Inte visste jag att jag gillade Greider

Göran Greider (född 1959) är en produktiv man, som tycks tycka om att prata - och skriva. Av mina arbetskamrater fick jag för en tid sedan hans senaste diktsamling OCH DAGARNA ÄR SOM SMÅ SEKLER. Jag hade inte tänkt köpa den; kanske läsa den, vid tillfälle...

Men så här på Världspoesidagen måste jag erkänna: Jag gillar den här boken. Den är skriven under nära två decennier och är full av nedtecknade flyktiga ögonblick, som Greider kallar epifanier. Han tycks alltid ha papper och penna på sig, han skriver dels från förorten till Stockholm, Årsta, dels från byn Hagen, Dala-Floda, i Dalarna. Detta framgår tydligt av bokomslagets kollage; två bilder, interiörer: en från Årsta, en från Hagen.

Och han går ner på knäna, nära marken, nära andra människor. Gör vardags-iakttagelser som vi alla kan göra - men riskerar att missa. Någon gång följer han med en kvarnvinge upp i luften, ser sina dikter och gatorna i Årsta i fågelperspektiv (detta måste vara nära Gullmarsplan, där det finns en kvarn. Det vet jag; där bor min son med familj). Greider rör sig hemtamt och obehindrat i både förort och innerstad, liksom i den lilla byn, där han spatserar runt bland rovdjur och den svarta natthimlens alla stjärntecken!

På en hängbro i Dala-Floda (eventuellt under den) skrev Tomas Tranströmer en gång dikten Mot älven, som ingår i samlingen Mörkerseende från 1970. Så här skriver Greider (sid. 104):
På den här lilla hängbron över den vilda Hagforsen stod en gång Tomas Tranströmer och skrev en dikt. Vi spikade upp den, i glas och ram. Men åren går och fukten tränger in i texten. Snart är den oläslig.

Så fick jag även med en världspoet på just denna dag!
Om Greider skall jag försöka återkomma.

Helene Schjerfbeck synlig i Göteborg!

Helene Schjerfbeck, finlandssvensk konstnär, född 1862 i Helsingfors, död 1946 i Saltsjöbaden. Pappan död tidigt. Mor och dotter bor tillsammans i 1 rum och kök till 1923, då modern dör. Efter fall i trappa vid 4 års ålder svår höftskada. Halt. Tillbakadragen. 

Börjar teckna tidigt. Konstskola redan vid 11 års ålder. Stipendier. Utlandsstudier flera år. Kärlek till en man som backar ur; han raderas totalt, utplånas. Lärare på konstskola några år, men lämnar skola, storstad och kollegor. Trivs inte. Lämnar traditionellt måleri, utvecklar kompromisslöst sin egen sensibla teknik mot förenkling, färre färger och detaljer. Starka och typiska tolkningar av modeller, blommor, näraliggande motiv. Inspireras via konstböcker av Manet, Cézanne, impressionisterna. Studieresor. Enstaka samlingsutställningar, men ingen större succé.

Upptäcks av galleristen Gösta Stenman 1913. Han gör henne känd, säljer hennes konst. Första separatutställningen i Helsingfors 1917 – ett genombrott. Senare får hon statlig pension och utmärkelser. Ett stort antal av hennes konstverk kan ses på konstmuseet Ateneum i Helsingfors.

Schjerfbecks motiv är ofta personer i hennes närhet (modern!), landskap och stilleben, men mest kända är hennes självporträtt, cirka 40 stycken, varav hälften är gjorda de sista två åren. De utmärks av en tilltagande förenkling, och under medelåldern ofta en kvinna med viljestyrka och stolthet. De sista bilderna visar en successiv utplåning.

Under tiden 16 mars – 18 augusti 2013 pågår en utställning på Göteborgs konstmuseum med cirka 100 av Helene Schjerfbecks målningar. Gå dit (eller ta vagnen, som jag gjorde)!

SKUGGLAND vann, fest på Varbergs teater!

Vinnaren av romanpriset avslöjad på Varbergs teater
Igår var det äntligen dags: vi fick besked om vem som vunnit Sveriges Radios romanpris 2013.
Jonas Bruns roman Skuggland vann med motiveringen att romanen är 
"en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet."

Priset delades ut på Varbergs bibliotek/Varbergs teater. På bilden i mitten syns lite suddigt teaterns scen med två programledare, Jonas Brun och delar av läsarjuryn.

Förspel och nominerade böcker
Jag har på plats i Varberg deltagit i bokpresentationer och bokcirklar - och läst samtliga sex böcker, dvs.
En storm kom från Paradiset av Johannes Anyuru

Skuggland av Jonas Brun
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Förrädare av Ola Larsmo
Ön av Lotta Lundberg
Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff

ALLA böckerna har varit starka och delvis annorlunda läsutmaningar  där jag fått ta del av författarnas erfarenheter, reflektioner och kunskaper - men jag tror inte jag hade läst alla böckerna om de inte varit uttagna till denna tävling.

Upploppet
I juryns första sållning, tre av sex, kom mina tre favoriter med:
Ingenbarnsland, Skuggland och Bret Easton och de andra hundarna.
Långt in på upploppet låg Lina Wolff ohotad bäst till, men när jag lyssnat till juryn (dag 3) svängde jag mer över till Brun; i alla fall blev jag mer tveksam, kunde bara inte välja!

Något om vinnaren
Skuggland är så väldigt mycket mångbottnad. En ung vuxen man, Erik, återvänder till sin barndom och ett svårt trauma: två pojkar (Erik nr 2 och Marcus) försvann, återfanns aldrig. Erik och Erik var i flera år bästa vänner. Vi får lära känna pojkarna och deras familjer. Här finns inslag av tafatt närhet mellan pojkarna, av svek, trygghet och otrygghet mm. Allt berättas på ett poetiskt och mystiskt sätt, många gånger belyst av sidospår, spegelbilder, musik, och inte minst ett dataspel, Shadowland, som tar väldigt mycket tid!
Enligt juryn får läsaren själv förtroendet "att lägga pusslet"! Själv associerar jag bl.a. till pusselläggaren PO Enquist och Kapten Nemos bibliotek med dess dubbeltydlighet. Och undrar: vad är "verkligt" och vad är påhittat. Vad ligger öppet och synligt, vad är dolt och kamouflerat? Hur stor del har berättaren själv i det som hände??
Ja, detta är en bok som man bara måste läsa om!

Göteborg läser Sophie Elkan - så gör även jag

På initiativ av dessa två bokbloggare:  och dagarna går... och enligt O
läser jag och flera med mig Sophie Elkans historiska roman John Hall från 1899. 
Man kan ha många infallsvinklar vid läsning av denna roman, från Selma Lagerlöf till barnuppfostran, från Gustav III som krigarkung till olika bibliska personer. Förslag till samtalsfrågor finns på länkarna ovan.
Första träffen IRL är nu på onsdag, på Göteborgs Stadsmuseum kl 18.

Hos mig har läsningen väckt frågor om hur Göteborg såg ut runt år 1800. Familjen Hall hade sin bostad på Sillgatan (idag Postgatan, delvis gömd i Östra Nordstan) i hörnet mot Östra Hamngatan. Många av de personer som nämns i romanen bodde i närheten. Invånarantalet i Göteborg var då cirka 12000.

Så här ser kartan ut, med Göta älv norrut-uppåt, kanaler, gator, kyrkor, portar mm. Klicka på bilden för förstoring.

Varbergs bibliotek värd för SR's romanprisutdelning 15/3

Om Romanpriset
Sveriges Radios Romanpris har delats ut i 20 år. Prissumman är i år 50.000 kr. Först nomineras sex romaner från året som gått. Detta görs av några litteraturkritiker. 

Men vem som får priset avgörs av en Lyssnarjury! Denna jury förnyas varje år. Alla som vill vara med i juryn kan skriva till SR och anmäla sig/ansöka om att få vara med. Mer information om detta: här
Årets prisutdelning kommer att ske i direktsändning från Varbergs bibliotek den 15 mars kl 18.15, P1.

Varbergs Bibliotek
De bibliotek som vill ansvara för den direktsända prisutdelningen får ansöka om det. 
45 bibliotek hade anmält sig i år: Varbergs bibliotek "vann". En mycket ambitiös projektgrupp där har lagt ned ett jättearbete, med bok- och författarpresentationer, afternoon tea, bokcirklar, kontakt med Sveriges Radio och bokhandel mm.
Om detta kan man läsa mer: här

De nominerade böckerna och författarna (i bokstavsordning):
En storm kom från paradiset, Johannes Anyuru
Skuggland, Jonas Brun
Ingenbarnsland, Eija Hetekivi Olsson
Förrädare, Ola Larsmo
Ön, Lotta Lundberg
Bret Easton Ellis och de andra hundarna, Lina Wolff

Varje bok och författare presenteras ingående på Romanprisets hemsida (läs här) och Varbergs biblioteks blog (här). För mig har alla sex böckerna, på olika sätt, varit mycket intressanta, läsvärda - och tidskrävande! De har öppnat nya världar, ställt svåra frågor, gjort mig nyfiken. Utan denna pristävling, och utan det ambitiösa arbetet från Varbergs bibliotek, hade jag inte upptäckt dessa böcker.

Författarfoton + affisch från SR's hemsida.

Mikael Wiehe (och jag): En gammal man

Just nu pågår en sorts bok-slut i mitt arbetsrum: 

Jag städar bland gamla papper

Hittade teckningar från 1986...

och lyssnar på Wiehe:

Cohen's Hallelujah: en hel bok om en enda sång

Bakgrund

1984 spelade Cohen in sången "Hallelujah" till albumet Various Position. Han var 50 år, hade flera böcker och sex studioalbum bakom sig med sånger som "Suzanne" och "Bird on the Wire". Berömd men inte världsberömd - och han ställdes 1984 mot Madonna och Springsteen. Så Cohens skivbolag väntade till följande år med att ge ut Various Position i USA!

1988 var det inte många som upptäckt "Hallelujah". En av dem var Dylan, som sjöng den på sin "Never-Ending Tour". Och Cohen själv kunde inte begripa vad som gått fel; han fortsatte att jobba med texten. Till slut hade han 80 verser!!

1988 spelade han in tre nya verser + vers 4 från 1984. Den versionen finns med på albumet Cohen Live från 1994.

Om detta och mycket mer kan man läsa i en nyutkommen bok av Alan Light:

"THE HOLY OR THE BROKEN: LEONARD COHEN, JEFF BUCKLEY, AND THE UNLIKE ASCENT OF "HALLELUJAH". 275 sidor, om en enda sång.

Cohen's "Hallelujah" från 1984

Varje vers slutar med ordet Hallelujah, som sedan upprepas 4 gånger i refrängen. Som en bön. Hallelujah är (i bibeln) ett uttryck för lovsång; att hylla Gud.

Vers 1: Cohen berättar om kung David från Bibeln. David var musiker innan han blev kung; spelade harpa, skrev sånger. Vi får en analys av melodin – men Cohen tror inte att hans lyssnare bryr sig!

Vers 2: Som kung föll David pladask för grannfrun, när hon badade naken på ett tak nära slottet. Maktmissbruk. Förbjuden kärlek, liksom förhållandet mellan Simson (Samson) och Delila; hon skar av Simson håret när han somnat – och han förlorade all sin kraft. Kanske finns även Cohens egen erfarenhet med i denna vers.

Vers 3: talar om att det är nödvändigt att lovsjunga, att ropa halleluja – i alla lägen! "There's a blaze of light in every word", oavsett om det är ett heligt eller brustet halleluja. Vi kommer att bli sårade, men i allt finns ett ljus, ett hopp, ett – halleluja!

Vers 4: "I did my best; it wasn't much": jag har gjort så gott jag kan, jag ville väl – men har mina begränsningar. Hur illa det än gick så står jag nu här, med detta enda på mina läppar (på min tunga): Hallelujah! Denna vers är den enda som Cohen alltid tar med när han sjunger Hallelujah live. Kung Davids halleluja var en religiös lovsång, men ett halleluja kan man enligt Cohen ropa ut i alla livets förhållanden. "It's a rather joyous song", har Cohen sagt.

Cohen's "Hallelujah" från 1988 (utgiven 1994)

Tre av fyra verser är nya jämfört med 1988; sången är helt förändrad (även i tempo).

Cohen byter tema: kärlek mer än religion.  David och hans hemliga ackord är borta. Kärleken är svartare, mer bitter, mer erotisk. Innan vi möttes var jag ensam, säger berättaren. Kärleken är som en kamp, som ett slagsmål utan någon segrare. Han minns tider med varm förtrolighet och en fysisk närhet, där varje flämtning var ett halleluja. Heligt. Men nu är detta halleluja kallt, ensamt, brustet. Kanske finns Gud, kanske inte. Glädjen har gett plats för en uppgivenhet.

Dylan, Jennifer Warnes, I'm your fan, John Cale

Åren 1988-90 började det hända saker, positiva för Cohen. Inte bara Dylan sjöng hans sånger, och Cohens turné med albumet I'm Your Man blev framgångsrik. Detta album innehåller bl.a. "Tower of Song" och "Everybody Knows".

Jennifer Warnes gav ut ett uppmärksammat album med enbart Cohen-låtar (dock ej Hallelujah): Famous Blue Raincoat. En 10-tal artister kom med ett hyllningsalbum till Cohen år 1991; I'm Your Fan. John Cale (tidigare medlem i Velvet Underground) spelade in "Hallelujah". Han tog med verserna 1, 2, 5, 6 och 7, och ackompanjerade sig själv med piano. Den versionen blev en milstolpe, en vändpunkt, för sången Hallelujah. Cale gjorde några små ändringar i texten, och valde en annan sista vers än Cohen: "Maybe There's God Above". 

Jeff Buckley

I början av 90-talet spelade den unge sångaren och gitarristen Jeff Buckley på olika klubbar i New York (mest på Sin-é). En av hans favoritsånger var "Hallelujah" – i Cale's version. Buckley gjorde nästan sången till sin, experimenterade och förbättrade sång och gitarrspel – och blev känd på kuppen! 1994 gav han ut ett album med bl.a. "Hallelujah"; 1997 drunknade han – och blev världsberömd. Det har även sången nu blivit på samma sätt som bl.a. Paul Simons "Bridge Over Trobled Water".

Och alla andra

Under de senaste åren har Cohens sång Hallelujah använts – i någon form – av hundratals artister och i alla tänkbara sammanhang. Den används på gudstjänster, bröllop och begravningar, vid stora naturkatastrofer och som filmmusik (Shrek 1), vid OS-invigning och inte minst vid olika musiktävlingar (X Factor, Idol).

Cohen själv sjunger idag Hallelujah med sex verser i följande ordning:

"Now I've heard there was a secred cord", "Your faith was strong", Maybe there's a God above", "O people, I've been here before", "There was a time you let me know" och "I did my best, it wasn't much".

Följande video-klipp kommer från Youtube. 

Först Cohen från 1984. 2,6 miljoner besök/lyssnare.

Nästa: John Cale som han lät 1992 till eget pianospel. 2,6 miljoner besök:

Jeff Buckley, troligen från 1994. 32,8 miljoner besök!!

Fyra norrmän hos Skavlan sjunger Cohen; 57,2 miljoner personer har besökt/lyssnat!!

Alexandra Burke vinner X Factor 2008. Nära 7 miljoner personer har lyssnat på detta klipp.

Vers1: I heard  Vers 2: Your faith  Vers 3: Maybe there's a God above (värd att vänta på!!)

Leonard Cohen själv som han sjunger Hallelujah idag (Coachella, USA 2009):

Om att skriva bokblogg

Att skriva bokblogg innebär för mig
dels en sorts dagbok över lästa böcker - för att minnas, förstå, sortera
dels ett sätt att berätta för någon annan om något bra jag läst. I bästa fall kan detta leda till ett samtal, som ger mig nya infallsvinklar och tolkningar.

Eller - detta är åtminstone min ambition. Problemet är inte att hinna läsa (en massa) böcker och andra bloggar. Det gör jag! Problemet är att hinna, orka, få lust att skriva och reagera; att överföra alla lösa lappar och koder till en begriplig text. 
Hur gör ni, alla ni andra?

Själv har jag i många år översatt mina läsefrukter och minnen till trätavlor. Så här:

Här finns hela livet!! Ungefär som i böckerna vi läser. Men just nu störs både skrivande och träsnidande av att kranskärlen måste granskas och tjocktarmen inspekteras...
Men räkna med att jag återkommer på den här sidan. Dessutom blir det en utställning med trätavlor i Varbergs centrum, mitt i juli!

Just det, vad läser jag just nu? Jo, jag håller på med de sex romanerna som tävlar om att vinna Sveriges Radios Romanpris (Varbergs biblioteks blogg), Irene Sabatini "Pojken på andra sidan", Carola Hansson "Mästarens dröm" - och en hel bok om Leonard Cohens sång "Hallelujah". Väntar gör jag på PO Enquists nya!!

Sveriges Radios Romanpris delas ut i Varberg!

Varbergs stadsbibliotek värd för utdelningen av Sveriges Radios Romanpris 2013!
Fler än 45 bibliotek tävlade om detta - Varberg vann. Grattis!!

Läs mer om detta här: Sveriges Radios romanpris 2013

En jultradition: Besök i stallet (Luk. 2)

Jesus, our brother, kind and good, 

Was humbly born in a stable rude; 

And the friendly beasts around Him stood. 

Jesus, our brother, kind and good.

"I," said the Donkey, shaggy and brown, 

"I carried His mother up hill and down; 

I carried His mother to Bethlehem town." 

"I," said the Donkey, shaggy and brown.

"I," said the Cow, all white and red, 

"I gave Him my manger for His bed; 

I gave Him my hay to pillow His head." 

"I," said the Cow, all white and red.

"I," said the Sheep, with the curly horn, 

"I gave Him my wool for His blanket warm; 

He wore my coat on Christmas morn." 

"I," said the Sheep, with the curly horn.

"I," said the Dove, from the rafters high, 

"I cooed Him to sleep that He should not cry; 

We cooed Him to sleep, my mate and I." 

"I," said the Dove, from the rafters high.

Thus every beast by some good spell, 

In the stable dark was glad to tell 

Of the gift he gave Emmanuel, 

The gift he gave Emmanuel. 

(Tack, Amanda!)