Mossa med mjuka läppar

Amani pussar mossan

Varje gång känner jag mig lika upprymd. Igår åkte Amani och jag till Dalby Söderskog utanför Lund igen. Det är vår närmaste nationalpark och en av de mest spännande när det gäller insektslivet, fast även om det nu varit några plusgrader i flera dagar så sover småkrypen ännu sött bland mulm och löv.

Men mossan är vaken året om. Här i söderskogen finns många olika mossarter på de murkna stockarna och att pussa mossa känns mjukt och mysigt mot läpparna.

Vi återvänder ofta till Dalby Söderskog och särkilt under våren när vätterosen vaknat och nunneört, gulsippa och skogsbingel fyller mellanrummen kring stubbar, torrakor och fallna jättar.

Isen i de små bäckarna smälter undan och snart är det dags för den stora blomsterprakten i hagen. Då åker vi dit igen och jag återkommer säkert hit till bloggen också för att berätta om en solig vårdag i söderskog. 

Amani hastar uppåt i Dalby Söderskog

Maryhill - öppen trädgård

Igår besökte jag så äntligen Maryhill i Lund. Jag försökte komma dit med studenterna tidigare i år, men David Kallós som bor där hade tyvärr inte tid den gången. Nu blev det i alla fall till slut ett besök tillsammans med Judy och Amani istället. Det hölls öppen trädgård både under lördag och söndag och många hittade dit. Vi var där redan när portarna slogs upp klockan 11 innan allför många hunnit dit och börjat skymma den fagra utsikten.

Gården på Kävlingevägen 18 i Lund var från början ett slakteri men bebos nu av Lotte Möllers son David Kallós. David som är krögare har för övrigt även ett recept för att tillreda "mördarsniglar". Om anrättningen verkligen serveras i hans restaurang betvivlar jag dock. Lotte själv bor nästgranne åt öster och dit hade jag möljighet att komma för en kort tid sedan med studenterna på min kurs i Alnarp.

Inträdet på 45 kronor per person betalades vid entrén. 

Väster om huset ligger en trädgårdsdel med klippta buxbomshäckar och topiary i buxbom. Här finns också en vit bänk som vätter mot anläggningen och flera ställningar med klättrande klematis. Rosor och gammaldags perenner är planterade innanför buxbomshäckarna. 

Topiary och klematis på Maryhill 

Mest berömd och kanske också mest sevärd är innergården med ett hav av vägvårda. Den centrala delen av gården består av en vildvuxen äng som har spridit sig med frö från enstaka planterade plantor. Här växer förutom vägvårda, Cikoria intybus, också bland annat kornvallmo, jättekungsljus, blåeld, åkervädd, prästkrage och gulmåra.  

Jättekungsljus, Verbascum olympicum, på innergårdens vilda äng

Längs väggarna på innergården växer stockrosor och olika klätterväxter

Amani beundrar ett konstverk i sten av Clara Sörnäs

I trädgårdens yttre delar löper flera smala stigar i en frodig lundremsa

Peter Linder från Peter Linders Plantskola var där under söndagen och sålde sina ovanliga träd och buskar och även en hel del spännande perenner. Jag funderade på att införskaffa ett fikon 'Desert King' men kom aldrig riktigt till köp. 

Det var flera andra som mött upp den här helgen på Maryhill. Från Råby Biogrönt kom Tommy Nordgren, min gamle klasskamrat från Högre Specialkursen i Alnarp, och sålde sina ekologiska grönsaker och faktiskt också några perenner, Gessie Örta- och Rosengård var där liksom Clara Sörnäs med sina fantastiska stenskulpturer. 

  

Sippor blå i backarna stå

På lördagarna ger jag mig iväg någonstans med mig min yngste son Amani. Under vinterhalvåret brukar vi ta buss nummer 1 till Stadsbiblioteket i Lund, läsa en stund och sedan fika på Martas café. Nu under det ljusare halvåret åker vi istället ut i naturen.

Senast det begav sig vandrade vi vid Knivsåsen just utanför Dalby. Det var en underbar dag. Bofinkarna försökte överrösta varandra bäst de kunde, storbokarnas knoppfjäll hade precis tappat taget om de sprittande glada, limegröna ungbladen som mitt framför ögonen på oss vällde ut längs grenar och småkvistar i en aldrig sinande ström och i den torra sydslänten på själva åsen lyste backsippornas duniga klockor som allra bäst i solgasset. Backsippor tröttnar jag aldrig på. De är alltid lika vackra för mig, vår efter vår, år efter år.

Amani hade lite svårt att hålla balansen i den branta slänten, men att också han redan älskade Pulsatilla vulgaris gick det inte att ta miste på. Han luktade djupt ner i svalget på de förskräckta sipporna och knådade ett blomblad mellan tumme och slickepott så som jag brukar göra med citronmeliss och salvia nere vid kolonilotterna på vårt bostadsområde. Lite besviket fick han hålla till godo med att försiktigt smeka de mjuka hårknopparna, för så mycket till doft har backsipporna inte att erbjuda. Men de är ulligt mjuka som det gosigaste av gosedjur. Det uppskattade lillsonen.

Nu åker jag ju med min kurs till England imorgon lördag, så Amani och jag missar vår lördagsutflykt den här veckan. Det sörjer jag. Men vi kommer förstås att ha många vackra lördagar tillsammans i naturen, vår efter vår, år efter år.

Backsippor på rad på krönet av Knivsåsen

    

Babyträdgård i stadsparken?

Idag kom det för mig. En ny tanke. En helt ny designidé. En spädbarnsträdgård! Baby Gardening som det skulle kunna heta på ett språk nära dig.

Det finns ju redan speciella trädgårdar anpassade för äldre och funktionshindrade. Här kan dofter och gammaldags växter minna om barndomen och i bästa fall både hjälpa minnet en bit på traven och ge en fin trädgårdsupplevelse.

Den här typen av trädgårdar är förstås anpassade också för rullstolar och växterna är placerade så att de lätt kan nås från sitthöjd. Trädgårdar och lekplatser för barn finns ju också. Med gungor och klätterställningar, pilkojor och vinbärsbuskar. Men för bäbisar? Nä, inte vad jag vet i alla fall.

I bostadsområdet i Lund där vi bor finns ett litet koloniområde där några få entusiaster odlar bär och grönsaker, kryddväxter och prydnadsblommor. Den lilla oasen ligger halvt gömd bakom en trädridå och väl inbäddad i grönska. När Amani ska sova går jag på en liten promenad i området och om han börjar bli otålig och gnällig, trött och skrikig så svänger jag barnsulkyn rätt in bland odlingslotterna. När han tittat och luktat sig mätt brukar han bli nöjd och somnar oftast snabbt när vi fortsätter vår vandring.

Igår fyllde Amani 11 månader. Han älskar den här platsen! När vi kommer hit blir han genast knäpptyst - inte ett ynka litet gnäll ens - och tittar sig förväntansfullt omkring. Han spanar på humlorna som fumlar runt, blomflugorna som stirrar förbi, de få fjärilarna som fladdrar från blomma till blomma och alla andra spännande småkryp.

Han pillar på blomknoppar, repar kryddblad och luktar på allt och smakar på det mesta. Jag brukar ibland knåda några blad mellan fingrarna och låta honom dofta. Det tycker han om. Han klämmer sönder björnbär och smakar på utblommad lavendel.

Det här fick mig att tänka till. I din egen täppa kan du ju förstås lätt själv skapa ett babyparadis med blommor och blad, men om du bor i lägenhet i staden är du hänvisad till parker och kommunala grönytor. Här skulle man kunna anlägga små babystigar kantade med spännande växter i småbarnssmak. Även större barn skulle ju uppskatta det förstås. Vuxna med.

Amani gillar särskilt citronmeliss och kungsmynta, lavendel och svarta vinbärsblad, taggfria björnbär och vindruvor. Andra växter som kan passa för babyträdgården är pepparmynta och andra myntor, salvia, renfana, röllika, timjan, pion och lammöron. Fler bär också förstås som smultron, hallon och blåbär. Färgstarka blommor hör också till babyns favoriter. Prova med gyllengul strålrudbeckia, eldröd studentnejlika och karminrosa axmalva.

Verkar det som en bra idé? Vad tycker du?