Hjälp! Jag drunknar!

I Populär historia…
Denna underbara tidning som bara kommer och kommer och som jag inte hinner läsa.

Det är verkligen en bra tidning!
Jag tänker alltid att jag nog kan hoppa några artiklar för att kunna läsa ikapp men fängslas av säkert 90% av innehållet och försjunker i beskrivningar av sjunkande ubåtar, fältslag, historiska platser och personligheter, porslinets utveckling, ryska juveler osv, osv.

Det är ju bara det där med att ta sig tid att läsa.
Jag tänkte förstås att jag skulle ägna mig åt den här härliga tidningen under min semester men det finns ju så mycket annat att göra. Så många böcker att läsa. Så många podcasts att höra, För att inte tala om spännande MUD att spela.

Det värsta är att den tar så mycket plats, tidningen.
En punktskriftsvolym är betydligt större än den ”vanliga” tidningen och ett nummer består av tre punktvolymer.

Jag förvarar mina olästa tidningar i vår köpmandisk men den är nu full.
Jag har tre volymer som ligger och väntar på mitt skrivbord och vilken dag som helst kommer ännu ett nummer.
Populär historia tar över huset!
Jag får nog ta och pausa prenumerationen tror jag.
Eller börja läsa som aldrig förr.
Men tidningen rekommenderas varmt för dig som gillar historia!

Punktskrift

Idag är årets första sommarcafé är i S:t Johannes församling.
Och solen skiner som en galning. Helt ljuvligt!
Och så är det jag som är dagens gäst.
Förutom att jag får sitta ute i solen och fika så ska jag också berätta lite om "Att läsa med fingrar".

Det är faktiskt första gången jag berättar om punkskrift och punktksriftsläsande på det här viset och jag tänkte börja det hela med lite historia. Bara det att när jag skulle sätta mig och förbereda insåg jag att historien har jag verkligen ingen koll på. Punktskrift har varit en så naturlig del av mitt liv så jag har inte funderat särskilt mycket på dess ursprung. Jag visste att det var nån snubbe vid namn Braille som uppfann det på 1800-talet. Det duger inte när man ska hålla föredrag.
Så det fick bli lite googlande.
Det visade sig att den här snubben Braille var en riktigt häftig och intressant person.
Han var bara 16 år när han introducerade den punktskrift som inte blev världsberömd förns efter hans död.
Ni kan läsa mer om honom
här på Wikipedia,
samt
här
på punktskriftsnämndens hemsida där man också kan ladda hem en liten biografisk skrift om Louis Braille.
En lite längre artikel om honom hittar ni
här.

Om någon är nyfiken på hur själva punktskriftsystemet funkar så har wikipedia en bra artikel
här.

Skulle man vilja gå så långt som till att beställa ett eget punktskriftsalfabet eller biografin om Louis Braille som tryckt bok så kan man göra det
här
på Talboks- och punktskriftsbiblioteket.

God läsning!

Lite av varje

Igår lagade jag och J en helt underbart god lasagne men eftersom vi råkade bränna översta lagret *mutter* så blev det ingen bild på den. Så jag ger er receptet nästa gång vi gör den så ni också får bild på den.

Annas pepparkakor är den enda produkt jag hittat i mataffär med punktskrift på förpackningen. Det står "Annas pepparkakor orginal" och sen ett telefonnummer man kan ringa "vid förfrågan". Jag gillar det verkligen och vill uppmana till mer sånt! (om nu mot förmodan någon berörd skulle läsa detta...)

Ett tips!
Jag är jättedålig på att göra stuvningar och såser. Jag överlämnar detta med varm hand till min sambo som är grym på det. Men jag bidrar gärna med lite tips och trix. För några år sedan fick jag lära mig att det är fantastiskt gott med vitlök i svampstuvning. Det var min underbara vän Rebecka som skulle göra varma mackor åt oss. När hon sa att hon tänkte ha vitlök i stuvningen protesterade jag högljutt. Jag ville, på ett för mig ganska konstigt konservativt sätt, att svampstuvningen skulle smaka som svampstuvning alltid gjort. Rebecka brydde sig dock inte det minsta om mina protester vilket var tur för mig. För det är otroooooligt gott med vitlök i svampstuvning! Om du inte provat så gör det!

Idag har jag skrivit ner mitt föredrag till prästexamen. Det var lite knepigt eftersom jag bara har tio minuter på mig och får knappt sagt hälften av vad jag vill säga. Tio minuter kan tyckas långt men det är det faktiskt inte. Men jag får bidra med mer under samtalet efteråt som tur är.

Äntligen har jag börjat läsa "Fågeln som vrider upp världen" av Haruki Murakami. Som jag har längtat! Åh denna underbara författare med ett språk och en berättarteknik som jag avgudar. Och med sina berättelser som man aldrig vet vart dom tänker ta vägen. Jag njuter i fulla drag!