Bästa: irländska:
Lyran efterfrågar bästa irländska romanen med anledning av St Patrick's Days. Den absolut bästa är det antagligen inte, men jag har tyckt väldigt mycket om Marian Keyes En oväntad semester alla gånger (runt tre) som jag läst den. Vet inte om det beror på att det var min första Keyes eller om hon bara passade mig bättre förut, men efter ytterligare ett par bra böcker om familjen Welsh så tyckte jag hon blev allt ointressantare och nu plockar jag inte upp henne längre.
Bubblare får bli en film - The Magdalene Sisters om unga tjejer som på grund av "omoraliskt uppförande" (och till det kan nästan vad som helst räknas, det beror på din familj) spärras in på kloster som oavlönad tvätteriarbetskraft. Anrättningar som förekom in på 90-talet.
Olikhetsutmaningen: fattig och rik
Jag gillar hur Charlaine Harris låter Sookie bekymra sig över ekonomin och hur hon inte har råd att missa en dags arbete eller ligga kvar på sjukhuset när hon blivit skadad och hur det är en smärre katastrof att vinterkappan förstörs. Det är något som känns väldigt äkta i den annars lite glättiga vampyrserien.
Ordet rik i litteratur får mig att tänka på feel-good och chic lit á la Sonjas sista vilja, men eftersom jag hade väldigt svårt för den så svänger vi åt ett annat håll - Stieg Larssons hjältinna Lisbet Salander svindlar till sig ett stort antal miljoner och köper sig sedan den flådigaste våningen man kan tänka sig (mest för att mäklaren var ett drygt as) och möblerar sedan ett par av rummen med IKEAs finest medan resten av våningen är lika ödslig som hennes själ.
Bokbloggsjerka: stereotyper
Annika undrar hur vi ser på stereotyper i litteratur och första reaktionen var att det är något som bör undvikas, men efter att ha funderat lite mer tror jag att det mest beror på hur det är skrivet. Jag har inget emot bittra poliser på väg mot pension, öververbala tonåringar eller tonårig revolutionär tjej om det bara skrivs så jag tror på det, men när det bara finns grunddragen av en stereotyp och ingen fördjupning så är det ju värre...
Helgfråga: Omslagets betydelse
Vad har omslaget för betydelse när jag köper böcker undrar Mia. Nästan ingen alls svarar jag. När jag är på bokjakt (och inte har en särskild författare eller boktips att leta efter) så vänder jag på de flesta böcker och läser baksidestexten, verkar det intressant bläddrar jag lite i boken också. Verkar sedan innehåll och språk passa mig så köper jag oavsett hur den ser ut. Sen beror det naturligtvis lite på humör, är jag inte deckarsugen vänder jag kanske inte på de som ser deckaraktiga ut, samma för feel-good och chic lit - med tiden har man ju lärt sig hur olika genrer brukar tolkas.
Omslag jag gillar ska helst säga något om innehållet. Det behöver inte vara jättetydligt, men när jag tittar på omslaget efter läsningen så gillar jag när det känns som att det jag just läst passar med hur den ser ut. Favoriterna brukar vara de som inte är för plottriga. Extra plus är när det taktila sinnet får komma med, som i Meyers Heartless som är mattsvart med ett mönster i blank röd relief och där blomsterslingor, krona och svärd alla är beståndsdelar i texten.
Tycker om detaljerna - fläkten i Den här tyckte jag om, P är t.ex. nödvändig för att en ren, leker med en ikonisk av personerna ska kunna andas. utstyrsel och härlig titel. |