Julen

Och så finns inget av det kvar
Det som förr var julen
Eller det som jag så förtvivlat gärna
Ville skulle vara julen

Kvar finns ett barn som föder ett barn
I halmen och smutsen

Kvar finns trasigheten och brustenheten
Ödsligheten och befrielsen

Kvar finns jublande smärta
Och smärtande jubel

Kvar finns utsattheten och förståelsen
Uppgivenheten och känslan av förlust

Kvar finns leendet
Eftersom det finns en människa
Som vill var hos mig en stund

Och budskapet om en stor glädje
En glädje som inte når hjärtat
Förens jag sjunger ”gloria” med änglarna
Och ropar ut att ”dagen är kommen”

För du kom
Och hon höll dig i sin famn
Eftersom du är spädbarnsdoft
Och världens ljus
Och ensamhetens ensamhet

Och kanske har du aldrig känts så nära
Som den här julen
När allt som finns kvar
Är Du

En herde ser på den tjugotredje psalmen, av Phillip Keller

Det här är precis vad det låter som - en herde som kommenterar psaltaren 23 utifrån sina erfarenheter som herde.

Så var det jul igen och dags att skriva predikan till julottan. Det är inte särskilt lätt att varje år komma på någon ny och spännande infallsvinkel på temat ”Jesu födelse”.
I år tänkte jag i alla fall fokusera på herdarna och när jag letade inspirationslitteratur (i det, för synskadade, minst sagt skrala utbudet) hittade jag den här boken. Bara titeln var inspirerande så jag tänkte att det här blir bra! Här kan jag nog få många fina idéer.
Ack så jag bedrog mig! Titeln är och förblir det mest inspirerande i denna läsupplevelse.

Det är en alldeles för präktig kristenhet för min smak. Alldeles för få färger utöver svart och vitt. Alldeles för mycket ”bra får stannar innanför stängslet, dåliga får går sina egna vägar”. Alldeles för mycket ”dåliga får måste herden göra sig av med”. En i min smak mycket otrevlig symbolik.
Det är synd för hade det hela gjorts med mer förståelse, närhet, ödmjukhet, värme och finess hade det kunnat funka betydligt bättre. Om fokus hade legat på herdens omsorg istället för fåren som måste rätta in sig i leden, inse sitt eget bästa, vara lydiga och följsamma.
Som det nu är handlar det övervägande om bra och dåliga kristna.
Jag och många med mig tillhör helt klart de dåliga. Författaren verkar faktiskt tycka att de flesta kristna tillhör den mer eller mindre dåliga sorten. Själv gör han det naturligtvis inte.

Jag orkade inte läsa klart boken. Jag slutade på halva vägen.
I och för sig så är det bra att höra och läsa sådant som en inte håller med om eller ens gillar. Det sätter igång tankeverksamheten och tvingar en att reflektera över sin egen tro och sina egna övertygelser. Det kan t.o.m. inspirera. När jag tänker efter framträder ”den gode herden” tydligare för mig efter att ha läst boken.
Inte författarens utan min ”gode herde”.

Ändå var det inte detta jag sökte och behövde just nu.
Så jag tackar för mig och lägger herdeteologen till handlingar.

Djuren i stallet, av Lars Collmar

Det här är julevangeliet berättat på ett annorlunda sätt, i femton korta kapitel. Det är geten, oxen, åsnan, lammet, kamelen, myggan, räven, ormen m.fl. som berättar för oss om natten då Jesus föddes.
Jag har läst den för min djurälskande sexåring och hon tyckte verkligen om den.
Kombinationen djur, humor och allvar fungerade alldeles utmärkt på henne.
Och på mig! Men så är jag också måttlöst förtjust i Lars Collmar.

Tematrio - jul

Såklart är det jul som är temat i
Lyrans
trio den här veckan.
Vi får berätta om vad vi vill - sånger, böcker, dikter, filmer - ja allt möjligt. Vilken frihet!

* Eftersom jag är präst borde jag förstås nämna LUkas julevangelium men det har Lyran själv redan gjort. SÅ istället får det bli Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin.
Den boken älskade jag när jag var liten. I skolan fick vi ha med oss ljus och så satt vi där med vårt tända, levande ljus på bänken medan fröken läste den här lilla fina boken.
Där får vi följa julens händelser genom en liten åsnas ögon. Väldigt fint!

* Trollvinter av TOve Jansson är en annan underbar liten berättelse. Mumintrollet råkar vakna mitt i vintern fast han egenligen ska sova fram till våren. Det är snö och hela huset sover. Ensam och rädd är han men det finns många vakna i mumindalen och han behöve rinte vara ensam. Och jul blir det. Hans första jul.
/Finns som ljudbok.)

* Jag hade först bara tänkt nämna böcker men det får faktiskt bli en film och det är Mupparnas julsaga.
En helt fantastisk variant av Dickens julsaga. ROlig och varm och rörande, och så väldigt härlig musik. Mupparna me like!

Oj, det blev visst bara barnrelaterat här. Men det säger kanske något om både mig och julen...