Kvällen efter sin pappas begravning åker Lily hem till Boston igen. Hon höll ett tyst tal i protest, hennes mamma ville att hon skulle säga snälla saker om sin pappa och det fanns inget att säga. Lily är uppvuxen med en pappa som misshandlade hennes mamma.
Med sig hem till Boston har hon sina gamla dagböcker som hon börjar läsa. Som tonåring var Lily väldigt förälskad i den några år äldre Atlas. Atlas som var hemlös och bodde i ett av Lilys granhus. Hela tiden vet man att det gick inte bra när hennes pappa fick reda på Lily och Atlas förhållande.
Nu som vuxen i Boston träffar Lily träffar Ryle som är galet snygg och läkare. Först vill han inte ha ett förhållande men han blir så förälskad att han ändrar sig. Det blir Lily och Ryle och allt är hur bra som helst. Tills han slår hennes fösta gången ... Hon är fast där hon lovat sig själv att aldrig hamna.
Det finns något i storyn absolut. Men jag vet inte ... jag fattar det där med att vara förälskad i en man som är svårt på alla sätt och vis. Men sättet som Lily bortförklara det på som hon ljuger både för sig själv och för andra. Och det där i Ryles bakgrund som på något sätt ge honom en ursäkt att vara våldsam nej jag köper det inte. Det är något som skaver i mig när jag läser. Jag är inte helt såld och jag fattar inte hypen. Gör du? Berätta gärna för mig.
/Paula
