I går trängde jag mig in i skivaffären Jukebox som inför stundanade nerläggning började sälja ut hela (ja, det fanns ett och annat undantag faktiskt) sitt lager till halva priset.
Det var trängsel värre än i Tokyos tunnelbana i rusningstid, men jag lyckades plocka åt mig en skiva här och en skiva där och efter 45 minuter i kö vid disken (där fyra man sålde för brinnande livet) i denna butik som är stor som ett ordinärt vardagsrum kom jag ut med följande:
• Rolling Stones: Let it Bleed, som jag faktiskt inte hade på cd tidigare.
• Super Furry Animals: Hey Venus! som saknades i min uppsättning av de här waelsarnas fantasifulla produktion.
• Jeff Buckley: Grace, en lyxutgåva med två cd och en dvd från inspelningarna av plattan. Ni som tyckte Idol-Amanda sjöng Leonard Cohens Hallelujah bra, kan höra här hur den ska låta.
• Bob Dylan: Dylan, som är den senaste i raden av samlingsplattor med Den Störstes låtar. Den har fått kritik, inte för musiken (naturligtvis) utan för att det är en omöjlighet att samla Dylan på en skiva.
Må dä!
Men det känns som om den är som gjord för att ha med i bilen eller för att ge bort till någon som inte upptäckt Dylans musikaliska och lyriska värld.
För min del var det länge sedan jag hörde flera av låtarna på skivan, som Positively 4th Street, som måste vara en av alla tiders grymmaste uppgörelse med någon eller något.
Dylan var inte snäll när han lade den sidan till:
”Yes, I wish that for just one time
You could stand inside my shoes
You'd know what a drag it is To see you”
Jag tror inte man ville bli ovän med honom, med risken att dyka upp i någon vitriol-doftande låttext.
Nej, nu ska jag skriva årets försändelse av julkort.
Jah Hollis
Andra bloggar om: musik, cd, rea, jukebox, malmö, skivor, skivaffärer, bob dylan, Rolling Stones, Super Furry Amimals, Jeff Buckley, Idol, Amanda Jenssen
