Rosengångslöpare till mitt kök

Här är de sista löparna från min trasväv i rosengång. De är tänkta som vardagslöpare till mitt eget kök.
Jag ville att de skulle matcha mina köksgardiner med Astrid Sampes tryck Perssons Kryddskåp som jag gillar helskarpt. Det här är precis mina färger.

Och tänker att jo... men det blev nog rätt så bra :-)

Rosengångsmysteriet är delvis löst. Nu vet jag hur jag gör rosengång på tuskaftsbotten, återstår motsatstrampad rosengång och även bunden sådan. Tids nog.

Det blir helt klart mer av rosengång framöver. Så grymt kul det var att sitta och klura på hur jag skulle bygga fina bårder. Och det var samtidigt lite svårt att veta om det skulle bli bra, om rosengång finns mycket att lära sig.

En grå till en farmor

Barnens farmor önskade sig en löpare som kunde dölja en liten skavank på ena sidan av hennes långa vackra köksbord i ek. 

De grå trasorna kommer från ett sängöverkast som var ganska tjockt, de repade sig något förfärligt när jag skar dem. Men här skapar det lite 3D-effekt... rufset får tillhöra löparen, det är inte ens någon idé att försöka klippa rent. Jag tvättade löparen för att se hur den skulle bete sig. Den krympte lite såklart... men blev sig rätt så lik ändå så den borde funka även i vardagen.  

Jag gillar det genomgående mönstret och det här var kul att väva. Hoppas att farmor blir nöjd.

De gröna

Mannen i mitt liv (a.k.a. gubbvännen, kärbon, kärasten, fjösen, min partner, Toras son...Alltså, vad kallar man en ganska medelålders pojkvän? Alla förslag utan "särbo" kommer att beaktas, för det låter bara som något praktiskt), har ett kök med gröna klinkers och grå skåpluckor. Till honom blev det traslöpare i rosengång.

Två stycken, för jag gillar att lägga dem tvärs över bordet och ha som underlägg. Det är lite kul att de gröna trasorna är 70-talspåslakan som mannen i fråga nog har blivit omstoppad i ett antal gånger. 

Nu kan vi äta middag på dem. Tycker det var otroligt kul att väva rosengång och känner mig ganska nöjd med resultatet. Ska se om jag kan fota en bild på hur de ser ut i det gröngrå köket.

Mera rosengång blir det absolut (Och fler bilder kommer på de andra löparna när de är klara)

Ses vi i Uppsala?

Igår kväll klippte jag ned det sista på min väv med rosengångslöpare. Vid första anblicken känner jag mig nöjd. Bilder kommer när de är klara. 

I morgon har Riksföreningen för handvävning Uppland/Sörmland vävdag på Upplandsmuseet i Uppsala. Jag tänkte gå, första gången jag är med på något som de anordnar. Ska bli kul att frossa lite i vävning en höstlördag. 

Sist men inte minst: Idag firar vi min 17-åring.

Och nu låter jag som min egen mamma, men jag undrar verkligen vart tiden tar vägen ibland... alldeles nyss hade jag ju en sån här liten krabat...

Gröngrått

Fortsätter min resa i rosengångarna. Nu ett par traslöpare till ett kök med grå luckor och lindblomsgröna kakelplattor. Oavsett trampuppknytningshåll... det är kul att testa olika sätt att göra bårder :-)

Mera rosengång

Är nu klar med ytterligare en traslöpare i rosengång. Det här mönstret gillar jag.

Mer varp finns... Testar nya färgkombinationer och funderar på hur nästa ska bli. Den som ska till ett kök med gröna kakelplattor.

Kanske ska jag bryta av med lite rostfärgat... Hm... får testa helt enkelt. 

Blågrått

Testar lite blågrå nyanser i nästa traslöpare. Kan nog bli rätt fint, men ska sova på saken och se hur färgerna ser ut i dagsljus innan jag bestämmer mig.

Grodperspektiv

Jag tycker det är svårt att se helheten av mina mödor mitt under vävningen. Jag har en bild i huvudet och så vet jag ju inte riktigt hur det kommer bli i slutänden. Det verkar som att det bästa sättet att få någon sorts perspektiv på den väv jag håller på med är att lägga mig raklång under bröstbommen och kolla uppåt.

Alltså, det låter väl inte klokt.

Men om jag lägger mig där och tittar uppåt, så är det som att det dyker upp lite nya perspektiv. Det är en förträfflig plats för reflektioner om livet i allmänhet och vävning i synnerhet.

Vad är det som gör att det ger en sådan tillfredsställelse med vävningen? Det här är min första rosengångsväv, men absolut inte den sista. Jag kan ligga där och fundera på olika sätt att kombinera färger och mönster. Det finns så mycket som jag vill väva och så lite tid. Om jag ligger där och funderar ett tag kan det till och med komma tankar om hur livet skulle sett ut om jag gett allt det kreativa lite mer plats.

Och samtidigt dyker det upp tankar om hur rikt livet är. Jag har ett bra jobb som de allra flesta veckor på året ger mig en hel del i utbyte. Det kräver förvisso rätt stor del av min tid, men jag får massor tillbaka. Jag har två underbara ungar, kärlek i livet, familj, vänner och ett intresse som tillför helt andra dimensioner. Så slutsatsen av min grodperspektivsreflektion är att livet är förbaskat bra.

Det känns fint.

Hitta kombon

Försöker komma igång med mina traslöpare i rosengång. Har bråkat lite med att hitta rätt färger, hur bygger man en bra färgkombination i tuskaft mellan bårderna? Det får inte kännas för rörigt, men måste ändå bryta av. Och alla hitta en bra ordning bland bårderna, det är som att dessa oändligheter med rosengång nästan gör det svårare.

Som med det mesta är det väl så att övning ger färdighet och man kanske inte ska förvänta sig underverk första gången man prövar. Fantastiskt kul är det, hur som helst.