skip to main |
skip to sidebar
Vilken dag som helst kommer Siri Hustvedts nya roman ut på svenska: "Sommaren utan män".
Och maken Paul Auster kommer med sin, lite senare! Jag har läst båda på engelska.
Så här kändes det för mig att läsa ”The Summer Without Men”: som att sitta i Siri Hustvedts arbetsrum i huset i Brooklyn och hon berättar, bara för mig. Om hur det är för en 55-årig kvinna att bli övergiven av sin man efter 30 års äktenskap, att bli psykiskt sjuk av det, att bygga upp sitt liv igen, att förändras, att överleva och komma tillbaka. Efter ganska många sidors läsning drar Siri sig tillbaka och ger plats för romanens berättare, den 55-åriga läraren och poeten Mia Fredricksen.
Berättelsen börjar vårvintern 2009 när maken Boris meddelar att han tänker ta en ”paus” från Mia. Hon drabbas av en akut psykisk reaktion, läggs in på sjukhus, medicineras, får terapi. Efter utskrivningen fortsätter hon att ha kontakt med dr S. Under sommaren hyr hon ett hus i sin födelsestad Bonden, Minnesota. Sommaren utan män. Men med många kvinnor, i olika åldrar. Och mycket innehållsrika möten. Hon träffar sin gamla mamma och hennes väninnor ("The five swans") i en bokcirkel. Sju tonårstjejer i en poesigrupp ("The seven poetic flowers of Bonden"). Den unga grannfrun med två små barn; dottern heter Flora. Mias egen dotter heter Daisy. Blomnamn har Hustvedt använt sig av tidigare!
Och hon gör utvikningar; essäer, mininoveller om olika ämnen. Vänder sig ibland direkt till läsaren. Boken är så full av - vishet -, rolig, lättläst (men inte "lätt"). Mia leker med sitt namn (I am). Minst två blinkningar till Auster; så här (sid 166): "It is just 'the music of chance', as one prominent American novelist has phrased it."
Min enda anmärkning är att hon citerar lite för många - män!
Hur det går? Det berättar jag inte. Läs själv!
Paul Austers ”Sunset Park” utspelas i skuggan av den ekonomiska kollapsen i USA 2007, Irak-kriget, andra världskriget. Död, sorg och saknad. Alla påverkas av detta, på något sätt. ”Sunset Park” har egentligen två huvudpersoner, med egna kapitel. Även flera av de övriga karaktärerna är huvudpersoner i egna avsnitt.
Miles Heller, 28, är en av huvudpersonerna, en antihjälte. För 7 år sedan lämnade han plötsligt New York, övergav sina föräldrar, avbröt sina framgångsrika studier, bröt kontakten. Flyttade runt, hamnade i Florida.Fadern (född 47), Morris, är den andra verkliga huvudpersonen. Han är bokförläggaren som försöker rädda äktenskap och firma. Dessa två personer dominerar boken. Miles känner skuld; tror han orsakat sin fosterbrors död. Och Morris sörjer sin frånvarande son.
Sommaren 2008 måste Miles lämna Florida och sin flickvän, Pilar, och återvänder ensam till New York. Flyttar in i ett övergivet hus (med el och vatten!) vid Sunset Park. Där dominerar Bing Nathan: en gammal kompis, som själv valt att leva i visst förfall och vanvård. Men boendet är gratis! Bing anser sig leva på ruinerna av en raserad värld, drömmer om att forma en ny verklighet. Tvärs över gatan ligger en stor kyrkogård. Stadsdelen är solnedgång. Bing reparerar gamla, tekniska prylar i sin butik ”The Hospital of a Failed World”.
Ellen Brice och Alice Bergstrom bor också i huset. De tre är jämngamla med Miles. Ellen är dansare och konstnär. Alice är en skandinavisk flicka. Student. Skriver på en avhandling om Wiliam Wyler’s film från 1946: ”The Best Years of Our Lives”. Filmen handlar om att klara tiden efter ett krig, om möten mellan civila och hemvändande, krigsstörda soldater.
Morris är skild från Miles’ mor, Mary-Lee, en välkänd skådespelare, som gästspelar på Broadway i Becketts ”Happy Days”, där hon har huvudrollen som Winnie. Pjäsen är en allegori över det mänskliga livet, som är allt annat än lyckligt!
Auster har vävt in många av sina intressen och upplevelser hos de olika figurerna. Han gör det på ett mycket levande och trovärdigt sätt. Berättelsen är fylld av olika parallellhändelser, teman med variationer. Personerna tacklar sina liv och sorger på olika sätt; men levande. Filmer, teater, böcker och konst vävs in, liksom anekdoter om olika kända basebollspelare. Språket är rikt, meningarna ibland mycket långa, vilket kräver uppmärksam läsning, personbeskrivningarna detaljerade. Sorg och död spelar stor roll, men dominerar inte.
Auster har med denna roman avvikit från det som blivit typiskt för honom. Han har återvänt till, och öst ur, sin ”The Invention of Solitude” (fr.a. del II ”Minnets bok”) från 1982. Där finns fäder och döda söner (Mallarmé, Rembrant), där finns Anne Frank. Rädslan att förlora ett barn.
Jag uppfattar ”Sunset Park” som en modern berättelse om den förlorade sonen, och hans far. Och jag tror att Auster, född 47, med denna roman har velat ge oss en enda hyllning till livet – som det nu blev. ”Remember, boy! Bankruptcy is not the end! It’s just a new beginning!”
I senaste numret av Läkartidningen (nr 32-33/2011) recenseras Siri Hustvedts självbiografiska "Den skakande kvinnan" ("The Shaking Woman or A history of my nerves").
Läs recensionen här
Siri Hustvedts nya "The Summer Without Men" är ute! Den är kort och innehållsrik. Den är rolig, smart, tankefull, klok. Och lite elak mot män... som här:
"The book club is big. It has been sprouting up like proverbial fungi all over the place, and it is a cultural form dominated almost entirely by women. In fact, reading fiction is often regarded as a womanly pursuit these days. Lots of women read fiction. Most men don't. Women read fiction written by women and by men. Most men don't. If a man opens a novel, he likes to have a masculine name on the cover; it's reassuring somehow. You never know what might happen to that external genitalia if you immerse yourself in imaginary doings concocted by someone with the goods on the inside. Moreover, men like to boast about their neglect of fiction: 'I don't read fiction, but my wife does.' "
Ulla Roseen håller på med den svenska översättningen.
Läs mer om boken hos Kiki denbesatta och Bokhora Johanna L
Den amerikanska författaren Siri Hustvedt gästade alltså den internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm i lördags. Och jag var där, tillsammans med 4-500 andra bokläsare. Men först fick jag träffa några bokbloggare i Teaterbaren ( Therese från Holly Hock, Cattis, Catrin och Anna från windupwomen). Vi pratade om Siri Hustvedt och Paul Auster!
Först samtalade Johan Schubert, professor i psykoterapi, med Siri Hustvedt om hennes senaste bok, "Den skakande kvinnan eller En historia om mina nerver". Därefter gavs det gott om tid för frågor. Boken har nyligen getts ut av Norstedts, och är översatt av Ulla Roseen. (Hon håller även på att översätta Siri Hustvedts nästa roman, som kommer ut 2011.)
När Siri Hustvedt 2006 skulle hålla ett minnestal över sin döde far började hon plötsligt skada, men varken medvetande eller talförmågan påverkades. Sedan många år lider hon av migrän och har ett stort intresse för neurologi och psykiatri, men hennes egen forskning intensifierades av händelsen. Hon har plöjt igenom massor av facklitteratur, deltagit i tvärvetenskapliga samtal och lett skrivarkurser för personer med psykiatriska diagnoser. Genom sitt stora kontaktnät har hon försökt närma sig en förklaring, en diagnos. Specialister kan mycket om ett litet område, Siri Hustvedt har läst in sig på "allt". Även på så sätt är hon unik, och många vetenskapsmän har tagit vara på hennes engagemang. Redan tidigare tycks hon ha ett känsligt psyke (drömmer mycket, hör röster), vilket hon använt i sitt författarskap. Men nu blev hon på ett helt nytt sätt personligt berörd. Hela boken är en fallstudie men även en historisk exposé över neuropsykiatrin – och en lägesbeskrivning av hur man ser på förhållandet mellan kropp och själ idag. Bland vetenskapsmän som nämns finns Sigmund Freud, Donald Winnicott, Oliver Sacks och Jean-Martin Charcot. Charcot var verksam under andra hälften av 1800-talet och bland hans patienter fanns kvinnor med (mode)diagnosen hysteri (som idag möjligen kan kallas konversionssyndrom). Romanen "Boken om Blanche och Marie" av PO Enquist från 2004 handlar om en av Charcots mest kända patienter.
Siri Hustvedt är en amerikansk författare med norska rötter, född 1955. Hon har gett ut fyra romaner, lyrik, essäsamlingar (bl.a. om konst). Förra året kom "The Shaking Woman or A History of My Nerves", nu utgiven på svenska som "Den skakande kvinnan" (Norstedts), recenserad i flera dagstidningar igår.
I många år har Siri Hustvedt läst in sig på psykiatri och neurologi. Hon vet massor om konversionshysteri och epilepsi. Hon har själv svår migrän. Av personligt intresse men även för att använda det i sina romaner har hon skaffat dessa kunskaper. Detta märks i "Sorgesång" (på svenska 2009), där huvudpersonen Erik är psykiater. Att hon sedan kan mycket om konst och är gift med Paul Auster visar sig också i hennes fantastiska romaner. Ett visst "växelbruk" gentemot Auster förekommer, liksom "återbruk" av hennes egna romanfigurer. Sin mors flicknamn Vegan använder Siri Hustvedt i den första romanen "Ögonbindeln" (+ sitt eget förnamn, baklänges).
"The Shaking Woman" är ingen roman utan snarare en fallbeskrivning, om Siri själv.
Mycket av det hon läst in för att använda som författare visar sig ligga så nära det hon nu själv drabbats av, nämligen ofrivilliga ryckningar i samband med ett föredrag.
Det är naket och utlämnande - hela tiden återvänder hon till: men hur passar dessa teorier in på det som händer mej? Det är vetenskap, en hel encyklopedi (med notapparat!). Det är så BRA, och så annorlunda. En recension skulle passa lika bra i Läkartidningen som i DN!
Baksidestext av Oliver Sacks (mycket känd amerikansk neurolog):
"Siri Hustvedt, one of our finest novelists, has long been a brilliant explorer of brain and mind. But recently this investigation has taken a more personal turn: two years after her father’s death, while speaking about him in public, she suddenly found herself seized by convulsions. Was this ‘hysteria,’ a ‘conversion reaction,’ or a ‘coincidental’ attack of epilepsy? The Shaking Woman is the story—provocative but often funny, encyclopedic but down to earth—of her attempt to answer this question…. Her erudite book deepens one's wonder about the relation of body and mind."
Siri Hustvedt kommer till internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm lördagen den 6 november kl 19. Se Siri H till Kulturhuset
Siri Hustvedts hemsida: http://sirihustvedt.net/
Den som vill träffa andra och prata om Siri Hustvedt och hennes böcker: kolla här!
Författarparet Paul Auster och Siri Hustvedt är aktuellt igen:
Austers "Invisible" (ännu ej översatt till svenska) kom ut i oktober. För några dagar sedan fanns en kunnig och positiv recension i DN av Örjan Abrahamsson. Där finns även några kommentarer (DN 13 febr.). Jag skrev själv om "Invisible" i oktober, men ville då inte avslöja för mycket om storyn (JanB ). Själv återvänder jag gärna till den självbiografiska "Att uppfinna ensamheten" och fr.a. till del 2: "Minnets bok" från 1982. Finns i pocket.
Siri Hustvedts nya bok heter "The Shaking Woman or A History of My Nerves" och kom ut i år. Hennes fyra tidigare romaner finns på svenska. Den senaste heter "Sorgesång" ("The Sorrows of an American"), och det finns ett klart samband mellan denna och hennes nya bok.
"The Shaking Woman" är så HELT ANNORLUNDA!
Hela boken är en fallbeskrivning - om Siri själv och vad som drabbat henne. Det är naket och utlämnande - hela tiden återvänder hon till: Men hur passar dessa teorier in på det som händer mej? Det är vetenskap, en hel encyklopedi (med notapparat!). Det är så BRA!
En recension skulle passa lika bra i Läkartidningen som i DN!
Baksidestext av Oliver Sacks:
"Siri Hustvedt, one of our finest novelists, has long been a brilliant explorer of brain and mind. But recently this investigation has taken a more personal turn: two years after her father’s death, while speaking about him in public, she suddenly found herself seized by convulsions. Was this ‘hysteria,’ a ‘conversion reaction,’ or a ‘coincidental’ attack of epilepsy? The Shaking Woman is the story—provocative but often funny, encyclopedic but down to earth—of her attempt to answer this question…. Her erudite book deepens one's wonder about the relation of body and mind."
