semester

Vi har en mycket lugn tillvaro här i Seattle. Att bo i hus lite utanför citykärnan är inte helt fel. Dottern gillar att vara ute i den lilla trädgården bakom huset och jag njuter av att slippa höra trafik dag som natt. Dessutom är det inte alltför trångbott i området där svägerska och svåger bor. Visserligen många hus, men man ser inte så mycket folk ute. Ganska skönt. Dock var vi ner till city på julafton, dagen innan man firar jul här i USA, och det var ganska mycket folk på affärerna. Det var ändå mysogt att promenera på Public Market och filosofera. Vi köpte årets julgransdekoration (vi införskaffas en ny varje år, vanligtvis vid något besök vi gjort under årer) och sedan rökt lax till julfirandet.

Själva julen firades så klart med julklappsöppnande på morgonen och god sen lunch och även en långpromenad fick rum. Kvällen avslutades med en julfilm. Alldeles lagom lunk. Idag är det hemmadix aom gäller. Och imorgon får vi se vart det bär. Kanske blir det lite mer turistande.

God jul!

Vi befinner oss på annan ort över jul och njuter av fantastiskt trevligt sällskap. Bland annat har vi åkt till en trädfarm och huggit en julgran. Själva julafton spenderas med förberedelser inför vårt julfirande som sker på torsdag.

Vi önskar er en fantastisk julafton med trevligt sällskap och god mat!

Vinterlov!

Sista veckan före ett lov eller semester är nog den segaste! Ända sedan förra helgen har jag varit väldigt trött. Lucia var verkligen intensiv plus att hela kvällen gick åt till att baka och ordna inför kalas. Söndagen innebar också kalasförberedelser plus själva kalasen...Det fanns liksom ingen tid att vila upp sig och det tog verkligen ut sin rätt under veckan. Sedan när man vet att det snart är dags att få ett välförtjänt lov med vila...Ja, ni fattar.

Vanligtvis vid jul här i USA är det vanligt med julbonusar och presenter. Som lärare är det väldigt vanligt (beror givetvis på var man jobbar också) att få små söta presenter från barnen och föräldrarna. Man ger också julbonus (extra dricks kan man säga) till människor som arbetar "för" en. Som till exempel vaktmästaren i huset där man bor, om man har en städerska/hushållerska, en barnflicka eller liknande. I onsdags fick jag en väldig överraskning av familjen jag jobbar för. Jag fick ett mossterrarium! Väldigt oväntat, men också roligt. Det är som ett ekosystem i en glasburk.

Lite så här ser den ut (riktig bild kommer senare). En fin tanke! Jag vill gärna ha gröna växter men i och med att vi kommer resa en del framöver är det inte värt att köpa gröna växter. De kommer bara att vissna...

Idag hade vi en avslutning på skolan där jag jobbar. Alla föräldrar kom för en sångstund och mingel med knytis. Det bjöds på mycket gott! Dessutom fick vi lärare en julbonus i form av en summa med pengar och även små presenter (mestadels choklad och sötsaker) och kort med fina ord som jag kommer att leva länge på! Presenter i all ära...det är de vär väl valda orden som verkligen träffar en. Allt hårt arbete som man lägger ned på barnen och som föräldrarna faktiskt ser och uppmärksammar...

Nu kommer jag vara ledig i drygt två veckor och det är två välbehövliga veckor av vila. Först lite mer julklappsinhandling, julklappsinslagning och sömn. Sedan bär det av till Seattle för lite julfirande och sedan tillbaka till NY för nyårsfirande.

Idag byggde vi lego, jag och pojken jag tar hand om, det är inte något jag brukar göra i vanliga fall så det var spännande!

Lucia och födelsedag

Ns första riktiga Luciafirande gick av stapeln i lördags. Varje söndag sedan oktober har N och jag tagit tunnelbanestation till svenska kyrkan för att öva på alla Luciasånger. I lördags var det alltså äntligen dags för den stora konserten. Den ägde rum i Holy Trinity Church på Upper West Side. Dagen började med genrep och avslutades med en konsert där barnkören medverkade. De vuxna hade ytterligare två konserter att göra innan deras "plikt" var avklarad. Tyvärr hamnade jag och maken med son ganska långt bak i kyrkan vid själva konserten så vi såg inte massor. Dock hörde vi den fina sången och såg en skymt av dottern som gick förbi. Kändes lite trist att man inte fick "paxa" platser. Nästa år vet vi iaf hur det funkar och om N vill medverka igen ska vi prata med kantorn om detta. Kanske missuppfattade vi allt? Kanske fick man paxa platser?

I söndags var det istället Ns första kalas med vänner. Tidigare har vi känt att det räckt med familjekalas eftersom hon inte direkt haft nära vänner. Nu är det annorlunda. Vi bjöd hem fem vänner som alla fick dekorera förkläden och kockhattar. Sedan bakade vi pizza, dekorerade cupcakes och lekte lekar. Det var roligt tyckte nog barnen. Dock var jag helt slut när dagen var över!

Som om inte regn vore nog

Vi vaknade till ösregn. Och med ösregn menar jag jordens-undergång-regn. Skyfall. Som tur är har dottern börjat åka skolbuss på morgonen så maken slapp gå med henne (och sonen) till skolan (och hämta henne på eftermiddagen). 

Jag skulle dock till jobbet tyvärr. Jag har haft ganska tur sedan jag började jobba. Tunnelbanan har hållt tiden ganska väl, inga större problem. Föruom idag, VÄRSTA dagen på hela terminen med ösregn. Då ska tåget krångla!

Det började med att tåget åkte mycket långsamt mellan stationerna. Vid själva stationen hölls tåget kvar ett par minuter. Det var väl okej. Vi rörde oss framåt i alla fall. Ända till två stopp innan jag skulle gå av. DÅ stod vi kvar på stationen i fem minuter varpå konduktören ropar ut att nästa stopp blir många fler stationer bort. Okay, tänkte jag och räknade i huvudet, jag kan åka med och sedan ta tåget uppåt igen. Inga problem.

 Efter en stund kom vi fram till stationen och jag skyndar mig över till en annan plattform för att ta tåget tillbaka igen ett par stopp. Jag kommer ned och ser ett myller av folk. Det är packat. Och alla ska med samma tåg som jag. Dessutom ser jag på skärmen att det skulle ta 15 minuter innan nästa tåg  skulle komma till stationen. Av erfarenhet visste jag att jag omöjligt skulle komma på det tåget också, inte med alla människor som redan trängdes där nere. 

Så jag tog mig upp ur underjorden för att ta bussen istället. Jag gick ett kvarter och tittade sedan på en bussapp som jag har på telefonen som visar var nästa buss är. Den bussen befann sig många kvarter bort. Det skulle ta minst 20 minuter för bussen att komma till mitt stopp och sedan skulle det ta ytterligare 20 min till jobbet.

I ösregnet försökte jag därför få tag på en taxi. Helt omöjligt i det regnet. Så jag bestämde mig för att knata 18 kvarter till jobbet. Det var enda alternativet. 

Antingen komma 1.5 timme försent genom att vänta på en massa tåg som inte var pålitliga. Eller stå i regnet för att vänta på buss eller taxi. Då kunde jag lika gärna gå till jobbet och bli blöt.

Jag kom 30 min försent till jobbet, relativt blöt, men glad att vara inomhus och varm!

December är helt klart den mest hektiska månaden

Juletid och julefrid var det va? December är alltid fylld av roliga aktiviteter varje år, men samtidigt är det väldigt mycket att göra.

I år är det lite extra mycket också eftersom vi har Lucia (dottern som övar i svenska kyrkan) och även dotterns första kompiskalas.

På söndag den 14e har vi bjudit hem 4-5 kompisar som ska fira Ns födelsedag. Jag har kört på ett tema - Cooking and baking. Det kändes som det lättaste när det är lagom många barn. Tanken är att de ska få förkläden att dekorera och sedan ska vi göra pizza tillsammans. Vi ska baka kakor och sedan dekorera cupcakes. Plus några lekar om vi hinner. Som lärare vet jag att det är bra att vara förberedd med extra "material" eftersom vissa aktiviteter ibland oväntat kan gå snabbare (eller långsammare för den delen). Flexibilitet är ordet. Direkt efter barnkalaset kommer sedan familjen och familjevänner för att fortsätta firandet. Det blir med andra ord en lång dag.

Några dagar efter är det firande av N i hennes klass. I år hinner jag nog inte baka och dekorera cupcakes som jag gjort de två tidigare åren så det får nog bli köpegott helt enkelt. Det går inte av för hackor det heller. 

Helgen därpå ska N ut på äventyr med sin farbror och hans familj. De har fixat biljetter til musikalen Lejonkungen på Broadway i födelsedagspresent. Det blir hennes första stora musikal! Jag och maken ska väl fixa med de sista klapparna.

Söndagen är det karateturnering för hela slanten. Och på måndagen är det sedan dags att flyga till Seattle för att fira jul. Hem och så är det nyår. Och vips är det januari igen....

I år har jag dessutom ordnat en aktivitetskalender till N. Jag har försökt att fylla kalendern med passande aktiviteter. Ibland kan jag ju närvara och ibland inte beroende på hur jag jobbar. I år har vi bakat lussebullar, gjort smällkarameller, gjort pappersgirlanger, donerat leksaker till barn som bor på härbärge, myskväll med julfilm, läsa julböcker. Nån present kommer nog att slinka in i form av böcker. Än så länge har det varit riktigt mysigt och N har verkligen tyckt att det varit roligt att göra saker tillsammans. 

H provsmakar lussebullarna så att det blir rätt!

Rullandet gick riktigt bra

Smällkarameller hade jag faktiskt inte gjort på flera år. Jag fick googla lite på instruktioner. Det gick bra till slut!

Och förutom alla aktiviteter och inplanerade måsten så är det ju också dags att köpa julklappar, pynta jul, skriva julkort och skicka eventuella julpaket hem till Sverige plus allt det vardagliga (jobb, städ, matlagning, lek med barn) som ska till dessutom...Kanske att dagarna skulle behöva några timmar till. Kan man önska det i julklapp måntro?

Music in public

Noterat på tunnelbanan:

Många människor är inte medvetna om att det finns hörlurar att sätta i sin telefon när de lyssnar på musik (så att resten av vagnen slipper höra.)

För övrigt är det lika många som inte förstår att det finns speciella barer där man kan sjunga karaoke ("Tunnelbanan" är således inget namn på en karaokebar som många tycks tro).

MVH
Din medpassagerare