Genusbokcirkeln-träff 3

Det var ett tag sedan vi möttes i genusbokcirkeln nu på grund av att den senaste cirkelträffen blev inställd. Men i dag var det så alltså dags för oss att prata om Fanny Ambjörnssons Rosa-den farliga färgen.

Den här boken var ypperlig fortsättning på senaste boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 och vi pratade mycket om vad rosa betytt för oss som barn och att bilda kön. Både hur vi som vuxna lär barnen in i sitt kön och hur bra barnen sedan blir på att se och förstå vad det innebär "att vara pojke" eller "att vara flicka". Den rosa färgen har på senaste tiden fått en stor roll i hur flickorna bildar sitt kön och hur pojkar förhåller sig emot just den färgen för att bli pojkar. Gärna genom att visa tydligt avstånd och att nedvärdera rosa som färg. Jag kan själv inte minnas att rosa hade någon speciellt plats i mitt liv som barn. Om det beror på att färgen fått ett större allvar på senare år eller om det var jag, eftersom jag mest lekte med pojkar och önskade mig pojkleksaker, inte såg eller brydde mig om rosa. Det vet jag inte. Däremot upplevde vi alla i gruppen att rosa inte hade den plats när vi var små, som den har i dag.

Mycket intressanta tankar och prat som vanligt i den här gruppen. Jag har fortfarande lite svårt att komma över hur lätt vi har att prata och diskutera trots att de flesta inte kände varandra från början.

Genusbokcirkeln - träff 2

Då var det äntligen dags för andra träffen med min nya bokcirkel där vi läser och diskuterar litteratur på temat genus och feminism. Till denna gång hade vi läst Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2.

Detta är en nätt liten bok som först och främst vänder sig till föräldrar, men även till pedagoger på förskolan. Den handlar om hur vi skapar kön hos barn redan från då barnen föds, hur detta missgynnar alla barn och dessutom en hel del tips hur vi kan tänka och handla annorlunda. Vi i bokcirkeln tyckte det var en bra bok trots att vi redan hade koll på en hel del av det boken tog upp. En del saker fick oss att tänka till ännu ett varv och ibland blev vi återigen uppmärksammade på sådant vi själva  gör eller säger. Vi tyckte dock att boken missar den bit som kanske är den svåraste. Att barnen kommer att se och göra som föräldrarna gör. Lever föräldrarna i stereotypa könsroller kan det vara svårt för barnet att bryta gamla könsroller eftersom det är de förebilder som finns omkring det som mest påverkar barnet. Vi tyckte dock att vi alla är medvetna om och försöker tänka utanför våra kön, även om det kan vara svårt och obekvämt. Dessutom finns ju också möjlighet att hitta andra förebilder hos t.ex. kändisar. Snoppbärare med långt hår och klänning t.ex. eller snippbärare med kort hår som mekar med bilar.

Mig skrämmer det lite, hur det är vi själva som formar kön och med det barnen. Vi visar med vårt sätt att prata, titta och tillrättavisa barnen vilket som är det rätta sättet att vara och klä sig utifrån det kön barnet tillhör. Jag vill absolut inte att mitt eget barn ska missgynnas i livet bara för att han har skapats in i någon negativ manlig norm. Jag önskar av hela mitt hjärta att han ska få vara den individ han är och han ingen någonsin ska komma och säga att det är fel. Jag önskar alla barn detta men för att det ska vara möjligt måste vi sluta skapa kön. Så alla! Läs den här boken!!

Två nyheter

Tjohej på söndagskvällen. Inte trodde ni väl att jag var försvunnen igen va? Nej då, jag har bara haft en väldigt fullspäckad helg. Mest roligheter har det varit faktiskt. Bland annat har vi haft första bokcirkelträffen i en cirkel där jag just nu inte känner någon, har träffat en förut och känner trots det att detta kan bli en mycket bra grupp. Vi babblade på från start och alla kändes som fina, genuina människor! Temat på den här bokcirkeln är feministiska böcker och böcker med genusperspektiv. Jag är så pepp på det! Speciellt som jag velat läsa den typen av litteratur ett bra tag nu men inte riktigt kommit igång. Sedan tror jag den typen av böcker kan vara väldigt intressanta att diskutera också. Första boken vi ska läsa är: Ge ditt barn 100 möjligheter istället för en. Det var kö på bibblan och jag var visserligen på förstaplats men funderar ändå på om den inte måste inhandlas. Om inte minst för chansen att något mer slinker ner i korgen.

Och vet ni! Jag tänkte ju att när jag nu startat upp bokbloggen igen så är det ju helt lagligt att beställa recensionsex. Så jag skickade förfrågan om både En man av stil och smak av Anders Fager och Systerland av Curtis Sittenfeld till Wahlström & Widstrand. Fick båda som e-böcker. Jag har aldrig läst så mycket e-böcker förut men nu när jag läste på min xperia funkade det ju hur bra som helst! Det bästa är att jag alltid kan läsa en glutt när jag har en 5-minutare på jobbet. Jag har länge letat efter ett smidigt sätt att koppla av snabbt på jobbet. Nu har jag hittat det!

Jellicoe Road-frustrerad

Jag vet att ungefär hela bokbloggsvärlden (och ungefär halva Sverige) läste och älskade Jellicoe Road när det begav sig. Så när jag fick den i min hand inför bokcirkeln var jag mer än lycklig. Förväntningarna var minst sagt höga! Nu känns de bara orealistiska. Jag visste att Jellicoe Road skulle vara lite konstig och svår att förstå i början, sådär 50 sidor in ungefär. Jag har kommit förbi förvirringen och jag är ärligt talat - uttråkad. Jag förstår att det är två parallella berättelser som pågår jämsides (vilket förvirrade i början) och att boken ska ge mer ju mer man läser. Just nu behöver jag dock käcka hejarop för jag vet faktiskt inte om jag orkar mycket mer. Jag är inte känd för att var den som läser klart en bok bara för att. Vad är det som gör mig så uttråkad då? Ett försök till en förklaring:

1. Vet inte (troligtvis) om det är översättarens fel men språket är ärligt talat inte bra! Jag kan tänka mig att meningar som på engelska kan bygga på varandra på ett litet udda vis och ge en speciell känsla till texten bara ger ett konstigt intryck på svenska. Några gånger känns det inte som att meningarna hänger ihop och det blir rent osammanhängande.

2. Det där kriget. Det är vi och jellisar och kadetter om vartannat och det utkämpas något slag uråldrigt krig om territorier. Jag förstår att detta säkert kommer få sin mer substans framöver och antagligen lyckas kära lilla, deprimerade, speciella huvudpersonen lösa alla problem. Men guuud vad tråkigt det är att läsa om!

Vad ska jag göra? Är det jag som är knäpp??

En runda till om den där underbara boken

Gårdagens bokcirkelträff där vi diskuterade Torka aldrig tårar utan handskar blev, som jag misstänkte, väldigt intressant Det finns mycket att diskutera och tunga ämnen att ansluta till då man läst den här boken. Inte bara de självklara ämnena homosexualitet, aidspaniken på 80-talet och utanförskap utan även heteronormativitet och flyktingar avhandlades under gårdagskvällen.

Jag är själv född 1980 och var barn då HIV utvecklades och paniken runt sjukdomen var som värst och har av naturliga skäl inga minnen av detta. Däremot minns jag overklighetskänslan när mamma berättade för mig att HIV ansetts som en bögsjukdom då den först upptäcktes. Då var jag nog i de övre tonåren och kanske lite godtrogen/ovetande? I vår bokcirkel finns flera som hade arbetat inom vården på 80-talet och som kunde bekräfta mycket av det Jonas skriver om. Dock är det egentligen inte sjukdomen i sig och reaktionerna på den som berörde mig så mycket med boken. Jag kan faktiskt förstå att människor reagerar underligt och panikartat på sjukdomar som är väldigt smittsamma och väldigt dödliga. Däremot var det ensamheten och utanförskapet i att ha en annan sexualitet än den normskapande massans som berörde mig i Torka aldrig tårar utan handskar. I bokcirkeln pratade vi också mycket om att homosexuella i dag nog har det lättare än på 80 - talet eftersom vårt samhälle i dag är öppnare för dem som är annorlunda. Ibland tror jag att det är så men långt ifrån alltid. Även om samhället i stort accepterar homosexualitet kan det vara nog så svårt om den egna familjen och släkten inte alls ser detta som något normalt. Vi har nog inte kommit så långt som vi tror.

Till sist var det intressant att se att vi i cirkeln hade ganska olika åsikter om boken. De som tyckte den var mindre bra och som inte riktigt kunde känna så där mycket för den menade att det var så för att de inte gillade Gardells språk. Det var för pratigt helt enkelt. Dock anser jag själv att det är Gardells lite pratiga språk som får mig att höra karaktärernas röster än mer och det är som att huvudpersonerna själva berättar sin historia för mig. Det i sin tur leder till att jag lever mig in ännu mer!

Näst sista bokcirkelträffen

I kväll ska det pratas böcker på bibblans bokcirkel ännu en gång. Det är ju både lyxigt och roligt att få gotta ner sig helt fullständigt i bokprat sådär. Boken som ska avhandlas ikväll är ingen mindre än Torka aldrig tårar utan handskar. Gissa om det ska bli spännande att få höra de andras åsikter?!

Bokcirkelpepp

I kväll ska jag gå på Bokcirkel på biblioteket.
Det ska bli superkul och spännande att får prata böcker med andra!
Uppdatering om detta följer såklart!!