Recension: Dödsdömd av Sharon Bolton

Baksidestext: Strax före gryningen, i bergen nära gränsen till Skottland, mördas en ung kvinna. Samtidigt kraschlandar en luftballong i området. Bara en person, Jessica Lane, överlever mirakulöst.

Jessica har sett mördarens ansikte. Men mördaren har också sett hennes. Och han kommer inte att ge upp förrän han har eliminerat det enda vittnet till brottet.

Ensam och rädd, och utan att kunna lita på någon, flyr Jessica till den plats där hon känner sig tryggast. Men det kan visa sig att just den platsen är den farligaste av alla…

Mina tankar:

Jag gillar böcker som fångar mig direkt och när första raden ser ut som i den gör i Dödsdömd så har författaren redan tagit ett jättekliv i att hålla mig på gott läshumör. Att spänningen sedan ökar på nästan var sida och att det finns lika många vändningar och cliffhangers här som en del författare behöver flera böcker på sig att skapa är naturligtvis också ett plus. Sharon Bolton har valt att lägga in en stor del av dessa cliffhangers i själva brödtexten i stället för att tvångsmässigt lägga in dem i slutet av ett kapitel, vilket i sig erbjuder en högre spänningseffekt.

Med detta sagt så måste jag ändå tillstå att intrigen spårade ur en aning närmare slutet, och just där och då bröts den förtrollning som Bolton hade kastat över mig. När det gäller intrigen alltså; Bolton är i mitt tycke i sitt esse när det gäller språket. Hennes miljöbeskrivningar är helt fantastiska och hennes skildringar av kaos, känslor och tankar som genomsyrar var och en av karaktärerna går minsann inte heller av för hackor.

Jag har inte heller något att klaga på när det gäller Boltons persongalleri. Här finns både skurkar, goda människor och en hel drös med nunnor, pilgrimer och romer. Huruvida hon ger en rättvis bild av hur livet ser ut för de tre sistnämnda kan jag inte uttala mig om, men jag hade inga problem att tänka mig att allt det hon skrev skulle kunna vara sant. Och det räcker gott för mig, i alla fall när det handlar om fiction.

I bästa ”Peter James stil” har Bolton anammat styrkan med korta kapitel och jag älskar henne för det.

Dödsdömd är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Lilian Fredriksson

Boktrailer: