Ännu en aktiv helg

Så var det söndag och storstädning står på schemat, tillsammans med lite artikelskrivning för jobbet. Alltså en hemmadag med andra ord, fast sonen klagar inte; det har ju varit full rulle både fredag och lördag.

Efter dagis fredag bar det nämligen av ut på stan...


...med nya cykeln.


Det blev till att dela en pizza på Prego.


Och jo, jag upptäckte plötsligt att sonen alltså blivit stor. Utan en kommentar och utan att försöka ge dem till mig, hade han plockat av och lagt det han inte ville ha (lök) på tallrikskanten. Duktig kille!


Sedan blev det att se polske fotografen Fiann Pauls fantastiska foton från Himalaya, Island och Grönland.


Sonen levde sig in i utställningen (tyvärr hann jag inte få fram kameran när han stod som mest bakåt, men ändå). ;-)


- Den här filmen ska vi se! sa sonen.
Alltså "G-force"; en familjefilm om tre marsvinsagenter (dock inte i 3-D).


Laddad för underhållning. Och visst var han minst lika nöjd efteråt vill jag lova. En lyckad kväll, helt klart!

===


Lördag bar det av på uppdrag ”Hitta Julklappar”. Ja, vi ska ju skicka iväg alla våra Sverigeklappar i början av november, och då en del annat kommer i vägen närmsta tiden, tyckte jag att detta var en bra dag att börja. Sonen var nöjd med sina 100 kronor som han fick att handla för (som dock fick bli fler allteftersom dagen gick).


Vad förvånad jag blev att hitta Mamma Mu-nallar i bokaffären..! Findus var inte lika överraskande – senaste Pettson-filmen kommer faktiskt hit om två veckor. Men, nej inte hör detta till vanligheterna, därav behovet av att ta ett kort. ;-)


Nej, vilken bra present! Det gäller ju att lära sig sin plats i livet tidigt. ”Cook ’n Clean”, med kombinerat kök och tvättstuga i ett. Och bara tjejer på alla bilderna såklart. Super! Hmm...


Sonen spanade in krims-krams-hyllan i en av stadens souvenir- och presentaffärer. För ett tag sedan hade jag sett ett par små keramikkrukor som var så fina i en av dessa affärer (inte den som fotot är taget i) och som kanske skulle bli en passande julklapp. Jag mindes inte priset, bara att det var hutlöst för en så liten kruka, men kanske var det en bra idé trots allt?! Så jag tittade förbi igår. När de visade sig kosta hela 1300 kr (motsvarande nästan 1900 svenska) kom jag dock hastigt på andra tankar. Liiite för dyrt för en julklapp tycker jag...

Jag hittade istället en fin prydnadskudde. Pris; 1300 kr, alltså återigen nästan 1900 svenska kronor. Nej, den blev inte köpt den heller. Att köpa julklappar här är verkligen inte lätt, med så begränsat utbud och så hööga priser på allt. Men nu har jag fått en annan idé... ;-)


Efter julklappsbestyr var vi väl värda en mjukglass tyckte vi. Det var ju dessutom ganska varmt, hela +7 C. :-)


Medan vi åt kunde vi sitta och se hur det snöade på Hjortetakken, ner till ca 1000 meters höjd (fjället är 1210 meter högt). Det har snöat i fjällen här runtomkring i några dagar nu.


Grönländare är inte så vana med småkryp, därför springer de flesta så snart de ser en spindel (inklusive alla de som satt på bänken i bakgrunden). Sonen och ett par andra nyfikna inspekterade dock det ovanliga besöket. (Tror nästan jag kan räkna antalet spindlar jag har sett här sedan 2001 på mina fingrar.)


Innan det blev dax att gå hem och få besök av sonens kompis, blev det att gå på teater (sonen ses i röd tröja) – ”En konstig trädgård”, spelad av en barnteaterduo på besök från Danmark. Lillkillen ropade dock först ett bestämt nej till förslaget. Han ville inte gå på teater.

- Varför vill du inte gå på teater? frågade jag.
- Jag tycker inte om teater!
- Men vet du vad teater är?
- Nej...!

*hahaha* Med lite mamma-list löste det hela sig dock ganska smidigt och sonen blev så klart en av dem som följde mest med i handlingen och applåderade, ja det gjorde han allra mest av alla. Jättekul var det! :-)


På kvällen blev det också att prata lite i telefon med modtagarna av dessa fina brev, som sonen skrivit till dem han ville bjuda in på födelsedagskalas. Snabb postgång (för att vara här) denna gången; vi skickade dem i torsdags (att gå till posthuset är ju också ett äventyr - roligare än att dela ut dem själv, som vi brukar göra). :-)
Och ja, det är lite med vilje att ni inte ska kunna läsa namnen som sonen har skrivit.

Tid för vinter

Så har hösten gjort entré här i Grönland. Man har i och för sig kunna känna den lite extra kyliga luften i ett par veckor nu, och vi har haft många dagar med tät augustidimma, men idag kom så även regnet. Vi har annars haft en otroligt torr och fin sommar. Inga värstingtemperaturer så klart, utan de senaste par månaderna har väl temperaturerna svängt inom intervallet 0-18 grader Celsius, med ”fokus” på mellan 5-12 C.

Med hösten här, är så klart även vintern runt hörnet. Ja, så är det för oss här i Arktis. Knappt har hösten börjat, innan snön börjar falla. Först i de närliggande fjällen, sedan här nere hos oss vid havsnivå.

För att ge er en liten förtitt på det som komma skall tänkte jag ta er med på en liten resa – en av många jag gjorde under min halvåret långa bloggpaus. So, here goes...


På Tivoli i Köpenhamn sommaren 2008, vann jag en lyxresa för två Köpenhamn-Ilulissat t/r. Lite komiskt när nu jag redan bor i Grönland och min son har det mesta av sin grönländska familj i just isbergens Mekka Ilulissat. Men då det ändå är ett land helt utan vägar mellan orterna, där det dessutom är dyyyrt att resa runt, så var ju inte resan fy skam ändå. Dessutom fick jag lov att ta med mig både en kompis, A, från Sverige och min son, utan att betala en krona, eftersom jag inte behövde använda biljetten över Atlanten! :-)


I Kangerlussuaq, halvvägs på vägen Nuuk-Ilulissat, väntade sonen och jag på vår 3:e medresenär som kom med detta flyg. En smula kallt var det; - 27 C. Bottenrekordet under resan var på -32 (kompisen upplevde neråt -34/-35 om jag inte minns fel, vid mellanlandningen på väg hem igen).

Och ja, där kom svaret på varför jag inte bjöd med mig min kära pappa istället – det var för kallt helt enkelt. Och syskonen var kluriga då de är två och jag hade bara en biljett, då jag inte fick lov att ge bort min egna. Dessutom hade den ena systern då en liten nyfödd och den andra hade hästar och hundar som inte kunde lämnas ensamma. Då passade det ju bra att bjuda in A som redan använt en studerandes förmögenhet och varit och hälsat på, och som hade en dröm att se det hela i vinterskrud.


Två fina rum, med sköna sängar fick vi och...


...utsikten var inte fy skam. Hela Ilulissat stad (4.600 invånare) och havet med sina enorma (flera 100 meter långa) isberg.


Sonen gillade bäst att hoppa från stenar (och tvinga oss andra att hoppa med, mest A)... ;-)


Isen låg tjock, så sonen farföräldrar kunde inte komma in från hembygden Oqaatsut till Ilulissat. En faster och ett par kusiner fick vi i alla fall besökt. :-)


En kälke vid isfjordens mynning.


Här ses Paramout Pictures film-set från filmandet av filmversionen av ”The Last Airbender” som får världspremiär sommaren 2010. "The Last Airbender" är från början en animerad fantasyserie, där det finns fyra olika nationer, som alla har var sitt element (jord, vind, vatten och eld), där de också har var sin orden av sk "benders" som kan manipulera just den nationens element. Vindnationen hade altså "vindböjare"/airbenders. Och japp, det är isberg som ses i bakgrunden.

Och här kan ni se en trailer för filmen...:




Ilulissat stad. Bergen som anas i bakgrunden ligger på Diskoön, dygt 6 mil bort!


Aaju var väldigt imponerad av att mammas jobb även låg i Ilulissat (han såg loggan på vattentanken, som mycket riktigt tillhör ”mitt” företag). ;-)


Slädhundarna vandrar runt bland de fastfrusna båtarna.


A sticker iväg med kusk, hundar och släde. Jag skulle också ha varit med, som en del av vinsten, men det strulade till sig med barnvakten, så det blev bara att komma med och vinka av ekipaget.


Jag fångad på bild, tagandes bild av solnedgången... ;-) (Foto lånat av A. Hoppas det är ok.)


Och här är mitt foto. :-)


A och sonen inspekterar igloosarna man kan bo i på Hotel Arctic, där man kan ligga och se norrskenet dansa över himlen genom fönstrena i taket, för att inte förglömma alla isbergen man ser när man står upp.


Utöver flygresa (2 x Nuuk-Ilulissat t/r + 1 x Köpenhamn-Ilulissat t/r), tre nätter på stans finaste hotell och frukost, fick vi tre guidade turer och två lyxiga flerrätters middagar. Med dåvarande valutakurs var det säkert värt mer än 50.000 svenska kronor, men vi fick allt helt gratis. Inte illa. ;-) (Foto lånat av A. Hoppas det är ok.)


Pojkvännen hade ju också vägarna förbi Ilulissat för ett par dagar sedan och detta var vad han såg från hotellfönstret, fotat med närmast obefintlig zoom. Notera vattenpusten & -ringarna från valen som simmar förbi längst fram i bild (och hur otroligt liten båten till vänster är)! Det är nästan som den kommande utsikten från vårt hus (om än på lite längre avstånd). Jag längtar...! :-)


Och så hoppas jag att P förlåter mig för att ha lånat ett av hans foton. Eftersom han befinner sig i öde land utan möjlighet för mobilkontakt på ett par dagar, så är det ju lite svårt att fråga... ;-)

En resa i tiden – helgen då jag blev 30

Ja, tiden den rusar och vips var man 30 år. Och vips har det gått ytterligare 2 veckor och nästan inte ett ord har man fått skrapat ihop till bloggen. Men nu är det kanske ändå dax att komma igång med bloggandet igen?!

Just nu sitter jag i Köpenhamn. Det är söndag och jag har 5 dagar kvar på min tjänsteresa, innan sonen och jag åter vänder näsorna mot Grönland. Mycket har hänt, men det ska ju börjas någonstans och därför tänkte jag ta er med på en snabbtur till helgen då jag fyllde 30.

Ja, det blev ju lite si och så med mina planer om att hålla ett stort firande. Separationen från Aajus pappa tidigare på året gjorde väl sitt för att förändra min umgängeskrets och dessutom gick den största musikfestivalen i stadens historia av stapeln just under ”min” helg. Men en brunch med vännerna skulle man väl ändå kunna fixa?!


Först, efter jobbet fredag den 31:e oktober, dagen före dagen D, gick Aaju och jag och köpte mig en present – eller ja två; ett halsband med ett hänge av myskoxeben och två rejäla högtalare till min dator (för att spela musik). Sedan lyxade vi till det ordentligt; vi gick nämligen ut och åt mat – bara han och jag. Matlagning skulle jag nämligen få nog av ändå, eftersom jag skulle börja förbereda inför brunchen.


Aaju tyckte dessutom det var en bra idé att sova i en alldeles för liten plastback. Han bäddade så fint och ja, han somnade faktiskt i den också. Fast det är klart; han gnydde lite när han vaknade någon timma senare (ont i naken kanske?! ;-) ) fast han somnade turligt nog om med det samma, i den riktiga sängen.

Lördagen, den 1:e november, kom så och inte hade jag väl trott att jag skulle bli väckt med paket och sång, men oj vad jag blev förvånad. Inga paket i och för sig, men väl en sång av lillkillen, med egen påhittad melodi och text som gick ungefär såhär:

”Det är mammas födelsedag. Det är mammas födelsedag. Det är inte Aajus födelsedag. Mamma har fått stort paket med musik.”

Bättre kan man väl inte vakna?! :-)


Brunchen blev sedan hur lyckad som helst. Massor av mat och nöjda gäster som stannade fram till tidiga kvällen.


Och ja, lite paket blev det också, inklusive denna vackra bukett med blommor. Och en hel massa hälsningar, via post, telefon, sms, e-mail, facebook och blogg. Tack allihop!! :-)


Söndag var det sedan även dax för Aaju och mig att gå på konsert i kulturhuset, med Anda – som spelade sina barnsånger. Väldigt lyckat.


En liten del av publiken.


Jodå, en del lekande i snön blev det också... ;-)


Och än mer lek. Än kan vi alltså se lekplatsen. ;-)


Och tidigare på dagen hade Aaju även själv tagit på sig kläder för att gå ut och skotta snö. Simglasögon, shorts och stövlar utan strumpor tyckte han var en bra idé. ;-)

Som ett avslut på tiden i Nuuk, innan jobb och packande tog överhand inför jobbresan till Europa, fick jag måndag kväll fixat barnvakt åt Aaju. Det hela resulterade i en ”date” av det trevligare slaget, med tittande på ”Arn – Riket vid vägens slut” på bio, köp av mat från den lokala grillbaren, hemtravande genom snön, nattning av Aaju, ätande av maten vi köpt och sedan en hel massa prat och skatt. Kort och gott; dunder! :-)

(Och filmen? Jo, men visst var den bra. Det gör ju det där lilla extra också, att se en svensk film på bio på Grönland. Nästan en smått surrealistisk känsla – även om träden inte alls hade samma effekt på mig som sist, då jag såg första Arn-filmen... ;-) Sedan var det ju lite ”kul” att se den tillsammans med en dansk, när nu det var svenskar och danskar som låg i krig med varandra. *hihi*)

Också maskar (/danskar) kan!

Så har Aaju och jag gjor en ”favorit i repris”; vi har varit på bio. Jättekul!

Vi var och såg den danska animationsfilmen ”Disco Ormene” – alltså ”Disko Maskarna” på svenska. Jag vet dock inte om det kommer att bli den svenska titeln, eller om det ens kommer en svensk version. Filmen hade nämligen premiär i Danmark (och Grönland) först i går, som var sista skoldagen för alla danska barn, som nu har höstlov i en vecka.

Efter att ha sett filmen och sett vilken hög kvalité det är på den, så har jag dock svårt att tänka mig annat än att den kommer att gå upp på bio i både Sverige, resten av Europa och ja, också på minst ett par andra kontineneter, på i alla fall några biografer, eller på dvd om inte annat.

Filmen handlar om Bjarne. Bjarne är en ung mask, som bara är dödstrött på att vara längst ner i födokedjan: Alla andra insekter ser ner på maskarna. Han har dessutom ett tråkigt jobb inom komporsteringsindustrin hos A. P. Mødding (inte alls en parodi på danskarnas svar på Wallenbergarna och Ingvar Kamprad; A. P. Møller... ;-) ). En dag får dock Bjarne, av en tillfällighet, en gammal discoskiva "i handen" och boogien går direkt i blodet på honom. Han kan inte sluta dansa!

Det är då den geniala idén föds. Han ska bilda världens största discoband, på svenska troligvis kallade ”Solkens-Bjarne & Hans Disco-Maskar”! Det är början på en rolig, smått knasig och, som sagt, ytterst välgjord film som väcker discokärleken till liv i varenda kotte som ser den. Jag kunde inte annat än att med ett brett leende ”gunga med” i musiken, Aaju svängde med benen i världens 90, för att inte tala på den ca 7-åriga tjejen som satt på min andra sida; hon dansade så att hela raden av stolar svängde med.

En familjefilm som helt klart kan ses med behållning av både liten som stor. Enjoy! :-)





Filmplanschen i början av inlägget är från www.filmland.dk.

En uppdatering från den sysselsatta

Nu har det varit ganska lungt med det privata skrivandet och läsandet för min del. Ja, ni vars bloggar jag läser har deffinitivt märkt det senaste par veckorna. Men det är också det enda i mitt liv som det varit lungt med på det senaste. Det har helt enkelt inte varit tid till privat läsande och skrivande (och Anna S m.fl; svar på era e-mails kommer... ;-) ).

Det stora har ju varit jobbet. Utöver allt annat som man ska göra, så hade jag satt onsdag kl 15 som deadline till personaltidningen, som utkommer 4 gånger om året numera. Och våra (”min” grafiker och mina) krav är ju höga, så vi har jobbat på. Det strulade till sig lite för oss mot slutet, så jag fick först skickat iväg tidningen (den är elektronisk) kl 16.39, sedan var det att ringa en taxi och kasta sig iväg till dagis som stänger klockan 17. Men det fick det vara värt, för en gångs skull.

För att göra ”projektet” än lite hårdare blev jag förkyld i förra veckan. Men den bröt aldrig riktigt ut. Före på tisdag morgon denna veckan. Tisdag och onsdag skulle jag nog egentligen ha stannat hemma, men nej, nej. Jag kämpade på och hade kul under tiden trots allt – älskar jobbet upp emot en deadline.

För att pressa schemat än lite mer har jag haft olika typer av besök fem dagar i rad. Söndag kom den svenska sjuksköterskan. Måndag var det filmteamet. Samma dag (alltså måndag) började vi bland kollegorna planera biobesök på onsdag, så på tisdag blev det middag hemma med den potentiella barnpassaren (en bekant genom Aajus pappa, som jag dock inte kan utnyttja alltför mycket för barnpassning, men ibland så kanske, iaf denna gången). Och onsdag; ja då blev det bio och sedan samlades vi, 4 kollegor i åldern 29-67, och åt pizza hemma hos mig. Jag var ju tvungen att komma hem och lägga Aaju (filmen började kl 18), så det var ju den ultimata lösningen.

Och ja, besök i fem dagar var det ja. Idag har jag faktiskt varit hemma från jobbet, om än jobbat lite härifrån. Mitt på dagen kom sedan en av kollegorna tillbaka för att hämta sin mobil, sedan körde hon mig så jag kunde att fixa ett ärende och passade Aaju medan jag gjorde det. Det är service det! ;-)

Och biofilmen; The Forbidden Kingdom, med Jackie Chan och Jet Li. Ja, jag är ju lite Kina-fanatiker och, tro det eller ej, älskar Kung Fu-film, så jag kunde ju inte annat än gilla det jag såg (även om jag har sett bättre – men då har jag ju också sett en del). ;-)

Filmplanchen är från kulturhuset Katuaqs hemsida.

PS: Dagens spännande vicepresidentkandidatsdebatt sänds inte på någon av de TV-kanaler jag har, och att kolla över nätet är ju en omöjlighet här, så jag får vänta på allas rapporter i morgon....

PS 2: Imorgon är jag deffinitivt fit for fight igen, vad förkylningen angår. Tårarna rinner mest hela tiden, och snörvlar gör jag, men annars ingen större fara imorgon skulle jag tro. ;-)

Fredagstema: Grönländsk musik annu 2001/02

Fredag igen alltså och därmed fredagstema. *yippie* Petra har denna gång bestämt att det är tid till att skriva om en sång som man tycker representerar ens stad / region / land.

Vilket ämne för en som mig, som ju trots allt kom hit till denna musikens Mekka (ja, sett till antalet invånare så är musiklivet stoort) just pga av musiken! :-) Eller ja, nästan. Jag kom hit i maj 2001 eftersom jag fått ett sommarjobb (som sedan förlängdes) som scen-/ljudtekniker.

Mitt första år här på ön, 2001/02, gick därför helt klart i musikens tecken, så många av de där första starka minnena av landet hänger ihop med just musik. Japp, så är det, även om det känns lite avlägset idag. Fast visst saknar jag musiklivet, både på och bakom/framför scenen. Ett liv jag ju levde i så många år, men inte alls nu.

Fast nu skulle detta ju handla om veckans fredagstema. Och då kan jag väl konstatera att när det gäller att ta hjälp av YouTube för att hitta de låtar jag vill, för att representera ”mitt” Nuuk-Grönland från detta mitt första år här, ja så blir det lite svårt. Antingen ligger låtarna inte där, eller så är det inte någon direkt video att hurra för, men något ska jag väl kunna skrapa ihop. :-)


Ja, hur kan man annat än visa lite Julie? Nuuks helt egna stjärnskott, som sålt mer än många skivor inte bara i Danmark men också i resten av Europa. Och fått x antal grammys och liknande på vägen.

Hennes låt ”Home”, var ju kanske ett lätt val när nu inga av hennes grönländska hits från den givna perioden fanns att hitta. För hennes hem, staden och landet hon längtar efter, som tillfälligt boende i Danmark, är så klart Nuuk och Grönland. Det är här hon har hela sin familj och närmsta vänner bl.a. Fotona i ”videon” har dock inte ett dugg med låten eller Grönland att göra egentligen (även om det kan se så ut för en icke-grönlandskännare). Och ja, tycker ni att ni känner igen hennes röst, så sjöng hon bl.a ledmotivet, ”Tomorrow”, till den svenska TV-serien ”Kronprinsessan” som gick på TV i början av året.




Jag har jobbat flera gånger med Julie, men jag har aldrig känt henne så väl som jag gjorde (och gör) nästa gäng; Chilly Friday – de absolut populäraste rockkillarna i Grönland i början av 2000-talet.


Chilly Friday år 2000.

Som gammal musiker är jag ju van med att ha avundsjuka ”fnittertjejer” som glor surt på mig, då de kämpar för att få komma nära de ”coola” manliga musikerna (som ju är i flertal, jämfört med kvinnor alltså) som jag har som vänner. Jag, en i dessa tjejers ögon liten och obetydlig tjej utan sans för smink och kläder, som dessutom är allt annat än intresserad av det som dessa tjejer är/var. *haha* Aldrig har dock detta fenomen varit så stort som i just 2001/02. När Chilly Friday-killarna kom in på dåtidens hippaste uteställe, Rock Cafén, så var de som kungar. Tjejerna stod på rad och ändå valde de ofta att gå fram till mig. Vilka blickar man fick från tjejerna då... *hahaha*


Chilly Friday år 2005.

I denna videon, ”Sialuit” ser de dock alltifrån coola ut (enda videon jag kunde hitta på YouTube). Det är en video som var del av en kampanj mot självmord då 2001/02. Den manlige huvudrollsinnehavaren i videon är den numere rejält store soloartisten Angu (som aldrig var med i bandet). Honom skrev jag om här, där ni också kunde se hans fantastiska video från min bakgård.




En annan person som jag jobbade med flera gånger i 2001/02 var Rasmus Lyberth; danska drottningens favorit. Vi har haft våra ”despyter”. Han var som ”stjärna” väl inte helt nöjd med att få en liten tjej som ansvarlig ljudtekniker vid en konsert kan man väl säga. *hihi* (Och nej, igen, stjärnstatus och stjärnmanéer biter inte alls på mig.) Men så länge jag höll mig som monitor (alltså bakom mixerbordet vid scenen och inte huvudmixern) var han glad. Vid ett av dessa tillfällen inspirerade jag honom t.o.m till att skriva en låt under ljudchecken som han sedan framförde på själva konserten. ;-) Videon nedan kommer från en liten konsert i Ålborg, därav danskan i början. Hur kan man bli annat än glad av detta?





Ett underbart foto att skratta lite åt. Extra roligt blir det ju för mig som är kompis med en av dem. *hihi*) ;-)

Rapparna i Nuuk Posse var också stora på den tiden, efter att ha varit mega under hela 1990-talet, vilket gjorde att de bl.a fick en nominering av FN till ett ” Messengers of True”-pris. Rap har aldrig varit min grej, men visst är det rätt ok detta (alltså, ”vi” är inte ens 57.000 invånare i det här landet, så vad kan man kräva); med rap på tre språk; engelska, grönländska och danska?!





Angu år 2006 - som ni också såg som aktör i Chilly Friday-videon ovan och som ni kan höra i inläggets sista videoklipp nedan.

Sedan kan jag inte annat än att göra lite reklam. Denna sommaren har man nämligen varit i gång med att filma här i stan. Filmen heter nu under arbetsprocessen ”Nuummioq” (typ ”Nuukbo / En från Nuuk”) och får premiär på bio nästa sommar. Här nedan kan ni se promotion-trailern man gjorde redan förra året, för att kunna samla in pengar till projektet. Sjunger och spelar gör tidigare nämda Angu. I den kvinnliga huvudrollen samt den manlig birollen ses i den slutliga filmen (inte här i trailern) tidigare nämda Julie och gitarristen i Chilly Friday. Jag ser hur som helst verkligen fram emot att få se filmen, för visst ser det ut att bli av ganska hög kvalité? Och ja, det är ju min älskade lilla hemstad det utspelar sig i, bara en sådan sak! :-)




Jag har många fler bra/roliga låtar att spela. Några av typen senaste sena och andra klassiska 1970- och 80-talsdängor. Men detta får duga för denna gång.

Se vilka mer som är med i fredagstemat här.


Och ja, hör mer av dessa artister genom att klicka på länkarna nedan. Det är också därifrån jag tagit inläggets alla foton. Jag rekomenderar t.ex Rasmus om man vill höra lite mer riktigt grönländskt:

Julie
Chilly Friday
Rasmus Lyberth
Angu
Nuuk Posse har inte någon hemsida, vad jag vet tyvär.