Kaaaaanske?

 Så himla otroligt hur hjärnan fungerar. Nu när jag vet att en elev i klassen testat positivt och jag var en nära kontakt...så spelar hjärnan konstiga spratt. Är jag inte lite snuvig? Kanske killar det i halsen? Har jag feber eller? Nu har det gått sju dygn sedan jag senast såg henne. I tio dagar måste man vara i karantän. Vi är ju i princip i karantän ändå, vi träffar ingen annan just nu. Är hemma och går till jobbet. Tack och lov för tekniken! 

Jag förbered just nu julmat och julbak inför fredagen. Ungarna går i skolan, distans. Och julen kommer även i år!

Jullov

 Det har varit en intensiv period nu på jobbet med allt förberedande som ska ske innan jullovet (och packning av material för distansundervisning i januari). Dessutom kom en snöstorm inrullande i onsdags/torsdags vilket föranledde att vi fick en snödag på mitt jobb. Blir det för mycket snö som kommer, brukar skolor stänga ned för att det är riskabelt att ta sig till jobb och skola. Här är det ingen lag på vinterdäck till exempel. Det är också många ytor som ska plogas och rengöras. Så i torsdags blev jag hemma. Det ska man inte klaga på. Torsdagen skulle egentligen vara barnens sista dag (de barn jag är lärare åt), men det blev istället onsdagen. I fredags åkte alla lärare in till jobbet för att städa och ordna inför lovet. Vi ryddade om i klassrummet, hade god lunch och nån drink och sen kunde vi åka hem. Helt okej!

Dock fick vi reda på igår att en av våra elever testade positivt för Covid i lördags. Verkar som att hennes pappa började bli sjuk tidigare i veckan vilket föranledde att de också testade dottern (som är asymptomatisk). Nu träffade vi henne senast i onsdags (med mask på och bra ventilation) så man får hålla tummarna att det räcker för att inte ha blivit smittad...