Finbesök idag!

Se vem som hälsade på idag! Skulle bara bak huset och leta efter en spade när jag får syn på en stor makaonfjäril vid grönsakslandet. När jag hade kutat in och hämtat kameran var den förstås borta, men den var snäll nog att komma till framsidan av huset en sväng när jag rensade där. En ytterst kort sväng, för fladdrig var den, och skygg, men några bilder hann jag få :-)

 Jag kan läsa att Makaonfjärilen, Papilio machaon, blir ovanligare, den flyger i juni och lever på flockblommiga växter.

 Och nävan heter 'Sirak'. Fjärilen tyckte nog att dom såg finare ut än vad dom smakade, för den stannade inte länge där utan kollade bara in läget.

Några fjärilar

syntes till i helgen. Det är först när jag ser dom som jag saknar dom, inte har det varit soligt och varmt och vindstilla på hela sommeren, och inte förra sommaren heller.

I sensommarrabatten så finns det en hel del som dom gillar, favoriterna är kärleksört, dom röda solhattarna, temyntorna och rosenflockeln.

Dom tre vanligaste satt där i söndags, och jag passade på att fota och förhöra mina barn på fjärilar, ja det hör väl till allmänbildningen att kunna åtminstone fyra olika? Det var bara kålfjärilen som saknades så hade vi dom tycker jag.

Betessläpp!

Eller vad man skall kalla det. Första dagen den här veckan som jag slutat jobba innan sen kväl så bar det av på shopping. Mina barn började nog bli lite trötta på att gå i fodrade vinterstövlar och vinterjackor (ok, en liten överdrift, men ändå ;-)).
Och när vi då var inne i djuraffären för att fylla på lagret med hundmat så hade dom ju lite olika fiskar där.
Jag har ju tidigare beklagat mig över stordammen (60 m2 lerpöl med gäddnate och kaveldun) som växer igen. Vi har ju släppt i allt möjligt inklusive gräskarp för att dom skall äta rent. Om dom där gräskarparna lever, ja då borde dom ju vara några riktiga monster nu, för stora blir dom ju såsmåningom, men jag tvivlar...

Så några nya gräskarpar, och tio gulfiskar inhandlades till "stordammen". Till trädgårdsdammen inhandlades tre gula guldfiskar och tre Shubunkin-guldfiskar för att hålla dom vanliga guldfiskarna som finns är sällskap. Nu hoppas jag att dom inte blir för mobbade, det hände en annan gång när jag släppte i nya fiskar.

Shubunkin med fina färger.

Gula guldfiskar.

Gräskarparna vill ut!

Tio "vanliga oranga".

Först fick dom i findammen släppas lösa...

Klart min John tyckte det var superspännande. Det tycker även jag.

Och Fluffen skulle förstås vara med och kolla så allt gick rätt till...

Sedan var det stordammens tur. Dom fiskarna lär vi aldrig se ien, men dom kommer nog till himmelriket där iaf bland allt som växer och många kubik med vatten :-)

Jag undrade om dom fanns på riktigt...

Jag har ju sådana monsterlarver i min hästkomposthög. Stora som ett långfinger är dom, och jag är alltid superförsiktig och lägger tillbaka dom när jag får med dom när jag tar kompost.
Min mamma påstår att det är noshornsbaggelarver, och coolare skalbaggar får man ju leta efter.
Men jag har aldrig sett en endaste noshornsbagge någonsin.
Hur som, igår så hittade jag inte bara en bagge, utan säkert fem stycken! Eftersom dom låg i gödseln så petade jag in dom i lite kompost igen, för på något sätt såg dom nykläckta ut. Nu vet jag att jag inte har gött några monsteröronvivlar eller annat i flera år. Tre till fem år tar det för en larv att bli bagge, så ni förstår att min gödsel är ganska välbrunnen ;-) Mer om noshornsbaggen kan man läsa HÄR.

Min dotter hittade även en snygg fjäril. Eller svärmare är det väl? Någon som vet vad den kan tänkas heta?
Just det, en kopparödla bodde också i komposten. Men då var jag trött på att aldrig få köra färdigt kompost till träden för alla djur som skulle fotas så den släpptes ut i stenmuren. Där Muffy förhoppningsvis inte hittar den.

Årets coolaste larv

Min son hittade en stor larv i gruset för ett tag sedan. riktigt häftig var den, när man kom nära så reste den på huvudet och och skakade på det och slog med kroppen, som om det var en en kobra eller något. Nåja, min son flyttade varsamt bort larven till skogskanten.

 Nästa dag hittade han ytterligare en sådan larv. Den här gången i en Fuchsia. Så jag fick ta reda på vad det var för en lustig en, och det visade sig vara larven från en snabelsvärmare. Barnen kollade på datorn och var mäkta imponerade.

 Fast igår när jag satt och kollade mina bilder, ja vad hittade jag då, jo, en bild som barnen tagit i somras, när dom hittade en stor mal i ett fönster... här var den alltså, mamman eller pappan eller kusinen.

Rätt snygg den med tycker jag!

Har dom kommit till er än?

Dom Spanska skogssniglarna?
Hit kom dom för två år sedan, jag riktigt såg hur dom kom närmare och närmare på vägen, sedan hittade jag någon enstaka, förra sommaren lite fler, och idag har jag faktiskt klippt hela sex stycken på en kväll.
Ok, jag vet, vissa av er klipper säkert flera hundra på en kväll, men jag har varit med förut när dom har "nyetablerat" sig, och då var det ganska lugnt, tills år tre eller fyra, då exploderade det av mördarsniglar.


Japp, vi får väl se hur det går med grönsaksodlingarna framöver. Det känns som om dom är i största riskzonen.

Sedan har jag en hel massa olika sniglar och snäckor här, jag har aldrig haft problem med någon enda, faktiskt inte ens mördarsnigeln ännu, kan var för att jag har stor långsmal tomt, med både nässlor, skog och åker, en massa att äta. Och att gömma sig på, lägga ägg och vänta om varmt och torrt väder. För att anfalla.

Nej, jag dödar inga sniglar mer än dom spanska (eller hur var det, var dom portugiser eller hur var det nu...?). Jo, åkersniglar är jobbiga, men vissa andra, dom är inte söta kanske, men jag får lite ont i magen när jag vet att dom äter snigelgift dom med.
Här har vi den vanliga Lundsnäckan. Dom gillar hallonsnår, nässelsnår, och dom flesta snår.

Alla, inklusive mördarsnigeln, gillar min ena komposthög. Eller komposthög vore för snällt att kalla högen med sådant som jag inte vill/orkar lägga på komposten ;-) Rena himmelriket för mördarsniglarna, och jag vet var jag skall leta först på tomten efter dom. Och jag vill inte tänka på vilka ägglager dom har inne i den högen :-(

Här är Trädgårdssnäckan, som har fått en liftare som jag inte vet vad den heter. Trädgårdssnäckan är ju väldigt fin, ibland är den helgul, och dom verkar gilla samma som Lundsnäckan. Fast enligt vad jag läste mig till så lever dom på alger, kan man placera ett gäng på trädgårdsmöblerna kanske..?

Här är en som på något sätt hör till här hemma. Det kan finnas massor av den Svarta skogssnigeln på sommarkvällarna här. visst är det konstigt att jag inte tycker den är så hemsk/äcklig när mördarsnigeln väcker sådan mordlust i mig?
Den svarta skogssnigeln äter bara dött material, påstår vissa. Men en gång tog jag en på bar gärning när den hade knipsat av en gurkplanta...
Och när min dotter var liten samlade hon en hel hink med svarta sniglar. Men jag föreslog att hon skulle låta dom bo i lekstugan över natten (istället för på hennes rum vilket hon föreslog), lekstugan har varken dörr eller fönster som går att stänga så på morgonen hade dom räddat sig till skogs allihopa. Men dotterns svartslemmiga händer var inte helt lätta att få rena vill jag minnas.


Här är en snigel som jag hittade i höstas. Antagligen har jag bara trott att det är en variant på den vanliga svarta skogssnigeln, men den heter faktiskt Gråsvart kölsnigel. Det verkar som om den mest bor i skogen och inte kryper iväg lika långt in på tomten.

Det var lite om min trädgårds blötdjur, var nu rädd om dom snälla, och rädd för dom elaka, men var elak mot dom elaka på ett snällt sätt, sekatören är det bästa tycker jag, eller häcksax eller barkspade, ett rejält tramp funkar bra om man inte har foppatofflor, eller väger mindre än 15 kg (då reser dom sig och kryper vidare) Att salta på dom eller kasta över dom till grannen är ingen bra ide, -tycker jag.
Ha det gott så länge!

Några kompisar i trädgården

Det finns många djur jag svär över när dom finns i min trädgård, men så finns det sådana som jag tycker är rätt trevliga att ha, som visar på en stor biologisk mångfald, att jag inte har gifter, och att jag bor nära naturen (och att jag har det blött och lerigt och en massa dammar, och har en massa skadedjur som dom kan äta antagligen ;-)
Sedan kan dom vara lite besvärliga, ett väldigt sorterande när jag skall hämta gödsel i gödselhögen, lyfter jag på en presenning eller bräda så ligger det garanterat en salamander eller padda under den, och i växthuset är jag rädd för att trampa på, eller puffa på en kruka eller låda där någon av paddorna bor. Men ändå, särskilt paddorna är ju mysiga :-)
Bufo bufo, paddorna är ganska trogna, hittar dom ett ställe där dom trivs så stannar dom där. Och här trivs dom tydligen.

Grodorna är inte lika trogna, men nu på våren så är det så att dammarna kokar av grodor som gömmer sig när man går förbi. Sedan blir naturdammen som en enda jell-o av grodägg.

Idag hittade mina barn första grod-eller paddäggen i den "nya" dammen. Det talade dom om det första dom gjorde när jag kom hem.

Här är den större vattensalamandern. Den är ovanligare än den mindre vattensalamandern, men den lever mest på land, så jag hittar dom lite varstans.

Här är den vanliga vattensalamandern. Hanen brukar vara rätt snygg med ryggkam och orange buk. Detta är en hona som övervintrade i gruset under granriset framför yttertrappan.

Här är noshornsbaggelarver. Dom är superstora, lever i min hästgödselhög, och ser faktiskt ganska äckliga ut. Just dom på bilden är förhållandevis små... 10 cm kan dom bli. Efter ett antal år blir dom sådana här vackra skalbaggar:



Ni vet väl att alla kräldjur är fridlysta? Så var rädd om era trädgårdskompisar, särskilt om ni har en tam padda i växthuset. Alltid någon att småprata med ;-)

Förra våren

När jag kollar igenom bilderna från förra våren, då är det valpbilder, valpbilder och mer valpbilder. Och lite anläggningsbilder. Antingen har jag för lite vårblommande att fota, eller så hade jag för fullt upp för att fota. Eller både och.

Efter morgonens deprimerande blogginlägg, ingen vill väl se snö så här års, får jag väl visa lite vårbilder.

Min absoluta favoritblomma är:

Japp. Vitsippa. Anemone nemorosa. Absolut finast av dom alla.

Min dotter testade mig några gånger under sommare och hösten och frågade vilken min favoritblomma är, hon trodde väl att jag skulle säga pion eller lilja eller något annat som jag lovordade just då, men tji fick hon. Vitsippa var det fortfarande.

Alla barn i mitt hus, både människorbarn och djurbarn, råkar ut för att jag släpar ut dom bland vitsipporna och fotar :-)

Mina barn är lika glada för våren dom. Kommer hem med små buketter hela tiden :-)

Inte så mycket trädgård, men en av förra vårens bästa bilder. Dotter och valp

Som sagt, förra vårens bilder bestod mest av valpar, men här hade jag placerat dom för en fotosession bland den smalbladiga lungörten (Pulmonaria angustifolia) borta i skogen. Otrolig blå färg!

Och en liten blåsippa.

Det här längtar jag efter :-) Att få smutsa ner sig och pusta ut ett par minuter i solen.