fyra års tider i dimma och längtan

 

 

 

I början blev det oro, ovisshet och en del skräck... 

Sen blev det mycket högljutt överallt! Nästan panik. 

Nyheter bland konspirationsteorier, gnäll, krav, förskräcklig statistik och trötthet...

Media vilsna i rapporteringar, sjukvården på knä överrumplat av massor människor i behov av hjälp. Corona dimmor täckte över vardagen och länge kändes det hopplöst.

Idag ger vaccinet ljusglimtar, men det kom nya konspirationsteorier, gnäll, krav och förskräckliga nyheter.

Svårt att hitta ro och hopp. Svårt att vara.

Covid-19 krupit närmare. Vänner och bekanta meddelar om sjukdomen. En del skipper det svåra och kommer undan med lindriga symtom, andra lider hårt, behöver hjälp med respirator... Vaccinering havererar...

Det kommer nya dimmor...

Skönt att våren är på g och krokusarnas glada färger drar tankarna åt lite ljusare håll. Trädgårdsarbete fyller dagarna och det händer att jag glömmer verkligheten. Även om vädergudarna inte är så generösa och blandar kalla vindar med fuktig dis så fingrarna stelnar och Raynouds sjukdomen gör sig påmind. 

Lite oftare tar jag en promenad till havet eller närliggande naturreservat. Ute i naturen finns möjligheten att bli smittad knappt alls, men det är betydlig fler som promenerar, joggar, cyklar och rastar sina hundar. Jag saknar inte folk särskilt mycket, men det är trevlig att stöta på någon under fototur och växla några ord på avstånd. För det mesta. 

Ibland har man bara otur att passera en hundägare med ouppfostrad och lös hund, trots att det är skyltat vid ingången och på flera stolpar vid promenadslingor. Jag konstaterar att hundägarna kan inte läsa, ser inte och är också döva. Jag är trött på att be om ursäkt att jag är rädd för hundar, be människor att koppla sina djur. Jag är trött på att ständig känna att jag måste ta något annan väg för att just på den slingan finns lösa hundar... Inte ont om hundar, jag gillar djur och en del är verkligen vackra, men tyvärr många är ouppfostrade och tillhör "handikappade" människor... 

Plötsligt förstår jag varför det finns konspirationsteorier, gnäll och förskräckliga nyheter... många kan inte läsa och ta in information om avstånd, smittspridning och rekommendationer... De kan inte förstå skillnaden mellan rekommendation och restriktion, de förstår inte att det finns andra människor som också har samma rättigheter....

 

 

 

***

Jag skrev det ovan för en vecka sen, men ville inte publicera för att jag var upprörd och trött. Läser om och tänker att det är faktiskt förbjudet att springa i naturreservatet med lösa hundar...

***

Våren är verkligen i full fart!

I morse vaknade jag till fågelkonsert och i trädgården lyser första blommorna i regnbågens färger. Blåsippor tittar upp i skogen och knoppar brister! Härligt. Solen snålar lite, men vi fick första underbara vårregn. 

Dessutom är ljuset magiskt just nu. Jag snabbar på med bloggen och sticker ut... ut... ut... till trädgården och få lite svart under naglarna ;-)

 

 

Våren är här

...och det är mycket glädjande, när allt annat runt om målas svart på grund av corona...

Ibland känns det som att media bara hetsar upp en...
Börsen rasar...
Gränserna stängda, krogar stängda, äldre stängda...

Corona pandemin.

Okontrollerbar oro och konsekvenser av det... 

Jag tar kameran och telefon och går ut på en lååååång promenad. Orkar inte ta in mer dåliga nyheter ... panik når inte mig!

Där ute på stranden brukar det inte vara mycket folk på dagen mitt i veckan, men det händer att jag träffar någon med hunden eller andra pensionärer på hälsopromenader.
Någon löpare eller cyklist, familj med barn.
Denna gången är det tomt, trots den fina solen.

Man undgår inte döden bara för att man slutar leva.

Märta Tikkanen

mars

Det är ganska kallt och trist de senaste dagarna.

Tittade på bilder från förra året. Jag vet inte om jag minns fel eller våren var mer generös…

Bilderna vittnar om flera soliga dagar och mer färgglada vårtecken. Förra årets tranorna redan passerade mina trakter. Vi får se hur det blir i år…

Men... igår hörde jag strandskator på stranden och några dagar tidigare var lärkorna framme. Så det finns hopp ;-)

I hasselbuske / W leszczynie

I lördags tog jag och Skogstrollet en promenad genom skogen. 
Vi skulle välkomna Våren och se om blåsipporna har kommit. 
Vi konstaterade att det är mycket kvar att åtgärda efter de senaste stormarna och det var inte vår vi mötte, utan en förvirrad Vinter. 
Hon kom hastigt med isiga vindar, hagel och svepte skogen i frost. Vi tyckte att det var ganska otrevligt att förstöra en första vårdag så.

Trots det, solens strålar är starkare nu, det knoppas och vårblommor lyser i trädgården och i det vilda, fåglarna kvittrar och fälten lyser grönt. Det är VÅR!

Vintern försökte attrahera med frosten även på söndags morgonen, men när jag såg termometerns skala… nej, det blev ingen soluppgång i rosa dimmor över sjön…  Det kändes fel… Jag tände brasan istället och satte på kaffe. Kylan varade kvar, men det isiga försvann och jag som ”äkta” makronörd kunde leka i hasselbusken ;)

Det hamnade lite annat på minneskortet också… och kommer så småningom :)

Zimie coś się poplątało i próbowała zamrozić pierwszy wiosenny dzień. Tak zakręciła wiatrem i gradem, że temperatura spadła dobrze poniżej zera w ostatni weekend... 

Jest zimno, ale to czas kwiatów, zieleni i słońca! Wiosna! 

Jak na uzależnioną od makro przystało zapuściłam się w leszczynę i nie pozwoliłam zimowym fochom zepsuć sobie spaceru w lesie!

Leszczyna kwitnie i tańczy na wietrze wiosennie :)

ny kamera, gammal glugg / nowy aparat, stare szkiełko

Gillar experimentera med gamla linser. Fota omvänt, skruva på varandra, leka med avstånd och ljus, utmana kameran och mig själv... Ibland känns det verkligen läskigt att sätta ett "skitobjektiv" från urtiden på en dyrbar kamera, nästan, men ...vad kul det blir när man börja fotografera!

Jag glömmer rum och tid... 

Jag erkänner, innan jag förstår egenskaper av enskilda gluggar blir det många papperskorgbilder, men det blir faktiskt ganska många annorlunda och lite unika... som väcker nya tankar och får mig att se nya möjligheter... 

Så, innan jag tar en magnifik landskapsbild eller annan bild roar jag mig på marknivå och leker antikfotograf ;)

Alla är fotografer... på något sätt stämmer det, vi avbildar allt och ständig i våra sinnen, sparar, minns...
Alla "fotograferar" med ögonen, själen... och många av oss även med kameran... och gamla gluggar ;) 

Just nu drogar jag mig med solen och färger!

***

Jakiś czas temu zainteresowały mnie stare obiektywy. Znalazłam kilka i experymentuję. Czasami, kiedy wkręcam do aparatu co kosztował fortunę, takie szkiełko z czasów II wojny, to trzęsą mi się ręce... ale niepewność szybko znika, kiedy zaczynam klikać ;)

Te stare objektywy mają specjalny czar, jaki pozwala mi zapomnieć o czasoprzestrzeni. Przyznaję, że zanim "poczuję" objektyw, wiele zdjęć ląduje w koszu. Jednak próby, poszukiwanie i eksperymenty działają jak narkotyk i ja lubię efekt końcowy, czyli te niedoskonałe foty z defektami starych objektywów...  ;)

Ostatnio narkotyzuję się słońcem i kolorami wiosny!

Nu är det vår!

Det kan vara mysigt när det kommer regn och ruggigt väder. 
Man kan tända ljus och svepa sig i en varm filt vid kaminen med en bra bok. 
Men de senaste månaderna hade vi bara sådana ”mysiga” dagar så jag var överlycklig igår att det kom sol och värmde trädgården så en del blommor kom upp och lyste med glada färger. Efter snödroppar och vintergäcken kom krokusar och våriris. 

Underbart! 

Och det knoppar så det knackar!

Morgonen bjöd dessutom på läckert månspel och lite dimmor… 

 Nu är det vår! :)