I renfanans rike

 

Renfana finns i överflöd på ängar och vägrenar, de växer i grus och mager jord, varhelst man tittar och i nästan hela vårt land. Just nu är de som vackrast och jag plockade hela cykelkorgen full i lördags. 

Det behövs många blommor för det jag hade tänkt göra...

En krans av renfana. Hade en lagom ring som jag hängde klasarna över. När de torkar ihop blir kransen mindre bullig, sprödare och därmed gracilare. Den behåller färgen bra, har en gammal krans som säkert är fyra år och har nu en ännu vackrare färg. 

Jag är mycket förtjust i renfana, men... hm, lukten innan den torkat är inte rolig. Hela lägenheten luktar fotsvett ett bra tag! Idag luktar den redan mindre. Eller också har jag redan vant mig?

Står länge som bukett i vas också.

Njut av sista juliveckan och kliv in i renfanans rike. Gör en krans medan de gula knapparna är i sitt vackraste flor. Ett roligt knåp med material helt gratis från naturens fantastiska skafferi.

Min fina park

Alldeles utanför knuten finns fina Läroverksparken, som jag gärna vill kalla min park. Det är ursprungligen en trädpark med unika sorter, uppförd för ca 150 år sen. Några av de nu 70 träden är kvar sen dess och skänker skön skugga dessa heta dagar. Välkommen in i min park!

Inte bara träd förstås. Många välskötta planteringar och soffor att vila i.

Jag har doftat på schersminen och suttit en stund i skuggan under de enorma träden och filosoferat och känt dess styrka och storhet.

 Kristine kyrka skymtar bakom liljorna...

... och mot andra hållet det ståtliga Kristinegymnasiet, fd Falu Allmänna Läroverk.

På de öppna gräsytorna dukas ofta picknickar upp och det spelas kubb och brännboll. En levande park.

I ett av hörnen finns en örtagård med många kryddväxter.

Där slår lavendeln snart ut.

Ja, det här var en glimt av min park, svårfotad i detta starka solsken som silar sig in genom trädens kronor. Jag är så glad att jag har den så nära. Därför känns den som min!

För mig är denna extrema hetta bara för mycket. Men, man får gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag har ju alltid trädens skugga att sitta under... men nu är det faktiskt för varmt även där. Ett rejält regn skulle inte sitta fel!

Ha en skön helg i skuggan.

Årets gräskrona

Nu är gräskronan klar och sitter på plats. Nu är det sommar på riktigt!

Plockade olika sorters gräs och blandade med smörblommor. Frodig och grön nu... men ännu vackrare blir den när den torkat.

Tack för svaret på gröna frågetecknet i förra inlägget... det är alltså en sorts Filodendron jag har. Tänk så bra att få svar av sina bloggvänner på sånt man undrar över!

Njut av sommarvädret. Kram!

Oförtjänt avskydda...

Visst är de vackra när de blommar? De har så många goda sidor. Insekter och bin älskar dess nektar och pollen. Maskrosen borde vara älskad också av oss i stället för avskydd.

De gula solarna kan man göra vin på, bladen är c-vitaminrika och kan användas i sallader i stället för ruccola, i alla fall de spädaste bladen. Växten ingår i en massa naturläkemedel.

De flesta sliter ihjäl sig för att försöka utrota den. Jag har själv svurit ve och förbannelse över den långa pålroten som är näst intill omöjligt att få upp. För i den egna gräsmattan platsar den inte! Vi borde tänka om. Den är ju en del av den biologiska mångfalden. Jag kom att tänka på Carl-Antons somriga maskrosvisa...

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut.

För hela året drömde jag

om vår korta sommar drömde jag
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den
 
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag
Maskros som tändes

i solen som brändes
Gömde jag
...

Men det är klart att jag kan tycka allt det här. Jag har ju ingen gräsmatta längre. Men om jag hade en skulle de banne mig få finnas kvar! Fram för maskrosens upprättelse!

Fattar ni att den är första juni idag? Inte jag. Nu är sommaren här!

Balkongpyssel

Jag fick en leverans nyskördade pilkvistar häromdagen. Behövde bara andas om behovet så låg en bunt utanför dörren. Vadå till... undrar ni? Jo, jag behövde...

... komplettera den stora balkongkrukan som blev iklädd just pilkvistar för fyra år sen. Genom åren har kläderna liksom glesnat och krympt och behövde påfyllning. Krukan har haft en klematis som inneboende under några år men den har fått ett nytt och bättre liv hos dotter Åsa. I år ska krukan härbärgera annan växtlighet är det tänkt. Nu är den redo! Här kan du läsa Sagan om krukan som fick en ny identitet.

Men när ska vi kunna börja balkonglivet på riktigt? Både jag och alla övervintrade pelargoner längtar ut!

Ha en trevlig helg medan vi längar!

Vår stora kärlek

Jag har börjat att se flera serier som andra rekommenderat men inte blivit riktigt fast i någon. Men så upptäckte jag en gammal bekant. Minns ni Vår stora kärlek som gick i många avsnitt för några år sen? Jag såg den då och tyckte jättemycket om den. Nu har jag börjat se den igen och jag är inte besviken. Anser att den är i toppklass! Den är en brittisk dramaserie som främst handlar om att hitta kärleken på äldre dar. Fantastiska skådespelare. Kärleksfull. Trovärdig. Fin.

Har du inte redan sett den... grattis. Du har fyra fantastiska säsonger framför dig. Så perfekt passande för oss som sitter inne och har tid över. Finns att se på SVTplay.

Ha en fin måndag. Nu ska jag titta på ett avsnitt till. 

Under tiden jag väntar på bättre tider

Vilka dagar vi haft! Så underbara, riktig sommarvärme och promenaderna har blivit mer njutbara och alla man möter är glada. Men jag måste göra annat också, min kreativa sida blir gnällig annars.

 

Såg en skir och fin girlang hänga i ett fönster någonstans på nätet. Jag försökte mig på en snarlik av material jag hade hemma. Det är ju inte bara att gå iväg och köpa grejor i denna pandemitid.

Snöre, några silverpärlor och ett ark nästan genomskinligt papper hade jag i gömmorna. Jag klippte ut dubbla löv som jag limmade på snöret.

Borde varit lite längre för att hänga i fönstret så istället får den hänga här. Kommer kanske ut på balkongen sen.

Slagbordet har många praktiska funktioner, som synes inte bara pyssel och pusselbord. Just nu agerar det arbetsbänk för ett målarprojekt. Tur jag hade både färg och pensel hemma. Jag är så nöjd med bordet... inte är det för stort, som jag först tyckte. Ska bli så roligt att duka det för hela stora familjen den dagen det blir möjligt igen.

Önskar er alla en fin helg. Kram!

Syren som var lönn

Norpade några kvista från en syren... som visade sig vara en sorts lönn! Så vackra blad, fulla av klorofyll.

Minst lika vackra som syrenkvistar. Står på köksbordet och förgyller mina dagar. Liksom vädret! Hurra för solen och värmen.

Glad onsdag!

Frustration... och virkade getingbon

Hur har ni det i denna konstiga tid? Märkligt hur påskdagarna rinner iväg, precis som inget har hänt. Till och med jag börjar tröttna på denna isolering nu. Att se sina kära på fem meters avstånd är frustrerande, att inte kunna ge, eller få, en kram när de levererar mat, blommor, böcker, planteringsjord... eller vad de nu hjälper mig att få hem. Jag har aldrig förr tittat så mycket på teve under dagtid som nu. Promenaderna är inte heller så roliga. Tomt överallt, parkeringarna längs gatorna som alltid är fulla gapar tomma, de få man möter håller avstånd. Bra i och för sig att de flesta tar sitt ansvar. Ännu är vindarna för ogästvänliga för att man ska kunna sitta i solen på balkongen mer än en liten stund. Därför var jag glad när jag fick ett uppdrag...

 Visst är det irriterande är när getingar bestämmer sig att bygga sitt bo i närheten där vi helst vill vara? Här kommer ett tips som kan avskräcka dem. Virkade bon som ska lura dem att bygga nån annanstans. De vill inte gärna ha konkurrens om plats.

Jag fick en beskrivning ur tidningen FIXA skickad till mig med önskan om några virkade bon. Det såg lockande ut. Garn hade jag i gömmorna, jag valde ett grått i bomull som liknar getingarnas bofärg och använde virknål nr 3,5. Det är helt okej att virka lite på frihand, de behöver inte vara helt symmetriska bollar.

Virkade getingbon (lite modifierat av mig)
8 luftmaskor virkas ihop till en ring.
Virka fasta maskor, öka en maska i varannan maska i ca fyra varv. (Det är här du bestämmer hur stort bo det ska bli, fler varv ger större bo). 
Därefter två varv med ökning i var tredje maska.
När virkningen börjar bilda en kurva virkas några varv utan ökning.
Börja sen minskningsvarven genom att virka två maskor och hoppa över den tredje.
Fyll bollen med hopknycklat tidningspapper.
Fortsätt minskningen med att virka en maska och hoppa över nästa.
Lägg till mer papper så boet blir runt.
I slutet kan du minska tätare.
När boet är klart sparar man en bit av garnet till upphängning.

Knyt dem tätt mot taket, vid fönstret eller där getingarna brukar bygga. Se till att de inte rör sig i vinden.

Det är jättekul! Inget bo blir det andra likt... precis som i getingarnas värld. Nu har jag virkat tio getingbon, alla vill ha. Lagom tidsfördriv i min frivilliga karantän. Jag tror jag virkar några till. Om det sen funkar blir intressant att se. Utvärdering kommer i höst.

Ha det så gott ni kan.

Paketpysseltips

Två barnbarn får skjuta upp sina kalas denna gång. Båda fyller i slutet av veckan som kommer. Jag skickar en slant och lite godis på posten och hoppas att de anländer i tid.

16-åringen fyller på fredag men 9-åringen först på söndag. För att han inte ska öppna sitt paket för tidigt så har jag redan på paketframsidan gett instruktioner. När han öppnat ytterkuvertet hittar han det här paketet...

Hjälp vad det var skoj att klippa och klistra... använda utpressarbrevsmetoden! Roligt blev det också. För att inte avslöja vem som skickat det var jag noga med att inte avslöja min identitet förrän han öppnar på söndag. Om han nu kan hålla sig och lyda uppmaningen förstås.

Det här sättet kan vara kul att använda sig av till andra paket också... istället för ett gratulationskort bokstaverar man direkt på paketet. Och alla, både stora och de små som kan bokstäver, kan göra det här. Jag lovar att det är beroendeframkallande. Hmm... vem fyller år nästa gång?

Ha det fint och ta hand om er.

Solskenssöndag... äntligen

Äntligen en solskenssöndag! Det blev en långpromenad runt sjön. Det blåste himla kallt på hemvägen men det var det värt för att få lite sol på näsan. Häromdagen, när jag gick en kortare promenad och utan sol, upptäckte jag högar av beskurna trädgrenar längs promenadvägen. Perfekt för den som bor mitt i stan. Jag bröt några kvistar från träd jag inte vet namnet på. Kanske något parkträd?

Knopparna sprack ut så fort de kom i vatten.

Nu har jag vår på soffbordet. Fina keramikkannan fick jag av tomten. Tänk att han vet precis vad jag tycker om!

Hoppas ni också fått sol på era näsor under helgen. Det kan vi minsann behöva efter alla dystra gråa dagar de senaste veckorna.

Önskar er en fin februarivecka.

Hemma hos mig

Hemma hos mig finns sällan något nytt att titta på. Samma gamla vanliga... av allt. Nu när jag har tid över, en konstig känsla efter att ha skrivit sedan i maj, vet jag inte riktigt vad jag ska göra av den. Tiden alltså. Då sätter jag på mig kanske-ändra-på-något-glasögonen... och plötsligt ser jag att nyponkvistarna, som nu torkat och inte hann bli så röda som jag trott, inte alls ska sitta kvar på vitrinskåpets dörrar i köket...

... nej, de ska istället hänga på gardinerna i burspråket! Jag tycker de passade ännu bättre här. Gardinerna är tunna i krinklad bomull och jag köpte fyra färdigsydda längder på Röda Korsets second hand för 50 kronor i våras, jo det är sant!

Inga stora förändringar behövs för att jag ska bli glad. Eller gladare... oftast är jag ju glad. Och nu hänger två små kransar av snören på vitrindörrarna i stället. Och de är inte heller nya, de har hängt där förut. Ett ombyte förnöjer... i alla fall mig.

Nu gör vi den kommande novemberveckan så bra vi kan. Eller hur?

Vilken bonus!

I söndags gick jag till skogen för att plocka lite mossa i god tid innan snön kommer. Korgen blev snabbt full, men inte av mossa utan av kantareller. Vilken bonus! Lycklig gick jag hem med mitt fynd. Och mossan får vänta ett tag till.

Ha en härlig höstdag! Ta en skogstur... vem vet?

Enkelt, gratis och ännu en kvistlampa!

Ibland kommer mina akrylfärger fram. Men inte för att användas till det de är menade för. Nej, jag använder dem när jag vill måla mindre saker.

Som den här gamla stela lampfoten jag sneglat på en längre tid.

Började med att blanda till färgerna. Först blev den för gul och toppen för röd... så blanda om, blanda rätt! Och låt torka, det går på några timmar. Ser ni kvistarna? Just det, det blir ännu en kvistlampa!

Bara att klippa kvistar i lagom längd, sätta runt och knyta ihop med band eller snöre. Verkligen lätt som en plätt!

Nu står den på sin plats i sovrumsfönstret med lite mer karaktär och pondus... eller hur? Ett helt gratis sätt att piffa upp en gammal trött lampfot. Här och här kan du se mina andra kvistprojekt.

Nu har frosten slagit till, dagen efter förra inlägget fick jag hastigt plocka in alla växter som skulle vinterförvaras. Vilken tur att jag hann dokumentera i tid!

Ha det oktobergott!

Ett, två, tre.. idag ska det ske!

Ett, två, tre... idag ska det ske! Mitt allra, allra värsta hushållsarbete. Putsa fönster.

Jag som är hemma hela dagarna skulle lätt kunna ta ett fönster om dagen om jag kom mig för. Men jag hittar alltid på andra saker som är roligare. Förresten skriver jag nästan varje dag, ja ni ser. Jag försöker skaffa mig alibi.

Men det som gör att jag idag, 3 oktober, ska sätta igång med köksfönstren är att jag tog in offerter på fönsterputs och igår fick jag den första. I min tvåa på 57 kvm finns 10 fönster med karm, det är så man räknar fram priset tydligen. Och priset när Rut var avdraget... 980:-! Då ingick visserligen rengöring av allt vitt runt och emellan, plus fönsterblecket utanför.

För den tusenlappen kan jag göra roligare saker. Fast då får jag putsa själv förstås. Och jag börjar idag! Hej och hå.

Har ni en sån där Kärcherhistoria? Är den värd sitt pris? Blir det roligare då?

Tack för all uppmuntran, melakolin varade tack och lov bara i en dag sen var jag som vanligt igen.