Jag och startstolpen

Och så stod vi där igen, vid startstolpen på ett Vallhundsprov. Förutsättningarna var bästa tänkbara, fint väder, lugna får och en perfekt bana. Vi var bättre förberedda än någonsin. Kayleigh kunde sina moment väl. Men hon har en svaghet, nämligen den att hon ibland balanserar upp fåren mot människorna som ställer ut dem istället för mot mig.
Jag står där, kroppen skakar och munnen är så torr att jag knappt får ljud i visselpipan. Tävlingsnerver, knappast. Jag skickar henne vänster, hon håller ut fint, sen… händer det som jag var mest rädd för. Hon viker in för tidigt, exakt klockan tolv mot en av utställarna. Och vad gör jag, jo jag börjar hysteriskt skrika vänster, ut, bort. Stackars hunden blir alldeles förtvivlad och struntar i fåren och springer tillbaka till mig. Och där tog det slut på det vallhundsprovet.
Så här i efterhand, nu när jag haft tid att tänka, kan jag bara konstatera att jag naturligtvis borde ha låtit henne fortsätta som hon gjorde. Visserligen skulle fåren ha sätt fart åt fel håll och vi hade fått en massa poängavdrag, men hon skulle ha rett ut det och fört fåren till mig ändå. Nåväl, nu ska här tränas hämt med en massa människor i fårhagen, för om två veckor kör vi igen. Skam den som ger sig :-)
.

Igår...

.

Foto: Rune Johansson

... firade jag och min man treårig bröllopsdag. Då, för tre år sedan, stod solen högt medan vi något försenade skyndade till kyrkan och sa ja till varandra. Tre fina år har vi fått tillsammans sedan dess, och en underbar liten pojke till. Edwin. Då fanns bara Albin, men visst är de stiliga, far och son?

Foto: Rune Johansson

Foto: Rune Johansson

Christian, jag älskar dig! Nu och för alltid!

Han har lärt sig simma

De senaste veckorna har simskolan varit i full gång, vilket inneburit att både jag och barnen har badat i ur och skur. Och redan första dagen på simskolan lärde sig äldsta sonen att simma. Och inte bara det, sen lärde han sig att dyka från bryggan, simma ryggsim och livräddning med boj. Inte illa för en sexåring, och så bra att kunna, eller hur?

Foto: Christina Hermansson

Och vad gör man själv medan barnen kämpar med simmärken i det kalla vattnet? Ja inte sitter man på land och tittar på. Nej, den senaste tiden har jag simmat 2 km bröstsim, 1 km ryggsim, 1 km klädsim, dykt 18 meter längddykning, flutit och trampat vatten i respektive 12 minuter, dykt 5 gånger (i följd) ner på tre meters djup och hämtat upp sand. Och kanske det jag är mest stolt över, utfört livräddning på tid där jag faktiskt slog några av stadens brandmän :-) Så nu vet ni vad jag gjorde medan sonen gick i simskola. Jag tog en Guldmagister!
.

Vallning i Äppelbo

Vi börjar bli taggade för tävling nu, jag och hundarna. Tävlingssäsongen är i full gång, och jag och Kaylie tränar stenhårt nu för att hon ska bli godkänd vallhund. Förra årets tävlingssäsong fick ju ett abrupt slut, i och med att gumman bröt benet, men nu är benet läkt och vi vallar varje dag. För att förena nytta med nöje tog vi oss en tur till Äppelbo, jag och hundarna, till min lilla killes uppfödare TheLook. TheLooks Quickly Worker, eller Boy som jag kallar honom till vardags, har hunnit bli 10 månader och visar redan mycket goda egenskaper även han för att bli en godkänd vallhund i år. Tack Nathalie för att du tog emot oss och hade en VP bana iordningställd åt oss. Åh, vad roligt för Boy att få träffa sin mamma igen, även om han kanske tyckte lilla TheLooks Red Hot Tiffany var roligast att busa med.

Klinthults Kayleigh

Klinthults Kayleigh (Kaylie) vallar på TheLooks Gotlandsfår

TheLooks Quickly Worker

TheLooks Quickly Worker (Boy) in action. Här visar han upp sina goda vallegenskaper för sin uppfödare på besöket hos TheLook.



Mor och Son - Jeain och TheLooks Quickly Worker - så fina de är!

Fotograf: Nathalie Ädel

Fler bilder finns här. Tack för lånet!

Efter höskörd kommer regn

Regn, regn och regn. Allting står stilla i väntan på att regnet ska sluta porla ned från himlen. Men innan regnet kom var det full fart här på gården, medan solen gassade dag efter dag körde vi in en sisådär 25 ton hö. Sen kom regnet, och vi välkomnade vilan efter att prickiga på både armar och ben ha flyttat på närmare 2000 balar, efter att ha slagit, vänt, stränglagt och pressat vallen. Tack kära föräldrar, svärföräldrar och syskonbarn, som hjälpt till både att bära balar och att vara barnvakt.


Men ännu är det inte över, fortfarande står gräset högt på oslagna vallar och inväntar ett nytt högtryck.
.