Lanny av Max Porter

På bokmässan gjorde jag min vän Bokaptit Sofie sällskap till ett seminarium och lyssnade på Max Porter och Maggie O´Farell. Utan tvekan ett av de bästa seminarium under årets bokmässa. Och då hade jag alltså inte läst någon av författarna innan samtalet. Min nyfikenhet och läspepp väcktes verkligen.

Lanny fick bli första boken att läsa. Boken som Sofie hyllat ungefär så mycket det går. Jag var lite rädd för att läsa. Det där med hypade böcker är alltid svårt. Sällan de lever upp till hypen. Jag hade verkligen inte behövt vara orolig.

Max Porters språk alltså <3 I Lanny får vi följa de vuxna runt om pojken Lanny, pappan som jobbar inne i London och pendlar varje dag, skådespelerska mamman som skriver din debutroman och konstnären Pete som Lenny går på konstlektioner hos. Tre vuxna och Dead Pappa Toothwort som finns under allt, överallt som lyssnar tar in och har Lanny som favorit att tjuvlyssna på. Pojken med spännande tankegångarna.

När Lanny försvinner så vänds berättelsens perspektiv och blir ett annat. På få ord och med mycket luft så målas en otroligt vacker berättelse upp för mig som läsare. Jag blir fängslad av Lanny, Pete, mamman och pappan av deras historier och personer. Språket får mig att vilja läsa mer och det är precis vad jag kommer göra. Max Porter en för mig ny favoritförfattare att följa. Läsa Lanny du också, finns att låna på ditt närmsta bibliotek.

/Paula

---

Lanny
Författare: Max Porter
Förlag: Etta (2019)
ISBN: 9789187917981
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den sommaren av Véronique Olmi

Precis som de senaste 16 åren ska nationaldagen firas i Denis och Delpines sommarhus i Normandie. Som alltid tillsammans med vännerna Nicolas och Marie och Lola och Samuel. I år blir inte som vanligt, irritationsmoment och hemligheter som dras fram till ytan när den mystiske Dimitri dyker upp.

Tre dagar, några nästan fyrtio, människors liv och tankar kring var det så här det skulle bli - vara? Kan man ändra på framtiden genom andra val? Genom att lämna? Sista nationaldagen i denna form?

Jag som nästan trettiofem gillar verkligen att läsa den sommaren. Jag som fundera mycket över kärlek, livet, vardagen och framtiden ja boken ger mig perspektiv och nya tankar kring just de där sakerna.

Att jag dessutom började läsa den sommaren 14 juli. Sammanträffande i böckernas magiska värld <3

/Paula

---

Den sommaren
Författare: Véronique Olmi
Förlag: Sekwa (2016)
ISBN: 9789187648557
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nätternas gräs av Patrick Modiano

Jean vandrar omkring genom Paris, han minns tillbaka en tid för länge sedan. En ungdom. Saker han antecknade i en svart anteckningsbok, platser, detaljer och personer. Framförallt en kvinna Dannie.

En kärlek. En kärlek som försvann. Nu finns bara minnena kvar. Hon som hade flera namn och umgicks i underliga kretsar. Vem var hon och vart finns hon nu. Vill han ens veta egentligen om hon lever?

136 sidor vackert och drömskt. För ovanlighetens skull har jag läst en Nobelpristagare och tyckt mycket om det. Kanske något jag borde göra oftare?

/Paula

---

Nätternas gräs
Författare: Patrick Modiano
Förlag: Grate (2015)
ISBN: 9789186497446
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Minnen av David Foenkinos

Patrick är en ungvuxen som drömmer om att en dag skriva den stora romanen. Han jobbar nätter på hotell. Ett jobb som får honom långt från sitt vanliga sociala liv. Han tänker mycket och skriver massor av anteckningar på nätterna. "Det jag kallade "min personlighet" var det besynnerliga resultatet av allt som påverkat mig."

När hans farfar plötsligt dör börjar han ägna mer tid för sin farmor. Farmor som snart inte kan bo kvar hemma utan flyttas till ett ålderdoms hem. Patrick och hans pappa är de som besöker farmor mest.
Farmor som är väldigt trumpen och ilsk över att de fattat beslutet att flytta henne.

Men Patrick och farmor finner på ålderdomshemmet en humörshöjare. En fantastiskt ful tavla. En tavla som får de båda på bättre humör och som piggar upp farmor på de deppigaste dagarna. "Även farmor hade fått pippi på kotavlan, och vår gemensamma avsky gjorde oss fulla i skratt." I födelsedagspresent tar Patrick med sig farmor för att besöka kotavelkonstnären. Det är min favoritscen i boken. Hur de hälsar på den deprimerade mannen som inte målat på flera år men Patrick och farmor höjer tavlan till skyarna så pass bra att konstnären börja måla igen.

Lite innan farmor flyttade till ålderdomshemmet gick både Patricks mamma och pappa i pension. Pappa möter han mer än vanligt nu tillsammans med farmor. Men det är något pappa döljer något om mamma. Mamma som hela livet drömt om pensionen och allt hon skulle göra då …

Farmor bär på en sorg att hon fick sluta skolan i tredje klass och inte börja igen. Patrick ordna så att hon får gå en dag som tredjeklass elev i sin gamla skola. Fröken för klassen är den väldigt söta Louise, som Patrick beskriver sina känslor för så här, "Jag kunde bara säga att hennes plötsliga närvaro fyllde ett tomrum. Ett tomrum efter henne. När jag såg henne förstod jag (fastän jag aldrig kunnat uttrycka denna önskan) att jag hade väntat på henne." Det är så fint, vacker och rörande att läsa om möten som ändrar liv och får hjärtan att slå. Men jag undrar tror jag på riktigt att dessa möten finns?

Jag tycker väldigt mycket om David Foenkinos språk och humorns i hans fotnoter.
"Hennes föräldrar drev en järnhandel (därför lektet hon ofta med småspik)."
"7. Jag skriver ut tre punkter, men det är inte för att betona att mannen var tyst. Han öppnade munnen, och det såg verkligen ut som om tre punkter hoppade ut."

Minnen är en berättelse om flera generationer och om att hitta sin plats och roll som vuxen. Det är också en bok om kärlek, kärlek som kommer och går eller består. Kan flera vara lyckliga på samma gång eller vill slumpen annorlunda. Om att vara ungvuxen och acceptera att du också en dag ska bli gammal. Tycker väldigt mycket om Patrick och hans farmor. Betraktelserna från ålderdomshemmet gör mig sorgsen. Tänker att jag ibland (ofta) är en sådan där vykorts människa. Men jag tycker ju om att skicka post (och att få post).

Jag är dålig på konst och konstnärer, men förstår att Vincent van Gogh har väldigt stor betydelse i den Franska nutida kulturen med tanke på all plats han få ta i böcker. Spelar en liten roll i Minnen en bra mycket större i en av mina bästa bästa bästa Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam.

/Paula som får ta å kolla upp han den där van Gogh lite bättre

Dagar utan hunger av Delphine de Vigan

I somras läste jag Ingenting kan hindra natten (hur mycket jag tyckte om den kan du läsa HÄR). Ända sedan dess har jag velat läsa Delphine de Vigans debutroman Dagar utan hunger. Nu äntligen har jag gjort det.

Det är en vacker, tung, poetisk, fin och väldigt hemskt bok om nittonåriga Laure som tas in på sjukhus för sin anorexi. Läsaren får följa Lauren under flera månader. Från det att hon först får kontakt med en läkare som hon faktiskt tycker om. Till det att hon väger 50 kilo och blir utskriven från sjukhuset.

Det är en tuff kamp inom henne. En vardag att bo på sjukhus på en avdelning andra människor med olika gastronomiska problem. Tillfälliga vänskaper uppstår hjälper varandra på olika sätt.

Det är besök utifrån, vänner och familj som så länge och förtvivlat försökt hjälpa. Det är sjuka mamma, pappa som inte kan förstå (på elakaste sättet), skuldkänslorna för lillasyster som bor kvar själv hos pappa.

Det är just om den sjuka mamman Ingenting kan hindra natten handlar om. Två böcker som fyller i varandras luckor. Tyckte väldans mycket om No och jag också. Inte lika mycket om Underjordiska timmar. Men ser med förtjusning fram emot flera böcker av Delphine de Vigan som sakta börjat klättra upp på min favoritförfattare lista.

/Paula boknörden vars hjärta klappar lite extra för Sekwa förlag

Viviane Élisabeth Fauville av Julia Deck

Viviane Élisabeth Fauville är en bok som lämnar mig med ett stort frågetecken. Vad hände?

På bokens baksida står det så här "Viviane Èlisabeth Fauville är fyrtiotvå år gammal, hon har ett nyfött barn och hennes make har nyss lämnat dem. För några timmar sedan dödade hon sin psykoanalytiker."

Till en början minns Viviane att hon gjort något som känns fel något som hon inte borde ha gjort. Men vad och hur? Efter en sömnlös natt minns hon hur hon hämtade knivsättet som de fått i bröllopspresent hos sin utflyttade make. Hur hon gått med knivsättet i väskan när hon var på kris besök hos sin psykoanalytiker. Att hon stack kniven i honom.

Man får följa Viviane och hennes 12 veckor gamla dotter under de närmsta dagarna besök hos polisen eftersom hon är en av de sista patienterna som såg honom. När hon läser tidningsrubrikerna. Hon börjar också förfölja flera närstående personer till psykoanalytikern.

Spännande, välskrivet, utmanande och tankekrävande. Rätt säker på att detta är en väldigt bra bokcirkel bok då det finns massor att prata om och tolka på flera olika sätt.

/Paula med det snyggaste datorskinet

och sen Paulette av Barbara Constantine

Julledighet och frossande i vuxenböcker framförallt i Sekwas höstutgivning. Först ut och sen paulette. Fransk landsbygd den sjuttioårige Ferdinand känner sig ensam i sitt på tok förstora hus. Sonen har precis flyttat in till samhället tillsammans med sin fru och sina två söner. Ensamheten är påtaglig.

På eftermiddagarna åker Ferdinand in till samhället för att få en skymt av barnbarnen och säga få säga hej. Men deras stressade mamma rycker snabbt undan sina pojkar skyller på läxor och mycket att göra.

När grannen Marcelines tak rasar in så erbjuder han henne ett av rummen i sitt stora hus. Därefter går bästa vännen Guys fru bort och det faller sig naturligt att Guy också flyttar in i det stora huset. De gamla systrarna Lumiére är snart på plats i det stora huset som blivit ett kollektiv för de ensamma. Stora måltider tillsammans i härligt sällskap. När det behövs en sköterska ja då hittar de en sjuksköterskestudent i behov av boende. Mer hjälp med odlingarna tja en jordbruksstudent utan bostad såklart. Samtidigt håller Ferdinands son på att skilja sig och barnbarnen behöver en trygg plats.

En varm berättelse om att sluta fred med sig själv tillsammans med andra. Den där känslan som jag tycker så mycket om hos Anna Gavalda och i flera andra underbara böcker från Sekwa finns där men … Ofta är det så att en bok skulle vinna på att vara hundra sidor kortare i detta fallet skulle den vinna på att fortsätta framåt 100 sidor till.

/Paula

Tusen tips till en fegis av Eva Susso illustrationer Benjamin Chaud

 Benjamin Chaud kan vara en av världens bästa barnboksillustratörer! Nu har han illustrerat en Eva Susso bok. Bilderna gör denna bok så mycket bättre. Rolf han är rätt feg, han läser i sin bok Tusen tips till en fegis. Hur ska han våga sig ur sitt hus, bort från kikaren och försöka bli vän med Ofelia... Vill ha flera av bokens bilder som tavlor!

/Paula

I de eviga skogarna av Fred Vargas

Läskigklurigslukar deckare som jag tycker om.
I de eviga skogarna skiljer sig mot de andra två Adamsberg deckarna som jag läst (Budbäraren och Mannen som vände insidan ut) då man i denna mer får följa kommissarien själv inte de runt om kring.

Välskrivet med spännande och invecklade pappersvänner.

/Paula

Mannen som vände insidan ut av Fred Vargas

I de franska Alperna har något börjat riva får i hagarna. Det går rykten om varg. Vargarna som följs av vargforskaren Lawrence som med bestämdhet hävdar att det inte är någon av vargarna. Det är något annat något större.

När fårbonden (heter det så?) Suzanne blir attackerad av det okända. Blir det personligt för Lawrences sambo som var vän med Suzanne. Ett varulvs rykte sprider sig i den lilla byn. Attackerna når nyheterna och Paris där kommissarie Adamsberg med stort intresse följer utvecklingen med "vargen". På ett nyhetsinslag från byn tycker han sig se sin gamla och stora kärlek Camille. Kan det vara hon? Han beger sig dit för att ta reda på det och för att undersöka det där med vargen/varulven.

Spännande, välskrivet och väldigt drabbande karaktärer. Min andra Fred Vargas deckare om Adamsberg jag läst och fler kommer det absolut att bli.

/Paula

Ingenting kan hindra natten av Delphine de Vigan

Oj!

Det finns böcker och det finns böcker. Detta var inte alls den bok jag väntat mig. Har under våren prenumererat på Sekwas böcker. Inte läst så mycket om de... utan mest bara vetat att jag ännu inte läst en dålig bok i Sekwas utgivning. När jag såg att jag fått en ny bok av författaren till en av mina stora favoriter No och jag blev jag glad och tänkte den ska jag börja min semester med.

Tänkte mig nog en skönlitterär bok men möts istället av en skildring av en mor. En varm, kärleksfull men också väldigt hård skildring som gör ont att läsa. Men som det är omöjlig att släppa när man väl börjat läsa.

En bok som börjar med en son som frågar mamma "visst tog mormor livet av sig?". Så var det mormor tog livet av sig. Man får följa med till mamma/mormors Luciles barndom och liv. Luciles syskon och vänner har intervjuats för boken. Många kval har övervunnits för att boken ska kunna skrivas. Sömnlösa nätter och kval.

Boken är indelad i tre delar först Luciles barndom som nummer tre i en syskonskara med nio syskon. Ett ovanligt vackert barn som var fotomodell för många av de stora märkenas kataloger. Syskonen och föräldrarna målas på ett varmt om än smått kaotiskt sätt. Döden kommer och sorgerna börjar. Sen bokens andra del pang. Aj. Fanns det kanske något bakom fasaden. Sedan blir Lucile själv mamma, mamma till Delphine. En till en början varm och fungerande mamma. En skilsmässa. Ett bohemiskt liv med mamma och två döttrar tar form. Sen pang bom för mycket död, elände och ? utlöser en första psykos och ett helt annat liv börjar...

Boken tog precis slut, känner att detta är en bok jag kommer tänka på länge. Har ännu inte läst författarens bok Dagar utan hunger, som det också skrivs om i boken. Men blir väldigt nyfiken på den. Antar att läsningen av den blir en annan eftersom jag läste Ingenting kan hindra natten först.

Kanske är det så att om du vill bli gripen av en bok i sommar är det denna du ska läsa. Vill du däremot bara ha underhållning i din sommarläsning och inga slag i magen eller tårar bakom öronlocken tja då ska du nog läsa en annan bok.

/Paula

En överraskning och en efterlängtad

Återigen det där med att jobba på ett stort biblioteket... det gör att man hittar väldigt mycket böcker man vill läsa. Böcker man inte visste fanns! Som att man Joann Sfar gjort en serieversion av bästa Lille Prinsen. Jag tyckte om serievarianten men den är inte i närheten av originalet. Däremot hoppas jag den blir och är en väg för många läsare till originalet.

Andra böcker väntar man på och längtar efter från det att man läst att de ska släppas. Som Suzanne Collins (Hungerspelen). Hennes nya serie har nu äntligen kommit på svenska! Men det är nog egentligen hennes första då den skrevs redan 2003 men översatts först nu. Gregor och hans lillasyster sugs genom ett hål i tvättstugan långt in i jorden. Där finns det gigantiska kryp och människor med den ljusaste hy och lila ögon. Kanske kan det även vara så att det är här pappa hamnat när han försvann för över två år sedan? Spännande, inte ens i närheten av Hungerspelen men så bra för alla mellanstadieelever som drömmer om att läsa Hungerspelen men inte riktigt är där i sin läsning än.

/Paula

Claude på semester av Alex T Smith

Claude bestämmer sig för att åka på semester tillsammans med sin bästis herr Korvstrumpa. De packar väskan och åker till Frankrike och försöker prata franska och letar skatter.

Denna boken har de mest underbara bilder som finns och tillsammans med den charmiga berättelsen JA detta är helt klart en ny favorit. Vill läsa många fler Claude böcker nu. Att pärmarnas insida dessutom är röda med rosaoranga prickar gör ju inte direkt att den blir sämre eller att bokens rygg har Frankrikes flagga.

/Paula

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt

Jag fortsätter tjata... Men faktum är att jag alltid tycker om Sekwas böcker. Har läst massor. Att Allt jag önskar mig, dessutom är väldigt snygg för ju inte saken sämre.

Boken handlar om Jocelyne som driver en sybehörsaffär i lilla staden, två vuxna barn med egna liv, hon är gift med Jocelyn som jobbar på glassfabrik. Hon är nöjd med sitt liv som det är. När hon startar en blogg om handarbete får hon oväntad uppmärksamhet och bloggen blir väldigt omtyckt. Jocelyne är lycklig men så en dag på vänners inrådan spelar hon i lotteri. Och hon vinner. Vinner galet mycket pengar. Men hon har ju redan allt hon kan önskar...

Jag brukar säga att det är berättelsen som fängslar mig som får mig att läsa och sluka böcker men i detta fall är det även språket. Det är så vackert. En bok att slå upp en mening bara på måfå läsa och njuta.

 Boken får mig även att tänka på min första kärlek när jag var 13 år. När bokens Jocelyne talar om det där med namn och hur liten chansen var att hon skulle gifta sig med en Jocelyn. Min första kärlek han hette nämligen Paul.

/Paula

Franska böcker och mammor

Under mina sista lediga juldagar lät jag mig slukas av två väldigt bra Sekwaböcker där huvudpersonernas mammor fick ta stor plats. En ovärdig dotter av Justine Levy och Nina av en slump av Michele Lesbre. Sagt det förut och kommer säga det väldigt många gånger till. Jag gillar (kanske till och med älskar) bokförlaget Sekwa och deras böcker. Ser mycket fram emot vad deras bokutgivning har att erbjuda till våren.

/Paula

Budbäraren av Fred Vargas

Tänk vad bra det är att ibland läsa en helt annan typ av böcker än vad man annars läser. Vad mycket svårare det är att komma in i en bok när man inte är lika van vid formen. När namnen i boken dessutom är franska.

Allt kretsar kring ett torg där en budbärare tre gånger om dagen ropar ut viktiga meddelande och reklam. När det börja komma konstiga meddelande till budbäraren som låter som om de är från en annan tid så läser budbäraren upp de också. En av hans lyssnare tycker sig känna igen en text och upptäcker att alla meddelande från den mystiske avsändaren handlar om pesten. Tillsammans går de till polisen för att berätta om det underliga. Polisen Adamsberg har sedan någon vecka tillbaka koncentrerat sin energi på en massa konstiga fyror som är målade på dörrar i staden. Vem och varför? Fyrorna visar sig vara ett slags skydd mot pesten. Men vem är det som vill få dagens parisare att pesten är lös?

Spännande och rätt läskig deckare som får mig att inse att jag måste bli bättre på att läsa mer varierat.

/Paula

Kod 400 av Sophie Divry

Det är lika bra jag erkänner det redan nu. Jag tycker väldigt väldigt mycket om franska böcker och fransk film. Det svenska bokförlaget Sekwa som ger ut en massa bra franska böcker är helt underart. Alla böcker (och det är rätt många) som jag läst av deras utgivning har varit lite bättre än många andra böcker. Att många av deras böcker dessutom handlar om böcker gör ju inte direkt saken sämre.

I Kod 400 hittar den bittra bibliotekarien på geografiavdelningen, på den lilla stadens bibliotek en låntagare som varit inlåst under natten. Hon säger sig inte kunna släppa ut låntagaren förrän biblioteket öppnar. Istället börjar hon en 93 sidor lång monolog om sitt liv som bibliotekarie och till viss del som människa. Långa utläggningar om bibliotekssystemet Dewey hålls också. Det blir väldigt biblioteksnördigt och rätt härligt.

Kanske en bok att ha som kurslitteratur på bibliotekarieutbildningen. Ett tänk till hur bibliotekarieyrket är ett serviceyrke som kräver lite socialkompetens men också som en bra introduktion till det skrämmande Deweysystemet (fast det kanske bara är jag som är rädd för siffror?).

/Paula 

Favoritförfattare

Några gånger varje vecka får jag frågorna ”Vilken är din favorit bok?” och ”Vem är din favorit författare?” För mig är dessa frågor omöjliga att svara på. Klart jag har böcker och författare som är bättre än andra. Men att bara välja en? Nej det går inte!

Men en av de bästa en av de författarna som får mig att må bra är den franska författaren Anna Gavalda. Jag tror jag läst allt av henne som översatts till svenska. Har en egen avdelning för hennes böcker i min bokhylla (på franskhyllplanet). Det är framförallt två av hennes böcker jag tycker extra mycket om. Efter att jag läst de köpte jag båda två som ljudbok och sedan dess har jag lyssnat på de minst någon gång om året. De båda böckerna är Tillsammans är man mindre ensam och Lyckan är en sällsam fågel.

Senaste månaden har jag lyssnat om båda två, vet inte för vilken gång i ordningen. Därför var det lite roligt när det i bästa Drömbokhandeln står i någon av de elaka tidningsartiklarna att Gavalda inte platsar där. I min Drömbokhandel hör Gavalda hemma för att hon får mig att må bra med sina berättelser. Älskar hennes udda sköna karaktärer som hon låter mötas.

/Paula