S:t Eriksplan den 7 juni

Jag har haft svårt att hitta hit. Därför frågade jag min vän MG om jag fick publicera hans mail till mig i dag. Det fick jag och därmed har bloggen fått sin första gästskribent. Kul. Och sorgligt. Ja, du förstår säkert.

...

Går förbi tunnelbanenergången vid S:t Eriksplan. Två unga tonårstjejer har lagt ner två ömkliga buketter samt tänt två värmeljus, som vilset fladdrar i sommarvinden. Mot bättre vetande går jag fram och undrar vad som har hänt.
”En 13-årig flicka har begått självmord.”
”Vad tråkigt”, säger jag och känner mig som en idiot (ibland, ganska ofta, sviker orden mig). ”Var ni vänner med flickan?” (Höll på att säga tösen, men lyckas i sista stund byta till flickan.)
”Ja.”
”Så fruktansvärt tråkigt”, säger jag och känner mig som en än större idiot.
”Ja …”
Den lite större av flickorna berättar att det hade funnits många fler blommor på platsen tidigare i veckan och visar hur stor yta buketterna hade täckt, någon kvadratmeter, men att de hade tagits bort.
Inser att jag inte har någonting där att göra och ber om ursäkt för att jag störde.
”Det gjorde ingenting”, säger den lite större flickan.
”Tack. Hej då”, säger jag.
”Hej.”
Lämnar flickornas privata minnesstund och känner mig genomusel. Tacksam dock för att jag inte frågade mer om självmordet eller ställde någon annan opassande fråga. Trots allt, jag ville inte veta. Verkligen inte.
Inte lätt att vara ung i dag inte. Avdelningen absolut ingenting.
Nu ska jag gå till Systemet och köpa EM-pilsner. Vi hörs!
/MG
PS Och hur slutar EM då? Min gissning är att Polen vinner sin grupp, men får stryk av Tyskland i kvarten. Semifinalisterna är som följer: Tyskland–England och Holland–Frankrike. Spanien får något överraskande stryk av England i kvarten. Tyskland vinner finalen mot Holland, efter att bara ha fått oavgjort i gruppspelet. Åtminstone enligt mitt tips. Fast jag är lite osäker på det där med att England slår Spanien …

Skådespel, sjukdom, sorg

Vissa roller är svåra att förändra, eller kanske ännu hellre att tolka. På vägen hem passerar jag två av de där kända skådespelarna, vad de nu heter, och de diskuterar. Mannen lutar sig aningen bakåt, när kvinnan talar och vice versa. När jag passerar dem säger mannen:

Nej, nej det var feltänkt från början. Jag visste inte det.

Själv har jag svårt att se duon som annat än skådespelare, trots att scenografin, kläderna och scenen saknades. När jag promenerar vidare funderar jag över undertexten i det de sa. Eller tänk om de pratade om tårtor och knäckebröd eller tyger och el. Kanske kommunismen, kapitalismen eller mediepluralismen var på tapeten. Varför inte sex?

Gårdagens Studio Ett innehåller ett förbluffande och upprörande reportage om en kvinna som varit sjukskriven i många år. Nu har en bedömning gjorts att kvinnan kan jobba 25%. Men innan hon hittat ett jobb ska hon träna på en låtsasarbetsplats. Jag visste inte att arbetsterapeuter har sådan rekvisita i sin verktygslåda. Här är reportaget.

Det är en ny roll Alla smutsiga detaljer nu har. Jag känner inte till hur den ska spelas. Jag förstår att den är ofrånkomlig. Härifrån tänker min fru, grabben och jag på dig och de dina.

Avslut

Vissa saker blir aldrig av. För några veckor sedan skulle jag gå på bio efter jobbet men det var slutsålt. På vägen hem passerade jag kaféet, där B och jag fikade för många år sedan. När A för inte riktigt lika länge sedan berättade att B insjuknat och avlidit i sitt hemland var jag så involverad i C:s allvarliga sjukdom att jag inte kunde ta till mig döden. Jag hade fullt sjå att hålla den på avstånd hela tiden.

Jag snackade inte med A och sådant kan väl ske, men det är bra att göra avslut. Så innan sommaren är slut ska det bli av. Innan dess, i kväll rättare sagt, ska jag gå på bio. Jag förbeställer aldrig biobiljetter. Är det fullsatt så är det. Då gör jag något annat.

Ringer A kanske.