Andra duktiga novellskribenter

Ska man snacka bra novellsamlingar, speciellt inom skräckgenren, måste man bara nämna Stephen Kings Den förskräckliga apan. Just den novell som gett namn åt hela boken är verkligen tokläskig. Men sedan har vi ju också Dimman (NEJ! Inte filmen! Vilken skit!) och Flotten som är några storfavoriter hos mig. Sjukt läskiga! Varje gång jag skriver något om den här samlingen har jag lust att ta fram mitt tummade exemplar och läsa om några av novellerna. Tyvärr verkar samlingen vara svår att få tag på så har du den, liksom jag, hemma i bokhyllan så är du verkligen en lyckans ost.

En annan som är en fantastisk novellskriverska och som inte får glömmas bort i sammanhanget är ju självklart Alice Munro. Förra årets nobellpristagare. Hennes noveller är ju rent fantastiska och de innehåller så mycket. Så här skrev jag om För mycket lycka och Brinnande livet efter att jag läst dem.

John Ajvide Lindqvist har också skrivit flera bra noveller. En novellsamling på temat skräck har det blivit och den heter Pappersväggar. Jag har lite dålig kolla på vilken novell som är vilken eftersom det var ett tag sedan jag läste den här novellerna. Däremot minns jag tydligt novellen om mannen som försöker fånga döden och hur det slutar för honom. Jag minns också den om höghuset där det händer något underligt och där människornas röster tystnar våning för våning. Med början nerifrån.

Inte kan jag heller låta bli att nämna fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie och hennes novellsamling som heter The thing around your neck. Alla novellerna handlar om kvinnor och kvinnoöden. Alla gripande. Alla fantastiska.



Kärlen av Johan Ring

Jag avslutar novellhelgen med en riktigt krypande novell. Här har vi en ensamstående pappa som gör allt för sin dotter. En dag går dottern ut i skogen för att leka med en kompis. Kompisen kommer ut ur skogen först, nästan rädd. Dottern dröjer och pappan håller nästan på att få panik. När hon till slut är hemma igen andas pappan ut. Men detta är bara början på ett litet helvete som åtminstone fick min rygg att krypa av de där omtalade kalla kårarna.

Och avslutningen. Hugaaa! Bör ej läsas sen på natten när du är ensam hemma!

Skuggor av KG Johansson

Av de noveller jag läst den här helgen är det nog den här jag gillat minst. Jag skrev tidigare att en bra novell ska lämna en del åt fantasin och inte vara för tydligen. Här har vi nog gått över gränsen åt fel håll. Det blir för otydligt.

En kvinna ser skuggor växa fram ur de hon älskar. Eller ur olika hörn i rummen. Skuggorna vill in i människor för att göra ont? Samtidigt får vi följa hur mannen sitter i polisförhör efter att något hemskt har hänt där hemma.

Njaa, det här påminner en del om Andreas Romans böcker där något mörkt lurar i hörnen. Jag var inte särskilt förtjust i de böckerna heller.

Ser dig av Caroline L. Jensen

Här har vi en novell som jag nästan önskar att jag inte läst. Bara det att barnen heter John, som min son, och Jack, som min hund. Fy tusan säger jag!! Mådde verkligen illa när jag läst den.

Spoilervarning och en triggervarning kommer här (markera): har du varit utsatt för övergrepp eller liknande. Läs inte. Slut på varningen.

Den här är otäck på riktigt. För att den inte är fiktiv och för att det finns utsatta barn i den. Mer kan jag ej säga. Läs för att förstå. Så hemsk.

Den handlar om en kvinna som får konstig hot visa sms mestadels. Och någon som smyger runt knutarna och kikar in. Smyger närmare och närmare tills denne någon är alldelens nära.

Nej, den är bara sjuk.

#Nofilter av Helena Dahlgren

Självklart valde jag nattläget när jag läste den här novellen. Konstigt hur läsningen kan kännas mer mystisk och dunkel bara med svart bakgrund. Det bidrog verkligen till den förvrängda känsla som #Nofilter bjuder på.

Här har vi en huvudperson som helt sugs in i Instagram och bekräftelsen man kan få därur. Hon går helt upp i sig själv till den grad att även hennes familj försvinner för henne. Det är bara hon och hennes bilder. Hur många gilla kan hon få? Till slut är det något som börjar kommentera och ge henne svarta pikar. Något som förföljer och suger näring ur den bekräftelsehets som selfies-bilderna skapar.

En riktigt bra skräcknovell ska vara lite subtil. Det ska finnas mycket som inte sägs rakt ut och den ska lämna läsaren med många frågor och gärna en liten chock i sista raderna. Helena Dahlgren lyckas med allt det här. Dessutom lyckas hon även hålla spänningen uppe hela novellen igenom och den håller mig fången till sista sidan. Extra läskigt blir det eftersom det finns ett riktigt Instagram-konto knutet till novellen. Med riktiga bilder som exemplifierar det som händer i novellen. Sånt gillar jag!

#Nofilter skulle även kunna diskutersa ur ett samhällsperspektiv där mycket av det som händer skulle kunna ses som symbolik och verklighetsanknutet. Hur mycket av detta har författaren upplevt själv och hur mycket upplever många människor varje dag?

In the tall grass - Stephen King, Joe Hill

Stephen King har skrivit många bra, nerkittlande noveller. Joe Hill har skrivit åtminstone en bok med bra noveller. Far och son skräck. Vinnande kombination eller inte? Jag skulle säga, utifrån denna enda novell, att det är en lysande kombination. För här har vi Kingens starkaste sida. När han tar något vanligt, som ingen annan tänker på och vrider om det till något fruktat. Något illvilligt, ont. Tror nog att sonen har en släng av det där draget också. För här har de tagit vanligt gräs, visserligen ovanligt högt gräs. Och så har de gjort det till en fruktansvärd, halvlevande organism. Går du in i gräset kan du aldrig, aldrig hitta din väg ut. För gräset kräver blod och det kommer göra allt för att få dig att offra ditt, eller någon annans. Den här novellen är klaustrofobisk om inte annat. Jag visste inte att den känslan kunde skapas av gräs.