Vips läslära åk 1: Lena Hultgren

Bild lånad från Liber

Så, har under året arbetat med Vips i min etta. Barnen har haft den som läsläxa, vi har läst högläsningsboken i klassen en gång i veckan och arbetat med arbetsboken som hör till. Upplägget är att en valp lämnas på det nyöppnade Vov Hotell och därifrån spänns en storyarch som till slut leder fram till att föräldern kommer tillbaka efter att ett otal andra små minitrådar vävts in. I varje kapitel introduceras en eller ett par nya karaktärer som gäster på hotellet och på slutet är det något fler karaktärer är bokstäver i alfabetet vi fått lära känna.

Jag har inte varit odelat förtjust i den här. De många små trådarna som löper iväg, som fotbollsproffset som bor på hotellet en natt, akrobaten Amir som faller ner ur ett träd och Elof och hans elefant som installerar ett vindkraftverk känns ganska sökta och ibland mer än lovligt osannolika. Det värsta för mig (men så är jag vuxen också och kanske ser det hela med lite andra ögon) var när fotbollslaget skulle checka in och proffset Filo fick rum nummer 6 för att nattportiern gillade honom så mycket och resten av laget fick sova på extrasängar i källaren trots att det fanns tillräckligt många rum lediga - vi räknade tillsammans i klassen.

Kapitlen i läsläran är också speciellt uppbyggda. De första tre sidorna i varje kapitel så fortsätter historien, sista sidan i varje kapitel kan sedan vara uppbyggd kring rimord, frågor och svar eller faktatexter om något som varit med i den skönlitterära texten. Föräldrarna som hjälper sina barn hemma med läxan har svårt att följa den röda tråden eftersom man behöver höra högläsningsboken för att fullt förstå vad texterna handlar om, ett extra problem blir det om barnet varit frånvarande när vi läst det i klassen. Det finns också med en hel del svåra eller ovanliga ord som ska passa in med veckans bokstav, däribland zeppelinare, guldletare och sjörövarskepp och namn som Wiz, Ukas och Pamira. I högläsningsboken finns det ännu fler och det gör texten svår att förstå trots att man förklarar, flytet avbryts liksom.

Arbetsboken har inte heller imponerat. Det finns gott om ställen där man ska skriva i vad karaktärer säger i pratbubblor och skriva hur en berättelse fortsätter, men väldigt liten yta för att faktiskt göra ett bra jobb. Kan också tycka att progressionen är för låg, det är nästan samma svårighetsgrad genom hela boken.

Det finns bra saker också. Vissa kapitel är mer spännande än andra och det finns många fantasirika element i boken och en del av eleverna tycker om att arbeta i arbetsboken även efter 24 kapitel.

The Graveyard Book: Neil Gaiman

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

The Graveyard Book av Neil Gaiman inleds med att mannen som kallas Jack går omkring i ett hus och tar livet av familjen som bor där, den lille pojken i familjen kryper dock ut genom dörren som lämnats på glänt innan Jack hinner slutföra sitt uppdrag. Bebisen kommer till en kyrkogård och dess invånare bestämmer sig för att ta honom under sitt beskydd. De kallar pojken Nobody Owen.

Man får följa Nobody när han växer upp och lär sig om livet. Han får vänner och lärare bland spökena på Kyrkogården och bland de levande människor som besöker den. Det är inget dumt liv, men han är nyfiken på livet utanför och där väntar Jack mer eller mindre tålmodigt fortfarande på honom. Till slut bestämmer sig Nobody för att konfrontera honom.

Jag gillar den här. Det är en sagoaktig stämning genom boken och det är väldigt lätt att tycka om Nobody, han har ett stort hjärta och ett inte alltför lätt liv. Speciellt delarna som handlar om vänskap svider, det har sina sidor att leva på en kyrkogård och att ha tränat på att inte synas. Det är inte en aktionfylld bok, men den blir aldrig tråkig och Jack finns allt som oftast som ett olycksbådande löfte i bakgrunden.

Rånarna i ödetorpet: Pia Hagmar

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Rånarna i ödetorpet är den första i serien Dalslandsdeckarna som handlar om de tre bröderna Aron, Henke och Leo. När de är nere och metar ser de en bil köra som galning genom landskapet och inte långt senare kommer en polisbil. Det visar sig att byns original Fritjof blivit rånad och eftersom de nu sett både den flyende bilen och personerna som satt i bestämmer de sig för att försöka lösa mysteriet.

Jag tycker att det här en utmärkt deckare för barn. Det är aktionspäckat, periodvis ruggigt spännande och samspelet mellan de tre bröderna är inte helt friktionsfritt - som storasyskon kan jag känna igen mig och jag räknar med att detsamma gäller för småsyskon. Jag gillar hur fallet får en tragisk underton när Fritjof får reda på vem som ligger bakom, där svider det till i hjärtat. Jag hade den som högläsning i min förstaklass och när det var som mest spännande var de knäpptysta.

Snögrottan: Laura Trenter

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris.

Snögrottan av Laura Trenter är en spännande bok om David och Andreas som bygger en snögrotta efter skolan och när den rasar ligger de begravda i flera timmar innan de till slut hittas, mer döda än levande.

Det som Trenter gör så bra är att det inte är slut där. Vi får fortsätta följa killarna ganska lång tid efteråt och upplevelserna försvinner inte. De blir samhällets kändisar, David blir avundsjuk på sin bästa kompis och kan knappt erkänna det för sig själv och de får ångest för saker de aldrig haft problem med innan. De letar febrilt efter en syndabock till det hela och hittar den i klassens mobbare - han var ju precis utanför när grottan rasade. Populär högläsningsbok för min förstaklass.

Handbok för superhjältar: E och A Våhlund

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Elias och Agnes Våhlund har hittills kommit ut med två böcker i serien Handbok för superhjältar, Handboken och Den röda masken, och två till är planerade. Jag har läst båda två för mina förstaklassare och det har varit en succé! De handlar om Lisa som tillfälligt bor hos sin mormor och som på sin nya skola mobbas av tre killar utan att någon hjälper henne, eller ens verkar se. Så hittar hon en handbok för superhjältar på biblioteket och börjar hårdträna för att lära sig tre superskills.

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris

Böckerna har en härlig lay-out med färgstarka bilder som sträcker sig över hela sidorna och ganska små textrutor som lagts på. I en facebookgrupp för lärare fanns bilderna att få som power point-bildspel (utan text) och jag tror att den massiva storleken som blir när man visar upp dem på projektorn bidrog till att så omedelbart fånga barnens intresse, lättare att sugas in i dem när de visas på duk än när man får se bilderna lite snabbt när boken visas upp (som det lätt blir när man högläser för en hel klass).

Jag gillar historien också. Mobbingen, Lisas utstående öron och den frånvarande mamman gör att man lätt känner för henne och jag gillar hur det varken är vidare lätt att lära sig behärska superkrafterna eller att en hjältestatus inte heller automatiskt löser alla problem. En del att diskutera kring :) Nu ser vi i klassen fram emot tredje boken som kommer någon gång efter påsk. Tror att böckerna med sin begränsade textmängd dessutom skulle fungera alldeles utmärkt för de som ganska nyss kommit igång med sin läsning.

Nyckeln till Hinsides: Karin & Albin Alvtegen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Nyckeln till Hinsides handlar om Linus som tillsammans med sin mamma och tvillingsyster Linnea ska tillbringa sommaren i ett gammalt kråkslott mot att mamman renoverar lite. Linus ser inte fram emot sommaren, ute på landet, utan några kompisar och utan el, men vad gör man inte för att mamma ska vara lite glad. Linnea är inte mycket att leka med, hon föddes sjuk och sitter i sin rullstol utan att lägga märke till omvärlden.

När Linus utforskar huset lägger han märke till mystiska spår i dammet, knackningar i väggen och en konstig modell över ett planetsystem som inte är solsystemet. En natt vaknar han och ser något råttliknande huka sig över systern. Det leder till en jakt genom ett tunnelsystem som mynnar ut i en helt annan värld, en värld som behöver hans hjälp att stoppa råttan innan portalen faller sönder.

Tankar: En riktigt bra bok. Jag hade den som högläsningsbok för en klass ett efter tips från en av mina elever och den fängslade och jag kan tänka mig att den fungerar för de som är några år äldre också. Världen han kommer till, Hinsides, är full av nya varelser och de flesta av dem har inget till övers för människor och jag uppskattar att varelserna är nyskapade påhitt. I Hinsides finns också en flicka som säger sig vara hans tvillingsyster.

Jag gillar världen och anledningen till att de inte tycker om människor, men jag gillar ännu mer det som händer i vår verklighet. Hur Linus försöker hålla alla glada, hur han är så medveten om familjens ekonomiska problem och hur han brottas med skulden över att ha fötts frisk när systern har så svårt. Inte dumt att få med de temana i en fantasybok för barn.

Boken är både realistisk och spännande, den har sina roliga tillfällen och alldeles för sällan så finns fantasieggande dramatiska svartvita bilder. Nyckeln till Hinsides är första delen i vad som snart kommer vara en trilogi.

Äventyr i Bamako: AM Diarra & M-F Ehret

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Äventyr i Bamako är en barnbok som utspelas i Malis huvudstad Bamako skriven i ett samarbete mellan en malisk och en fransk författare. Den handlar om Malik som tillsammans med sin familj åker till Mali för att hälsa på släkten och hjälpa till med farbroderns kampanj till presidentvalet. Han umgås med sina kusiner och delar ut flygblad, men så försvinner plötsligt hans nya kompis Dominique. Folk bryr sig inte så överdrivet mycket så det är upp till Malik och hans kusin Sarah att försöka hitta henne.

Tankar: Jag gillar hur mycket Afrika som skildras i miljö och sedvänjor. Precis som i Allah gör som han vill är häxmästare, amuletter och offer en stor del i livet och miljöskildringarna flyttar en till det hektiska och (åtminstone för en utomstående) kaotiska stadslivet som så ofta finns i Afrika. Intressanta delar är också bilderna man får av familjelivet och hur vissa män tvingar igenom sin status samt korruptionen och inkompetensen som finns i offentliga ämbeten.

Dessvärre tycker jag inte att själva boken är vidare bra, främst för att karaktärerna är ytterst vagt beskrivna - de blir aldrig mer än anonyma tonåringar. Det är också väl mycket som känns för lätt, trots att själva händelserna är komplicerade så faller allt lite väl smidigt på plats. Inte heller språket faller mig på läppen, speciellt inte samtalen som känns rent mellanstadieaktiga i utförandet, eller vad sägs om "Om någon frågar dig så säger du att du inte vet, svarade Malik listigt" och  "De tittar på varandra med en slutgiltig blick som når bortom tid och rum".

The Blackwell Pages: Armstrong & Marr

The Blackwell Pages är en trilogi som återupplivar gamla asamyter i ett samtida Usa. I den lilla staden Blackwell heter den ledande släkten Thorsen och där finns också en del drös med Brekkies - ättlingar till Loke. Det finns tecken på att ett nytt Ragnarök närmar sig och eftersom de gamla gudarna inte längre finns ska striden den här gången stå mellan deras ättlingar, vilket i familjen Thorsens fall betyder att trettonåringen Matt ska leda striden mot midgårdsormen. Han förstår inte riktigt själv varför just han blir utvald (det gör inte hans äldre bröder heller) och han förstår ännu mindre varför hans älskade morfar räknar med att Matt både kommer att förlora och dö på kuppen.

Bedrövad och chockad beger han sig av från staden tillsammans med ett par av Lokes ättlingar för att försöka leta reda på både mjölner och anförvanter och det blir en händelserik historia där man möter efterföljarna till Oden, Frej och Freja, Balder och Hel. Där finns vänner i form av valkyrior och bärsärkar och värre typer som troll, rimjättar och vänner som förråder en.

Tankar: Tyckte om den här serien, vacklar mellan en trea och en svag fyra i betyg - hade jag varit i mellanstadieåldern, det vill säga tillhört den tilltänkta läsarkretsen, hade det blivit högre. Serien påminner lite om Rick Riordans böcker om Percy Jackson, men jag föredrar den stillsammare humorn i The Blackwell Pages - den är inte lika ihärdig och over the top som Riordan lätt blir. Får också uppfattningen att karaktärerna här är några snäpp intelligentare vilket är skönt.

Karaktärerna är trevliga och känns överlag som trovärdiga ungdomar. De har vacklande självförtroende, det finns fnurror i vänskapsbanden, sakerna de är med om sätter sina spår genom de tre böckerna och det är befriande fritt från stor kärleksdramatik. Tempot är bitvis högt och det mesta som händer är en bearbetning av de gamla myterna (även om ungdomarna är fast beslutna att ändra på slutet) och det är välutforskat, känns som att jag får reda på en hel del nytt. Monstren som dyker upp är spektakulära, men ännu mer gillar jag det svekfulla - att man inte alltid vet vem man kan lita på. Det är dock ganska förutsägbart och blir därmed sällan spännande på riktigt.

Bilder lånade från bokus, finns naturligtvis också på adlibris.