Böckerna alla älskar älskas ej av mig

På försommaren läste jag Livet efter dig av Jojo Moyes - en roman som hyllats och älskats av i stort sett alla som läst den. Jag avskydde den. Tyckte att den var smetig, förutsägbar, cementerade fördomar, dåligt skriven. Karaktärerna utvecklades inte, de sprang omkring som endimensionella pappfigurer boken igenom och dialogen var stolpig. Själva historien är nog så intressant och det hade kunnat bli både en spännande relationsroman och filosofisk dito där livets stora frågor diskuterades, men istället serveras läsaren en kletig sockerkaka med topping.

Ärligt talat var jag ganska skeptiskt inställd till boken. De där böckerna som ”alla älskar” brukar sällan älskas av mig, men så finns det härliga undantag, som till exempel Kärlekens historia av Nicole Krauss, One Day av David Nicholls och jag gillade ju faktiskt även Boktjuven av Markus Zusak, som ju faktiskt också är en rätt smetig pekoral, men som jag som sagt läste och älskade.

Annat jag ej klarar av är det svenska deckarundret  - inte någon faktiskt (av de jag läst ska tilläggas, har gett upp och kommer ej att slösa tid på fler svenska deckare), tål ej Dan Browns böcker - minns när Da Vinci-koden kom och "alla" älskade den ...  Jag har inte heller haft tålamod eller ork med Jonathan Franzen (alltså vad är det MED hans tegelstenar? klarar ej!) - som ju ända klassificeras som mer kvalitativ författare än nyss nämnde Brown. Här i salongen hade vi alla lite svårt för Sigrid Combüchens hyllade Spill, jag tyckte att den var ok, men inte fantastisk.

För att bara nämna några som "alla" älskar, men inte jag.

Men Jojo Moyes anses ju rätt så bra och som sagt - dessa berömda "alla" älskar ju Livet efter dig. Jag läste en annan Jojo Moyes redan i julas, den hette The Girl You Left Behind och var riktigt trevlig, på det där småputtriga engelska bestseller-sättet. Gav den till min mamma när jag hade läst ut den och hon älskade den. Så, jag tänkte att jag trots viss misstänksamhet faktiskt skulle kunna gilla Livet efter dig, inte minst eftersom flera bokbloggare jag gärna läser och hämtar tips ifrån kunde rekommendera den å det varmaste. Men nej. Den var inget för mig.

Biljetter köpta till Hessel och Eco

Var på Kulturhuset idag för att köpa biljetter till ett antal evenemang på Internationell Författarscen. Franzen hade jag tänkt mig, samt Hessel och Eco. Allra minst. Gick därifrån enbart med biljetter till Stéphane Hessel (nästa måndag) och Umberto Eco i oktober - Franzen var slutsåld. Typiskt.

Nu väntar jag bara på att mitt ex av Säg ifrån! ska komma så att jag hinner läsa den lilla pamfletten före den 12 september

Höstens höjdpunkter på internationell författarscen

Jag ropar HURRA för programmet till internationell författarscen på Kulturhuset i höst! Det är inte klokt vilka fantastiska gäster som bjudit sin. Jag vill gå och se och höra dem allihop.

Den 12 september gästas internationell författarscen av Stéphane Hessel, den nu 93-årige motståndsmannen. Hans Säg ifrån! finns på pocket. Köp nu om du inte redan gjort det! Jag kommer definitivt att sitta i publiken den här kvällen. Och har du möjlighet - gå imorgon på releasefest för den svenska utgåvan på Södra teatern! Missa inte Bodil Malmstens artikel från i januari, publicerad i DN om Hessel och hans pamflett.

Bara tio dagar senare kommer Jonathan Franzen. Det vill jag inte heller missa. Har ännu inte läst Freedom, men makens exemplar ligger och väntar på mig.

Herta Müller dyker också upp och det är jag säker på att flera av mina salongskamrater är intresserade av, men själv tänker jag hellre se till att den 12 oktober få uppleva Johanna Koljonen (som jag för övrigt träffade idag, men i ett helt annat sammanhang) intervjua en av mina stora favoriter, nämligen Umberto Eco. Strax efter Umberto kommer Maryse Condé som jag tycker så mycket om och sedan David Grossman.

Ingemar Fasth på Kulturhuset skriver själv att skälet till att han bjudit in polska Olga Tokarczuk, "är kort och gott för att hon är så bra. Hon är helt enkelt häpnadsväckande bra och den uppfattningen delas av den svenska kritikerkåren." Jag är inte bekant med Olga T sedan tidigare, men det låter onekligen väldigt spännande. Lovar att ta Ingemar Fasth på orden och läsa.


Precis som nästa gäst, franska Jeanne Cordelier, i samtal med Ingrid Elam. Henne måste jag absolut se och höra, precis som jag känner att jag måste läsa både Mircea Cartarescu och Yiyun Li, vilka är de sista författarna i höstens program.


Nu har jag inte ens nämnt Beate Grimsrud och Karl-Ove Knausgård som är där den här veckan (imorgon samt i övermorgon) men det beror bara på att jag är sur för att jag hinner med att gå och se och höra dem.