Rödfibblor längs vägkanten
På väg mellan hemmet i Lund och kontoret i Alnarp finns det många skäl till att vrida på huvudet under den drygt kvarts timmes långa bilfärden. Just nu flockar sig rödfibblorna längs vägen i Uppåkra. Bland gruppen fibblor finns det egentligen få iögonenfallande arter och oftast blir de väl styvmoderligt behandlade av de flesta trädgårdsodlare och ses nog sällan som prydnadsväxter. Rödfibblan utgör dock ett undantag. Det är en charmerande liten bekantskap med vackert lysande, klarröda eller orangeröda blomkorgar.
Rödfibblorna på väg till jobbet - mitt alltså, inte deras
Rödfibbla, Hieracium arantiacum eller Pilosella aurantiaca som den numera mestadels kallas, är ganska ovanlig i det vilda, men förekommer här och där i ansenliga numerär. Den sprider sig nämligen med ovanjordiska utlöpare och kan med tiden bilda stora sammanhängande ruggar. När dessa blommar i juni är de en verklig fröjd för ögat.
Jag har ännu inte använt rödfibblan i någon plantering, men funderar starkt på att samla lite frön efter blomningen för att så ut på den nyanlagda fjärilsängen i Laholm. Där skulle den kunna bli en verklig prydnad och passar ju också väl in på temat eftersom blommorna ofta besöks av fjärilar.
Rödfibblan sprider sig med utlöpare och bildar så småningom stora sjok
Blomfärgen kan variera mellan olika populationer och då rödfibblan likt många av sina släktingar är apomiktisk kan ett antal mer eller mindre särskiljbara småarter urskiljas. Det förekommer former med klarröda blomkorgar och populationer med mer gulfärgade blommor. Oftast är de yttre blommorna i korgen kraftigt orangeröda, medan de inre många gånger går mer i gult eller gulorange.
De inre blommorna har oftast en mer gulaktig nyans.
