ofrivillig dvala

Det var någon gång i oktober när mörkret började smyga sig in... men jag hoppades ändå på gyllene soliga novemberdagar och vinter med snö. Snön har kommit i mängder, men inte här. Jag har inte sett en flinga än. Skulle skriva att jag är avundsjuk på er som bor lite uppåt landet, men med tanke på senaste vädernyheterna är det kanske inte mycket att bli avundsjuk på.

I alla fall mörka molntäcke hänger här ganska länge och det känns hopplöst i blåsandet som avlöses av regnet. Någon solglimt är så kortvarig att det knappt märks.

Som ni förstår blev det inte mycket foto de senaste långa veckorna. Vädrade kameran senast någon gång i november just vid ett sådant kortvarigt solbesök. Det blev lite fluffiga rester av rosenflockel och jag drömmer om snö...

Blev lite hämmad...

Jublade i förra inlägget om två bilder på 1x, men det blev TRE!

Var och är fortfarande överlycklig, men plötslig blev jag lite hämmad... 

Kameran började skrämma mig och jag blev konstig. Hade svårt att hitta nya motiv, men först och främst hade svårt att njuta av min hobby. En konstig ångest svepte om mig... Prestation ångest?

Veckorna gick och jag skrattar åt mig själv idag. Allt är som vanlig, jag fotar det jag gillar och det är helt normalt att några bilder når fram till de utvalda sidorna... ;-)

Det är inte det som är det viktigaste... fast jag gillade mycket min lilla succé!

vinterfärger i mina drömmar och akvareller

Fortsätter att leka med färger och testar olika tekniker. 
Det blev mest vintertavlor för att jag saknar den i verkligheten :-)

svept i dimman

"I dimma tävlar inte utsikten
med insikten "

                                                         dodeka 

att välja....

Årets influensa bestämde sig för att plåga mig lite längre.... Inte mycket att göra åt. 
Dricka mycket, hålla sig varm och hoppas på det bästa :-) Om det var så enkelt alltid!

När influensa slog till var jag tvungen, tyvärr, stoppa i mig några piller och "köra på". Det var inte så bra val. "Betalar" idag med ännu mer hosta och andra besvär... 

Ibland känns det som att trots valmöjligheter har vi inget val och oavsett vilket beslut vi tar blir det fel...

Att inte grubbla för mycket över det och ta mig genom influensan ändå försjönk mig först i en spännande bok. Om boken skriver jag en annan gång, tror jag, när jag läst klart.
På eftermiddagen tog jag penseln för omväxlingens skull och lekte lite med akvareller.

aqua

Det är härligt att ha en hobby att gömma sig i, när allt runt om verkar falla.
Ja tänker på de människor som söker skydd från kriget. 
Tänker på landet jag kommer ifrån och de nyheterna jag läser... 
Alldeles för mycket elände åt höger och vänster... bokstavligt och metaforiskt. 

Då är det bättre att ta kameran och leta efter vinter eller som jag gjorde sist, leka med aqua!

Trodde inte att det kunde fascinera mig så, att jag glömde äta!

Hade otroligt roligt med akvareller och här kan ni se vad jag hittade på ;-)

det går fort...

Det gick fort.

En vindpust och ingenting är sig likt längre.

Ett träd som gav mig ljuvlig skugga under heta sommardagar finns inte längre. Jag får vänta många många år innan det nyplanterade trädet ger mig ny skugga… jag kanske inte hinner sätta mig i dess skugga… sådan är naturen ibland. 
Hård och ljuvlig samtidigt. 
Skrämmande och fascinerande. 

Naturens krafter gör skador och förödelse. Naturen ger och tar. 
Jag kan sörja mitt vackra träd, men jag accepterar och respekterar naturens krafter…

Det gick fort.

En tanke, ett drag, ett ryck och en vacker stad är inte sig lik.

Många människors liv gick inte rädda. 
En mamma kommer aldrig mer krama om sin son eller dotter. Ett barn kommer aldrig mer se sin mamma, pappa eller sin vän. 
En vän förlorade en kär vän. Människan ger liv och tar bort det barbariskt och skoningslöst, 
för vadå? 

Obegripligt, oacceptabelt, onaturligt.

Det går fort.

Ett sjukt beslut och världen är inte sig lik längre. 

Jag vill inte tro att vi väntar krig… igen…  

Som om människan aldrig kan lära sig något från sin historia…

Oberäkneligt, oförutsägbart. 

inte alls drömsk

I helgen kom vinter. Med isiga vindar kom även lite snö.

Inte alls vackert och inte alls som jag längtade efter.

Inte alls drömsk.

Men det brukar vara så ibland.

Vi drömmer om någonting och vi längtar efter något.

Men någon förvrängning kommer emellan…

Jag har förmodligen för stora krav i mina drömmar…

(Bildlig kände jag för abstrakt.)

...men det finns hopp...

:-)

~~ ~~

Varför?

Skadeglädje?!

Pengar?!

Förstår inte varför någon nätjävel våldtagit mitt modem, min dator och min virtuella tillvaro…

Den första maj fick jag ett hemskt virus, som förpestat Internet och hela dagen.

Tack och lov finns det gott om duktiga killar i mitt verkliga liv som kunde offra några timmar av ledighet att rensa min infekterade dator…

Otur? Kanske…

Men varför överhuvudtaget?! 

En skapar och andra förstör…

En kämpar, andra utnyttjar…

En skyddar och andra våldtar…

En människa…

Vad är det för varelse egentligen?...

en tanke...

Ett ord, ett misstag

En lavin av missförstånd…

En bild, tusen ord

En lavin av tolkningar...

En människa, en träff

Oändlig...

                 besvikelse…

                 kärlek...

                 ondska...

                 något annat...

ett val?