Jag har stött på några frågetecken som gör att jag inte får berättelsen att gå ihop. Jag hoppas och tror att Sigrid syr samman alla lösa trådar, men just nu är jag i ett läge där jag mest är frustrerad. Det jag undrar över är Heddas barndomshem. Vem bor där egentligen? Enligt brev från Hedwig till Sigrid är det själva Sigrid, som jag förstår det. Men enligt historien är det en fyrabarnsfamilj. Och det här med fotona. Har hon hittat dem på vinden (enligt brev) eller i en butik (enligt berättelsen. Detta måste vi noga diskutera när WOW ses nästa gång, vilket ju är redan nästa torsdag! Kanske har frågetecknen rätat ut sig tills dess av sig själva, men diskussionen kan vara intressant att ha i alla fall.
Hela den kommande helgen ska jag i alla fall ägna mig åt att läsa Spill!
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen
5 kommentarer:
Hedda har läst författaren Sigrids roman ”Korta och långa kapitel”, en bok som hon kritiserar för att vara ”otillgänglig med avsikt”. Edda frågar i sitt första brev till Sigrid om det inte är hon själv som är den unga flickan på ett gammalt fotografi som beskrivs i den romanen.
Det fotografiet hade Sigrid köpt i ett antikvariat men det avslöjar hon inte i brevväxlingen med Hedda. Hon låtsas också att hon bor i samma hus som Hedda bodde i under uppväxten trots att det huset ligger något kvarter bort.
Heddas barndomshem finns dock kvar – fast mycket renoverat – och i en garderob under tilläggsisoleringen hittar en ny ägare ytterligare fotografier av familjen Carlsson och en del andra saker från 1920- och 1930-tal.
Sigrids berättelse om den unga Hedda växer fram.
Är den sann?
Vad är sanning?
När jag läser Spill går mina tankar till en annan skånsk författare. Till Victoria Benedictsson – särskilt till hennes kvinnoporträtt i romanen ”Fru Marianne”.
SPILL är verkligen inte "otillgänglig med avsikt" . Den är värsta bästa bladvändaren.
Intelligent. Tänkvärd. Vemodig. Rolig dessutom.
Vilken språkkonstnär, vilken filosof, vilken berättare - och (det anar jag)
vilken trädgårdsmästare hon är, Sigrid Combüchen!
lena kjersén edman
Jag ägnar också min helg åt att läsa Spill och jag måste också bekänna att jag inte får ihop den och inte riktigt dras in i handlingen. Hon har ett fantastiskt språk men väldigt ordrikt och svår genomträngligt.
Hej Bokstödet!
Vad är det som är svårt, menar du?
Jag tycker att "Spill" är det absolut mest lättillgängliga (och kanske bästa) som den begåvade Sigrid Combûchen har skrivit - "Byron" till exempel är ju knepigare.
Jag hoppas på Augustpris!
Ytterst få författare kan beskriva och skriva om brännande erotik. Men Sigrid Combüchen kan det.
De glödheta sidor i SPILL som skildrar Heddas och Luigis hemliga kärleksmöten borde bli lika tummade av upphettade läsarfingrar som de beryktade frispråkiga - och underbara - erotiska avsnitten i Agnar Mykles ”Sången om den röda rubinen”.
lena kjersén edman
Lena, tack för kommentarerna, som tyvärr blev något av spoilers för mig eftersom jag inte kommit så långt ännu i boken. Det kunde ju inte du veta och det kanske inte framgick av mitt inlägg. Jag hade börjat ana hur det hängde ihop, men nu vet jag ju.
För övrigt tyckte jag att Byron - som är det enda jag läst av SC tidigare var lysande och inte svår.
Åh vilken trevlig träff ni har framför er med Spill! Hoppas jag ni tycker i af. Själv blev jag helt bortkollrad av boken, så bra så bra!
Skicka en kommentar