Okej nu funkade inte det där.. Det var nåt om att konfiguera routern. Vem orkar?

Test på videolänk

Daniel och jag har testat lite. Men vi vet inte hur man gör. Men iallafall. This is what you'll do. Kanske.

1.Starta upp VLC-mediaplayer

2.gå in på "Fil" i menyn i programmet

3.Välj "Öppna nätverksström"

4. I "nätverk"sfliken kryssar man i "HTTP/HTTPS/FTP/MMS"

5. Vid "URL" i den raden skriver du in denna adress: mms://192.168.1.5:80

6. Eller mms://90.224.28.78:80 (Nåt av dem kanske funkar)

7.Klicka på "OK" och vänta ett tag. Det kan dröja. rätt länge faktiskt. Men det funkade för oss efter ett tag. Jag ska se hur länge jag orkar ha igång kameran.

Ni kan ju skriva en kommentar och säga om det funkar...

At Daniels Place

Tidigt i morse klev jag upp. tjugo över sex vaknade jag av en outgrundlig anledning. Tio minuter senare skulle klockan ringa eftersom jag denna dag skulle till IP.

(För övrigt har jag skrivit en hel del om min dag i ett litet block tillsammans med en liten fundering, men jag orkar inte skriva den nu eftersom jag...jag kommer snart till det.)

Jag var på IP, Men åkte rätt tidigt då jobbet för dagen tog slut och for istället hem till min käre ex.rumskamrat Daniel på grund av ett speciellt hemligt uppdrag för våran underbara gamla klass och teknikstuga(Som vi brukar ha). Hemligt är det dessvärre än så länge, sen säger vi vad som händer.

Japp, iallafall, vi fixade litegrann och nu är vi precis på väg iväg till busshållplatsen(DÄRFÖR tänker jag inte berätta hela dagens historia och funderingar nu.)

En bild blir det också, den enda bilden på ett tag då min kära kamera är i Göteborg(Snyft)

Daniels hår är lockigt. haha. Fast nu har han plattat det. oh well.

Städning... fast i Eskilstuna

Jag är mitt i ett projekt. Som tar lång tid. Nämligen min uppackning av gotlandsgrejer/Iordningställning av garderob(Uppstädning) och allmän slängning av allt jag inte tror mig vilja ha eller behöva i framtiden. Mina väldigt begränsade förvaringsutrymmen i mitt kära rum är nämligen överfulla. Speciellt bokhyllan jag har här bredvid sängen(Numera). Saker som jag märkt med mig själv nu. Som jag tänkt på. Är:

• Att jag byter topp att sova i nästan varje kväll. Och betraktar de efter en natt som smutsiga och tvättar dem innan jag kan använda de igen(kläder jag har på dagen KAN jag faktiskt ha fler dagar innan de räknas till tvätt)
• Jag kan säga att jag städar mitt rum under flera dagar. Eftersom det är en process som tar tid(För mig alltså, jag gör annat under tiden och tappar intresset av städandet efter ett tag, märkligt nog gick det snabbare och under en dag på gotland), och under tiden ser det alltid HEMSKT ut i rummet här hemma. Jag funderar faktiskt på om det ens nånsin blir okej under mina städdagar.
• Jag blir aldrig nöjd, och tycker helt klart att jag slänger alldeles för lite saker. Det vore bättre om jag slängde saker till soporna oftare, jag tycker om när det är mycket som åker,det är bara det att jag inte alltid kan få mig till det.
• Jag hittar alltid nya saker jag vill göra medan jag städar, som t.e.x ”Åh, en låt som jag letat efter, den måste jag lägga in i datorn och arrangera”, eller ”Åh, en bok med irländska visor, den borde jag scanna in och skicka till Crosseyed Maggie.” Sen att jag inte gör så mycket av det… en annan sak.

För övrigt är jag usel på att lägga in disk i köket igen, jag lämnar det hellre i mitt rum. Just nu finns det två skålar, med tillhörande sked efter ätande på rummet, tre glas. Jag vill ha vatten när jag lägger mig, men glömmer ta med det gamla glaset och tar ett nytt. Och möjligen en gaffel. Tror jag. Populära ställen att lägga sån här disk är: 1. Fönsterbläcket, 2. Golvet och 3.nattduksbordet. Urbra. (Jag kommer bli svår att leva med.... fan)

Hmm… ibland blir jag faktiskt arg på mig själv och mina ovanor. JAG MÅSTE BLI KLAR MED GARDEROBEN IMORGON: MÅSTE.
Och jag vet. Klockan är nästan fyra på natten. Gå och lägg dig, idiot.

Kameran är kvar hos Pierre i Göteborg, istället tog jag hans hit till stan, men jag tar inte kort med den, alla kort jag tar där blir ju kvar där, man kan inte radera bilder från en manuell systemkamera.

Och telefonen har legat halvt borttappad hela dagen..

Och snart kommer min älskling till Eskilstuna.

Sa jag att jag var tillbaka nu förresten? Och jag har faktiskt packat upp nu. Det blev mindre saker än jag trodde. Plus ett helt gäng papper som ska SLÄNGAS.

Midsommarplanering

Jag försöker lite i förbifarten läsa repliker till Midsommarnattsdrömmen när Pierre pratar i telefonen. Dessvärre hann jag inte så långt. Han blev just klar och vi ska gå iväg och äta snart. Wille hade tänkt att bjuda på mat på en italiensk restaurang i Göteborg ikväll.

Just nu sa han att han älskade mig.
(Han har sagt det förut, så det är ingen sådan där första gången-grej sådär men ändå pirrar det lite lyckligt när han säger det.)

Ikväll ska vi dessutom vidare sen och dansa någonstans tror jag. Jag som är som jag är, tycker ju att dansställen där man kan dansa till typ svenska schlagers är underbara. (Jag har aldrig varit riktigt r'n'b-aktig, jag vet inte ens om det stavas sådär) Så jag hoppas att det blir ett sådant ställe. Kvällen till ära är jag klädd i en nyinköpt gul skjorta och brun kjol, med guldskärp. Och känner mig jättesnygg. Dessutom blir det nog mina svarta stövlar till.
(Japp, får fortfarande ALLDELES för mycket skavsår av mina nya underbara guldballerinor. Det är så hemskt, jag vill att de ska vara perfekta. De måste sitta bra snart!)

Och det verkar vara något fel med bildfunktionen, så...ingen bild idag heller.

Midsommardrömsläsning imorgon på väg till Karlstad istället...
Oj, sa jag inget om karlstad? Jag berättar mer imorgon, nu ska jag nämligen iväg och dricka gin och tonic i vardagsrummet.

Allt från mig.

Jag är helt jättemedveten om att tiden går. verkligen. Och jag är medveten om att det blir längre och längre mellan bloggmeddelandena. Lite i mitt stilla sinne funderar jag på att lägga bloggandet på hyllan tills jag orkar med det igen. Fast jag tror inte att det är nödvändigt... vi får väl se, antar jag.
För två dagar sen kom jag till Göteborg där min underbara älskade Pierre finns. Precis vad ja behövde efter avslutningen, få ta det lite lugnt och bara vara.
Här behöver jag inte tänka på klassen, på gotland, eller rektorsvillan och dess fantastiska inneboende. Här behöver jag inte oroa mig över jobb eller problem eller mina föräldrar och framtiden.

Åh vad jag älskar att vara här!
Pierre har under hela dagen sagt att det är så gott att jag är här nu. Väldigt många.(hah)och jag tröttnar ju inte direkt på att höra det iförsig...

Okej, annat som händer?
Vädret här som jag har sett de gånger jag tittat ut genom fönstret idag är halvkallt och mulet. annars hade det kanske blivit liseberg idag.
Igår var det träning och 8 minuters solarium för mig. jag vet att jag inte ska sola, men... jag ville. Och dessutom hände inget, ingen skadad hud eller liknande.
Bra alltså.
dumma tabletter som vill förstöra mitt liv. Men se den gubben gick inte!

Okej, jag måste SÅ ta nya bilder på mig och Pierre. Men täcket ser fortfarande likadant ut. Militärt snyggt rutigt.
blått. Inte grönt. märkligt.

Första

Jag saknar egentligen ord. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men... antar att det flyter på sen till slut. Jag är tillbaka i Eskilstuna nu. Långt långt borta från ön jag har hatat och älskat om vartannat. mest hatat kan jag tyvärr medge...
Men nu när allt är förbi kan jag se det med andra ögon. Jag har älskat allt det intensiva, det som gjorde att jag inte behövde eller hade tid att tänka på annat.
Jag hatade när jag saknade ett liv och tyckte att jag bara sköt upp framtiden till något annat och när saknaden efter allt blev för stor.
Men jag älskade de sena kvällarna i gymnastiksalen, de ännu senare nätterna i flygeln, eller alla de gånger jag sent på natten försiktigt klivit upp för att inte väcka Daniel gått upp och gått en promenad som ofta slutade i röda skolan, där man kunde sjunga ut om man behövde. Egentligen var jag nästan aldrig ensam i röda skolan, utom just på nätterna när ingen annan var där. Annars var jag bara i det huset när vi hade lektion. och någon enstaka gång när jag upptäckte att det var tomt och satte mig för att spela piano och sjunga.(Oftast på kvällen) Eller ställa mig på den lilla scenen, ställa fram spegeln och sjunga.
Jag hatade varje gång jag började fundera över framtiden. Varje gång blev jag livrädd och rastlös. Och arg. Mest på mig själv.

Och nu är allt över. Ännu en era i mitt liv som förändrat så mycket är nu slut. Folk frågar "hur många gånger i sitt liv kan man säga: det var då allt förändrades?". Mitt svar är: "Rätt många." Varje särskild period förändrar ett par saker åt gången.

Hörde idag på någon radiokanal Måns Zelmerlöf prata om nåt skit. Jag orkade egentligen inte lyssna, men var trött och ville hellre höra på det än på musik(Då jag tenderar att bli trött av min egen musik när jag ska koncentrera mig. Den är kanske lite sövande) Han var jobbig och lät brattig på rösten. Dumma barn(som är äldre än mig...tror jag iallafall) som tror för mycket. suck. Idiot. ursäkta, men jag stör mig här. Lika mycket som när jag tyckte att eurovisionvinnaren såg ut som harry potter.(DET TYCKER JAG FORTFARANDE!!)

Något annat jag störde mig på? eller tänkte på? Jag hade ju ett helt gäng urbra tankar. Varför glömmer jag dem alltid? Usch.. Jag ska ta med mig ett anteckningsblock imorgon.
De två senaste dagarna har jag alltså jobbat övertid på IP. och jag fortsätter imorgon och på Måndag. tänkte det, det är lika bra att tjäna lite. Men nu är det bara två dagar innan jag får åka till Göteborg. Och ja, älskling, jag vet att du väntar på det där inlägget som bara skulle handla om dig. Snart kommer det, var inte orolig.

Bilden: Daniel, jag och Ismail i ett träd på den lilla klassresefesten vid Holmhällar i söndags.

Sista

Sista gången jag skriver ett bloggmeddelande på Gotland.

För imorgon kommer nämligen husmor till klassavslutningen i Röda Skolan och tar ifrån oss våra flygelnycklar. Det känns tungt tycker jag.

Denna dag har nämligen också varit full med städning. STÄDNING! Idag var städbesiktningen, klockan 13.00 hade daniel och jag våran tid och vi bägge två var smått paranoida inför detta. Jag vill absolut inte bli underkänd och få göra om skiten. Inte Daniel heller. Men klockan tolv kommer ändå husmor upp till oss(En timme tidigare alltså) och ska kolla hur det går. Hon går runt lite i vardagsrummet och säger "Är ni tidsoptimister eller? Jag kommer tillbaka om en timme!"

Vilket betydde "Dammsug vardagsrummet och gör rent spegeln." I Stora drag. Så Daniel och jag blev arga för det och gjorde vad hon bad om innan vi sprang iväg och åt och lämnade sopor. Väl tillbaka börjar jag diska sopkorgar och snabbtorka utrymmen jag tror att jag glömt(Nånstans här i stundens hetta kan jag också ha slängt ner tvättnyckeln nånstans... möjligt är det. Fast jag minns det inte alls!)

och slänger till slut ner trasan i min väska så att den inte ska synas. Nu är hon här.

Hon kollar runt, och vi blir livrädda att hon ska anmärka på fläckarna på golvet. Det gör hon inte. Hon säger bara nåt om att min säng är stadigare än Daniels(Eh...jaha? Och?") och att fönstren var jättesnyggt putsade(Då blev jag faktiskt lite glad. Jag kämpade med fönstren...lite)

Okej, nu ska jag faktiskt gå hem och lägga mig. Det har nyss varit musikcafé och efter det var jag uppe och städade i röda skolan samtidigt som jag pratade med Pierre i telefon. Jakob hade inte synts till. Gissningsvis har han glömt det. Lika bra att fixa det själv, jag tänker då INTE ringa upp honom. Jag hoppas han frågar imorgon helt enkelt så jag kan säga att jag fixade allt själv och hälsa att han kunde ju ha tänkt på det också.

Okej, jag är stingslig.

Och känslosam

Och sentimental.

Och trött...

Jag ska gå hem och lägga mig.

Imorgon planerar jag att stanna uppe fram tills bussen går 05.15.

Vi ska nämligen ha fest på onsdagskvällen på något änge och därefter hoppas jag att folk stannar ett tag med tanke på att jag varken har kudde eller täcke efter inatt(Jag lånade det av skolan och måste lämna tillbaka det imorgon... för när annars ska jag hinna?)

Idag har jag:

Bränt 24 dvd-skivor

och 66 cdskivor

Haft städbesiktning och klarat den!

Haft fyra datorer stående på en rad på ett bord

Sjungit och spelat gitarr helt ensam på ett musikcafe(läskigt)

Efteråt grät jag... av..känsloöversvämning.

Okej, det var allt för det allra sista bloggmeddelandet från Hemse.

Hur känns det?

Blandat

Men om en vecka vid den här tiden ligger jag bredvid Pierre i Göteborg. Och jag längar ändå så mycket tills dess!

Saker att efter två år i hemse fortfarande vara förundrad över

• Att jag efter två år fortfarande ALLTID letar efter lysknappen till övervåningens toalett på fel sida
• Att jag varje gång jag försöker öppna flygelns balkongdörr får ge upp eftersom jag alltid glömmer bort prylen man måste dra ur för att öppna

Sen blev det svårt att komma på mer

JAg vet inte varför jag överhuvudtaget bryr mig om att skriva nu. Det är ju egentligen extremt onödigt nu såhär fem minuter före samling.

Konserten börjar om en kvart.
SISTA KONSERTEN...jag blir...speechless.

Genrep

Alldeles snart genrep för slutkonserten.fem minuter för att vara exakt.
Så...jag kanske ska gå dit då.

Nu.

Vi ses snart!

Grease och Grease 2... Två töntiga filmer. Men Grease två är nog värst. Den ÄR värst. Okej. godnatt.
Eller godmorgon.

Jag har så fruktansvärt roligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Nu förstår jag precis vad jag kände då förra året när jag ville stanna. Ungefär. Fast vi hade nog aldrig RIKTIGT så här roligt.
Just för tillfället känns det lite som en idoluttagning, eller iallafall en tävling där vi inte riktigt vet när vi ska bli bortsopade från konsertprogrammet. (Okej, ENDEL nummer är faktiskt säkra, riktigt så illa är det inte.) I måndags blev en del grupper kallade till lärarna som hade funderingar på om låtarna höll måttet. Det roliga är at det får folk att jobba hårdare. Det tycker jag är riktigt underbart, för jag känner det själv så. Och jag tänker fortsätta tro att låtar kommer bli bortplockade(Ja okej, det kommer det ju, i varje fall tills fredagen, förmodligen lördagen). Och det känns kul att tro så. allt detta farandet till hörsalen för att öva låtarna till konserten Detta är det roligaste jag vet. Gud vad jag saknar det. Det är ju såhär det ska vara. INTENSIVT!
Ge mig det intensiva programmet med deadlines på en vecka, Ge mig engagemang från alla håll och kanter, ge mig ...typ en tävling.
Fast...det kan kanske förståss inte vara såhär jämt. Men tänk...då hade jag aldrig haft tid att må dåligt, att sakna och längta och...gråta.
Idag tänkte jag att jag faktiskt saknat musikal sen jag slutade. Jag älskade musikalen "Stormen". Det var det bästa någonsin att jobba intensivt med en musikal under flera veckor. vi kunde jobba från 09.00-22.00 flera dagar i sträck och ändå orka med att sy scenkläder tre timmar sen vi kommit hem. Allt var så konstigt, men förbannat kul! Jag skulle aldrig byta bort den tiden.

Men en sak är säker, min röst var inte hälften så utvecklad som den är nu. Så egentligen, vad jag kan nu kunde jag inte ens då. Det är faktiskt otroligt, när jag tänker på det hur mycket man kan utvecklas här.
Och ja... i ärlighetens namn har nog allt det där svåra utvecklat mig också, för jag undrar om jag inte gråtit mest under året som gått i hela mitt liv. Samtidigt flyter jag bara med på strömmen, lite smått rädd för att bli en för stor del av ölivet.

Men det sticker lite i hjärtat.

Jag har just suttit i två timmar och sjungit musikalmusik nere i sångrummet. Det var då jag upptäckte att jag kunde, kunde mycket mer än jag visste om själv. Jag tycker att det är häftigt att känna. Och jag tänkte gå tillbaka dit nu.

Och jag älskar dig. Så mycket. Lite kluvet kanske, jag skulle kunna vara här i allt detta i en evighet men jag hoppas ändå tiden går snabbt tills jag får träffa dig igen. För allt känns bättre med dig.

Ett litet hotbrev

Sååå... vad ska man säga. Daniel fick ett litet hotbrev idag. Från... Ja, den typen jag berättat om. Heh. Jaja, vi slutar ju ändå om en vecka. Vad i hela världen kan hon göra?
Oh well. Jag tycker mest att detta är aningen Hilarious.(Stavas det så...extremt jättetveksamt.)
"Åh nej, hon har kommit på oss!"
Ja, inte så mycket att hon är här nu, eller hur?

Nu har jag för övrigt skaffat en mandelkräm(min gamla glömde jag ju hemma i eskilstuna sist jag var hemma.)Som ska fixa mitt torra öga har jag tänkt. Jag hatar när ögonlocket blir torrt. Det blir fult och svullet och det ser ut som om jag fått en smäll på ögat och så blir det jobbigt att hålla ögonen öppna. Helt enkelt jobbigt.
Jag tror vi plockade bort "Det Gingo"-låten idag. För på repschemat för imorgon står den inte med. Hulda och Serpen pratade med mig om jag ville försöka igen med låten, men till slut bestämde jag mig för att jag är med om den i såna fall kommer till musikcafé istället. För på slutkonserten känner jag inte för det. Men jag tror att de nog glömde tala om att de ville testa igen för Markus... Eftersom, det som sagt inte står med.

Just nu kör jag för första gången på GANSKA länge en virusanalys av hårdiskarna. Det kändes som att jag kanske borde göra det nu när Panda-skräpet bestämt sig för att sluta uppdatera sig.

Inga bilder idag heller. Jag kanske fotograferar imorgon istället. För övrigt lyssna på detta hur jobbigt de har lagt repen för imorgon. Så här ser det ut för MIG. All annan tid är alltså rast/eget övande. Alltid något.

09.00-09.25 Mazo
10.45-10.55 Oh Boy
11.50-12.05 The Riddle
12.25-12.35 Embrace me
13.25-Oändligheten. Genomgångar ....av allt gissningsvis

WHAT THE HELL LIKSOM. Varför ska jag upp så übertidigt? jaja, de vill väl inte riskera att någon försover sig I guess. Lika bra att väcka alla på en gång... sååå... jag kanske skulle ta och gå hem och lägga mig nu då. Och jag är egentligen inte sur. Det är bra att vakna tidigt.

Men som vanligt :"allting, allting, allting, ja allt, är nästan perfekt..."
Och om två veckor vid den här tiden ligger jag förmodligen i min älsklings säng i göteborg. Det känns skönt att veta.

Olaga Intrång

Så kallas det käre vän.
Idag var det halv teaterdag i Visby. Utom för mig som skolkade från bussen så att jag missade den. Wohoo...
Skolker. och aningen olaglig.

Hur som helst. Under tiden som alla var borta låg jag i mitt rum och spelade över ett helt gäng konserter från MD till mp3 på datorn(Ni minns väl md-historien??)
Någon gång på eftermiddagen kommer dataansvarige typen över och frågar varför jag flyttat in internet i rummet.
-"Eh...ja, för att sladden låg HELT i vägen i trappan och eftersom det ändå bara är jag och Daniel som använder det"
-"På tal om Daniel, jag tog just honom på bar gärning med att ladda hem film i flygeln. Om han gör det där så gör han väl det här också och det är därför internet inte fungerar" Säger hon till mig som blir lite smårädd(Hon FÅR väl inte öppna andras datorer bara sådär och gå in på dem?)
Så jag svarar att
-"Nej... Vi har pratat om att aldrig ladda hem här hemma, vi gör inte det. Det är inte därför internet inte fungerar."
-"Nej, men jag kopplar ner det här nu ändå." Sen går hon. Och jag skickar ett par sms till Daniel för att berätta vad som hänt.

Nu när jag gått till Flygeln efter en massa övande på ett gäng låtar så träffar jag Ismail som tydligen var här när datamänniskan var här också. Tydligen så gick hon in på datorn, kollade upp datornumret och ringde sen till en kille och berättade det. Efter det gör hon en inställning och ringer människan och säger att det är lugnt "Han kan inte göra nånting nu".
VAD betyder det?

Dumma datamänniska.

Är inte detta olaga intrång?
Fast det är ju trots allt bara två veckor kvar av skolan. knappt. Frågan är om det är värt det.

Nej, frågan är om jag inte ska gå och fixa
resten av inspelningarna nu... Hejdå

MD-mixup

Körkonsert igår. Och jag sitter här med inspelningen nu och lägger över den på datorn. Det går riktigt bra. Vi som för några timmar sen inte ens trodde att inspelningen blivit. Såhär gick det hela till:

1. Eftersom Elins Md inte vill spela in sist vi hade konsert, så ber vi Hulda fixa inspelningen, det gör hon så gärna.
2. Avfärd till Roma Kyrka, Jag tar med mig Elins MD (för att lämna tillbaka den)som jag fortfarande har kvar sen musikaliska sällskapet då inspelningen inte fungerade.
3. Hulda sätter sin High-MD på inspelning i kyrkan innan konserten
4. Konserten tar slut, Hulda stänger av sin inspelning och jag tar Md:n och lägger ner den i väskan.
5. Precis innan bilen ska avgå kommer Hulda fram och frågar om hon kan ta MD:n nu så att hon kan lyssna på den i bilen, så kan jag ta den och spela av den ikväll när vi kommit fram. Det är självklart lugnt, det är ju hennes Md och vad ska jag ändå använda den till i bilen?
6. Så jag ger henne md:n(tror jag)
7. Vi kommer fram och Hulda kliver ut ur folkabussen där hon åkte och säger att det verkar ha gått snett med inspelningen, det finns inget ljud på inspelningen...
8. Fan, jaja, då pratar vi med Serpen imorgon om inspelning...hon hade ju också en.
9. Dagen efter på fikat träffas Hulda igen och säger att det verkar som om det är musikaliska sällskapet, med extremt lågt ljud på hennes Md...
10. NU FATTAR JAG! precis allt. Jag gav henne Elins MD igår kväll när jag plockade upp den ur väskan! De ser nämligen EXAKT likadana ut.

Det tog många långa förklaringar innan alla förstått vad som hänt kan jag dessutom säga. Bara för att jag förstod betydde det inte att alla gjorde det..men, ja, det var ju bara jag som visste att jag hade Elins spelare i väskan. Klantigt. Lång och detaljrik förklaring nu med, det tar nästan bort det roliga...

Oh Well. Nu sitter jag i varje fall här och spelar av det. Och har två diskar till att spela av. Sen borde cd-bränningen börja typ imorgon med mp3skivorna. Och radioprogrammen...börjar väl ikväll när jag slår på fyra datorer på cd-bränning. Hehe.

Jag är för trött.

Tre konserter på tre dagar. Alla med olika innehåll för mig. Dessutom med en mamma här på gotland som vill höra en sjunga och packa ihop ens saker och sen dessutom köra runt gotland och kolla på dess sevärdheter. DESSUTOM är jag sjuk! Sitter och snörvlar och hostar och säger i varannan mening att jag inte kan andas.

Dock inte sagt att detta har varit tråkigt. Jag tycker det var skönt att mamma kom och tog mina saker så blir det lättare att städa sen. Och jag tycker det är riktigt roligt att åka runt och kolla på gotland i toyotan. Jag får se så mycket kul.

Sen tycker jag om när min familj får möjlighet att höra mig sjunga live(Även om det kanske inte alltid går bra.... Grämer mig fortfarande över torsdagen.)

Torsdag 3/5 - Musikaliska sällskapet, konsert

Fredag 4/5 - Radioinspelning på radio Gotland i Maris Cafe(Går fortfarande att höra på www.sr.se/gotland , välj lyssna igen och sen datum och tid. Välj nån tid mellan 10.00-11.30. Tryck på 11.00 om du vill höra mig)

Lördag 5/5 - Körkonsert. Sångensemblen och hela kören och...hjälp vad mycket. Men nu är det över. Och det var riktigt kul. Även om jag kände mig som en rymdvarelse som liksom går och andas sådär jobbigt och ljudligt...

Och nu sitter jag och daniel här i flygeln. Eller ja, just nu är han iväg och hämtar kaffe så jag är ensam. Och bromsljusen i Volvon slutade fungera ikväll. YAY tyckte jag som körde bilskrället på väg hem från Roma där körkonserten var. Fast Maria var nog räddast. Jag tyckte mest att man alltid har roligt i "The Deathcab". Det händer ju alltid något.

Sebbe och Camilla vågade inte åka i volvon. tydligen överlever man inte om man krockar. Men som om jag skulle vilja leva om jag krockar och blir invalid ändå. (Ursäkta mina åsikter) Men...ja, då skulle jag nog hellre dö. Det går ju iallafall snabbt.

Och för övrigt så kommer bilden från hemresan när Linnea satt och tog bilder i bilen på mig och folk runt omkring och på världen utanför som flimrade förbi i 90 km/h. eller nåt.

Vi mötte en polis. han stannade oss inte.

Och kan du inte komma åt radion. Ladda hem filen där jag sjunger och Sebbe spelar gitarr på Lars Winnerbäcks "Kom änglar". Jag låter lite nasal, men glöm ej att jag är jätteförkyld.

http://download.yousendit.com/7448B9D9755F7083