Vi närmar oss slutet...

I veckan var mäklaren här för att få all information inför försäljningen. Det har blivit en veckas förskjutning och det är vi bara glada för. Man tror till en början att det bara är lite småkrafs som ska fixas, men det blir mer jobb än man trott. Nu har vi två helger på oss att färdigställa allt innan fotograferingen 27-28 april. Den veckan kommer även huset ut på nätet och visning blir söndag 17 maj.

Jag är helt slut, är tvungen att ta power naps på dagarna. Vet inte om det är min obefintliga stresshantering som kickar in. Grejar inte att hålla detta höga tempo hela vägen. Tufft är det för min kära man som får dra det tunga lasset. Men min "krasch in i väggen" har satt sina spår, jag blir aldrig den jag varit. Och stress funkar inte för mig... Jag sover och sover... Idag var jag med min käras bil till verkstaden i Nyköping. På hemväg höll jag på att somna vid ratten, var tvungen att ha fläkten med kall luft rakt i ansiktet för att hålla mig vaken. Har numera också en burk med energidryck i bilen...

Eftersom min man arbetar, blir det jag som får köra och uträtta ärenden, handla hem alla grejer, ringa och fixa, hålla reda på allt. Det blir för mycket... Men det är bara att acceptera att man inte är på topp längre. Jag behöver mer pauser och mer tupplurar för att orka...

Har även hunnit fylla jämnt i veckan, vilket var en mer positiv händelse än jag föreställt mig. Faktiskt! ;) Blev uppvaktad med blommor och överraskningar från bästa sonen, vänner och grannar. Glädjetårar och skratt, precis som det ska vara på en födelsedag, Ser nu framemot spadagspresenten med bästa grannvännerna. Den dagen kommer att uppskattas alldeles oerhört när denna hysteriska fas är över.

Längtar också att få komma iväg med min kära för en avkopplande helg när huset är sålt.

Fler finns här som också är helt slut...

Livstecken med cliffhanger...

Lantluften den underbara, kommer att förändras.

Inte till den fantastiska franskluften... Än...

Men till ett annat avstamp, innan vår dröm kan komma att förverkligas i Languedoc, Frankrike.

En sak jag nu har lärt mig, är att aldrig säga aldrig, trots ALLA aldrig man tidigare sagt ...
Saker och ting förändras. Ibland t o m fortare, eller rättare sagt, snabbare än man någonsin kunde föreställa sig. Vi brukar kunna ändra oss lika snabbt. Och när ett frö börjar gro, ja, då brukar det bli med blixtens hastighet från ord till handling.

Plötsligt så händer det.

Fortsättning följer ...

Under tiden fortsätter jag med skottandet.

Minnet är selektivt...

 

När man planerar renoveringar, har man sin målbild kristallklar. Men jag är tyvärr en sådan som  glömmer totalt, allt det där kaoset i huset innan det blir klart. Står där och blir lika förvånad varje gång...

Vedpannan är demonterad, slangar har dragit fram för bergvärmen, nytt golv på plats och kära mannen har börjat inreda pannrummet till ett välbehövligt förråd.

Tack och lov för att vi bestämde oss för att fixa alla stora grejer i år. Sedan behöver jag inte längre se dessa upprivna golv, slipdammet som lägger sig som ett grått täcke i varenda rum, sågspånet som dras runt överallt. Husets stora invändiga renoveringar blir helt klara i augusti... förhoppningsvis.

Vi har också något positivt att se framemot, snart åker vi till vårt älskade Frankrike och Languedoc. Det är bara dryga 2 veckor kvar tills vi är tillbaka i Marseillan. Bergvärmeborrningen kommer dessutom att ske under vår semester med älskade sonen som t f projektledare.

Jag har blivit väldigt stresskänslig sedan jag blev utbränd. Kaoset skapar hjärtklappning, ångest och jag kan inte förmå mig att strukturera upp min vardag. Extra tacksam har jag varit över sommarvärmen i helg. Har kunnat njuta av frisk luft och låtit denna underbara vy rensa huvudet från kaos, sågspån, spackel och slipdamm...

 

Det blev dessutom mer positiv energi idag, fick känna det där totala vårruset! Jag har äntligen fått klippa gräset, första gången för i år. Min absoluta favoritsysselsättning! Det är nästan terapeutiskt, sitta på traktorn och åka runt, runt. Tankarna flyter så bra och för att inte tala om resultatet, så vackert så... :D

Helt otroligt!...

Ni kommer ihåg fina Jane och ambitiösa John. Nu verkar det ha blivit ett rejält dubbelarbete "over there".

Fick i veckan ett mail fr David Barker som arbetar som Investment adviser/sole executor för min "late family member". Det verkar ha blivit ett rejält missförstånd, för nu är det två personer som gör samma jobb! Det blir nog lätt så på stora företag i Amerrka...

För att klargöra och samtidigt visa tacksamhet för det arbete som denna Mr Barker lagt ner, helt i onödan, skrev jag detta mail:

Dear Mr Barker,

I received your e-mail this week and found to my surprise that you must have been working with the same investigation as a Mr John Good, from whom I received an e-mail not long ago. Mr John Good is also working as an Sole Executor and presumably at an affiliate of the firm, as the e-mail address is the same.

I'm so sorry that this chase of relatives to my late family member made your findings just a waste of time. I realize it couldn't have been easy tracking me, because I myself had no clue what so ever of this relative of mine.

For this I would like to thank you and show my appreciation for the effort you have laid down on finding me. I therefore suggest you take contact with Mr John Good (encl e-mail address) at the affiliate in California. I have already sent him an e-mail with instructions for a generous payment to you for the work you done.

Yours sincerely,

Matlagning i den högre skolan...

Vi har haft en helt underbar helg. Vår bästa granne har fyllt jämnt och vi vänner bestämde oss för en present som vi även själva skulle ha glädje av. Det blev en matlagningskväll i lördags hos Aveqia i Stockholm. Hotell bokades mitt i city och kryptiska instruktioner mailades till grannen. Det var först på tåget in till Stockholm som hon fick information om presenten.

Vi träffades kl 1700, ett gäng på ca 30 pers, i alla åldrar, som välkomnades med ett glas mousserande tillsammans med ett litet tilltugg (amuse-bouche). Vi blev indelade i tre grupper med olika ansvarsområden, förrätt, varmrätt och dessert. Gruppindelning föll sig naturligt, somliga var mer intresserade av efterrätter och andra föredrog för- eller varmrätt. Vårt gäng är definitivt mer förrätt och varmrätt, än efterrätt.

Proffsiga kockar som arbetat på stora välkända krogar, guidade oss genom kvällen. Efter genomgång av meny och recept, startade matlagningen och under arbetet fick vi mängder med tips och ny kunskap om tillvägagångssätt och tekniker.

Menyn

Vitello tonnato på Aveqias egna vis
sotad tonfisk, tillsammans med kalvinnanlår serverades på salladsbädd med tomatvinägrett o en len tonfiskmajonnäs
Confiterad majskycklingbröst
stekt karl-johansvamp i madeirasky, jordärtskocksskum o puré på Belle de Fontenaypotatis
Karamelliserat äpple
serverad med kaksmulor i muscavadosocker o hemgjord vaniljglass med hasselnötscrème

Det blev en härlig stämning i lokalen och matlagning blandades med både vin, skratt och prat. Vi jobbade väldigt organiserat och lyckades duka upp 30 identiska förrätter på marmorplattor.

När matlagningen var klar fick respektive lag servera de övriga sin egna rätt. Till detta serverades underbara viner. Allt var gudomligt gott!... men förrätten var självklart godast... ;)

Vid ca 22 avslutade vi matäventyret med en Irish Coffee i Aveqias bar. Lite frisk luft under promenaden till t-banan gjorde gott. Efter en härlig hotellfrukost tog vi tåget hem igen. Presenten blev mycket uppskattad av mottagaren, men även av oss givare...

Vi kommer absolut att göra detta igen och då kommer vi att ta med våra äkta hälfter. För i det här gänget är alla mycket intresserade av matlagning.

Här hemma hade min kära anordnat en herrmiddag med whiskyprovning. Deras kväll var lika uppskattad som vår och inte ett spår syntes här hemma av deras kväll. Bara ett svagt trevligt surr från diskmaskinen... :D

Nu är det snart påsk och sonen kommer hem över helgen. Det blir en sväng till Bromma i morgon och familjen blir samlad igen.

Behöver ni tips på härlig helgmat, kika då in hos dessa bloggare. En guldgruva av recept!

Birgitta Höglunds Mat - En blogg fylld med LCHF-recept
Smaskens - Annika Ingemarssons härliga matblogg

Vilket sammanträffande...

I veckan fick jag ännu ett mail. Denna gång från "Amerrka"! En Mr John Good, sade sig veta om en "unknown relative of mine" som har en herrans massa pengar som jag nu som enda släkting ska få ärva! Han hade letat och letat i gamla arkiv och efter långt och hårt arbete hade han äntligen funnit den enda levande släktingen - d v s JAG!

Tänka sig, att jag hade en släkting i Amerika, som jag aldrig någonsin hört talas om?! Snacka om att ha tur!

Jag sitter dock fortfarande här och väntar på mail från lilla fina Jane från Elfensbenskusten och har fortfarande inte fått några uppgifter om insättning.

Men då tänkte jag som så. Varför inte slå två flugor i en smäll och sedan svarade jag så här i ett mail till kära Mr Good,

Dear Mr Good,

What incredible luck I have!

I've just recently received an e-mail from a lady in The Ivory Coast about her transferring me a whole load of money. For this I have open an account in Bahamas (Swedish tax resons, you know...).

But since I am the only heir to my unknown relative, and you have gone through so much trouble finding me, I of course can't refuse this inheritance.

I suggest that you contact Miss Jane Kamara (encl mail address) who has all the information about my new bank account and you can then easily transfer all my entire inheritance to the same account.

Hope this won't cause any inconvenience for you.

Yours sincerely,

Ä.N.T.L.I.G.E.N!!....

Dagens mail skickade lyckorysningar genom kroppen! Mina böner har äntligen blivit hörda! My dream has come true!

Svaret med kontonummer och andra detaljer, skickade jag naturligtvis med vändande mail. Stackars Jane har nog använt sig av google-translate, men det gick ändå bra att förstå texten...

Hantverkarna ska bokas! Alla projekt kommer att fullföljas och vi bokar visningar på drömhus i Frankrike. För nu ska även huset i Languedoc köpas!

Lyckan är fullkomlig!!!... eller... ;)

'från Miss Jane Kamara.
Abidjan, Cote d'Ivoire.
Västafrika.
käraste
Det är ett nöje att skriva till dig efter behandling, eftersom jag inte kan ha möjlighet att se dig ansikte mot ansikte, först, vänligen jag behöver din hjälp. Jag är miss Jane Kamara. den enda dottern sen mr Kamara, från Elfenbenskusten. (Jag är 22years ålder.) Min far var en skuld kakao och guld köpman i Abidjan Elfenbenskusten före sin tidiga död. efter hans affärsresa till Tunisien, att nagociate på kakao och guld verksamhet han ville investera i Tunisien, en vecka efter att han kom tillbaka från Tunisien, misslyckas han sjuk och dog fem dagar efter i ett privat sjukhus. på den trogna eftermiddagen didn'tt jag vet att min far skulle lämna mig när jag hade tidigare förlorat min mamma när jag var ett barn, men innan han gav upp andan, det var som om han visste att han skulle dö . han är min far, (maj hans själ vila i perfekt takt) kallade han mig till hans säng sidan och berättade att han deponerade summan av ($ 6,700,000.00) sex miljoner sjuhundra tusen dollar på en bank här i Elfenbenskusten.

att pengarna var tänkt för hans kakao och guld affärer han ville etablera sig i Tunisien, enligt min far han deponerade pengarna i en fast avräkningskonto använda mitt namn som de närmast anhöriga, instruerade han mig att söka efter en pålitlig och förtroende värdig samarbetspartner för mitt liv investering i tid utomlands. Nu har jag lyckats lokalisera inlåning dokument och den bank där pengarna finns här i Abidjan, Elfenbenskusten. på grund av krig i mitt land Elfenbenskusten., jag söker nu för din hjälp för att hjälpa mig föra dessa pengar ut från mitt land Elfenbenskusten ditt konto utomlands så att vi skulle investera det i ett meningsfullt och lukrativa affärer i ditt land eftersom det är mitt enda hopp i livet. Jag är villig att erbjuda dig 15% av fondens totala om bara du kan hjälpa mig ur min nuvarande predicame.

Jag söker din hjälp på följande sätt:
(1.) För att ge ett bankkonto där pengarna kan överföras till.
(2.) Att ordna för mig att komma över till ditt land efter den framgångsrika överföring av dessa pengar till ditt konto, att komma och främja min utbildning.
(3.) För att hjälpa investera dessa pengar i en lönsam verksamhet eftersom jag är bara 22yrs ålder och vet inte mycket om affärer.
(4) att sponsra mig föra dessa pengar in på ditt konto,
(5). Jag vill att du lovar mig att du inte kommer att förråda mig efter pengarna hamnar i ditt konto.

det värsta av det är att min morbror försöker döda mig över pengarna, eftersom jag vägrade att lämna honom de handlingar som ingår dessa pengar har han sålt alla mina fars landade egenskaper inklusive hans bilar som rättmätiga tillhör mig och nu vill han mig att lämna över bank dokument av min far i min ägo som jag vägrade. Nu sa han att han kommer att ha dessa pengar med alla medel, även om det innebär att döda mig, så på grund av detta kopplat med den politiska krisen i vårt land nu, sprang jag hemifrån och gömmer sig i ett hotell, i väntan på när pengarna kommer att vara överförs så att jag kan lämna landet för min safty.

kan du svara mig så att jag kommer att ge dig mer information.

Tack och vara välsigna.
Med vänlig hälsning
Jane

Lycka på gården...

Det är inte bara månen som skiner över gården. Ser ni att det lyser på drängstugans veranda? Det är sonen som äntligen har kommit hem! Just nu snusar hundarna hos honom. Lyckan är total här på gården :).

Julgranen blev klädd i helgen och det är riktig julstämning i huset. Nu är det bara paketen som saknas under granen och de ska fixas de närmsta dagarna.

Lite kuriosa om mig...

Ni som följt mig vet att jag inte är en pysslig person, huslig måhända, men här varken sys, klipps eller klistras, inga genomtänkta "installationer" ligger för mig heller. Det målas inte heller ofta... om jag inte lyckas lura kära mannen till det. Det är väldigt lite lull-lull, spets och romantik, men mer stora rejäla tag som renoveringar, nybyggen och sådant.

Ni ser kanske att det skymtar en julgransmatta där på bilden. Kan ni tänka er att det är moi, d v s jag som gjort detta handarbete. "Korsstygnat", ja eller sytt denna skapelse. Varje år när jag tar fram denna matta, blir jag lika förvånad över att det faktiskt är jag som suttit där och knåpat, sytt korsstygn, följt mönster, räknat, bytt trådar och färger. Och dessutom fullföljt arbetet! Okey, jag vet att det är inte är ett speciellt avancerat handarbete, men det är trots allt, ett hand-arbete, av mig ;).

Ni som känner mig, förstår vilken bedrift detta är... Vid det tillfället, får många, många år sedan när jag satt i min soffa och skapade detta mästerverk, mådde jag inte alls bra. Och då blir bedriften än större, att jag under de omständigheterna hade förmågan att fokusera på ett "äkta" handarbete.

Jag har aldrig, varken förr eller senare återupprepat detta.

Nya upptäckter...

Denna vecka har givit mig flera nya upptäckter...

Som exempelvis, att man borde kolla noggrant att man har sina kläder rätt vända och dessutom kolla sig i spegeln INNAN man åker iväg för shopping.

Annars kommer man hem och upptäcker att man haft sin tunika ut och in med alla etiketter framme, t o m den där med extra knappen och dessutom har man inte håret i en snygg klämma utan i en KNÖK mitt på huvudet...

Man kan heller inte öppna dörren till vårt magasin med bilens fjärrstyrda nyckel. Det hjälper inte att trycka på nyckeln i fickan en gång, inte heller en andra gång och definitivt inte heller en tredje gång...

Om man bara tänker "jaskabara" en hel vecka, så händer inte heller särskilt mycket här hemma...

Det finns dessutom vissa fördelar med att sonen lämnat boet :D

Man får på Spotify spela samma låtar på repeat, hur länge som helst och dessutom på högsta volym, utan att någon gapar på en!

Man får laga precis vad man vill till middag, utan att någon klagar eller plötsligt "inte är hungrig" längre!

Man får när man känner för det, skrika ute på gården "DEEEEEOOOOOO", precis hur högt man vill, utan att någon blir vansinnig!

Man får dessutom springa runt naken i sitt eget hem, efter att man duschat, utan att någon blir helt freaking galen!

Man får dansa till sin höga musik och shaka sin booty utan att någon bara döööör och slänger igen dörren - utifrån!

Men annars är det bara bra och alla vi mår fint och känner att livet har så mycket mer att ge här framöver ;)

Växthusrapportering o lite annat...

Gruset inne i växthuset hade vi tänkt hinna ta bort innan säsongen startade, men tiden räckte inte till. Vi försöker ändå att i år odla efter konstens alla regler och hoppas att resultatet ska bli därefter.

Åtminstone växer det så det knakar! Bilderna är tagna med en veckas mellanrum. Gurkor kommer vi att börja skörda alldeles snart.





Nu till något helt annat och mycket vidrigt...

Vi fick ett högst oväntat besök härom dagen. Mitt på dagen i strålande solsken landar detta vidriga odjur på vår trapp.

Älskade sonen ropades till undsättning av sin hysteriska mor. Fast till en början ansåg han att jag själv kunde försöka ta bort odjuret, han tycker också att fladdermöss är obehagliga. Men jag hävdade att det var en självklarhet att han som man, skulle rädda mig från monster.

Av någon anledning började han tjafsa om jämlikhet mellan könen och att jag var kvar i stereotypa föreställningar om mans- och kvinnoroller!?! VAAH??!! Vad snackar han om??!! Ååjaba...AmänEhhhVaaa??!!

Var tusan får de allt ifrån? Skolan?! Internet?! Eller så är det säkert från något idiotiskt tv-program.

Jag stampade med foten och meddelade med myndig röst att i detta hus räddas kvinnor alltid av män, åtminstone när det gäller fladdermöss... och andra äckliga möss...

Och så gjorde sonen det, han räddade sin mor :D.

Det närmar sig...

Nu är det inte många dagar kvar till vår tänkta resa ner till Sydfrankrike. Resan som var belöningen för att man överlevt den långa kalla vintern. Belöningen för all snöskottning och vedhämtning.

Men som vanligt är det väldigt lite vi vet om morgondagen. För vad visst man om någon vulkan som nästan ingen kan uttala namnet på. Att denna Eyjafjallajökull skulle stoppa alla flyg i Europa.


Bilder fr nätet

Det är fruktansvärt det som drabbar islänningarna, människor och djur som evakueras, hus och byar som förstörs. Skador som man ännu inte ser vidden av.

För oss andra utanför Island, kunde man kanske tycka att somliga gnällde över att bli strandsatta på någon charterort, men riktigt så enkelt var det inte. Visst fanns det en hel del som kunde fortsätta njuta av lite extrasemester, men för majoriteten som reste reguljärt var det fruktansvärt. Övernattning på flygplatser, för man inte vågade lämna området, då man kanske missade något flyg. Omkostnader som inte ersattes, ockerpriser på hotell, pengar som var på upphällningen och oron över att man inte visste hur länge man skulle bli kvar. Charterresenärer som långväga bussades hem. Småbarnsfamiljer som efter långa flygresor fick kajka på buss genom hela Europa.

Samtidigt är jag också så imponerad av alla kreativa människor som vaknar till när det gäller. På Facebook finns sedan tidigare Skjutsgruppen, där man kan ordna samåkning till olika resmål. Nu skapade svenskar på Facebook en engelsk variant av den Carpool Europe. Där kunde alla strandsatta från olika länder få kontakt med varandra, för att dela hyrbilar, fixa bussar och samåka delsträckor eller hela resvägen.

Själv satt jag hela lördagen och försökte hjälpa vänner som var strandsatta på Mallorca. Fann en buss från Barcelona, som någon ordnat till söndagen. Vännerna fick plats på flyget söndagmorgon, men på startbanan fick de vända. Barcelona stängdes för all flygtrafik. Efter mycket om och men fick de plats på en färja på måndagen, 6 timmar över till fastlandet. Jag fick napp på Carpool Europe om en buss som skulle avgå tisdag morgon, sms:ade telnr till vännerna och tack och lov fick de platser på den. Nu rullar de fram genom Europa och väntas efter dryga 40 timmar anlända till Stockholm på torsdag, bara 4 dagar senare än planerat ;).

Idag har flygplatserna öppnats igen, men det kommer att ta tid innan allt flyter som det ska. Och fortfarande kan askmolnet dyka upp här igen. Följer Met Office från Storbritannien och hoppas att prognosen håller i sig.
Vi håller tummar och tår att vi kommer iväg på tisdag. Det måste gå! Rabblar mantrat dygnet runt "molnet ska väck, molnet ska väck, molnet ska väck"...

Ljus i mörkret...

Veckan har bjudit på ett besök av en härlig bloggvän. Lisa tog en sväng förbi mig på väg till sitt underbara torp. Vi fick en underbar dag tillsammans i sensommarvärmen. Ja, jag vet att jag skrivit om hösten. Men höst är det väl om man ser till kalendern och månaden september ;).

Veckan i övrigt har använts till storröj. Röjning av den stora kattvinden. Kattvinden som jag visste skulle gömma min garderob någonstans. Kattvinden som bara har fyllts på, allt sedan flytten för dryga 3 år sedan. Nu var det dags att kavla upp ärmarna. Efter att ha fyllt sopsäckar med bröte, fann jag inte bara mina kläder men även flyttkartonger med kläder och skor som definitivt inte använts på decennier! Däribland ett par vinterstövlar som var 20år gamla!! Va fasen?! Hur har dessa lyckats bli sparade och nedpackad i alla flyttar?! Kan det vara så att denna flyttkartong packades i en flytt för sisådär 15-16 år sedan och sedan bara har fått hänga med??!! Skulle nog inte förvåna mig... *skrattar*

Efter att skoningslöst ha kasserat varje plagg och sko som inte använts eller har saknats under de senaste tre åren så är kattvinden riktigt fin. (Och nej, jag har ingen dotter som vill gräva fram mode som en gång var). Nu ser man inte bara kläderna som hänger där inne. Man ser t o m golvet och det såg man senast våren 2006, i samband med flytten hit!

Nu gäller det bara att få med sig alla sopsäckar med kläder och skor till Myrorna eller liknande. Ska åtminstone börja med att transportera dem ut från huset ;).

Måste också få återkomma till mitt underbara kök ;). Fortfarande är det där jag tillbringar mest av min tid. Än har jag samma lyckokänsla var gång jag får tömma och fylla den efterlängtade diskmaskinen *gapskratt*. Har också efter mycket letande funnit vår lampa ovanför köksön/bardisken. Det blev en avskalad takpendel som varken tar plats eller är för "synlig". Fönstren ska få vara precis som de är, utan gardiner, men med inbjudande belysning ;).





Helgen är nära. Sonen kommer hem redan ikväll och middag har han också beställt. Det blir grillad kyckling i "hot salsa" med gucka till ;).

Måndagspost....

Brevlådan var fullproppad idag :).

Jag tillhör den gruppen som ALDRIG vinner, oavsett det gäller utlottning eller Triss. Men skam den som ger sig!

Äntligen så händer det...

Den vackra necessären kunde inte ha passat bättre in i vårt badrum! Malin tillhör den där avundsvärda skaran av kreativa bloggare, som skapar själv de mest vackra saker.

Tack goaste Malin för kuriosan ;)


Dessutom kom min beställning från norr, en underbart vacker knoppbräda, från en annan kreativ bloggare.


Klicka gärna på bilden för att se texten

Ära vare gud i höjden för att det finns en kreativ Skata som kan göra dessa i slöjden! *skrattar*

Den efterlängtade sonen kom hem torsdag kväll och mina föresatser om att inte klaga eller brusa upp under helgen höll... Ända fram till de sista tio minuterna innan jag skulle köra honom till tåget i Eskilstuna *gapskratt*.

Inget stressande för honom med packning av soldatpersedlar eller annat, samtidigt som en middag skulle avnjutas. Detta ledde till ett "mindre" utbrott *harkel*... från min sida och iväg kom vi till slut.

Väl hemma igen upptäckte jag att soldathuvudbonaden låg kvarglömd på hallgolvet. Med viss tillfredsställelse kunde jag ringa den "bannade skitungen" och informera honom om mitt fynd. Han insåg snabbt att felet var hans eget, men tyckte jag skulle köra mössan till E-tuna och att han skulle ta ett senare tåg?!

"In your dreams!" svarade (fräste) jag och slängde på. Sonen ringde igen och klagade på att jag betedde mig väldigt omoget...

Okey, visst var det omoget att slänga luren i örat på honom, men herre gud jag hade ju varit som en ängel allt sedan torsdag! Nu är vi vanliga familjen igen... *skrattar*.

Skulle gärna ha velat kika in på Luftstridsskolan i Uppsala i morse. Uppställning för alla i full mundering, förutom en då med huvudet kalt... *mooaahaahaa*

Helgen i övrigt inleddes med fönsterputsning, vilket var absolut nödvändigt! Men tack och lov för landsbygd. Fönstren är en baggis numera, finns inga luftföroreningar som smutsar ner mellan rutorna. Det är bara två sidor som gäller och jag lyckades övertala kära mannen till att hjälpa mig... Han jobbade som en iller med god handräckning av sin assistent, lilla jag ;).

En tur till Stockholm gjorde vi under söndagen. Handlade mat i Rinkeby, p g a ramadam fanns det mängder med gott och speciellt av det goda lammköttet som jag fyllde matkassarna med. Hann även med ett besök hos änglabarnet, gjorde höstfint inför årsdagen som kommer snart...

Septemberöverraskning...

Vilken underbar start på september! Det är helt ljuvligt hos oss. Igår hämtade jag morgontidningarna vid 5 och då var temperaturen +16,5! För att senare på dagen komma upp i +25.

Det sista är skördat på åkrarna och vallmon blommar fortfarande i rabatten.



Gräset växer som ogräs och jag kör runt med åkgräsklipparen var och varannan dag för att hålla det i schack. Medan jag tuffade runt och körde efter kanten, upptäcker jag i ögonvrån att det hänger något i trädbuskaget vid åkerkanten. Något gulaktigt litet, tror först att det är vildäpplen. För inte kan det väl vara plommon?!

Plommon??!!

Vi har inga plommonträd här på gården, väl... Var tvungen att stanna traktorn och gå fram och klämma försiktigt. Jo men visst är det plommon. Smakar... och de är sanslöst ljuvliga! Tittar runt bland träden och blicken söker sig uppåt. Herre Gud, här finns ju en massa träd och ett av dem är säkert 4 meter högt och dignar av gula plommon!!


Här har vi bott i dryga 3 år och upplever nu vår 4:e höst och aldrig tidigare har vi sett något av dessa plommon! Jag klipper gräset och kör min runda och borde väl därför ha upptäckt dessa delikatesser någon höst tidigare, om inte annat så åtminstone när de hamnat på backen!

Kära mannen var lika förundrad han. Så stora träd och sådana mängder med plommon och ingen har noterat detta tidigare...

Nog för att vi har ca 1 ha mark men hur sjutton kan man undgå att upptäcka dessa plommonträd??!!

Nu räknar jag ner dagarna tills sonen är hemma igen. Som jag har saknat honom...

Vi är en tight familj och så här länge har vi nog aldrig varit utan någon som helst kontakt med varandra. Har konstaterat att det är tämligen trist när alla grejer ligger där man la dem sist. Ingen extra disk eller tvätt som dyker upp, precis när man startat maskinen. Tänk att man t o m saknar sonen för att man inte längre har någon att tjata på *skrattar*.

Earth Hour...

Hemma hos oss släcktes det ner, t o m sonen var medveten och släckte ner... förutom då, en tv och en dator.

Men det som förvånade mig mest och gladde mig som allra mest, var när kära mannen ropade på mig och bad mig komma ut.

Det var kolsvart på himmelen! KOLSVART! Det betyder att de ljus som vi ser varje kväll mot himmelen, det som reflekteras från köpingen med omnejd var helt närsläckt.

Det som imponerade mig mest ikväll, var att det inte bara var vi som kände för en Earth Hour. Vi var fler... fler än jag trodde... fler än jag någonsin trott!

Sprudlande glädjekickar...

Gissa hur glad man blir när man ena dagen får besök av en sådan här liten goding


och sedan nästa, får besök av en sådan söting som den här. En tjej med huvé på skaft och skärpt som få och dessutom tokrolig. Ett besök i veckan av henne skulle rekommenderas alla surpellar ;).


Nu är jag på sprudlande gott humör och struntar fullkomligt i om snön vräker ner därute!

Tack och lov för Matrix och Afghaner :).

Vem knackar på...

Jag blir oerhört glad för överraskningar och här på Karl-Johansgården vet man aldrig vem som knackar på!!




Överraskningar och oväntade besök är alltid lika trevliga! Spelar ingen roll hur stökigt det än är här hemma ;).

Kära mannen och jag var fullt upptagna med att skruva ihop två klädskåp som vi fyndat på Blocket, när det ringer på mobilen. En glad välbekant röst hörs där. Vännen i vått och torrt den "AlldelesVardagligt-Flisan".

Hon undrar hur jag har det och jag berättar om dagen och våra fynd. Sedan ska hon precis till att berätta vad hon gjort under dagen när hon snabbt hasplar ur sig till någon i hennes bakgrund; "Okey, sätt på kaffet så hörs vi sen" och slänger luren i örat på mig!

Nu hör det till saken att det här är ett mycket vanligt beteende från Flisans sida. Hon påstår att saker och ting händer på jobbet och då måste hon bara slänga på mitt i en mening och då rakt i örat på mig! Jag har lärt mig att inte ta det så personligt... hmmppff.

Såå, jag återgick till min arbetsledarroll och berättade för kära mannen om Flisans telefon(o)vett. Tre minuter senare knackar det på dörren och vem står där om inte just... FLISAN!!!

Tänk att ha en sådan vän som efter jobbet kör 12 mil enkel resa, för att träffa mig för ett par timmar! Bara för att hon känner för det och som hon säger, saknar mig och tycker det gått alltför långt mellan träffarna.

När vi sedan sittar och fikar vid köksbordet får Flisan syn på nästa oväntade besök! Rådjuret har klättrat uppför trappan och står på verandan! Hon har väl tröttnat på fågelfrön och knackar på för att höra om det inte finns något annat gott att bjuda på... *skrattar*.

Mår så himla bra ikväll efter Flisans besök. Är så lyckligt lottad och tacksam över att ha en vän som Flisan, en vän som sprider bubblande glädje med sina överraskningsbesök :).

Stor kram till dig goaste vännen Flisan :).

Den som väntar...

Det sägs att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge...

Överraskningar kommer också när man minst anar det ;). Idag kom de i brevlådan som på beställning! :). Beställningar som dock gjordes redan i november 2007 ;)

Tackar goaste Katarina RuggUggla för vackra ljuspåsar :).



Äntligen får jag användning av gåvan fr Ugglis, tändsticksasken i vacker lantlish style ;). Och den vackra lilla lådan som också är fyndad hos Katarinas Lilla Ugglebo.



Tackar och bugar ödmjukt och är så tacksam över att du kom ihåg min beställning... *gapskrattar*.

Fler överraskningar...

Jag har sagt det förr och säger det igen, att vänner och sådana där speciella vänner, dem ska man bara vara sååå, sååå rädd om.

Jag har också hyllat min favoritbutik förr och jag gör det igen, Mitt Rum här i Malmköping. Butiken med en service som är alldeles extraordinär.

Ni vet sonen som går in och ska välja present till mamma och Therese på Mitt Rum som vet exakt vad en mamma blir så där himlaglad över.

Nu har det hänt igen!! För ett par dagar sedan så ringde Therese till mig om en liten grej som jag lagt undan och undrar om jag fortfarande var intresserad av den. Tyckte väl att hon var lite påstridig om att jag skulle besöka butiken, men visst kan jag komma förbi. Det gjorde jag idag och vad fanns där? Jo det här:



Goaste vännen Anna är en överraskningens mästarinna. Hon var på besök hos mig i somras tillsammans med sina härliga barn. Nu har hon fått för sig att hon måste återgälda besöket på något vis. Hon vet ju redan att Mitt rum är favoriten och Mitt rum har startat webbutik. Hon kontaktar Therese och de kommer fram till vad jag skulle vilja ha fr butiken!!

Jag blev så förvånad och tårarna började rinna. De rann över vännen Anna, hennes omtanke och påhittighet och slutligen över Therese som bara är så otrolig...

Jooo.... jag är jätteglad!! :)

Vad jag fick??!!

Anna, ni kan komma nu *rooopar*. Jag har så snygga teglas/vattenglas/drinkglas/Irish coffeeglas till oss alla ;)

Gladpost...

Ibland så blir vägen från brevlådan bara så där extra glad! Numera får man ju sällan bruna kuvert men bland de vanliga tråkiga vita så ligger där en överraskning! Ett vykort som får mig att skratta högt och länge...

Tror mig ana vem det här kan vara ;). Finns nog bara en som kan skriva så osammanhängande och dessutom få för sig att skicka det till någon som kan uppskatta det. Månne min lika galna "kåmbiss" fr road tripsen *gapskrattar*. Men du, du glömde "grönt är skönt" ;)

You've made my day Flisan!!