilder". :-P En triss är en triss och däri ligger ju en stor del av utmaningen. Jag plockar några, garanterat inte använda, bilder ur arkivet (den senaste inte särskilt gammal) för i morgon (ja söndag alltså) blir det bara jobba, jobba, jo-oo-baaaa, som MFF-klacken brukar sjunga. Det är en solid port från Stockholm, en radda dörrar från Ribban i Malmö och en dekorerad dörr från Ystad. Ha en fin fortsättning på sommaren, och jag menar allvar. :-) Fler bilder på veckans trisstema hittar ni här.
Det dök upp en ny funktion hos Blogger (för mig var den i alla fall ny), där jag alltid haft min blogg, där man ganska enkelt kan byta utseende på bloggen, får en ny layout som det väl heter på nysvenska. Kanske hade jag börjat tröttna på den där kolsvarta bakgrunden jag hade förut, som gav ett lite seriöst och sorgset utseende, likt en åldrande svartrockare. Så jag provade lite olika nya designer, men beslutade mig för att inte göra något alltför drastiskt, jag är nog inte sådan. Drastisk. Det nya utseende jag fastnade för var också lite mörkt, men inte kolsvart. Felet var bara att texterna på sidan om bloggen, där man hittar rubriker till äldre inlägg, blev väldigt smala. Så då bytte jag till denna, ännu något ljusare men med mer rum för texterna på sidorna. Jag vet inte om den oranga stilen på en del av texten är helt lyckad, men visar det sig att jag inte trivs med den, går det att gå in och ändra upplägget lite mer avancerat. Talande nog heter den här layouten Simple och samtidigt som jag ändrade till den plockade jag bort lite krafs på bloggen som jag också tröttnat på. Någon som märker skillnaden? Och i så fall: blev det bättre eller sämre?
Veckans fönstertema på Susannes fotoblogg är Berest. Jag antar att de flesta kommer att visa något fönster som sitter på något fordon, för det är väl den mest raka tolkningen av temat. Jag kan också börja med att visa vindrutan på min bil (nedersta bilden), den är ju rätt berest, inte minst på vägarna mellan Malmö och Ystad och mellan Malmö och Kristianstad. Så här såg den ut fredag middag när jag satt mig i bilen för att åka till jobbet; regnet bara forsade ner mot den. För att försöka mig på en utvidgad tolkning lägger jag till översta bilden som är tagen där resan slutade för tillfället denna fredag, i Kristianstad där det (som synes) också regnade. Fler beresta fönster hittar ni här.
Jag sitter, som så ofta när torsdagen har gått över i fredag, och väntar på att tvätten som hänger nere i torkrummet ska bli så torr som möjligt innan jag ska sova. Så nu när veckans Fredagsfärger, som är röd, vit och blå, ramlade in hinner jag ju lägga in en tämligen nytagen bild härifrån Malmö. Man behöver nog inte vara alltför skarpögd för att hitta de tre färgerna. Fler kombinationer av röd, vit och blå hittar ni här.
Det är fortfarande torsdag, men på Sinneskattens blogg har det redan kommit upp ett fredagstema för den här veckan i juni och det är: Glädje. Jag jobbar hela dagen och kvällen den här fredagen och det lär inte bli läge för några nya glädjebilder (om det inte skulle vara väldigt glatt på jobbet, vilket det i och för sig kan vara ibland). För att vara på den säkra sidan har jag plockat fram en arkivbild, men den är mindre än en vecka gammal. Det är tre av mina goda vänner i quizlaget precis efter att vi ätit upp ett antal av våra quizvinster, omsatta då i fondue med tillbehör på Elysée i Malmö. Eftersom jag inte ville förstöra stämningen använde jag inte blixt, men trots oskärpa och dunkel går det väl inte att ta miste på glädjen. Att de här tre dessutom ger mig mycket glädje i mitt liv gör ju inte saken sämre. Fler glädjebilder hittar ni här.
Det var onsdag i går och jag var ledig så det blev quiz på Pickwick tillsammans med ett blandat sällskap (någon tidigare stadigt medverkande gjorde come back efter lång tid och någon som är med mycket sällan dök lite oväntat upp). Neil höll i frågandet och hade satt standarden ganska högt (och dessutom med en och annan fråga som alla i den relativt glest besatta puben måste ha klarat). Vi kände oss under rättandet som om vi skulle klara oss sådär halvbra med tanke på att en del frågor var mycket svåra. Efter genomräkningen visade det sig att två lag hamnat på en delad förstaplats och att vi kom där efter: tvåa eller trea eller hur man nu räknar det. Det känns lite grann som om vi börjat hamna i det där eviga tvåan-läget, just efter vinnarna, och det är ju lite trist även om vi kom före de regerande pubmästarna även denna gången. Jag tog i alla fall en av de individuella ölfrågorna genom att veta vilken film det är som har denna "tag line": Does for rock and roll what "The Sound of Music" did for hills. Någon mer som klarar det utan att googla?
Jag vet inte om det stämmer, men det sägs att Sweden Rock, festivalen i lilla Norje där man sätter fokus på gamla hårdrockartister av mer eller mindre känt märke, är Sveriges publikmässigt största musikfestival nu. Jag har själv aldrig besökt Sweden Rock, inte för att jag inte skulle gilla musiken där, men jag har med åren blivit rätt mätt på de där stora tillställningarna med massor av band man ändå inte hinner ta in och massor av folk att trängas med vad man än ska göra. Ändå undgår jag inte att fascineras av en del av de artister som Sweden Rock lyckas locka fram ur gömmorna, en del man trodde kanske var borta för gott (på ett eller annat vis). Visst är det till en stor del nostalgi, men hårdrockare är ett segt släkte och många av de stora banden fortsätter spela upp i pensionsåldern. Själv har jag genom åren varit lite sugen på att kolla gamla sydstatsrockare som Outlaws och Lynyrd Skynyrd och jag har en arbetskollega som trängdes med en miljon svettiga hårdrockare för att kolla in amerikanska progrockarna Kansas. I morgon, torsdag, spelar tyska krautrocklegendarerna Amon Düül II, ett av mina favoritband alla kategorier (kolla bara in låten Wolf City från 1972 här ovan). Hade det inte varit för att jag sett bandet redan under deras storhetstid, så vete tusan om jag inte lagt en dryg tusing för att krångla mig upp till Norje för att se dem nu. Fascinerande är också att på fredag kan man se brittiska Chicken Shack, överlevare från den brittiska vita bluesvågen i slutet av 1960-talet ledda av Stan Webb och som, när Christine Perfect/McVie sjöng med dem, fick sin enda singelhit i England. Christine McVie gick för övrigt senare vidare till ombildade Fleetwood Mac, tjänade ett antal miljoner, levde i sus och dus, och drog sig tillbaka innan det bandet började göra come back-turnéer. Fast jag tror inte vi någonsin lär få se detta Fleetwood Mac på Sweden Rock. Men Stan Webb trivs nog där.
En fantastiskt fin sommarhelg har gått till sin ände här i Malmö. Nu är det oåterkalleligen måndag igen och det blåser och ösregnar utanför mitt fönster. Själv ska jag sätta mig i bilen om en dryg halvtimme och köra tio mil till jobbet. Sedan bär det av hem igen först efter klockan ett i natt. Jag är i alla fall glad att det var fint väder i helgen och jag kunde träffa några av mina gamla quizvänner och gå ut och käka upp några av våra quizvinster på fonduerestaurangen Elysée. Sedan kunde vi sitta ute och dricka öl och snacka på Pickwicks uteservering till klockan ett i sommarnatten. Än är det en dryg månad till jag får semester och det är väl ingen tvekan om att jag ser fram emot ledigheten. Det senaste året har varit tufft, både med jobb och annat. Men hur vädret kommer att bli på min semester, ja det vet inte ens Pohlman. Nu ska jag stärka mig med en fika innan jag åker.
Jag missade tyvärr förhandstipset om att veckans tema i Fototriss skulle bli Matfoto. Annars kunde jag ju tagit lite bilder i går kväll när järngänget i vårt quizlag var på klassiska fonduestället Elysée här i Malmö och gjorde av med några av våra många vinster från quizet på Pickwick (som ju består av presentkort på founduemiddagar). Men det får lösa sig på annat vis, med en blandning ev en ny bild och ett par arkivdito. Uppifrån och ner: 1. Grillat är godast. Misstänker att detta sommarnöje drog igång på bred front denna helg. 2. Grekisk tallrik; klassisk snabbmatsvariant i utbudet kring Möllevångstorget. På mitt gamla jobb här i Malmö var det arbetskamrater som närmast överdoserade på denna läckerhet. 3. Söndagsfrukost i Jah Hollis kök. Melon med yoghurt, ett par mackor med lite blandat pålägg och så kaffe; ett par baljor starkt Zoegas går det åt. Mer aptitretande (?) matfoton hittar ni på Fototriss.
Rockinstitutionen AC/DC har varit på Stockholms stadion och spelat, vad jag har förstått, ungefär samma gamla låtar som de länge spelat, inför en publik som inte gärna vill höra något annat än samma gamla låtar som AC/DC länge spelat. Inget ont i det, gillar man AC/DC vill man väl höra hitsen och inte några experimentella jazzjam förmodar jag. Men besöket av detta rockband i gigantklassen hade så när gått mig förbi, eftersom (även om jag hört och sett tillräckligt av bandet för att ett antal låtar ska ha fastnat någonstans i skallen) jag har mest ett akademiskt intresse av AC/DC. Att de var i Stockholm upptäckte jag i ett par stort uppslagna artiklar i Expressen/KvP där nöjesjournalister som säger sig älska bandet skrev inför konserten på Stadion. Kanske är jag petig, men namnet AC/DC kom inte från någon symaskin som det stod i kvällsblaskan. Namnet hittade systern på en dammsugare i familjen Youngs ägo (AC/DC = växelström/likström) och Bon Scott var inte bandets förste sångare (han hette Dave Evans). Petigt kan tyckas, men det är i detaljerna man finner okunnigheten/slarvet och jag litar dåligt på journalister som inte håller ordning på detaljerna. De borde studera Sylvie Simmons heltäckande artikel om AC/DC i juninumret av Mojo. Där har de ett och annat att lära. Och visst f-n var AC/DC bättre och fräschare när Bon Scott var sångare.
Jag blev lite förvånad när posten damp ner genom brevlådan framåt sextiden på sena eftermiddagen i dag. Det var då post från posten Posten och inte från konkurrerande posten Bring (tidigare Citymail). Jag vet inte om det var en engångsföreteelse eller om posten ska komma så sent i fortsättningen. Nåja, med i det som damp ner var senaste numret av Mojo, det brittiska musikmagasinet som nu kommit upp till utgåva nummer 200. Det firar man bland annat med att låta Tom Waits vara gästredaktör för nummer 200, och med stiligt guldtryck på omslaget. För alla som gillar Waits är tidningen ett givet köp, han inte bara medverkar med text och foto, nummer 200 handlar också rätt mycket om Tom Waits och hans musik. På redaktör Waits initiativ innehåller Mojo 200 även en lång intervju med Harry Belafonte som ska ha varit en stor influens på Tom Waits sätt att skapa musik (redan Dylan hyllade ju Belafonte i sin Chronicles). Det var ju också på en Harry Belafonteskiva som Bob Dylan (på munspel) för första gången gjorde en inspelning för den kommersiella skivmarknaden (hur det gick till berättar Belafonte i Mojo). Belafonte har en lång och intressant historia som skådespelare (gick i samma teaterklass som Marlon Brando) och sångare och är långt ifrån den där glade calypso-Nissen som många kanske tagit honom för. Kolla själva i Mojo 200! Tidningen innehåller dessutom en läsvärd genomgång av vad som hänt inom musiken under tiden de 200 numren har kommit ut. Och mycket annat. Som Mojo brukar göra.
Det har varit rejält varmt i Malmö ett par dagar dagar nu, även om det just i natt verkar bli tillfälligt molnigare.
