Ja, men ge nu Dylan det förbannade priset!

Vi är inne i den första veckan av oktober 2011 och det är dags att börja avslöja vilka som kommer att få årets olika Nobelpris. 

Vad gäller de naturvetenskapsinriktade priserna blir man i vanlig ordning lite förvånad om det är någon som belönas för något som man fattar vad det är bra för. Eller vad det överhuvudtaget är för något.

Sedan kan man väl räkna med att norrmännen delar ut ett fredspris till någon som, likt Obama, när det kommer till kritan inte är speciellt fredlig, utan inte drar sig för att ta livet av folk om det gynnar ”saken”.

Nej, för mig är det litteraturpriset det handlar om och jag har ju sedan många år en given favorit som sorgligt nog blir förbigången år efter år.

Inte för att jag tror att det blir någon förändring i år, men jag ger Svenska Akademien ett enkelt råd, och det är gratis:

Ge nu Bob Dylan det förbannade priset!

Att han ännu inte fått priset för sina lyriska insatser är en lika stor skandal som att Chuck Berry inte fått Polarpriset.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Oktober, Nobelpris, Litteratur, Bob Dylan, Lyrik, Poesi, Barack Obama, Chuck Berry, Polarpriset. Skandal

Patti Smith en bra Polarpris-mottagare

Man kan väl knappast påstå att det är samma hallå när Polarprisvinnarna avslöjas som när litteraturpristagaren i litteratur ska tillkännages.
Ändå finns de väl de som tycker att Polarpriset är något slags Nobelpris i modern musik.
Jag vet att det finns en och annan som tycker att priset bara går till artister som kommit rätt mycket till åren, men det är ju en del av det hela.
Det vore ju löjligt att ge Polarpriset till Lady Gaga eller Timbuktu, hur bra man än kan gilla dessa båda. Nej, det handlar ju om att man ska ha varit en musikalisk inspiration under en lång tid (har jag fått för mig i alla fall).
Så nog är det rätt att man nu ger priset till Patti Smith (om den andra vinnaren, Kronoskvartetten vet jag i stort sett nada, men det är säkert ett bra val det med) fast hon närmar sig 65 år.
Patti Smith har länge varit och är fortfarande en musikalisk förebild för väldigt många, inte minst kvinnliga musiker.
Men frågan är om hon rent musikaliskt toppat debutskivan Horses som kom 1975 och inte minst krattade ordentligt i manegen för den kommande punken.
Så även om Patti Smith aldrig handlat om kvantitet, så nog handlar det fortfarande om kvalitet (hon spelar fortfarande in och ger ut musik).
En rockartist väl värd detta pris.
Video två ovan är The Waterboys hyllning till just Patti Smith, A Girl Called Johnny.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Polarpriset, Patti Smith, Kronoskvartetten, Nobelpriset, Punk, Waterboys, Gloria, Van Morrison

Vilka priser är inte prestigefyllda?

Det slog mig i dag när man berättade vem som får Nobelpriset i litteratur 2009 att man nästan inte använder uttrycket "prestigefyllt" om detta pris.
Det verkar som om detta pris på något vis står ovanför sådana etiketter som annars klistras på vart och vartannat pris som delas ut i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Klippet här ovan är ifrån Bonnierpressens skånska flaggskepp, alltid lika modesta Sydsvenskan, som inte bara fått ett, utan två, prestigefyllda priser i de svenska tidningsutgivarnas interna tidningstävling.
Jag undrar: vilka priser kan inte sägas vara prestigefyllda? Ja, givetvis inte rena kalkonpriser eller anti-priser för något dåligt man gjort.
Mig gör det snarast lite lite misstänksam att man måste haka på epitetet "prestigefyllt" när man ska beskriva ett pris. Som om det inte räcker med att man fått ett pris; det måste vara prestigefyllt dessutom.
Ännu mer mystiskt blir det om man betänker att ordet "prestigelös" tycks ha seglat upp som en allt vanligare positiv beskrivning på någon eller något.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Ord, Språk, Prestige, Pris, Nobelpris, Prestigelös, Prestigefylld, Göran Persson

Kan Dan Brown få Nobelpriset någon gång?

Jaha, så har det med ett visst buller och bång (det blir alltmer buller och bång för varje år nu tycker jag) presenterats vem som blir årets mottagare av Nobels litteraturpris.
Det blev inte, som jag alltid förgäves hoppas på, Bob Dylan som fick priset den här gången heller. Och en annan favorit, som jag faktiskt läst några böcker av, Joyce Carol Oates, fick det inte heller.
Nej, den som kammade hem det hela och får hämta tio miljoner kronor i Stockholm i vinter heter Herta Müller och är en tyskrumänsk författare.
"Jaha", tänkte jag först, "ytterligare någon man inte känner till".
Nu har jag i år inte läst så mycket om spekulationerna inför dagens kungörande, men när jag lyssnade på radion kom jag på att jag faktiskt hört talas om Herta Müller, även om jag inte läst någon av hennes böcker.
Men det är en boktitel som nämndes och som fastnat i mitt minne som är beviset: I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv, heter den, och märkligt nog har DN missat den när man räknar upp vad som finns översatt till svenska av Herta Müllers produktion.
Som en kontrast (?) följde, efter meddelandet om vem som vunnit Nobelpriset, i Vetenskapsradion historia, ett inslag om Dan "Da Vincikoden" Browns senaste bok The Lost Symbol.
Han är ju en författarnas superkändis och i USA är bokens förstaupplaga på fem miljoner exemplar.
Jag har inte läst något av honom heller, men han lär ha fått välvilliga recensioner för sin nya skapelse. Och boken lär sälja som smör.
Men kommer han någonsin att kunna komma i fråga för Nobels litteraturpris?
Nja, det är väl tveksamt. Det verkar inte som om det som Svenska Akademien anser vara värt att belöna, och gigantiska kommersiella framgångar som författare, kan gå hand i hand.
Och kanske måste det vara så för att priset ska behålla sin aura av exklusivitet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Nobelpriset, Litteratur, Herta Müller, Svenska akademien, Litteraturpriset, Dan Brown, Bob Dylan, Joyce Carol Oates

Dags att Dylan får Nobelpriset nu

Hösten är redan här, utan att jag har badat i havet en endaste gång.
Snart är vi inne i Nobelprisdiskussionernas tid, och jag menar inte fysik eller kemi.
Vi talar om litteratur.
Och jag hävdar med en åsnas envishet att det är dags att ge detta pris till Bob Dylan nu.
Jag antar att det blir någon långtbortistansk konkret-poet som får det, men jag bara känner att jag måste lägga min röst på Dylan.
Texten till låten på videon här ovan talar för sig själv.
Hur låten lät när Bob Dylan spelade in den i den psykedeliska yran på sextiotalet kan ni höra här.
Jag har svårt att hitta någon annan som skriver något som har fångat min verklighet så här långt, ja sedan jag fyllde tolv (ja som mitt gudbarn gör nästa vecka).

Jah Hollis

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: musik, poesi, litteratur, bob dylan, bruce springsteen, nobelpris, gudbarn

En pristagare som finns i min bokhylla!

Årets nobelpris i litteratur gick till Doris Lessing, en författare som jag faktiskt äger ett par böcker av. Böcker som jag dessutom har läst och uppskattat utan att tycka att det kanske var det bästa jag läst.
Själv hade jag väl hoppats att Joyce Carol Oates, eller Bob Dylan skulle ha fått priset, men man är kanske rädd för att gynna amerikanska författare för mycket eller för att Dylan inte skulle vara någon "riktig författatre".
Noteras kan att Horace och Akademien i alla fall lurade samtliga "experter" som spekulerade i DN om vem priset skulle gå till.
Nu slipper vi väl i alla fall att höra det eviga klagandet om att priset bara går till obegripliga poeter från Långtbortistan.
Doris Lessing är för övrigt lika gammal som min morsa.

Jah Hollis