Jävlars...

...vad tunga granittrappstenar är!
Det går, men gränsen för vad vi fixar är nog någonstans där på 180-190 kilo. Särskilt som det ofta är uppför man skall släpa trappstenar.

Första stenen på plats:

 Innan dess var det förstås en massa körande av 0-18, padda mellan varje lager, kolla höjder och det vanliga. Sådana här trappor vill man absolut inte skall sätta sig senare! Minidumpern är väldigt skön att ha nu när det är ett helt lastbilslass med samkross som skall flyttas. Även om det bara är några meter bort det skall.

 Och trappsteg nr 2 på plats. Vi släpar dem över backen med stensaxar. Kollegan lyfter-drar och Fia orkar putta på -eventuellt lätta lite på dem i sin ände. Sådär 30 cm åt gången. Tur det är kanske 8 meter bort de ligger och inte längre.

Och där var helt plötsligt tredje steget på plats. Sedan kommer ett viloplan med storgatsten.

 Och två trappsteg till.

Vi ångrade oss ett par gånger om hur viloplanet skulle vara designat, men till slut blev vi nöjda allihop (jag, kollega och inte minst kunden.)

Det var ungefär vad som har hänt de senaste dagarna. Fint arbetsväder har vi haft och jag gillar hösten, mina zonknäckarväxter hinner invintra ordentligt hoppas jag, som tulpanträdet. Nu kom regnet men jag hoppas på fortsatt bra arbetsväder till veckan då det är massa storgatsten som skall på plats!